Dag Sandahl

Annandag pingst. På hela Öland firas dagen bara i Resmo. I Kalmar i Heliga Korset och Två Systrar. På de flesta håll har Anden gått all världens väg. Livet som pensionist betyder tid att läsa, inte bara gamla böcker, som ska sorteras in i lämplig hylla, utan också nya. Jag slog dock upp en gammal … Läs mer

Jag slogs av ordet, en beskrivning av vad Kyrkan är: helgamannasamfund. Betyder? Helighet förstås. Man som i människa – ingen mannamån här inte. Samfund eftersom vi har något att hållas samman kring och någon att hållas samman av. Det är en tanke som blir svår att förena med teologin i Österåker, där det alldeles klarläggande heter: … Läs mer

När det nu bara är sju månader kvar till julafton tänker jag på sådant som är fast det inte är eller är – fast helt tvärtom. Tomten finns inte – men finns. Tomten var grå och levde dold i stall och ladugård, där han skötte sina sysslor. Nu är han röd, rödbrusig, dricker Coca-Cola, upprepar … Läs mer

”22 maj, 22 maj” ljöd ropet när det år 1972 skulle vara stort ungdomsmöte i Loshult, lämplig plats för möte med ungt folk från Lunds och Växjö stift. Swing Low medverkade. Sveriges Fria Press gjorde vi väl reklam för. Allt var jubel och sång utom vittnesbördsmötena – för de tog också upp knepigheterna i det andliga … Läs mer

Min vän Celebriteten klagade över att jag är ”ack så kyrklig” och skriver ”i boxen”. Han skulle vilja att jag öppnade ett fönster. Har den lilla svenskkyrkliga boxen ett fönster? Jag tycker att jag då och då lyfter på lådans lock och tittar ner och ser det samtida Sverige utspela sig i den kyrkliga lilla … Läs mer