Dagsländor

Sub specie aeternitatis

De är nog inte riktigt kloka

Jag såg nyss Ahmed i tv. Nog sagt om detta för stunden. Nu undrar jag i största allmänhet: Vad med den stockholmska kulturmedelklassens estetiska normer? Är det Svenska Akademiens uppgift att stå för motståndet genom att företräda snille och smak kontra kulturredaktioner och intersektionella analyser, som till sist inte hamnar i vett utan i vanvett? Så kunde man tänka om inte den härskande klassens lydiga redskap placerat hejdukar i Akademien och därmed förhindrar allt som inte är i samklang med kulturredaktionerna, de som ger plats åt ledamöter i den kulturella offentligheten. Jag är förstås inte så intresserad av den stockholmska…

Dåliga kvinnor mm

Jag tror jag struntar i att se Last Night at the Proms, när nu det statliga brittiska mediebolaget BBC beslutat att ta bort sångerna “Rule Britannia” och “Land Of Hope And Glory” från BBC Proms. Jag har aldrig varit på plats vid slutkonserten, däremot medverkat i Royal Albert Hall i annat sammanhang (frommare!), Jag har dock troget vid min bilderburk avnjutit spektaklet och fröjdat mig över galna engelsmän, som utför den älskade ”Rule Britannia”. Det är roligt – för det är så antikverat och utan bäring på några som helst samtida förhållanden, såvitt jag förstår. Brexit ni vet. Nu har alltså…

Apostaten i Hånger

Bedrägeriet tycks uppenbart. Leif Skjetne blev muslim 2017, men har därefter framträtt som kristen präst i Svenska kyrkan. Han hade nämligen lovat en julbön och en nyårsbön fast han blivit muslim i Huskvarnas moské den 7 december. Folket, det fromma folket i Hånger m fl platser, fattade inte att de hade att göra med en apostat. En apostat av detta slag, och nu talar vi inte detaljer, kan inte rätteligen förvalta Kyrkans ämbete eller rätt förkunna Sonens människoblivande. Hur skulle folket kunna förstå detta? Det borde framgå av åtbörder och tal. En muslim gör inte som en kristen i gudstjänsten…

Så få de är! Och små?

Sannerligen, få är de. Insikten slog mig när några skulle presenteras i bilderburken som ”tv-personligheter”. De var alls inga personligheter. Som bäst var de ”tv-personager”. Inget personligt i detta mer än förställningskonsten. Så dyker samma fåtaliga personager upp i olika programserier. Kvalifikationen är att de är kända från tv. Jag skattefinansierar en del del av detta återkommande komiska utbud/utbrott. Ska jag bli gladare över att se några leka i burken än jag var som barn när jag såg andra barn leka burk? Så har vi fenomenet att journalister intervjuar journalister. De uppträder som kunde de det de talar om, men…

Lojal, lydig, lycklig…

Biskop före detta Johansson strök allt i almanackan i mars månad och har isolerat sig på södra Öland. ”Har man sagt att det finns en gräns måste man vara lojal med den”. Johansson går alltså inte på restaurang eller badplats. Johansson är nämligen 70+ och då är det som mest duschen som gäller. Riktigt hur han får fatt på mat i sin karantän, redogjorde i Smålandskomposten för den 18 augusti, när all denna övriga information delgavs oss. Bäst var detta med lojalitet. Som aposteln så träffande uttrycker saken någonstädes: ”En lydig biskop är en lycklig biskop!” Det var just detta…

Närmast otillständigt

Ordvalet ”närmast otillständigt” för att sammanfatta kyrkostyrelsens skrivelse till det amputerade ”kyrkomötet” tror jag inte Thomas Söderberg om. Det måste vara Britt-Louise Agrell. Henne kan man lita på. Hon är tränad i rättens salar och hennes kyrklighet har inte blivit tämjd av ombudsmannaskap i Centerpartiet eller under en mitra. På så vis är det märkligt att Söderberg låtit formuleringen stå kvar, tror jag. Just så illa är det emellertid. ”Närmast otillständigt”. Minns orden. De tu säger fler uppseendeväckande ting. Förslaget är ”ogenomtänkt” och ”definitivt inte förankrat i Svenska kyrkans församlingar”. Det värsta med dessa ord är att de inte är…

Stridslystnad, typ måttlig

Vad ska den göra som inser, att det församlingen erbjuder inte är vad Svenska kyrkan bekänner utan ett egenprojekt för sådana, som är intresserade av välgörenhet? Och välgörenhet gör gott. För utföraren. Det har Tolstoy beskrivit, ni minns kanske när det ordnades stora middagar för de fina damerna i S:t Petersburg i syfte att samla in pengar till de hungrande i Ryssland? Den blide Tolstoy kunde inte dölja sin indignation – men kanske inte heller förstå damernas perspektivlöshet. De såg inte vad han uppfattade. Kunde inte se. Välgörenheten är liksom inte allseende. Men vad kan de insiktsfulla göra? Lämna Svenska kyrkan….

