Dagsländor

Den som ska kolla vilken halt ett skrivet arbete håller, kan använda olika metoder. En användbar är att kolla om författaren fått namnen rätt. Är det fel namn på nyckelpersoner, hör man en liten larmsignal. Författaren kanske inte riktigt trängt in i materialet? Nästa fråga gäller förstås källorna till framställningen. Ser man att författaren inte riktigt tagit upp källor och litteratur om just de skeenden han vill skildra, larmar det igen.  Och så kommer förstås den materialistiska historieskrivningens princip. Har någon betalat författaren för att skriva och i vems intresse skriver då författare? Hur det än är, finns det skäl…

I ett dygn sökte jag ordet. Sedan kom det för mig: ”Behjärtansvärt!” När frågan om Sanning inte längre ställs, kommer frågan att förläggas till känsloplanet och då blir det som är ”behjärtansvärt” det som avgör. De behjärtansvärda blir då lätta byten, prisgivna åt mer beslutsamma beslutsfattare. De har inte förstått att man ska leva med lögner och det beror på att de inte skaffat sig och läst Rod Drehers bok Live not by Lies. Jag funderade efter att ha läst Jesper Bengtsson, Reformismens väg om socialdemokratin och kyrkopolitiken, Tankesmedjan Tiden, 2020. Jesper Bengtsson ”fick frågan om” att skriva boken. Det…

Runtom i landet sitter det begåvade, pålästa, reflekterande präster. De förvaltar en del dygder de hämtat från universitetens grundläggande fakultet: den teologiska. De har också teologisk bildning, inte bara religionsvetenskaplig utbildning. Nåja, det finns andra präster också. De kännetecknas därav, att när de öppnar matintagen så besannas Herrens ord om vad som går ut ur människan. De har inget att säga. De pratar, om jag förstått Frälsaren rätt, ”skit”. Här och nu tänkte jag inte fördjupa mig i detta senare. Men de begåvade! Pastor S talte jag med i telefonapparaturen. Han pekade på ett förändrat språkbruk. Det som var ”problem”…

Tjugondedag jul – en dag att minnas, kan man tycka. Den högtidlighålls inte så vidare värst. Det finns sådana, också kristna, som kastar ut julen långt dessförinnan. De klagar på barr på golvet och förmår inte inse tjusningen av att just den 13 januari barrsanera och se upplagt barr i stora högar eller strängar. De flesta har nog inte heller stora leksakslastbilar de kan lasta med hjälp av lika stora traktorer med skopa. Så går det som det går, både med det ena och det andra. Prosten F ringde, inte att förväxla med Dr F. Prosten hade sent i söndags kväll…

Jag är inte överens, inte nu heller. Det talades om att det demokratiska ifrågasattes/skändades av dem som tog sig in i Kapitolium. Var det verkligen så? Själva såg de sig som folkets talespersoner och begärde att få bli hörda. Någon förklarade sig beredd att dö för den sakens skull. Och nog hörde dessa människor till folket, demos, och ville styra genom sitt röstande i demokratiska val. Ska de avfärdas som Rednecks och White Trash? Drygt 73 miljoner röstade på Trump. Biden 79 miljoner. 250 miljoner var röstberättigade så det procentuella valdeltagandet är inte så imponerande. Men demokratiskt var hela systemet…

”Ingen stoppar folkets flodvåg”, skanderade jag, när jag såg händelserna vid Capitolium. Men så kom jag på att jag nog hade fel – för det var fel folk som stormade uppför trapporna. Red-necks-typer, sådana som skanderat ”traitor” på flyget, där de gjort kongressmannen Mitt Romney sällskap. Jag förstod också att den överhet som är av Gud given har ett betydande undantag: USA:s 45:e president Donald Trump. Av bilderburken framgick att sympatierna inte låg hos Trump, som inte får twittra på 12 timmar och som anklagas för att ha viglat upp bonnläpparna, som kom för att demonstrera. Några egentliga principiella frågeställningar…

Vilka är de mest sköra? Tydligen de som levt 91 eller 95 år och hamnat å hemmet. De ska skyddas med vaccin. Eftersom de blivit internerade är kanske deras utsatthet inte alldeles ohanterlig? De har visserligen spriten inlåst i ett annat rum om vi ska tro den gamle mannen, men sådant kanske går att lösa? Och kan man på ett vettigt sätt få fram syrgas, finns det hopp om livet också om Covid-19 slår till. Det måste väl vara som det är i Finland: sjukvårdspersonalen/omvårdnadspersonalen måste vaccineras först för den får inte slås ut. Det mer obehagliga i den militära…

