Dagsländor

Nog finns det skäl att svettas i klimateriet. Stackars Emrén avfärdades i mejl till mig därför att han i en annan fråga tänker tokigt, frågan om nattvardselementen. Nu hör jag till den lilla skara som inte tillber eller dyrkar dr Allan Emrén – men ska han inte avfärdas med rimliga argument i vilken fråga han än tar upp? Guilt by association? Nja, inte riktigt min melodi. Allan Emréns poäng kommer man inte så lätt förbi. Det finns inga mätresultat som ger besked om hur vidunderligt stor den antropocena påverkan på klimatet är. Är det inte för tidigt att se det?…

Pannkaksbaket i Härnösand är uppskjutet till den 13 november. Hade motsvarande problem handlat om en komminister, hade domkapitlet hanterat saken med en besvärjelse och därefter ajöss till komministern. Det är den ordning vi har – även om det kanske inte är den ordning som avsågs när Kyrkoordningen antogs. Men det är alltså skillnad när saken handlar om en pannkaka. Det arbetsrättsliga kan inte Överklagandenämnden ge sig in på. Verkställigheten kan skjutas upp. Stiftsstyrelsen ska yttra sig. Visst är ärendet ovanligt, men alltså inte reglerat mer än i fromma förhoppningar, att det är någon slags skillnad när en biskop ska sparkas än…

Minskningen av flyg mm under pandemimånaderna mars-juni visar att nedstängningarna inte haft någon märkbar inverkan på luftens halt av koldioxid, skrev dr Allan Emrén i Dagen (6 aug) Hans slutsats är att de ökande mängderna koldioxid ”har naturliga orsaker utanför människans kontroll” och att det kastas bort miljarder till något misslyckat, dvs att rädda klimatet . Det stod inte på förrän Göran Lund i Halmstad (Dagen13 aug) gav doktorn en avbasning. ”Minskningen under pandemin är för liten för att ge utslag”, skrev han. Men det hårda motargumentet var att 98.4% av forskarna sedan drygt 30 år tillbaka instämmer i att…

Jag är så förtjust i ordet ”tasseologi”, läran om hur man läser teblad och spår i kaffesump. Den som använder pås-te och elektrisk kaffebryggare kommer att stå utanför tasseologins tassemarker, men det kan naturligtvis finnas andra företeelser som fungerar som tasseologiska forskningsfält. Vi kan börja i Härnösands stift. Margareta Winberg, S, kan man lita på. I Torsdagsdepressionen säger hon som det är. Demokratiska processer i nomineringsgrupper och beslutsorgan betyder ”vi går igenom, diskuterar och fattar beslut”. Beslut om hur man ska rösta i den formella instansen fattas i gruppen. Det gör något åt själva den kyrkliga beslutsprocessen. Det behövs föga…

Gud i Nordanland, Jehova in Aquilone, heter det i Härnösands stifts vapen. Det ör det också sedan Luleå stift kommit till och Härnösands stift inte längre är nordligast. Har Gud flyttat till Luleå?  Jag upprepar gärna, att det vi nu bevittnar inte är något unikt utan den självklara konsekvensen av det kyrkomötesbeslut som gav ett nytt kyrkomöte. Beslutet fattades 1982. Året efter hölls det första ”nya” kyrkomötet. I Medborgarhuset! På väg ut hörde jag arkitekten eller ingenjören bakom den nya ordningen, biskop Arne Palmqvist, säga till socialdemokraten Gustav Öberg: ”Vad är det för krafter vi släppt lösa?” Bara så ni…

”Det är värre än vi trott!” Repliken nådde mig och bekymrade mig. Värre är det förstås inte i det principiella utan precis lika illa som vi sa 1982. De försiktiga har hukat sig och räknat med att det skulle hålla – i vart fall deras tid ut. Men rimligtvis blir ett strukturfel förr eller senare akut, dvs som infanteriöversten lärde oss: ”Allt som kan gå fel, går fel vid sämsta tänkbara tidpunkt”. Vill någon påstå att överste Cavallin narrades? Vad var illa tidigare? Har inte Härnösands stift i mannaminne varit teologiskt svagt? Den utrerade och välvillige liberalteologen Torsten Bohlin var biskop….