Det kyrkliga livet går som på räls vid södra stambanan…

Elisabeth Anderberg är säkert en mycket empatisk person, rikt rustad med emotionell intelligens. Hon skrev krönika i ett lokalt annonsblad, Magazinet, 20/8 2020. Hon har jobbat åt Alvesta församling en del; ”inspelningar av deras verksamheter” eftersom folk inte kunnat komma utan ställt om. Ja, ni vet. Hon var ”ganska novis på vad deras verksamheter innebar”. Hon trodde att hon skulle spela in en del gudstjänster. Men hon skulle spela in en miniturné när ”de” gick runt och sjöng för äldre. Elisabeth kunde inte hålla tillbaka tårarna. Nu trodde ni fel. Det lät inte så illa att hon måste gråta. Folk…

Kaospilot

Jag får ägna mig åt att killgissa. Jag tror (tvärsäkert!) att begreppet ”kaospilot” först syftade på strulpellar, som ställde till det i Århus, Danmark. Sedan vändes begreppet till något positivt: de före detta strulpellarna, som skulle utbildas för att styra bort från kaos. Det blev en affärsidé, som gick på export – och som misslyckades efter ett antal skattepengar in i systemet.  Jag har bestämt mig för att använda ordet ”kaospilot” i det jag fått för mig vara den ursprungliga betydelsen. Vi har ett antal kaospiloter i Svenska kyrkan. Det gäller att snabbt identifiera dem. Jag tror mig veta att en…

Gud bevare oss för våra vänner!

Med begreppet ”våra vänner” kan mycket innefattas. Också de vänner vi ber Gud bevara oss för. Fast de andra finns. Kontraktsprosten t ex, som skickade tre (3) chokladkakor till mig när jag låg på Centrallasarettet i Växjö, CLV. Nu fick jag inget brev. Det återsändes till avsändaren – men utan chokladkakor! Det var då för väl att kyrkoherden i Stenbrohult inte skickade en uppsättning Corona-öl per post utan kom med dem… Nu ska ingen försöka läsa in den danske etikerns analys av det ”tausende” krav, det tysta kravet. Här lämnas bara sakuppgifter. Rulltårta, hallon, blåbär, blommor och vänliga hälsningar har jag…

Nya insikter, fasta gamla!

Jag letade efter något annat, men hamnade i tidskriften Vår Lösen 1939, hamnade och hamnade…, men likväl. Det gav mig en ny insikt att läsa Olof Lintons anmälan av Gustaf Auléns bok Spaningstjänst (SKDB Stockholm 1939). Det var nog inte riktigt så som det sagts mig tidigare. En studentgeneration kanske inte är längre än 4-7 år? Linton gör rent hus med omhuldade myter, tror jag. Det är, vad ni än tänker, alls inte ointressant. Var det så med de ungkyrkliga, att de lämnade Uppsala för att bli församlingspräster (Björck till sist i Kalmar, Lutteman i Köping och Diakonistyrelsen, Lundgren i…

Vår tid är nu

Vår tid är medeltiden lik, läste jag någonstans. Då var det en sammanhållen och sammanhållande tankefigur som styrde, nämligen den kristna tron. Den var själva normaliteten och den upprätthölls ideologiskt och juridiskt. Alla visste vad de skulle tro och tänka – egentligen utan att behöva tänka. Bara avvikarna, en kättare i Gottsunda till exempel, behövde malträteras. Där det fanns folk i tillräcklig mängd, fanns också en kyrka med präst av kött och blod som man kunde tala med och prästen såg till att det var kyrkoliv söndag som vardag. Så etablerat var det att begreppet ”församling” blev namnet på – ett…

Vad tror pastorn egentligen?

Jag plockar bland böcker. Anders Ruuths prästmötesavhandling Präst idag i Härnösands stift kom 1982 (Forum Theologicum XXXVII). Det är så länge sedan att vi där skulle kunna möta de svalor som gör den sommar vi lever i, dvs den nya normaliteten. De är inte många, svalorna, men de är. Det gemensamma för dessa är att de sällan tänker på sin prästvigning, de är anställda och ”känner inte vigningen som en absolut nödvändig fortsättning för min verksamhet som präst.” Någon annan ser sig inte som en länk i en kedja tillbaka till apostlarna och någon ”upplever” det allmänna prästadömet ”som riktigt…

Vi ställer inte om, vi ställer till det!

