Dagsländor

Mordbrand vid Gottsunda kyrka och Antje redovisade att hon blivit ”vred”. Det kan man kanske förstå – men vad hjälper det? Hon skrev däremot inget om hur framsynt i perspektiv hennes brandkårsvisitation nu visar sig vara. Att kyrkobyggnader generellt är utsatta mål förnekades också av expertisen.  Nu går det att förstå att brand av det här slaget är en enskild galnings verk eller ett verk av ett gäng som styrs ideologiskt. I Nigeria, Mellanöstern eller Gottsunda lika. Och då hjälper vreden mindre än de kalla analyserna. Vi kanske alls inte håller ihop i en konstruktion som benämnes ”de abrahamitiska religionerna”? Benämningen…

Den som läst biskopssvaret till de fridsamma i Tornedalen med omgivande socknar, ett gigantiskt område noga besett, på kyrkligdokumentation.nu uppfattar den avsedda vänligheten. De insiktsfulla går inte på det episkopala snacket.  Vad tackar biskoparna/plussarna (de sätter plus vid sina namn…) för? ”Er skrivelse!” De önskar inte ändra på den långa traditionen fridsförbundarna har att vara en del av Svenska kyrkan. Vi behöver inte borra i begreppet ”Svenska kyrkan” just nu med de fridsamma har nog faktiskt relaterat till Kyrkan mer än till Svenska kyrkan. Plussarna gläds över engagemanget. Blablabla. Dialog vill de ha också . Därtill vill de dessutom ”säga…

Gin and Tonic-Monday. Då tänker jag på alla stackare som genomlever en karnevalsdag utan karneval. Det är lika tokigt som att genomleva en söndag utan högmässa. Tänk er själva!  Jag undrar hur vår vän herr Omar firar. Ex-muslimer kanske kan ansluta? Och jag har ju redan viftat för att några i kategorin KBK kunde inviteras. På norra Öland var det en timme after work eller en timme mot slutet av arbetsdagen, som vi tog oss tid med varandra. Fördelen med den sortens begränsade seanser är att det blir tid till förargelseväckande samtal. Sådana samtal kan också kallas ”stimulerande”, men här…

Kardinal Pells öde stör mig och ska nog aktualiseras så här inför heliga fastetider. Ni kommer ihåg hur det var. Kardinalen skulle sexuellt ha förgripit sig på två (2) korgossar efter en högmässa. Detta övergrepp skulle ha skett i katedralens sakristia med öppen dörr och ärkebiskopen skrudad. Utanför katedralen stod folket och väntade på att välsignas av kardinalen. Och märkligt nog hade kören och resten av processionen vandrat iväg till det rum där postkommuniobönerna gemensamt brukade bedjas. Ärkebiskopen skulle alltså ha avvikit. När anklagelserna riktades mot George Pell var han finansansvarig i Vatikanen. Han for tillbaka till Australien för att…

Det är omtänksamt av mig att ge er fördjupningsmaterial inför söndagen, den söndag som har rubriken ”Prövningens stund”. Detta material finns här och kallas av min lärda vän dr B ”flippflopp”. Det är sällan vi på församlingsnivå kan få en inblick i vad som faktiskt resoneras om i Antjeborg, men här kommer det strax. Ni kan se de dryga 3 minutrarna först kanske.  Jag vill inte styra er förståelse. Eller det vill jag. Men jag tilltror er att inse vad ni ser och hör. Vi kan ta grupparbetsuppgifterna efteråt. Nu till grupparbetet. Jag noterar för egen del talet om ”överenskommelse…

Det blev en fyndig rubrik, folklig och poetisk på en och samma gång. Men The Rap-Woman är inte den enda som behöver spannen. Hon kan förstås ha nytta av den för att slippa se Falkenbergskombinatet och den mindre smickrande uppmärksamhet som detta kombinat får medialt. Vad kan hon göra? Titta på. Det var kanske klokt att förvandla en visitation till något som liknar en trivsam församlingssammankomst. Kaffe serverades säkert.  Sedan har vi problemet med kyrkopolitiker som stiftscheferna måste relatera till. En majoritet av kyrkopolitikerna i Sveriges  land har ingen egentlig personlig kunskap om vad Jesus hade för sig på korset…

ledning. På något sätt hänger det mesta ihop. Kristna ungdomar som gnäller över att de inte respekteras är ett fenomen som antagligen hör samman med att vi inte längre håller oss med en kristen gymnasiströrelse, som skolar unga att fungera som apologeter och därmed ta för sig i det offentliga rum skolan är. De unga kristna behöver inte vara många – men profilerade – för att ta plats på en gymnasieskola. Sommar- och vintermöten gav självkänsla: vi är med i ett viktigt sammanhang. Och detta viktiga var inte bara församlingshemsunderhållning under församlingspedagogers ledning. På den tiden hade församlingspedagogerna inte ens uppfunnits. Det betydde…

