Dagsländor

Sub specie aeternitatis

Till min socialdemokratiska dotter, om jag hade någon

Min kära dotter! Fråga dina vänner i Church of England vad de tycker, när det statsbärande partiet som parti ställer upp i ett kyrkoval i en från staten formellt fri kyrka. Låtsas inte om att du är socialdemokrat och att det är detta parti saken gäller. Var noga med att besvara alla frågor du får, för de du talar med kommer först att tro, att du har svårt för språket, det engelska alltså. Undrar de om det är Victor Orbans Ungern du talar om eller Hitlers Tredje rike, glider du undan den konkreta frågan och fokuserar på principen. Då kommer…

Bliv en man?

Det kommer från flera håll nu. Min vän, chefen för avdelningen för mentalvården på Hälsodepartementet i Nordirland, ser ett markant ökat tryck på psykvården och fruktar en höst med närmast katastrofalt tryck på psyk- och mentalvård. Den lockdown som genomförts i många länder har fått till följd, att många unga dör – inte en mängd äldre som i de rikare länderna alltså. Antalet levnadsår som går förlorade tycks fler på grund av lockdown än på grund av Covid-19. Vad gör vi om det visar sig att boten är värre än soten? Och vem kan göra något? Den bibliska insikten är…

Eftertänksamt, så eftertänksamt

Naturligtvis behövde det överläggas om hur vi gör vid en begravning och gravsättning, där många ville vara med. Gravsättning utomhus borde underlätta. Men icke! ”Tiden direkt före, under och direkt efter begravningsceremonin räknas som en del av den allmänna sammankomsten för religionsutövning med anledning av dödsfall.  Skit nu i att jag inte genomför någon ”ceremoni”, men inte heller utövar ”religion”.  Nå, detta borde väl vara en fråga som en hyfsat klok begravningspräst kan hantera. Men den lokale domprosten på plats i stiftsstaden (jag skriver inte stiftets namn) vet att berätta, att ”det får inte uppfattas som att fler begravningar äger…

Lurad

Jag känner mig inte lurad. Jag är det.  De sitter inne i bilderburken för att förse mig med bilder utan bildning. Det de säger är så kryptiskt, att jag bara kan fatta om jag spelar med, tror jag. Och känslan av ett svunnet TDR slår emot mig.  TDR? Tyska Demokratiska Republiken. Mäster sa ”TDR” och inte ”DDR”. Själva projektet var ett godhetsprojekt. Efter den hemska nationalsocialistiska eran, som gick under i ragnarök i Berlin (jag har läst Viking Jerks bok Ragnarök, Den Svenskes Bokförlag, Stockholm 1945) skulle en ny god ordning upprättas. Enhetsskola med ideologisk fostran var en idé Stellan…

Prästkoleriker i tiden

Nu är det endast 10 månader kvar till julafton. Det kan glädja en och annan. Kanske inte prästkolerikerna dock. De är främst glada över att kunna dväljas i den egna lilla tankevärlden och umgås med redan tänkta och uttjänta tankar – men just därför hemvanda, insuttna. En del av prästkolerikerna är dessutom skräckslagna i tider som dessa och illustrerar genom sin hållning bibelordet om alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. Hebr 2:15 Jag säger inget om det. Alldeles för många tycker om att på bästa sändningstid skrämmas och hur det egentligen är med Covid-19…

Den kokande grytan lutar. Hitåt!

Den kokande grytan i norr lutar hitåt. Profetinsikten är inte att förakta (Jer 1:13) Det hela är självförvållat, när folket tänt offereldar åt andra gudar och tillber ting de själva gjort. (Jer :16). Maningen är kristallklar, vi får inte bli förskräckta – ”ty då slår jag dig med skräck inför dem”) (Jer 1:17) I norr? In Aquilone, förstås. Härnösand – men också Sveavägen 68. Vi som bor i det gamla fromhetsbältet Visby-Växjö-Skara-Göteborgs stift fattar, i varje fall om vi läst JA Eklund och hans beskrivning av andlighet i Sverige och dess basområden, som är just dessa. Först Härnösand.  Jag ska inte…

(S)anslöst, bara (s)anslöst. Och (s)anningslöst därtill!

