Jag är emot det som kallas ”det politiska spelet”, men jag är ännu mer emot det politiska skådespelet, utspelen som inte kan leda någonstans och som bygger på medvetna missförstånd och spelad indignation över dessa medvetna missförstånd. Björn Söder försökte för flera år sedan problematisera nationalstaten som fenomen, när det finns en svensk riksdag men … Läs mer

Trist är det väl – med världsläget, med det politiska livet, med kyrkolivet. Men jag klagar inte. Jag bjöds till hälsokontroll i Borgholm. Jag var lika frisk när jag gick därifrån som när jag gick dit. Då ska man väl inte klaga? Det mer plågsamma är den samtida journalistiken, inte minst från Gaza (från Ukraina hör … Läs mer

Nu har jag kommit i den åldern där gamla vänner möts på begravningar. Jag sa: ”Vi ses på nästa begravning. Eller ni!” Vad är en fin begravning? Jag vet inte. Kanske väl tänkt och ordnad, kristligt anständig och – om det är begravningsmässa – sakramentalt säker. Det sista skrivna är nog det mest anstötliga eftersom jag … Läs mer

Strindbergsfejden var en sak. August Strindberg drog ut för att göra ner Heidenstam, C.D. af Wirsén, Ellen Key och Sven Hedin (andra att förtiga). Det var ett liv och ett kiv, kan man säga. Uppgörelser blir sådana. Nödvändiga är de också. Gamla inskränkta – men då fullkomligt normala – sätt att tänka och tala omprövas genom … Läs mer

Den 6 november blev en dag utan Gustav Adolfs-bakelse. Ingen ordning på normerna, tydligen. Det betyder i klartext, att normalitet utan vidare kan bli något onormalt. Inte mig emot. Mycket av denna världens normaliteter är abnorma om man betraktar dem ur evighetens synvinkel och, oss emellan, skulle det finnas någon annan bärande synvinkel, menar ni? … Läs mer