Polisen i Anderslöv hette Nöjd och presenterade sig alltid med ett lätt frågande tonfall: Nöjd? Det skapade förvirring, kanske förstämning. Är vi nöjda eller inte? Höjda över tiden? Jag blir osäker. När jag frågar, resulterar det oftast i förstämning eller rentav upprördhet. Ämbetet, klimatet eller Covid-19 lika. Varför blir det så? Varför får jag inte städse beröm för att saker och förhållanden tas upp till samtal, debatt om ni vill? Vi, som kan träda fram som ”lätt-hegelianer”, kan ju tänka ”tes – antites – syntes” och prisa alla resonemang som leder oss vidare. ”Se världen i en spegel, med hjälp…

Gott Nytt År, undslipper jag mig med ett påpekande att i morgon är det Flanellskjortans dag. Iförd flanellskjorta bevaras Ingmar Ströms nyårspredikan 1978 i levande minne. Denna av Dagens Nyheter uppmärksammade nyårspredikan (nu tror ni att DN:s Hans Green brukade sitta för att referera biskops Ströms predikningar varje söndag, men så var det inte) aviserade nya tag mot kv*nn*pr*stm*tst*n*rn* och visade sig i tidens längd bli en framgångssaga. Fast några kv*nn*pr*stm*tst*n*r* finns kvar, i morgon iförda flanellskjorta förstås. Ström däremot har samlats till sina fäder. Det är så det går till här i världen, där så mycket är obeständigt. Men…

I Bohuslän har jag genomgått viss militär utbildning, lett ambitiösa kamrater till Halden (”men inga uniformer och inga målade bilar, då tror norrmännen att vi är i krig med dem”), ramlat i från en brygga i Smögen när jag fiskade krabbor som barn, lugnat de militära kamraterna när de ville ge sig på Ulf Wallin i Uddevalla, som var taskig mot sådana som mig. Dessbättre var ingen då så nykter att lastbilen kunde hämtas ut för att dra fram en luftvärnskanon, ställa den under Wallins tjänsterum, ringa honom och säga: ”Ulf, titta ut!” – och så tittade han in i kanonmynningen….

Min gudliga gudmoder/moster hade gillat tilltaget att domkyrkornas klockor ska ringa 10 minuter på nyårsafton. Morsan hade skrattat lite torrt och avslutat det hela med ett snett leende. På sitt sätt kan hon alltså också sägas ha uppskattat tilltaget. Men hon hade väl (som vanligt) krävt lite fakta, kollat Läkartidningen mm. Räknat lite och funderat. Svenska kyrkans dingeli-dångande på grund av pandemin hade tett sig märklig för henne, tror jag. De döda har det ju redan ringts för: efter dödsfallet kanske, vid pålysningarna söndagen efter, vid begravningen (kanske vid dess början och slut) och vid gravsättningen. Det rings på. Morsan…

Det är martyrtätt i december månad. Lucia förstås. Tomas före jul. De barn i Betlehem som blev protomartyrer (och tjänar som exempel på hur den totala makten agerar på minsta misstanke och röjer undan allt som är potentiella hot genom sin blotta existens) firas idag och till detta kommer Thomas Becket, som den 29 december mördades i katedralen i Canterbury. Det handlar om Makten kontra Kyrkan och värnandet av Libertas Ecclesiae, Kyrkans frihet. När vi funderar över detta, är vi rätt långt ifrån syföreningar med sju sorters kakor och kyrkoherdens högläsning av Axel Hambraeus bok Prästen i Uddarbo – även om…

Uppfattningen att tiden ska ritas som en linje och att vi därför är längre bort från Jesu födelse i år än förra året, tror jag är en felaktig konstruktion, som leder vilse. Tiden är en cirkel där vi har lika nära till frälsningsmysteriet som tidigare generationer. Tänk er ett glas med innehåll så är tiden själva kanten på glaset. Till innehållet har vi lika nära. Alla och all tid. Det som var då, är nu. Vi lever i ett evigt nu och har genom ordet och sakramenten tillgång till allt vad vi behöver för att bli frälsta. Detta är tillgångar…

På julafton skulle jag skriva om böcker, tänkte jag – men varför inte dan före dan? Då är det gjort. Jag skulle alltså inte skriva om corona-späckade tidningar eller nyhetssändningar, där journalisten gör sitt bästa för att med halvsmälta kunskaper laxera oss allihop. Nyheten var att ett virus muterat. Svar: virusets själva natur är mutationen. Jag skriver inte om Växjö domkapitels svar på min skrivelse om att begära fler platser i de stora kyrkorummen. Inget svar betyder att den kyrkliga julen är inställd.  Jag skriver inget om att julen faktiskt inte kan ställas in. Jesu födelse är ett faktum att fira! …