Jag ska be att få upprepa, inte mig  – men den insikt jag redan lämnat i dagsländan den 22 januari. Jesper Bengtsson återgav i boken Reformismens väg hur prosten Gunnar Forkman klargjort några grundläggande förhållanden i det kyrkliga vid kyrkomötet 1957. Jag sammanfattar Forkman i tre punkter: 1. Kyrkan är inte ett statsorgan som riksdag och regering kan ordna efter behag utan en del av Kristi kyrka. 2. Kyrkans högsta auktoritet är inte folkmajoriteten eller ”tidens krav”.  3. Det avgörande för Kyrkan är vad dess Herre vill. Varje kyrkokristen skulle enkelt kunna säga, att prosten korrekt beskrivit vad tron håller för…

Prästkoleriker

Jag är ju dessvärre portad från Prästkollega. Jag räddar det egna fromhetslivet genom att nynna på ”Jag vet en port, som öppen står”. Detta är bra att veta i utestängningarnas tid. Om det nu är så att jag är utestängd. Det kan ju lika väl förhålla sig på det viset, att prästkolerikerna är instängda, inte bara på Facebook utan i en bubbla. De upprepar slagorden, typ ”öppen, demokratisk folkkyrka”, de sliter i tider som dessa med det digitala och putsar på statistiken. Någonstans i djupet av sina koleriska hjärtan gnager måhända insikten att det hela håller på att gå över…

Wanja och Emma

I Växjö stift är denna dag dubbelt högtidlig. Inte bara GT-Monday utan också Sigfridsmäss. Det är en händelse som ser ut som en tanke att både festerna sammanfaller. Men Sigfridsmarknaden uppfattar jag närmast vara ett inte mot vad den var när jag var yngre och skinnen efter de skjutna djuren skulle säljas på Stortorget. Jag bryr mig inte om att fara till marknaden. Jag bedriver stillsamma studier och hushållsarbete i enklare villastil. Dessa enkla hushållsgöromål kan prydas av hejarop och GT-drickande all day long. Frågan ställdes nämligen för att antal år sedan hur dags inmundigandet skulle äga rum. Svaret gavs….

Vishet, vishet!

I går var det min namnsdag. Med tanke på rabaldret på Prästkollega, läste jag bibelordet i almanackan med särskilt välbehag. Det var som var det skrivet enkom med tanke på mig. Lukas visste nog att jag gillar honom: ”Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.” Jag tyckte att det var ett lämpligt svar på tal. Frågan hade tydligen ställts om Dag Sandahl någon gång ägnat sig åt något annat än att framhäva sig själv och hur han blir behandlad. ”Den grandiosa självupptagenheten” skulle kanske, bibliskt sett, kunna motiveras? Frågan är fri, bara den…

Succé eller succession

Min slända om prästerna gjorde uppenbar succé med fler än 140 prästerliga kommentarer på den där hemliga sidan Prästkollega på Facebook och därtill några skräckfyllda insikter, kanske. Här kan vi se ett nyhetsmaterial som skulle pryda Torsdagsdepressionen med teman, som kunde locka till ledarkommentarer. Den vänlige och uppskattade präst som la ut sländan på Prästkollega för reflektion, kanske är lite sorgsen. Det behöver han inte vara. Vi har fått veta mycket, som vi annars bara kunnat ana. Med detta kommentarflöde får vi alltså samma  väsentliga information som Jesper Bengtsson ger oss i boken Reformismens väg. Han säger nu sådant vi…

Utslängd och avslöjad!!!

En gång i tiden fick jag vara med på Prästkollega. Nu förstår jag att jag  rätt nyss blivit utslängd. Den enda förklaring jag kan komma på är att en dagslända anförts av en välrenommerad prästman, som tyckte att temat var värt att uppmärksamma. Det var sländan Präst efter präst efter präst och transformation på det.… (3 febr)Jag kunde alltså inte läsa allt som skrevs om mig. Gud har dock sina budbärare (änglar), så allt kom mig till del. Karaktärsmord mm på mig samt uppenbar klerikal oförmåga att läsa innantill. Den läsande/lyssnande prästerna uppfattade att jag tyckte att allt var bättre…

Vackra ord – betyder vad?

Smittspridningen i Sverige har successivt förbättrats efter julhelgerna. Nyheten nådde mig i Svenska Dagbladets morgonbevakning på ett omtumlande sätt tills jag förstod, att som jag förstod den klara texten skulle den inte förstås. I verkligheten hade smittspridningen, som smittspridning betraktad, försämrats och själva försämringen var förbättringen. Men varför blir det ologiska själva logiken? Och varför blir jag ”dum” när jag påpekar förhållandet? ”Var inte dum nu, Dag!” heter det. Men är jag dum när jag är klok? Om någon vill skicka ut ett meddelande om att smittspridningen minskat är det väl lika bra att skriva det. Eller begränsats, men det…

Sorgsen extraslända: Lars Rye (1934-2021)

