Det talas ibland om Svenska kyrkans enorma ekonomiska tillgångar och det är sant att i jämförelse med andra kyrkor har Svenska kyrkan ett förhållandevis stort eget kapital. Men detta måste ställas i relation till hela verksamhetens kostnader och omfattning. Det egna kapitalet kommer snabbt att minska när intäkterna minskar genom den förväntade fortsatta medlemsflykten. Det är anmärkningsvärt att detta diskuteras så lite och att den enda strategi som presenterats, utan en fullständig konsekvensbeskrivning, är stordrift.

Sammanslagningarna av församlingar fortsätter. Efter kyrkovalet nästa år kommer Svenska kyrkan att ha drygt 900 färre församlingar än år 2000. Vid ingången av 2008 finns det 1802 församlingar, och ytterligare 231 församlingar väntas upphöra fram till och med 2010. Innehållsfrågorna lyser med sin frånvaro i denna gigantiska omvandling. Det finns också skäl att hävda, att de beslutade åtgärderna inte räcker till för att täcka underskotten. Det är den bistra verkligheten.

En sammanfattning av kyrkans tillgångar och eget kapital
Det kan vara intressant att göra en jämförelse för att få ett bgerepp om vilka belopp vi talar om. Statliga Vin & Sprit såldes i våras för 55 miljarder kronor vilket utgör mer än dubbelt av vad Svenska kyrkan förfogar i totala tillgångar.

Om man bortser från prästlönetillgångarna, för vilka särskilda regler gäller 1), och som har ett marknadsvärde på 14,5 miljarder kr år 2005 uppgår Svenska kyrkans egna kapital till 25 miljarder kronor eller 3.558 kr kronor per tillhörig. Av detta återfinns 19,7 miljarder i församlingarna, 0,7 miljarder i stiften och 4,6 miljarder på nationell nivå. Det är värt att notera att av det egna kapitalet är 7,3 miljarder kronor bundet i kyrkor, kyrkogårdar o.dyl. Övriga materiella tillgångar värderas till 7,0 miljarder kronor och består av församlingshem, övriga fastigheter samt inventarier.

De totala likvida nettotillgångarna var 14,4 miljarder, vilket motsvarar drygt 16 månaders kyrkoavgiftsintänkter. (exkl. begravningsavgift) Den nationella nivån svarar för knappt en femtedel av det egna kapitalet. Genom att det nästan helt består av likvida tillgångar svarar nationella nivån i praktiken för en tredjedel av hela kyrkans likvida reservkapital. 2)

Medlemsminskningens ekonomiska effekter
Det är självklart att en fortsatt medlemsminskning underminerar församlingarnas ekonomi. Om tio år kommer de första generationerna som döpts in i kyrkan att komma upp i yrkesarbetande ålder. Tidigare än detta kommer en stor ungdomsgeneration, som inte konfirmerats att ta ställning till medlemskap. Den stora 40-talsgenerationen går de närmaste åren i pension och får lägre inkomster. Men även utan utträden sjunker intäkterna om c:a 15 år när 40-talistgenarationen börjar försvinna och de små årskullarna födda efter 1996 skall ersätta den. 3)

Det ger följande prognos för kyrkoavgifterna:

Dessa siffror redovisar endast intäktsminskningen och inte de förväntade kostnadsökningarna på 3- 3,5 % årligen med nuvarande verksamhet. Det finns skäl att anta att kostnadsökningen kan bli en större, kanske ytterligare 0,5 eller t.o.m. 1%. Församlingarnas nettoresultat på c:a 400 miljoner kronor 2007 vänds då till ett underskott på 500 milj. till 1 miljard redan år 2012 även om medlemstappet stannar vid 1 % årligen. 4)

Folkhemskyrkan är snart historia
Av ovanstående står det helt klart att Svenska kyrkans nuvarande verksamhet inte kommer att kunna upprätthållas. Den kyrka som jag vill kalla folkhemskyrkan är mycket snart historia. Den bygger på att flertalet av befolkningen vill vara och är medlemmar. Redan med den måttliga utträdesfrekvensen på c:a en procent årligen krackelerar verksamheten eller döljs genom universalbotemedlet stordrift dvs. församlingssammanslagningar, vilket i sig självt innebär en annan kyrka och skapar andra verksamhetsformer, där producent-konsument perspektivet ytterligare accentueras. Sammanslagningar har länge varit ett landsbygdsfenomen men vi ser nu också slutet av det som kallades för småkyrkorörelsen med nedläggning av distriktskyrkor i städerna i jakten på besparingar. Nästa steg blir, förmodar jag, indragning av tjänster av s.k. övrig personal, följt av ytterligare ett som kommer att drabba även personer i det direkta församlingsarbetet som pedagoger, assistenter etc. Många av dess åtgärder kommer i sig själv att marginalisera kyrkan och påskynda kollapsen av nuvarande struktur och verksamhetsformer.

