Dagsländor

En minnesvärd dag är detta och jag ska minnas i Hallaryd i afton. Vi minnes både den ärorika Röda arméns befrielse av Auschwitz-Birkenau  för 75 år sedan (men glömmer allt det andra som följde efter befrielsen…) och vi påminns om att det denna dag är 40 år sedan Antje Jackelen, –eller hade hon fått med ett ”é” i namnet redan då? – ordinerades. Hon påpekade saken på twitter med särskilt påpekande att hon då bott i Sverige 2 år 6 månader och 24 dagar. #stolt invandrare.  Hur svenskkyrklig blir en student på denna korta tid och hur går det till?…

Magnus Uggla stimulerade mig med sin låt Det går bra nu. Vi är endels-vänner och minvänskap vet han inte om, så jag kan inte be honom skriva en låt för Svenska kyrkan. Hade vi varit mer än endels-vänner, i detta fall vänner eller hjärtevänner lika (annars är hjärtevän finast!), hade jag bett honom skriva låten Det går inte bra nu. För det gör det inte. Om jag skulle skriva att Antje sköter jobbet på ett uppseendeväckande sätt, tror mig ingen. Inte för att det inte är så utan för att jag skriver det. Att något kyrkligt blad skulle begära att…

Redan en månad sedan det var julafton. Jag säger bara det för att komma åt det grundläggande bekymret. Biskopsbekymret. Jag har nämnt att jag på auktion införskaffade 68 biskopsautografer. Mitt bud var det enda och det lägsta. Det kan inte bero på de äldsta biskopsautograferna J.A. Eklund eller Hj. Danell, inte heller på Ernst Lönegren eller Einar Billing, inte ens på biskoparna Edvard Rodhe (den äldre och den yngre). GustafAulén och Bo Giertz kunde väl också locka? Antagligen, så lyder min förmodan, har de senaste decenniernas biskopsdevaluering spelat in. Och kvar står jag. Det är något för de eftertänksamma att…

Klockan 8 denna dag när biskopsmötet häckar i Göteborg blir biskopsbrevet om nattvarden offentligt. Nå, det har varit utlagt på nätet ett par dagar och blivit läst. Somligt är häpnadsväckande och belyser hur det blir när ”teologin” – vad nu detta än är – gestaltas att bli den härskande kyrkliga klassens ideologi. Jag struntar för ögonblicket i brevet. Det beror på att jag vill ha det i tryckt form. Och det är uppenbarligen inte enkelt. Förutom i Göteborgs stift, där det med ett vänligt brev kom församlingar och präster tillhanda. Jag ringde i förrgår kl 16.20 till Antjeborg för att…

Salig Hägg hade rätt. Det trodde jag redan när han sa det – och det måste nu vara närmare 35 år sedan. I maj månad är han 30 år död nämligen. Salig Hägg sa: ”När de lekt rommen av sig kommer de och vill att vi ska torka dem med varma servetter.” Det var den då bildade medelklassen han avsåg. ”Religion” skulle bli inne. ”Religion” – inte efterföljelsens kristna väg. Då skulle relevansen slå till och prästerna fröjdas över att äntligen få framstå som relevanta. De skulle kunna ge uttryck både för känsla och förnuft i andliga frågor och respekteras för sina…

Tyskt konferensliv kan glädja. Antje la på Twitter ut bilden av ett ölunderlägg, Bier-Deckel, när hon tärde öl från München, Augustiner, i Berlin. Det betyder att Antje är Svenska kyrkans första ärkebiskop att lägga ut ölunderläggsbild på Twitter. Det har inte KG Hammar eller ens Nathan Söderblom gjort, än mindre Erling Eidem och Yngve Brilioth kanske. Antje var fascinerad av abbotskräklan, som finns på ölunderlägget, kunde vi som praktiskt på plats i München öl-bildat oss, förstå av hennes twitterinlägg. Antje var med om en storartad intellektuell fest och var glad att få vara där. Det fanns säkert många som inte…

Konferensen slutade i förvirring och det var nog mitt fel. Jag återgav Antjes text i Expressen. Häpnaden över hur en ärkebiskop argumenterar och drar slutsatser var överraskande för mig, som är van vid svensk försiktighet. Antje påstår att det är skillnad i synen på makt.  “Humanisterna påstår att ’religiösa aktörer’ som jag använder barnkonventionen som en möjlighet att flytta fram sina positioner. Ur kyrkans perspektiv handlar det inte om makt utan om tjänst: en tjänst åt barnet som ska få tillgång till den rikedom av erfarenhet och visdom som finns i våra trostraditioner. Bakom Svenska kyrkans konfirmandarbete finns sedan länge…

