Dagsländor

Jag är en lycklig dyskalkyliker. Jag fattar inte siffror så bra och då kan jag skylla på detta, när en ström av siffror i spåren av Covid-19 levereras. Med upphetsad förtjusning, fast med mantrat hur sorgligt det är, levereras dagligen nya siffror, som jag alls inte kan greppa. För 27 år sedan var siffrorna för antalet döda i april högre än årets resultat. Det presenteras som ”det högsta på 27 år”. Och vad säger det? Jag skulle då, som alla dyskalkyliker, först vilja veta vad det var som gjorde att så många dog i april månad år 1993. Landet stängde…

Får jag som en allmängiltig formel föreslå 10-80-10? Det är mänskligt, galet förstås – men mänskligt. Siffran kommer från Kanalöarna, alltså de engelska öarna i Engelska kanalen, som ockuperades av den tyska krigsmakten. 10% gjorde motstånd, 80% anpassade sig tyst och stilla och 10% löpte med. Nu tänker jag att det går till så här i allmänhet. Också i det kyrkliga. Anpasslighet. De som utgör de 80 procenten menar sig vara duktiga på att undfly faran. De som löper med är duktiga 10% och vet villkoren. Resterande 10% vet sig inte vara duktiga – men det som måste göras, måste göras….

Perspektivskiftena fascinerar. 70+ skulle skyddas. Det kunde jag ifrågasätta eftersom statistiska besked inte har särskilt många intressanta besked om mitt unika liv att lämna. Jag ska bakas ihop med en massa andra åldringar. Och nu var det alla till 100 år eller över. Med dem har jag väl inte haft så mycket gemensamt? Undersöker jag mitt liv så är det kusiner födda på 1930-talet men kamrater från 1940-talet. I vuxen ålder fick jag vänner som var födda så tidigt som 1940. I Lund var det mestadels kamrater från 1945 eller så. Några lysande undantag fanns. Men det var för att…

Jag funderade över mycket i går, Kristi Himmelsfärds Dag. Det roligaste tycks ha varit att Jesus jobbar på distans. Antje retweetade att Jesus övergick till att jobba hemifrån. Detta tror inte jag. I onsdags kväll mötte jag honom i Rydaholm och han uppträdde som om han var hemma i Rydaholm. Liksom på en massa andra ställen. Den insikten stämmer med vad konfirmandläraren lärde mig: Kristi himmelsfärd handlar om att han kommer nära. ”Spela trons spel!”, pröva inifrån, låtsas att den är sann för att få veta att den verkligen är det. Han är med oss alla dagar. Med oss!  Jag…

Varför inte stå för att vi är så onse i Svenska kyrkan som vi faktiskt är, och sakligt konstatera inte bara att utan också vad och analysera vari oenigheterna består och vilka det är som sakligt sett står samman med vad Kyrkan trott och bekänt i alla tider? MTD-religionen är en verksam kraft. Moralistisk Terapeutisk Deism. De som omfattar den, skaffar åt sig lärare hoptals, sådana som talar det som kliar åhörarna i öronen. De, som vill stå samman med apostlar och alla heliga tiderna igenom, behöver inte bli förvånade, men inte heller imponerade och allra minst uppgivna. Det är…

De kristna församlingarna i Linköping uppfyller sin plikt ser jag på pastoratets hemsida. Man kan förstå, när man tar in resonemangen. Det är ”djupt oetiskt att kalla och uppmuntra människor att komma samman till gudstjänst och stänga kyrkportarna när det blivit precis 50 personer eller säga att vi firar flera gudstjänster efter varandra med 50 personer i varje.” Nu kan en i brandmyndigheternas bestämmelser insatt, säga precis detsamma om lokalen mönstrats och bara får ta in 135 eller 340 personer, men detta är ett finlir. ”Djupt oetiskt” är det att kalla och muntra människor och stänga kyrkportarna när vi inte…

Slavhandeln har aldrig i mänsklighetens historia varit så omfattande som i vår tid. Skriver jag ”vår tid” betyder det inte vår som årstid utan som ansvar. Vad är det vi låter fortgå? Alldeles ovetande är vi inte. Och möjligtvis, men inte helt självklart, hör det samman med den sexuella revolutionen för 50-60 år sedan. Men den sexuella frigörelsen syftade inte till att etablera bordellverksamhet så mycket som att bekämpa dubbelmoral och för den delen pryderi. Men det blev bordeller och gatuprostitution och inte bara i Tyskland. ”För tyskarna är bordellerna vad brännvinet är för svenskarna”, som en tysk vän konstaterade….