En oreflekterad kyrkotillhörighet
Religionssociologen, professor Eva Hamberg, för i småskriften Försonad mångfald 5) ett längre intressant resonemang om medlemsflykten. "Medlemskapet har Ö uppfattats som ett utryck för solidaritet med det svenska samhället och med svenska värderingar." Detta förhållande är nu kraftigt genombrutet genom det som brukar beskrivas som det mångkulturella samhället till vilket svensken nu långsamt anpassar sig.

Dessutom har medlemskapet ofta varit oreflekterat. Ett talande exempel är en undersökning från 1998, som visade att 10 procent av befolkningen i åldern 16-30 år inte visste om att de var medlemmar! (Många fick en påminnelse år 2000 då de fick röstkort till stiftsfullmäktige och andra viktiga organ! Egen kommentar)

Fram till 2001 var den största delen av medlemmarna ovetande om den faktiska kostnaden för medlemskapet. Varför betala tusentals kronor till något man inte utnyttjar? Det är en dyr begravningsförsäkring! Svenskarna är ett av världens mest sekulariserade folk, samtidigt som c:a 78 procent fortfarande är kyrkotillhöriga. Detta är en omöjlig kombination, slår Eva Hamberg fast och skriver: "Om medlemsavgiften vore obetydlig, så skulle kanske majoriteten av befolkningen även i fortsättningen stanna kvar i kyrkan. Men om avgiften ligger på den nivå som kyrkan behöver för att finansiera en verksamhet som den nu bedriver, förefaller ett kraftigt medlemsras vara oundvikligt." (Min kursivering.)

Med andra ord: Kyrkan är för sin ekonomi helt beroende av den stora majoritet av medlemmar, som inte delar eller praktiserar hennes tro. Därav rädslan att tappa medlemmar. Av ren självbevarelsedrift måste ledande företrädare för kyrkan försöka att undvika att stöta sig med dessa passiva kyrkotillhöriga. Man söker godkännande och erkännande för kyrkans verksamhet, vilket syns i informationskampanjer o.dyl. där man mer eller mindre vädjar att folk ska fortsätta att vara medlemmar med hänvisning till arbetet inom diakonin, vid katastrofer, bland ungdomar etc. Vi vet att detta är bedrägligt tal. Endast en mycket liten summa av de faktiska kostnaderna för verksamheten går till arbete av detta slag. Detta kan en grävande journalist snabbt visa!

Svenska kyrkans hela struktur härrör från den tid då medlemskapet var obligatoriskt. I den nuvarande formen finns ingen framtid, stordriften fördröjer endast den yttre ekonomiska kollapsen. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Folkhemskyrkan är ett passerat stadium. Vi behöver, tillsammans och inte bara ett antal kunniga tjänstemän i Kyrkans hus, resonera om alternativen och ta ansvar för de resurser som ännu finns dvs. ett halvt Vin & Sprit, fast med ädlare vin och låta detta kapital förräntas i insatser som bygger upp trons liv i församlingarna. Vad sägs om mission, i ordets egentliga mening?

Noter:
1. Lagen om Svenska kyrkan reglerar i 9 ß att Prästlönefastigheter och prästlönefonder (prästlönetillgångarna) har till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Endast avkastningen får användas för ändamålet. Skattefrihet gäller 2000-2010 och skall prövas på nytt inför utgången av denna period.
2. Eget kapitalutredningen, Svenska kyrkan, 2007 s. 3-4
3. Eget kaptalutredningen s. 7
4. Eget kapitalutredningen s.7-8
5. Försonad mångfald, SPT:s småskrifter nr 34, 2005 s.5 ff

Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift nr 14, 2008

2008 © Yngve Kalin & Kyrklig samling