Att Antje reagerade när kristna mördats därför att de var just kristna, borde i egentlig mening inte överraska. Det borde inte överraska, att kristna i alla tider löper denna risk. Jesus talade om den. Präster predikar om den – för fåtaliga som lyckas ta sig till en högmässa med martyrtema Annandag Jul. Oftast är det julens psalmer som ska sjungas i stället för dåd som ska förklaras.  Det går till så i det kyrkliga livet numera. Mordet på en kristen romersk soldat firar vi som Alla Hjärtans Dag! Detta ändrar inte villkoren. Att vara vittne för den kristna tron är att…

Kan man tala om ett episkopalt eukaristiskt debacle efter biskopsbrevet om nattvarden?Antagligen inte. De kyrkligt förnyade ser vad de ser och inser – men det kan man i Svenska kyrkan nuförtiden programmatiskt bortse från. Från de andra, de som inte är högkyrkliga men väl högtidliga, tar också episkopalt nonsens emot i tacksamma hjärtan. Högtidligt just blandar man konsekrerat och okonsekrerat och är alltså lika högtidlig som någon högkyrklig kan vara. Men det kan inte hjälpas att tankarna går. Nattvardsförnyelsen i Svenska kyrkan kommer ur mötet med anglikanerna. Yngve Brilioth skrev boken om nattvarden och den står sig långt. Men Brilioth hör…

Det sågs av somliga som en risk att det svenska i ”Svenska” kyrkan skulle kunna utnyttjas av nationalistiska krafter. Det var 1990-tal och mycket tal om farhågor för framtiden i det dåvarande anfrätta statskyrkosystemet. De flesta visste att detta system inte skulle hålla i längden. Få kunde greppe vad ”i längden” konkret betydde, när staten tagit hand om folkbokföringen, den som i kyrka-stat-debatten behandlats som en kyrklig kronjuvel. Jo, jag vet att folkbokföringen egentligen var kyrkobokföring och att staten under Gustaf Vasa snodde åt sig registren av fiskala skäl och för de utskrivningar till krigstjänst staten behövde. Nu tog staten…

Jag kom inte till Lund i går, som tanken var. Jag kom till Älmhult. aKF-sammanträdet genomfördes där och jag mindes hur fader Gunnar kommit i bil med chaufför från Osby just till Älmhult. Detta var således innan klimatnödlägets dagar men kyrklig förnyelse likväl. I dag ska jag passera Älmhult. Då är det Göteryd kl 11 som gäller, men där möter PRO-kören just från Älmhult upp. Kan man vara annat än glad? Det skulle i så fall vara om man läst Modéus II i Smålandsposten i går. http://Pilgrimsvandringen visar en annan väg Det fanns sådana som var förtjusta i utläggningen, kyrkoherden i…

I Falkenbergskombinatet går det livat till, förstår jag av Hallands Nyheter, idog kyrkorapportör i det lokala. Tre år utan godkänt arbetsmiljöarbete och kritik av kyrkoherden för problem på arbetsplatsen. ”Sönderfallet fortgår enligt plan”, som alla klarsynta högkyrkliga säger.  Det faller sönder på ett antal avsnitt och det faller sönder samtidigt. Få är byxade att ta itu med problemen, kanske egentligen ingen. När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta? Det riktigt intressanta i Falkenbergskombinatet är dock inte att det finns problem, som en tidning kan lyfta fram. Där företogs nyligen en biskopsvisitation. The Rap-Woman var på plats i två…

Jag läste ut Tadeuz Norwids bok Europa skvallrar, Fredborgs Förlag, Stockholm 1946 i går. Det var  läsning som fördystrade tillvaron, inte minst det där när Europa delats upp i Jalta-överenskommelsen och Stalin fått Polen. Det märktes en mentalitetsskillnad för de polacker som var i London och som stridit och blött för de allierades sak. Minns Monte Cassino med mängden polska gravar till exempel. När historiens bulldozer gick fram, manglades Polen under den. Min reflektion? Detta var orätt. Men England kunde inte handla annorlunda. Det är för mig det uppenbara djävulskapet, detta att det inte finns några alternativ annat än de…

Det är bara att erkänna: Jag nås av informationer. Fader Jan i Långsjö skulle en gång i en kyrkosociologisk undersökning besvara frågan varifrån han, som ledamot av stiftstinget, hämtade information. Andra stiftstingsledamöter skrev upp ett flertal tidningar och tidskrifter de höll sig med. Det hela var mycket imponerande. Fader Jan skrev: ”Skvaller.” Det var rätt befriande och i det väsentliga sant – även om fader Jan läste annat också. Skvaller är en kreativ och intelligensbefrämjande social umgängesform. Intelligensbefrämjande? På alla sätt – inte minst så att den som får höra skvaller omedelbart känner driften att försöka leverera något än mer uppseendeväckande. Så…

