Dagsländor

Det fick bli en flash/ett blixtnedslag bara för att ni ska vara påminda och uppdaterade. Det är Häljarps pastorat som köpt prästgården på Ven. Kyrkoherden fann det vara bättre att ha kåken där än pengar på banken. Ni kan hyra den om ni uppför er. Kåken alltså. Inte banken. Detta kan bara bli intressant. Ni kanske också ska påminnas om texten på Häljarps hemsida? Den följer ”Krishantering Formulär 1A”: “Med anledning av tidningsartiklarna i HD Sydsvenskan Vi har full förståelse för den ilska, sorg och bestörtning som dessa artiklar skapat. Det som händer nu är att en extern revisionsfirma ska…

Skillnaden hur prästämbetet betraktades före det statliga beslutet 1958 och efter, kan nu fastställas. Jag påstår att före år 1958 hade Svenska kyrkan inga kyrkokommunala utgifter för prästernas pedikyr. Noll. Nada. Ne rien. Nichts. Nothing at all. Intet, intet, intet.  Nu vet vi att situationen är en helt annan. Kyrkoherden i Häljarp ger ämbetsomgörningen ett mänskligt ansikte. Det såg vi i Helsingborgs Dagblad den 8 april. Torsdagsdepressionen har inte följt upp det tvåsidiga reportaget. Man kan förmoda att denna lokala – men alltså ännu icke kyrkliga – publicering tillskrivs överväganden att kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* vid publicering skulle jubla. Låt mig säga, att endast veritabla…

En biskop hörde av sig. Ja, kanske inte hördes, men budskapet gick fram. Jag fann det tänkvärt. Nu var det inte en biskop i tjänst, men den upplysningen känns som överflödsinformation att ge: ”Det budskap som denna Påsk hörs från våra kyrkor (på många håll via nätet, eftersom man har ställt om genom att ställa in) är: ‘Livet segrar!’ Jag sökte igenom NT på ‘segra’ och ‘seger’. Det står ingenstans att ‘livet segrar’ – det är Gud eller Kristus eller vår tro el. liknande. Däremot kan Paulus fråga: “Du död, var är din seger?” Ännu ett tecken på att det inte…

Fruktan funkar. Det vet de som ska förse oss med information i olika medier. Rädsla för sjukdomar står högst på listan, men klimat går också bra – i varje fall innan vi skulle dö i Covid-19. Rädsla för kärnvapenkriget hörde ihop med det kalla kriget. Och nu har denna rädsla, som kallas ”försiktighet”, slagit ut rätt mycket. Klart jag funderar.  Jag frågade min vän, som är förenad i köttet med en medicine doktor och därmed får antas vara medicinskt kompetent, om naturkatastrofen Covid-19. Är de ett kött så är de väl? Hon var mest fundersam över att de kristna lät…

Det är inte lätt för oss som är lite känsliga. MSB går ut och varnar för att vattenförsörjningen riskeras. Inte nu. Inte ännu. Men kanske… Säker kan man inte vara. Säger oss MSB! Om det som inträffade vid pressträffen på måndagen förekommit i ett krigs/kris-spel av gammalt gott märke ,och någon suttit som generaldirektör och redogjort för den saken samt berättat att den potentiella risken offentliggjorts, vill jag inte tänka på vad kursledningen sagt. Eller vill jag? Här strider sannerligen två väldiga om människans själ. Hade jag varit stridsdomare hade min dom varit tydlig: om detta inte är ett problem…

14 april och start på det halvår då sandaler oavsett väder är obligatoriska. Det är nog bra att jag inte bor i Norrland, då hade jag fått kalla fötter. Här i södern har jag nog med att hålla huvudet kallt, dock. Jag nås ju at en mängd information av det slag som går under rubriken”mer som vi inte vill veta”.  Antje har bråda dagar, får jag veta. Oklart varför. För att utsäga truismer som att ”vi inte är så sekulariserade som vi tror”. Åjo, om man med ”sekularisering” menar främlingskap för Kyrkan, Kyrkans tro och Kyrkans trostradition, dvs hela den…

Inte ska vi bråka med Sören Dalevi, men vi noterar vad han skriver i sin krönika och så kan saken kommenteras steg för steg. Vi glömmer inte på något vis att Dalevi träder fram som biskop i Svenska kyrkan. Han är en man som antagligen ska tas på stort allvar – och det är just detta vi gör genom vår uppmärksamma läsning med konstruktiva /illustrativa kommentarer. Första annotationen: ”Av somligas kommentarer kunde man lätt får intrycket av att världen nu skulle gå under.” Medge att det vore av intresse om Dalevi kunde redovisa 3-4 av dessa somligas kommentarer som skapar detta…