”Långvariga samarbetsproblem” i Härnösands stift. Mot beslutet att på något sätt bli kvitt biskopen reserverade sig domprosten. Han saknade en hel del underlag för beslutet och larmade förstås om att den gemensamma ansvarslinjen går förlorad när de förtroendevalda gör sig biskopen kvitt. Domprosten Nordin efterlyste också en barnkonsekvensanalys…  Ledamoten Gelfgren reserverade sig också. Han ville se en försoningsprocess. Men i sak är ställningen alltså 9-2. Ledamöterna i stiftsstyrelsens arbetsutskott är ”oerhört ledsna”. Eva Nordung Byström har ”på många sätt gjort en mycket god insats” och är uppenbart uppskattad av den stiftsstyrelse som vill att hon går.  Den 13 oktober utspelas…

På Kulturkonferensen rekapitulerade jag vad som timat i Sverige. Det blir lätt så, när man kommer på lite hälsosamt avstånd. Hur det gick i Greifswald? Vi får se. Det sades mig, att jag borde komma och leverera en kritisk föreläsningsserie om det kyrkliga läget, kanske med frågan vad som kommer efter knäredisringen av kyrkolivet. Kyrkobyggnaderna står kvar. Vad kommer de att används till? Blir de helt enkelt kulturhus? Jag lovade inte att föreläsa i Greifswald, men sa att jag skulle fråga min fru. Det uppfattade jag att han som kommit till mig med föreläsningsönskemålet menade var onödigt… Vi får helt…

Vad är det vi ser i Härnösand? Vi ser den ordning effektueras, som Svenska kyrkan antagit. I denna ordning har hängivna komministrar fösts åt sidan, 6 månaders lön och ett ”ajö”. Inga blommor. Samma öde har drabbat några kyrkoherdar. Få om någon har funderat över själavården i beslut av detta slag. De arma prästerna uppfattade en av Gud given uppgift – och sedan står de där berövade något de tyckte var viktigt. Biskopen drar ner mitran över ögon och öron. Frågan ställs aldrig om det finns en underliggande konflikt mellan Kyrkans lära (den prästen lovat följa) och den allmänreligion, som folk…

En maffig procession inledde kyrkomötesgudstjänsten. Den gick genom ett rätt öde kyrkorum. De tycktes fler i processionen än de som fanns som gudstjänstdeltagare. Generalsekreteraren var dock där, såg jag. Och en liten gubbe längst fram i domkyrkan. När jag tog en extra titt såg jag, att det var tyske medborgaren Hubert Heinz-Dieter Jackelén, som fått en fin plats. Han är, om inte annat, en levande relikt från Tredje riket. Det ska nog inte påpekas. Men han är född i det riket. Sedan blev han migrant i Sverige. Han ska dock, det måste sägas, inte räknas som en produkt av Heinrich…

Inte så lite sjukt är den ständiga besatthet vid 1958 års riksdagsbeslut, riksdagsbesluten (i 2×2 kamrar) som kyrkomötet inte kunde undgå att bekräfta. Den parlamentariska krisen hade Svenska kyrkan aldrig rett ut. Här slog statskyrkosystemet brutalt till – och har efterverkat. Nå, det enda politiskt möjliga beslutet togs den 27 september. Saken skulle på nytt – 62-årsdagen –  uppmärksammas. Gunilla Hallonsten och Antje tycktes lika ivriga (Antje om än något senfärdig). ”Hurra – idag ska vi fira!” utropade Gunilla från Antjeborg. Vi firar 62-årsdagen…. Jag får ånyo hänvisa till Det lustiga året, bloggar i bokform som nu finns på kyrkligdokumentation.nu. Det ljugs…

Jag fick för mig att det är läge att diskutera det högkyrkliga sossehatet. Detta hat finns i sinnevärlden, det manifesteras och det är fullt begripligt. Det kanske är läge att begripa det då? Och försöka få de högkyrkliga sossehatarna att nyansera sin verklighetsuppfattning? Det senare måste i hög grad gälla sossarna också. Socialdemokratin är ett maktparti. Ifrågasättarna har fösts ut Så var det på 1960-talet. när den nya vänstern inte kunde inkluderas och Vietnam-frågan länge gick partiet förbi. Fråga Jörn Svensson. Problemet med ett maktparti är inte bara makten utan också myterna som styr. Till de styrande myterna hör bilden…