Brydd är jag, fast jag väl i egentlig mening inte behöver bry mig. Ska jag mest vara nöjd med min fascination av hur biskoparna visiterar församlingar?  Nu är Antje igång och ”visiterar” Uppsala brandförsvar, elever på Sävjaskolan, Sävjabiblioteket, Sävja Fritidsgård, Sävja ungdomsmottagning och Uppsala ungdomsjour.  Jag trodde de tiden var förbi. Biskopen besökte en gång Oskarshamns varv och frågade svetsaren: ”Och vad sysslar du med?” Det uppfattades vara Svenska kyrkan i arbetslivet! Vad frågar Antje? Kollar hon hur snabbt brandpersonalen kan fixa slangkopplingarna? Har hon några synpunkter på hur man tar in och rengör materielen efter en utryckning? Ställer hon…

Hela dagen firar jag min namnsdag, men återhållsamt. Jag inledde med att fundera över Svensk Pastoraltidskrifts, SPT, nya självdeklaration. ”– en eftertänksam röst i Svenska kyrkan.” Vilka av apostlarna var eftertänksamma? Inte Petrus som vi kan se, inte tordönsmannen Johannes, som gällde för att med åren ha blivit mildare, men som inför villoläror och villolärare (heretiker och heresier) kunde bli lika uppbragt som tidigare. Paulus ska vi inte tala om. Den ende som möjligtvis skulle kunna sorteras in bland de eftertänksamma är väl – Judas Iskariot. Det blev inte så lyckosamt. Martyrerna då? Stefanos och Polykarpos lika – de visste vad som…

Jag tog fram en låda med småtryck och började bläddra. Det är något tidsödande. Vad angår mig egentligen frågan om Uno Wårdeners öden och äventyr i Vinslöv, när han var kyrkoadjunkt och fortfarande hette Svensson? Själv var jag nyfödd vid den tiden. Men stridsskriften Kristendomens kris och adjunktsfrågan av författaren Axel Olsson (som nog blev mest uppmärksammad för sin bok Asylrätt och humanism), men det är några år sedan jag läste den). Stridsskriften, Kristianstad 1949, är verkligen vad den säger. Axel Olsson går till strids och glad är han. Han ger sig på domkapitel och stiftsledning för att dessa talar…

Det är mycket nu. Inte bara för Antje, som ska besöka Uppsala brandförsvar och genomföra biskopsvisitation i Danmark-Funbo med ödmjuka samtal. Brandförsvaret är ett tänkvärt utflyktsmål. Kan hon lära sig något om hur man släcker bränder och kanske något om att inte leka med elden? Jag tänker nu närmast på vad som händer i Antjeborg – och det händer inte bara när det handlar om biskopsbrev. Ska vi börja med Jönssonligan? Jönsson i Antjeborg gjorde upp med paret Jönsson på Solkusten och uppgörelsen slutade kring 4 miljoner. 840 000:- var bostadsbidrag, sägs det. 42 månadslöner. Till detta lägger jag gärna kostnaderna…

Vad handlar affischen om? En flicka står i predikstolen, texten lyder ”jag kan predika”, Svenska kyrkans unga satsar för att få kollekt. Organisationen omfattar kring 8000 medlemmar numera. De flesta har föga gemensamt med den KGF-rörelse, som en gång bar upp det intellektuella ungdomsarbetet och sedan integrerades i Kyrkans Ungdom med kontroll från personal på stiftskanslierna. De fördomsfulla tror att de där kyrkliga ungdomarna nuförtiden mest är barn, som enrollerats till organisationen genom en församlingspedagog. EnrolleTrats proffsigt sålunda. Affischen finns att beskåda. Svagsinta personer har säkert upp den i vapenhus eller församlingshem. https://svenskakyrkansunga.se/wp-content/uploads/2019/12/Kollektaffischer_2020_Del1.pdf Jag kunde inte förklara affischens syfte för…

Jag tänkte motverka den iråkade torsdagsdepressionen genom att läsa på hos Jürgen Diestelmann i hans bok Actio Sacramentalis (Harms 1995). Där dök breven på latin från Luther till Wolferinus år 1543 upp. Ingen tvekan att de nutida svenska biskoparna inte har Martin Luther med sig när de gör gemensam sak med Simon Wolferinus. Det som motverkade själva depressionen var dock inte den latinska texten eller den tyska utläggningen av min gamle vän Diestelmann utan insikten, att jag fritt kan ströva genom århundraden och på så vis inte vara utlämnad åt samtiden och dess koryféer eller kanaljer, som ska framstå som…