På Påskdagen av alla dagar förfärades vi av en s k satir och det var uppenbart vem som stod i skottgluggen. Huruvida själva det dogmatiska innehållet i förkunnelsen verkligen var satir, kan diskuteras. Och kommer att diskuteras. Men tilltaget! Hädelseparagrafen är borta. Olagligt var inte inslaget. Men nog var det gravt olämpligt, inte minst (eller kanske främst!) med tanke på att det sändes Heliga Påskdagen. “Osmakligt” är det sammanfattande omdömet. Man märker avsikten und wird verstimmt. För att ge sländans läsare tillfälle att var och en eftertryckligt ta avstånd från inslaget, ger jag en länk. Bara därför. Avståndstagandet sker lämpligtvis återkommande….

”Om du inte är smittad, kan du inte smitta”, meddelade krisinformation.se, dvs MSB, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen. Det är så sant.  Detta gäller i första hand den kristna tro, den smitta som översköljde det romerska imperiet och som med kraft måste motverkas. Smittspridningskedjorna kartlades. De höll på i nästan 300 år. Inte varje dag, det orkade myndigheterna inte. Till sist fick de ge slaget förlorat. Det romerska imperiet föll. Kristendomen tilläts och blev snart nog påbjuden tro. Men jag medger, att jag börjar undra om inte smittan hejdats i Sverige nu. Trons virus tycks inte längre potent. Det kan bero på…

På Långfredagens morgon dog Dr Geoffrey Kirk (1945-2020). Han var Forward in Faith´s sekreterare under 20 år, kyrkoherde i Lewisham (som för relativister gäller för att vara centrala London!) under 30 år och redaktör för New Directions. Han satt i General Synod, engelska kyrkans kyrkomöte, och han var Oxford-doktor – forskade om intressanta språkproblem i renässanstidens engelska. Kortare sagt: han var en mångsidigt intellektuell och orädd präst. Utan hans trägna sysslor och samspelet med FiF:s ordförande John Broadhurst hade Forward in Faith aldrig spelat någon roll.  In i det sista, med en kropp som inte längre kunde botas, behöll han förmågan…

En lång slända för en lång fredag, som är en särskild högtidsdag. Var dock klara över att denna högtidsdag, 60 år senare, för dem som kunnat se in i framtiden år 1960, kommit som en överraskning. Det fanns alltså fortfarande kv*nn*pr*stm*st*n*r* år 2020? Men än mer: det som sades vara ”fullständigt självklart, skulle 60 år senare firas, eftersom det alls inte var självklart utan skulle firas. Bara det som inte är självklart firar vi, det är självklart. Skulle vi fira egentliga självklarheter, skulle vi inte hinna annat. Nå, det har firats tidigare. När det var 2008 firades att ”vi” haft…

Skärtorsdagen far häxorna till Blåkulla för att möta sin herre Djävulen. Om dem alla gäller, att de har anammat Djävulen, tagit honom till sig. Anamma heter på tyska annehmen. Lika väl som vi kan be att Gud ska anamma oss, kan vi be att mörkrets furste ska anamma oss. I dagligt hednaspråk ”jävlar anamma”. Och för att upprepa sig. Det är just detta som häxorna gjort och firar just denna dag. Denna häxdag får jag den i sammanhanget rätt överraskande upplysningen av Antje, intervjuad i Weekend, Dagens Industris glassiga läsning inför helgen, att tron ger ”jävlar anamma”. Det har ingen…

En kristen ber i Jesu namn eller ”genom Jesus Kristus, vår Herre”. Vår bön blir hörd av Fadern, men två tankar tryggar jag mig vid. Den första: De mest korkade bönerna filtrerar Jesus, som gillar mig och inte vill att jag inför det gudomliga majestätet ska framstå som en idiot, bara de sinnrika bönerna förs vidare. Den andra: Böner som inte bes genom Jesus kanske egentligen inte är böner. Jag hämtade det fina bladet Trovärdigt i Örs kyrka i går. Det är något som kallar sig ”Svenska kyrkan VÄXJÖ” som ger ut det. Jag läste domprostens ord. Vi är inte…