Om tre månader firar vi Menlösa Barns dag. Jag tänkte vara menlös redan idag genom att ställa enkla frågor på ett barnsligt sätt. Inte bara om folk som förvägras att fira gudstjänst i Covid-19-tider fast sådana frågor också. De kyrkportar som stängs med hänvisning till 50-gränsen, när kyrkan rymmer 7-800, är naturligtvis befängda. Varför har det kyrkliga ledarskapet vikit ner sig? Därför att det kyrkliga ledarskapet är tillverkat av mjukt stoff, annars hade de inte varit kyrkliga ledare. De framgångsrika tror, att anpassligheten är vägen framåt – och vilka är vi att säga emot dem? De har ju i och med…

Berth Löndahl är tacksam i sitt inlägg i Torsdagsdepressionen. Jag är inte säker på om ni kommer åt det, men det får gå ändå. Papperstidningen finns säkert i er närhet. Det finns 19 ex av tidningen på varje kvadratkilometer svensk mark, om jag fattat rätt. Då är fjällvärlden inkluderad. Wanja Lundby Wedin gör klart varifrån hennes citat kommer – nämligen från ett annat sammanhang. Då blir saken än tydligare, menar Löndahl och återanvänder Arthur Engberg. Engberg vill ju komma åt inte bara mörkmännen, obskurantisterna, utan den då gängse kyrkokristendomen, den med Martin Luthers Lilla Katekes försedda. Men det blir ändå inte…

Ni tror att jag ska skriva om Härnö Gin och problemet med sjukan som drabbat enbärsbuskarna. Icke. Jag ska skriva om Härnösand men börjar i Torsdagsdepressionen. Niclas Blåder är en fridsam person. Han vill ingen syndares död. Det måste man hålla honom räkning för. Han påpekar att det är viktigt att se det goda även i andras perspektiv. Så kan det vara. Men lika viktigt är väl att se vanvettet i det perspektivet? Vi behöver inte i alla lägen tala vänligt om Djävulen och påpeka att han i varje fall är flitig. Nu menar säkert Niclas, att vi ska sortera…

Snart nog är det julafton. Det är skarpt läge, för då kommer tomten till alla snälla barn. Tomten är så gammal och glömsk att det torde vara ofarligt att i september månad samla ihop en del kätterier, sådana som man annars får betala ett högt pris för att trycka ut. Eller är det skarpt läge redan nu, inte bara i Härnösand utan i hela Svenska kyrkan, som Torsdagsdepressionens ledarskribent Eek påstår. Nå, skarpt läge. Då skjuter vi. Röd flagg och avlyst område – men ändå. Jag börjar i Kalmar. ”Kalmarbor fick höra evangeliet om Jesus på gator och tog”, hette…

Jag fördystrade ett par söndagstimmar med att gå igenom en ansenlig bunta Dagen. Det är en tidning jag inte följer dagligen… Kanske tid att redovisa läsupplevelsen? Men var det så klokt att ta en stor dos av tidningen? Kanske inte eller kanske. Jag oscillerar som ni ser. ”Kanske inte” skulle jag svara om saken gäller mental vällevnad. Kanske om saken gäller att få en inblick i den kristliga världen. Och då är det inte alls bättre om jag skulle bläddra några månader med Torsdagsdepression. Så gör experimentet för att få se kristendom i praktiken. Vad är det de kristliga läser/underhålls…

Knäred är inte bara en geografisk plats eller en historisk. Knäred är ett tillstånd, tydligen i hela Svenska kyrkan. Uppifrån och ända ner. Jag trodde jag kunde nöja mig med att komministrar köps ut. Men nu är ett nytt biskopsutköp i faggorna.  Sven Thidevall var först – och då ligger Knäred liksom i närheten, gränsar till Markaryd i Växjö stift. Nu är det Eva Nordung Byström. Hon sjukskrevs i fredags. Eva satte sätet på biskopssätet i Härnösand år 2014. Och under dessa år har konflikten böljat fram och tillbaka. Jag trodde den var akut redan för 4-5 år sedan eller så….

Jag antar att jag i Dagsländorna tecknar ett porträtt av den kyrkliga samtiden. Är det hyfsat porträttlikt, kan jag vara nöjd. Har somliga drag i porträttet blivit till karikatyr, kan jag vara lika nöjd. Karikatyren är ju inte osann, den är bara mer sann, överdrivet sann, utifrån maximen ”om inte om hade varit”. Det finns dock lägen när jag helst inte skulle vilja porträttera, för det hela blir så vederstyggligt. Ett asporträtt är också ett porträtt, som ni vet. Utrensningarna i Svenska kyrkan fortgår. De kallas ”utköp” och ett antal betalda arbetsfria månader ska präster få för att systemet ska…