Min tertialdag denna dag har inte firats på eller av konferensen. Efter mitt lyckade paper, som jag la fram igår, fick jag dock ett litet tackbrev. Diese sehr interessante Text illustriert wie unsere zeit von ” Kognitiv Dissonanse” voll ist und dieses Thema wollen wir gern weiter diskutieren und mit Kraft adressieren. Ni ser att det inte är en infödd tysk som skrivit, men så blir det i det internationella och mest intressant att brevskrivaren tyckte att han borde skriva på tyska till mig. Jag fick det lilla meddelandet i handen och kunde förstå vänligheten, som avspeglade sig i skribentens…

”Helgonlik” betyder inte ”avlidet helgon” utan är en person som tar klimatnödläget på allvar och åker tåg i Tyskland för att komma till konferensen i München. Inget pryder en gammal människa så mycket som den rättfärdighet som kommer ur det egna, som ni vet. Och min gamla människa sträcker på sig. Se så fin och from jag är! Jag kan uppbygga mig med texter från Süddeutsche Zeitung på klimattemat så agtt jag riktigt förstår hur i takt med tiden jag är. Varifrån kommer då en gnagande känsla att jag likväl inte besitter Sanningen? Newfoundland redovisar en myckenhet snö och kaos….

Få minns hur Jan Myrdal blev biten av en stor tysk schäfer på en bensinstation i Lübeck, när han skulle fråga efter hotell. Hunden högg honom i baken, blodet rann. Tyskarna, som spelade skat i lokalen, skrattade. Myrdal talade om för tyskarna vad han tyckte om sådana som satte hundar på folk, sa vad han menade om inavlade och bitskt nervösa tyska schäfrar, som fått lika fel dressyr som tandställning, och la till att ”endast i en av undersåtlighet präglad korpralskultur är det skrattretande att se en annan människa blöda”. Då reste sig tyskarna upp. Hunden morrade.  Myrdal kom skyndsamt…

Garrison beklagar. Han fick inte fram den levande insats som jag ville ha. Nu slipper ni läsa en lång drapa och kan börja spela on the spot, som vi säger som varit i det ekumeniska.

Personlig och kyrklig förnyelse skriver Andres Wejderstam i sin avhandling, som de fattiga väl kan lada ner, men de lyckliga har i tryckt form.  http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?aq2=%5B%5B%5D%5D&c=9&af=%5B%5D&searchType=LIST_COMING&sortOrder2=title_sort_asc&query=&language=sv&pid=diva2%3A1372250&aq=%5B%5B%5D%5D&sf=all&aqe=%5B%5D&sortOrder=author_sort_asc&onlyFullText=false&noOfRows=50&dswid=4287 Under perioden 1943-1985 hölls uppbyggliga möten. De kallades ”Vadstenamötena”, vilket på vanligt kristligt sätt inte behöver betyda att de hölls just i Vadstena under hela perioden. På omslaget syns Ylva Eggehorn samtala med Karin Swartz, som jag tror hör samman med den gamle statsmannen Swartz – men detta är bara en kvalificerad gissning.   Andreas Wejdestam är född den 5 augusti år 1980 och när han nu doktorerar klarar han alltså gränsen. Vilken gräns? ”Har du…

Mitt paper till konferensen i München måste jag gå igenom. Det håller kanske, men jag kom att bläddra i lite material, som jag alls inte trodde hade bäring på det jag skrivit, och då dök det upp en mängd intressanta ting. Jag ska se vad jag kan redigera ihop utan att bryta ihop. Det är lätt hänt annars. Jag studerar det kyrkliga. Antisemitismen i Svenska kyrkan till exempel. Jag läste Douglas Reed, How Odd of God i går. Det är en engelsk antisemitisk skrift från år 1943 (men utan tryckår och tryckort) och Reed argumenterar rätt förfärande. Han vill hålla…

Ibland, men inte alltid, förstår jag att ord ingenting betyder. Vi ska se bortom det som utsägs. Det är, så mycket fattar jag, en god hållning när det handlar om heliga hemligheter, det där att säga det outsägliga. Men tekniken förväntas vi tydligen använda så fort vi läser texter från det kyrkliga systemet. Då betyder ord föga. Vi ska förstå ett stämningsläge och ett ställningstagande – det är det hela. Två kyrkoherdar la ut en text i oktober efter en dom mot en präst. Nu ville de informera om att prästen, sedan misstankarna kom till kyrkoherdarnas kännedom i maj 2019, inte…