De stift som ägnar sig åt det trolleri med truten som det innebär att säga, att man ställer om när man egentligen ställer in, ska vi inte ägna så mycken möda åt. Det finns präster och så finns det Präster. De senare försöker hitta möjligheter. På landet är 50-gränsen inte så svår, allra minst i områden där Coronan inte nått samhällsspridning. Än. De flesta präster kan förstå vilka som kommer till gudstjänsterna. Det kan räcka att räkna med båda händernas fingrar eller lägga till tårna också.  De tekniskt begåvade kan se till att fira en mässa, lägga ut den live…

Det fanns en tid när det hette ”när kriget är över”, men åren gick. De magiska orden, de som alla använde, trodde ingen på. När kriget väl var över, var det ett nytt samhälle med nya kriser människorna levde i.  Coronakrisen tar väl slut, för ett virus består inte särskilt länge. Vi kommer ändå att få möta ett annat samhälle, en sommar utan utlandssemester, en förfärande arbetslöshet och många konkurser samt en betydligt resursfattigare kyrka med ett kyrkoliv främst centrerat kring den verksamhet som produceras för att de anställda ska kunna behålla jobbet ett tag till. Den verksamheten är av…

Förr utfärdade provinsialläkaren dödsattest. Den som dött var oftast känd av läkaren. Men vilken var dödsorsaken om man skulle välja mellan en uppsättning sjukdomar, som den som dött haft? Minns jag rätt, att den sammanfattande orsaken angavs som åldersrelaterad, dvs  ålderdomssvaghet? Den som blivit gammal kommer att dö. Förr eller senare. Snarare det förra än det senare. Provinsialläkaren hade gjort sitt bästa för att det skulle bli senare, men att det skulle bli någon gång i livet, visste alla.  En from som dött hade kanske år ut och år in bett ”Vaka över oss” med bönen att om döden kommer…

I Barometern/OT fick jag läsa en text, som enligt redaktör Andersson handlade om att vi måste våga tro på framtiden. Det var Modéus II som begått sig igen. Jag läste. Jag tappade tron på framtiden. För vilken gång i ordningen vet jag inte men jag plockar som vanligt upp den igen. Lite mer kantstött för varje gång, men skam den som ger sig!  Modéus II har tagit livsmodet från mig många gånger. Det blir så när samtidseländet gör sina nedslag. Nyligen ställde han in lunchen jag bjudits till  på Östrabo och ställde därefter ut mig och alla pensionister till allmänt…

Idag kan den som vill fira fader Gunnars födelsedag. Han var född 1897 och han dog 1988 så firandet kan sägas ske lite post festum. Men vad då? I dessa dystra tider av kyrkligt självskadebeteende behövs varje tillfälle till fest. Ställs påsken in, ska väl fastan gå samma väg? Och mot självskadebeteendet ställer vi fram den kyrkliga förnyelsens grand old man. ”Agere contra!” kunde fader Gunnar höras utropa. ”Gör tvärtemot!” Nu ställer vi inte in utan ställer om. Vem idiot (alternativt: vilket slughuvud) kom på denna förtjusande lilla lögn? Under slagordets täckmantel ställs inte bara påskfirandet in och ersätts av…

Jag hör att Modéus II denna fredag haft en lång överläggning med kontraktsprostarna, som sedan haft långa överläggningar med kyrkoherdarna. Denna visklek når till sist komministrar och inhopparpräster. Somliga av de senare skambelagda. Jag återkommer till detta. Vad menar Modéus. Detta: VI TAR ANSVAR OCH STÄLLER OM: SVÅRT ATT MOTIVERA OFFENTLIGA GUDSTJÄNSTER. Så hette det. Han skrev det själv. Vad betyder det? Kontraktsprostarna uppfattade att Modéus II var medvetet oklar. De fromma i skaran tänkte på vankelmodet, det Psalmisten hatar (Ps 119:113). Ingen frågade dock med profeten Elia hur läge Modéus II skulle hålla på så här och inte veta vilket…

Det är en konst att leva, men det är en konst att dö också. Konstigt vore det annars. Finessen med Kyrkan är hennes resurser i båda konstfärdigheterna. Den allvarliga maningen till Kyrkan i alla lägen är ordet ”Bli vad du är!” Det är ordet till var och en av oss också. Ni minns kanske repliken, när Götes nyanskaffade häst skulle bedömas av den lokala sakkunskapen: ”Inte ett ont ord om Götera häst, men en häst är det då rakt inte!” Inte ett ont ord om det kyrkliga livet i Moheda heller. Gudstjänsterna är utflyttade, men vi är välkomna att gå…