Torsdagsdepressionen bär syn för sägen. Negativismen mot förslagen från Antjeborg är bedövande. Ledarsidan ger eldunderstöd åt insändarskribenterna. Egentligen är det förödande. Inte ska man väl bli uppmuntrad och se vårtecknen? Jag tror jag ägnar mig åt fromhet i stället: En församling församlas. Det hörs på namnet. Den samlar sig till gudstjänst. Liturgin formar församlingen som den gjort i alla år. De heliga orden är inte bara ord som församlingen lyssnar till. Det är ord att ta i sin mun. Orden reflekteras i psalmer och böner. Mer än så! De inkarneras. Orden jag tar i min mun blir på något sätt…

Gudstjänstliv

Jag kan som vanligt inte bestämma mig. Är det märkligt att det var gudstjänstlivet som ställdes in från tiden före påsk och fortsatt eller var det alls inte märkligt? Ärkebiskopen av Canterbury ställdes in så pass, att prästerna förbjöds att vistas i sina kyrkor, där de vanligtvis är och ber (i tjänsten!) Några präster struntade i förbudet. Det gjorde de rätt i. Ärkebiskopen Justin Welby har egentligen aldrig varit församlingspräst …  Jag läser på i bladen: Svenska kyrkan levererade digitala andakter och promenader men somliga församlingar öppnade i juni. Det tjatades om Folkhälsomyndighetens rekommendationer, men de lite mer ambitiösa såg…

Stor är efesiernas Diana!

”Skaffen eder pastoralchefer!” sa nog Jesus till apostlarna, när han gav sina befallningar (Apg 1:2). Om han inte gjorde det, hävdar jag med bestämdhet, att den kyrka är rökt som kombinerar “pastoral” med chefskap. Det pastorala var det omtänksamma, inte utövandet av chefskap för en herde är inte chef utan vårdare. Och till det pastorala hör ett eller flera sanningens ord. Nu läser jag pastoralchefens i Växjö intervju i det lokala annonsbladet, Lokaltidningenvaxjo.se. Det är det gamla vanliga, att det kyrkliga fått anpassa sig till en ny verklighet. ”För Växjö pastorat blev allt annorlunda”. Men, tycks det, ”många vill prata…

Teologisk/teoretisk solidaritet?

Jag hörde inte till dem som gillade de tolv kyrkoledarnas utspel/inspel i migrationsfrågan. De 12 kan inte acceptera att medmänniskor på flykt avhumaniseras och reduceras till hot. Nej, det behöver vi inte acceptera. Men är det detta saken handlar om? Eller var de 12 ute efter att skapa opinion när migrationspolitiska kommitténs förslag skulle slutbehandlas? Själva greppet från de 12:s sida var att åberopa den folkliga majoriteten. Barn och föräldrar på flykt som splittrats ska få återförenas. Detta tycker enligt en Novus-undersökning 59% av befolkningen. Då har man förstås bakat samman dem som ”helt” instämmer med dem som ”delvis” instämmer….

Sfärer i kyrkan

Den tyske filosofen Axel Honneth menar, att människan har en grundläggande drift att bli erkänd/bekräftad på tre områden: kärlekens, rättens och solidaritetens sfärer. Vi kan för ögonblicket strunta i Honneths bok Erkännande. Praktisk-filosofiska studier (Daidalos 20039). Jag tänkte i stället pröva Honneths resonemang på de villkor som gäller i Svenska kyrkan – både som gemenskap och som arbetsplats. (Här såg några min blinkning till Tönnies, ni som inte såg – strunta i den. Jag försöker bara göra mig märkvärdig!) Kärlekens sfär Jag talar för mig själv. Eller för ett allmänt känt fenomen: kallelseglädje. Det var värt att satsa sitt liv på…

De två slagen

U-137 (S-363) gick på Torhamnsskäret i Gåsefjärden den 27 oktober 1981. Jag stod med de militära sjökorten och försökte komma på om saken kunde handla om en felnavigering. Sedan skrattade jag. Kanske fartygschefen försökte gömma sig inomskärs efter att ha följt test av den nya torped 42, som Försvarets Materielverk genomförde. För det var väl den och inte M/15? Nå, ubåten stod där den stod, och hela Blekinge Kustförsvar med BK-staben stod också. På tårna.  Till min häpnad fanns det officerare som menade, att ubåten skulle hjälpas loss och få ta sig hem till sin bas. Jag borde inte varit…

Pang i bygget

75 år efter bomben över Hiroshima är det idag. Jag ska inte förstöra allvaret denna dag med den fråga som styrde insatsen: hur många skulle dött i ett utdraget krig utan denna bombfällning? Det finns inget egentligt svar på den frågan, men den påminner om hur alla taktiska beslut måste övervägas från olika håll. Själv funderar jag över de moderna taktiska kärnvapnen, de som kan sättas in t ex mot ett militärt förband och svepa det bort. Kring 1200 döda om vi talar om en bataljon i Norrland. Och den fientliga avsikten är att Sveriges statsminister ska begära fredsförhandlingar och…