De flesta vet inget om mina blodsband till Eskilstuna eller Strängnäs och för den delen Helgarö. Men de finns – och djupa är de. När då Kyrkorådet i Eskilstuna pastorat tänker ut en teologisk grund för Eskilstuna pastorat, väcks mitt intresse. Jag medger att jag saknar PG Anderberg nu. Här är en text jag gärna underhållit honom, tidigare kyrkoherde just i Eskilstuna, med – naturligtvis bara för att få höra hans bedömningar på det skånska idiomet. Dokumentet är framtaget av församlingsherdarna Gina Lindroos, Malin Lindström och Mary Lindgren Carlsson tillsammans med kyrkoherden Johan Hedlund. Johan har ett förflutet i Kyrkans Ungdom och…

Torsdagsdepressionen är tidningen ”För dig som har en uppgift i Svenska kyrkan”. Därmed avviker den från vad som gällde tidningen Vår Kyrka, föregångaren. Möjligtvis, fast ingen sa det så och då, gäller anknytningen Församlingsbladet, föregångarens föregångare. Skillnaden är uppenbar. Församlingsbladet kunde räkna med att det i alla socknar fanns församlingar, som söndag kl 11 samlades till det som kallades (och ibland var) högmässa. Nu överfölls jag av tacksamhet, att Torsdagsdepressionen inte blir läst av andra än de med uppgift. De är lojala till döds, kyrkodöden alltså. Den omskakande nyheten skulle kunna få docenten O att utbrista i ett kraftfullt: ”Vad…

”Cur Deus homo?” är Anselms fråga. Varför blev Gud människa? Anselm redde ut saken, som handlade om försoningen. Sedan uppstod många och långa diskussioner. Detta var på 1190-talet. Gustaf Aulén gav sig också på försoningsfrågan, det var på 1900-talet,  vilket inte var så underligt eftersom PP Waldenström och missionsförbundarna kört försoningsstriden så eftertryckligt. Ska man plåga några från Equmeniakyrkan (och varför inte?), ska man ta upp försoningsstriden med dem. De har sannolikt ingen aning om saken. Lika lite som kommunikatörerna på Svenska kyrkans hemsida: ”Vi firar jul för att Jesus föddes. Gud blev människa, eftersom Gud ville komma närmare mänskligheten.”…

Först funderar jag över den så kallade ”Bubblan”. Kyrkoherde G gav insikten om att somliga lever i sin bubbla och redogör för vad de ser i bubblan. Det lilla problemet – själva problematiken – är att de tror att bubblan är Verkligheten. Detta blir, men det sa inte kyrkoherden, särskilt besvärande för de kyrkokristna, som samtalar med bubblarna. Vi håller ju för sant, att det finns något som är verkligt på riktigt, verkligt verkligt, och som därmed utgör en kritisk referens för alla, överallt och all tid. De andra? De vågar, som det hette på en begravning jag följde digitalt, ifrågasätta…

Ny pandemilag ska det alltså bli. Nog ter det sig märkligt att en sådan inte redan finns på plats och kanske än mer märkvärdigt att de högstämda tal vi fått höra egentligen inte haft något lagstöd. Här har lagats efter läge i ett läge som präglas av oklarhet, osäkerhet och oförmåga. Inte ens frågan om hur smittan sprids kom det besked om – om munskyddsfrågan ska vi inget säga! Jag fick besked att jag bara behövde munskydd när jag går och handlar. När jag kom in i affären, ICA Grytan i Moheda, såg jag att alla andra hade kläder på sig….

Den högstämda känslan, på franska pathétique, ska ni inte missa när ni betraktar och begrundar kyrkolivet. De som talar patetiskt drivs av sina högstämda känslor. Bortom förnuft? Visst. Men alls inte overkligt för det. De vet att trycka ut sig väl och de vet att ett icke obetydligt antal människor uppskattar detta. Så var det i den nationalistiska ungkyrkorörelsens tid, så är det i den självtillräckliga samtidskyrklighetens tid också. På mer gemen svenska: Det ska pratas skit – och så pratas det. Jag lutar mig mot profeten Jesaja, som beskriver denna urmänskliga hållning: ”Sluta predika det rätta för oss! Förkunna något…