Låt oss skärskåda den underliggande tankefiguren i Antje-kampanjen för barns rätt till andlighet.  Antje menar att lära känna tro, hopp och kärlek är som att lära sig ett språk. Verkligen? Är det inte snarare en erfarenhetsbaserad kunskap? Jag tackar alltså Gud för att jag är född i ett land där jag kan språket. Ska jag lära mig ett annat språk är det grammatik och vokabler och annan skit jag ska slå i mig. Hjort-Lide, Solders, H.S. Nyberg, Egnell ser jag ihop med Davidson och Bauer om jag lyfter blicken mot himmelen och knäpper hop mina händer. Till och med om…

Epifania betyder ”uppenbarelse, avslöjande” och denna julens 13:e dag var för alls inte länge sedan i kyrkolivet en lika viktig gudstjänstdag med angelägen missionskollekt som julens andra stora gudstjänster. Kanske till och med större. Julottan oräknad. Men den 6 januari var det ”högmässa vid ljus” och julfirandets sista vecka (oktaven) inleddes. Därefter återgick allt till grå normalitet – oxveckorna. Min vän dr F påpekade hur denna dag numera mist det mesta av sin glans i kyrkolivet. Han undrade hur det kom sig och varför det gått så fort. Jag vet inte. När han frågat lämnade frågan mig ingen ro. Styrd av…

Netflix, säger jag. Nå, nådatiden ska förslösas på något och serien Det åttonde offret (uselt översatt ) är ändå omskakande. Jag har kompletterat insikterna om en högt uppsatt mördare och en härva av komplotter och bedrägerier i Baskien och Madrid med att läsa material från Svenska kyrkans 1980-tal. Det är anfäktande. Vad ska jag ha allt detta repeterade och repetitiva kunnande till? Om en dryg vecka blir det konferens i München och jag lägger fram ett paper på temat Kognitiv Dissonans. Empiri och fantasi. Ni ser hur det blir på tyska. Imponerande. Mitt paper ska till Finland för läsning också….

Aftonbladet gav beskedet. Åke Göransson, 61, generaldirektör vid Myndigheten för stöd till trossamfund, har dött i Rumänien. Svensk polis har inlett en förundersökning om misstänkt mord. Det är sorgligt. När hans faster Anna-Lisa Göransson, s-politiker i kyrkomötet men kyrklig, Johan Olof Wallinare (ordförande i sällskapet, vill jag minnas) hade lite svårt för oss då unga kyrkligt förnyade var den förmildrande omständigheten att vi båda gillade Åke. Vi hörde till samma glada gemenskap; arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse. I tidens läng insåg Åke att han nog var mer thomist än lutheran och simmade över Tibern. Han kom sedan att få tjänst vid Stockholms…

Ni må tro det eller inte, men jag tänkte inte skriva många Dagsländor. Nu pressar det på. Det händer för mycket. Men dagens hållande av Flanellskjortans dag behöver inte så många kommentarer. Dagen högtidlighålls världen över, ser jag på Facebook. Och mottot är ”Motströms möter vi framtiden”. Lämplig läsning är förstås en äldre artikel, en granskning av Ingmar Ström i tiden. https://kyrkligsamling.se/wp-content/uploads/2019/12/KS_info_2-3_1971.pdf Vill någon denna dag läsa en sprillans ny artikel är det Anna Gullberg som gäller. https://www.liberaldebatt.se/2019/12/folkets-kyrka-i-forandring/ Red. Gullbergs artikel är läsvärd, men inte felfri och perspektivet är alltför schablonartat. På ett kyrkovetenskapligt seminarium hade somligt tvättats bort och…

Nyårsdagen är en märkesdag. Om inte annat firar vi Jesu omskärelse. Det kan vi göra också genom att skära upp resonemang. Jag återbrukar en text, något redigerad, inför Flanellskjortans dag, som firas i morgon på grund av en händelse en nyårsdag: Tidningen Vår Kyrka avbröt en gång, året var märkesåret 1948, meningsutbytet om kvinnliga präster eftersom debatten hotade att urarta på ett blamant sätt. Efter ”den danska akten i Odense”, läs: vigning av kvinna till präst), har debatten lagt sig till vila.  ”Det är en kort frist; den kommer snart att få nytt liv i vår egen kyrka. Det är…