Dag Sandahl

Eget beröm luktar illa men andras beröm är en väldoft, tror jag man måste säga. Nu har jag, dvs Dagsländor, fått beröm i ett mejl. Det var en Celebritet som skrev till mig: ”du ädle rabulist och vällustige cyniker, nyss halkade jag in på din hemsida. Och blev impad av din kvicka retorik! Underhållningsvärdet är … Läs mer

Minnesvärt var det. Magdalena Andersson läxade upp Johan Pehrsson: ”Har du inget bättre att säga, var TYST!” Så talar en översåte. Det riktigt minnesvärd är att hon sa det, inte bara tänkte det. De flesta som ägnar sig åt denna så kallade kultur, cancelkulturen, är mer diskreta. De kommenderar inte, men de konstruerar sin kultur … Läs mer

Stefan Gustavsson satte ord på min förnimmelse. Först hade jag läst intervjun med Modéus I i Svensk Pastoraltidskrift. Han framstod så fromsint som allra helst. Inte för att jag gick på det, men i alla fall! Och så kom det som svar på frågan om prästvigningsstopp. Laestadianers (sic! DS) prästkandidater kan inte bli prästvigda. Modéus … Läs mer

Förtvivlan är en synd. Det händer att jag begår eller drabbas av den. Jag tänker: ”Det finns ingenting att slända om, jag har skrivit om allt…” Men då kommer den gode Guden mig till hjälp och nya dumheter produceras från de kyrkliga översåtarna. Jag läser och sländar under det att jag hanterar min iråkade häpenhet. … Läs mer

Veckovill. Jag vaknade i går och tänkte att det var måndag och att det skulle sländas. Nu var det tisdag. Jag sländade extra. Lika bra att göra ett påhak i dag då. Nu tror jag de står där med byxorna nere, de glada Pride-entusiasterna i Växjö. Det ska vi tacka Kvinnojourerna för. ”Roks kvinno- och … Läs mer