”Sammanfattningsvis anser Överklagandenämnden att det inte finns grund för att vidta någon sådan disciplinär åtgärd mot EFS-prästen som avses i 31 kap. 12 § kyrkoordningen. Domkapitlets beslut ska därför upphävas.” Överklagandenämndens beslut kan inte över klagas och nu står domkapitlet i Luleå med byxorna nere, med tvättade halsar, påkomna med vad de gjort i blå skåpet – välj metaforerna själva. Det återstår nu bara för biskop, domprost och diakonen i Domkapitlet att dra den enda rimliga slutsatsen och avgå. Finns ledamöternas namn på några produkter i affärerna flyttas de undan och ersätts av rader med ketchup, kan man fatta. Ni då?Ni…

Jag har väl ställt i utsikt att ta mig an Modéus II och den text som i alla sin ymnighet föga eller intet har att säga. Den är märklig på det viset. Ord på ord, lite här och lite där. Den ecklesiastika floskelgeneratorn på Östrabo har gått på högvarv, med uppenbar risk för överslag. Det är på grund av generatoranvändningen som Jesus själv inte alls förekommer i texten. Han är nämligen ingen floskel, som bekant. Använde dem inte heller. https://www.kyrkanstidning.se/debatt/nu-behovs-kraftsamling-och-teologiskt-sjalvfortroende Modéus II imponeras, får vi veta, av de diakonala insatserna. Det ska sägas så. Jag imponeras inte. Jag har nämligen…

Syster Kerstin diakonissvigdes för idag 50 år sedan. Kanske Två Systrars församling kommer ihåg att fira begivenheten. Ingen nu levande i Kalmar var med i Uppsala domkyrka då. Mer än Kerstin förstås. Tänk om ingen firar? Jag mötte Kerstin först för i dagarna rätt precis 49 år sedan, när teologgruppen kom till Kalmar. Prosten Pehr tog emot och var magistral, som bara han kunde. Han hälsade på stiftsadjunkten Lenhoff, inte på oss andra, och höll sedan en konsthomilia i aftonsången i Domkyrkans Kristofferkor. Sedan var det samling i Kreugerska huset: ostbricka med presentation av Kalmar församling och tillfälle till frågor. …

Vi vet alla något om R0-faktorn. För virus är den understundom 2.5, så smittsam alltså. Under 1 kan man tydligen säga att smittan är harmlös eller bara vållar mindre besvär. Ingen samhällssmitta, ingen pandemi, egentligen ingenting.  Vad händer om vi prövar R0-faktorn på den kristna tron? Hur effektiv mission bedrivs? Hur tron förs vidare till nya generationer vet vi och metoden är oslagbar: samlag, barnalstring. Den fungerar hyfsat när det handlar om att räcka över tron till kommande generationer. Den är lite mer begränsad när det gäller den samtida generationen. En kristen flicka som får ihop det med en kille…

I tider som dessa gäller det att ta vara på alla lustifikationer som dyker upp. Jag börjar med ett bidrag från Frankrike.  Det vet ju alla hurdana fransmän är och inte minst förmår vi väl alla uppskatta den dystopiske Michel Hollebecque. Han förklarar att det nya viruset är banalt, utan några som helst försonande drag, för det är ju inte ens sexuellt överfört. Så ska en slipsten dras. Och denna banala sjukdom darrar alla inför. Det finns gammaltestamentligt folk som skulle kommentera förhållandet i rätt kärva ordalag. Ni kan läsa vår engelske medkristne vän, som tänker högt och opassande. Det…

Idag är det ett sjå att vara Gud, för det ska bedjas intensivt till Gud i anledning av pandemin. Efter varje bönepunkt förväntas en liten dialog av vanligt slag. Ni vet: ”Hör vårt rop, O Gud.” och vi manar på: ” Lyssna till vår bön.” Nu undrar jag bara hur en kyrkokristen med gott samvete kan utsätta Gud, Fadern och Sonen och Den Helige Ande, för detta. Så ser jag att det där med Fader och Son och Helig Ande saknas i bönen! Döm om min förvåning. Nu analyserar vi, dvs upplöser bönen för att förstå: Förbön under Covid-19-pandemin (från…