Denna dag då vi firar S:t Ansgar, dog Lars Rye-Danjelsen (26 maj 1934 – 4 februari 2021) vid 16-tiden. Jag menar att de båda höll till i samma vatten – och då är det inte bara dopvattnet jag tänker på. Ansgar följde seglingsleden norrut mot Birka och detta sannolikt förbi Revsudden. Detta var farvatten också för Lasse med familjen i båten Ellen. Efter seglatserna återvände han solbränd och arbetsvillig. För han var inte bara vår ungdoms präst. Han var en energisk kyrkligt förnyad präst, som byggde inte bara båtar och annat utan i första hand församling.  Liturgin var för honom, liksom…

Präst efter präst efter präst och transformation på det…

Nu dör sådana som aldrig dött tidigare. Gamla präster t ex. Jag funderar på de två tidigare prästgenerationerna, de jag alltså mött och under vars rykt och vård jag stått (eller snarare suttit). De första var födda på 1890-talet, någon kanske på 1880-talet. Sedan fylldes skaran på med präster födda under förra århundradets första decennier. Där fanns några ryktbara. De hade fått erövra frågan om ämbetet för att kunna förstå vad de skulle göra som präster. Vad händer i prästvigningen? De ville ha svar. Var det en högtidlig examen eller något annat? Nu var denna generations präster i en mening…

Inte byxad att ta i trosfrågor!

Utan omsvep: Svenska kyrkan är inte längre byxad att ta i trosfrågor. Det bror på att sanningsfrågor inte ställs. Språket är inte meningsbärande utan ett spel, ett språkspel. Orden blir töjbara. De mer nervösa av oss känner igen det nazistiska språkspelet, där orden fick nya betydelser i avsikt att övertyga.Propaganda alltså. Och jag, som sysselsätter mig med Hoffers lilla men ack så nyttiga bok The True Believer,inser att avgrundskunskap behövs. För att vi ska få denna kunskap är vi beroende av Den Heliga Skrift och dystra analyser av det mänskliga livet som där levereras.  Det spelar inte så stor roll…

Norén är död – leve Norén!

Lars Norén är död, men därmed inte svartsynen. Vi kan fortfarande fira ”Norén-jular”. Än bättre är det för dem som har med Svenska kyrkan att göra. Då begränsas liksom inte svartsynen. Man kan leva kyrkoliv i en Norén-kyrka, en där illa blir värre och värst och där allt genom sin egen inre logik förs mot katastrof. ”Nu kan det inte bli värre!” sa pessimisten. ”Åjo!”, sa optimisten. Hade Norén fattat lite mer av det drama som dag efter dag utspelats i Svenska kyrkan – och utspelar sig – hade han kunnat skriva lysande skådespel. Nu får vi hålla till godo med Torsdagsdepressionen…

Hierarki för demokrati!

Beslutet från Överklagandenämnden löser inte konflikten. Det kan bli intressanta sammanträden med stiftsstyrelsen i Härnösand och dess missnöjda ledamöter. Till skillnad från Nederländernas regering, som avgick sedan missförhållanden tillbaka i tiden avslöjats, sitter nog ledamöterna kvar. Posk-pingstpastorn också. Socialdemokrater brukar inte avgå. Det verkar som krattat för partipolitiskt obundna grupper och ÖKA ligger nog väl till. I relation till SAP blir det då ”same but different”. Den som lever får se. Men stiftsstyrelsen i Härnösand har problem. I stiftsstyrelsen ingår Eva. Och på kansliet har stiftsdirektorn slutat.  Jag funderar över konsekvenserna av nämndens beslut. Omskrutet var ju att ”ämbetet” hädanefter…

FLASH 2! Beslutet FLASH igen!

Kyrklig dokumentation har lagt ut Överklagandenämndens beslut med imponerande hastighet. Det tog dokumenatationsfolket 12 minuter. Överklagandenämnden behövde 1 månad och 1 vecka på sig. Här är ett antal sidor för de vetgiriga att ta sig igenom. Kolla nu kyrkligdokumentation.nu

FLASH! Vad sa dom? FLASH!

Överklagandenämndens beslut från den 18 december om händelserna i Härnösands stift släpptes kl 10 idag. Vad sades? Svenska kyrkans överklagandenämnd beslutade idag att upphäva Stiftsstyrelsens i Härnösands stift beslut den 22 september 2020 att ge styrelsens vice ordförande i uppdrag att träffa en överenskommelse med biskopen om anställningens upphörande och – om en överenskommelse inte uppnås – verkställa uppsägning av biskopen. Enligt Överklagandenämnden har stiftsstyrelsen överskridit sina befogenheter när den fattade det klandrade delegationsbeslutet. Nämnden uttalar att det kyrkorättsligt saknas förutsättningar för en stiftsstyrelse att utan föregående obehörigförklaring avsluta en biskops anställning i förtid och att det då inte heller…