Jag noterar att det tredje barnbarnet fyller 15 år och det gör hon just denna dag. Jag minns dagen när jag själv fyllde 15 som en stor dag. Men det där med barnbarns födelsedag och jag själv i riskgrupp? På sina ställen uppfattas alla 70+ vara smittbärare, ungefär som pestens råttor när det begav sig på 1300-talet. Notabelt är väl dock att översåtarna nu försiktigt börjar göra skillnad på de gamla A-barnen från 1940-talets slut, de med ATP och BVC och CSN och allt vad det är, till skillnad från de i mellankrigstiden födda och nu utlevade. Utlevad känner jag…

Gunnar Sibbmark dog i går kväll. Den var en sorglig men väntad nyhet. Han var två år äldre än jag så på Samrealskolani Alvesta sågs vi mest därför att vi åkte samma tåg, han från Stockaryd (antar jag) och jag från Moheda. Två år är rätt avgörande i det som motsvarar högstadiet för att förhindra närmare bekantskap – om det inte gäller pojkar i årskurs 3, som kunde ha intresse för flickor i årskurs 1. Dock inte vice versa så att pojkar  i åk 1 (åk 7) har chans på flickor i 3:an (åk 9). Men vi skulle mötas närmare senare…

Prästfrun KP är sannerligen inte PK, det ska ni veta. Så har hon också ett eget yrke, förtroendeuppdrag och tre vuxna barn. Prästfrun när i dagar som dessa tanken, att en mängd präster tycker att det är rätt skönt med inställda gudstjänster. Då slipper de att söndag efter söndag med egna ögon se det yttersta beviset på det kyrkliga misslyckandet. I stället kan de gestalta relevansen genom att ägna församlingens resurser åt matdistribution och så – med enkelriktad kommunikation – streama. De kan plötsligt känna att det de gör inte är ett avslöjat misslyckande. På sitt sätt är det konstigt att…

Det handlar om en internatskola, en kall och dyster plats. ”Där var ingen kärlek, trots att det var missionärer som hade skolan. Det var sådana där kristna med långa ansikten.” Kristna med långa ansikten! De långa ansiktenas kristna! Här vet vi på pricken vad Marie Sarrafian Banker beskriver i boken Mitt älskade Armenien, Förlaget Filadelfia, Stockholm 1938, s 36. Boken handlar om ”kristet martyrium under turkväldet”, dvs det som ledde till folkmord på armenier och som begicks av turkarna. Etnisk rensning. Religionsförföljelse. I allt det tragiska är Sarrafian Banker rolig på ett urkyrkligt sätt, alltså den hållning som kan återspeglas…

Dr F tittar på idrottsutövning i televisionsapparaturen. Det betyder att han ser händelsen. Känslan av att vara på plats, vara med om ni vill, får han inte. Detta kompenseras, inser han, av att det finns en sportkommentator. Kommentatorn ska inte bara kommentera i sak utan med känslor. Bara bild och publikljud från arenan räcker inte. Det finns alltså en x-faktor som spelar en avgörande roll. Jag tror att dr F tänker, att vi här har en tankeställare, som har bäring på det massiva digitaliserade gudstjänstutbudet. När vi ser en midnattsmässa från Rom eller ett kungligt bröllop eller dito dop, kommenteras…

Felfinnariver är inget roligt fenomen. Någon har sin glädje i att finna fel och så är det bra med det. Felsökande är inte riktigt felfinnariver. Det tror somliga, för de vill sova gott om natten och vet att därför aldrig ställa några kritiska frågor. De goda föresatsernas folk är inte felsökare och blir inga felfinnare. De finner ingenting. De uppfinner en livshållning. De har aldrig förstått att vägen till helvetet är stensatt med de bästa föresatser.  Så hur är det med föresatserna i coronatider? Just så. Goda! En hel del måste då bli fel. Själv begriper jag att fastetidens insamlingsaktiviteter…

Kampanjen mot svordomar måste vi stödja. Det är kampen för en teologiskt begrundad svenska. Det är samtidigt kampen mot det tanklösa. Bara den som är flitig med sin kyrkogång är rustad att tala teologisk svenska. Problemet med svordomar är alltså 1) bristande kyrkogång och 2) tanklöshet. Inget annat – men det räcker! I går mediterade jag på min hundpromenad över det teologiska begreppet ”ge Fan i”. I-et bekymrade. Att det finns somligt Djävulen kan få ta hand om, har jag inget emot. Men ”i-et”? Då slog det mig att det betyder ”i våld”. Alltså: Djävulen får ta hand om sin…