Dagsländor

Sub specie aeternitatis

Ålderdomssvaghet

Förr utfärdade provinsialläkaren dödsattest. Den som dött var oftast känd av läkaren. Men vilken var dödsorsaken om man skulle välja mellan en uppsättning sjukdomar, som den som dött haft? Minns jag rätt, att den sammanfattande orsaken angavs som åldersrelaterad, dvs  ålderdomssvaghet? Den som blivit gammal kommer att dö. Förr eller senare. Snarare det förra än det senare. Provinsialläkaren hade gjort sitt bästa för att det skulle bli senare, men att det skulle bli någon gång i livet, visste alla.  En from som dött hade kanske år ut och år in bett ”Vaka över oss” med bönen att om döden kommer…

Samtidseländet gör nedslag igen

I Barometern/OT fick jag läsa en text, som enligt redaktör Andersson handlade om att vi måste våga tro på framtiden. Det var Modéus II som begått sig igen. Jag läste. Jag tappade tron på framtiden. För vilken gång i ordningen vet jag inte men jag plockar som vanligt upp den igen. Lite mer kantstött för varje gång, men skam den som ger sig!  Modéus II har tagit livsmodet från mig många gånger. Det blir så när samtidseländet gör sina nedslag. Nyligen ställde han in lunchen jag bjudits till  på Östrabo och ställde därefter ut mig och alla pensionister till allmänt…

Svårartat virus i det kyrkliga

Idag kan den som vill fira fader Gunnars födelsedag. Han var född 1897 och han dog 1988 så firandet kan sägas ske lite post festum. Men vad då? I dessa dystra tider av kyrkligt självskadebeteende behövs varje tillfälle till fest. Ställs påsken in, ska väl fastan gå samma väg? Och mot självskadebeteendet ställer vi fram den kyrkliga förnyelsens grand old man. ”Agere contra!” kunde fader Gunnar höras utropa. ”Gör tvärtemot!” Nu ställer vi inte in utan ställer om. Vem idiot (alternativt: vilket slughuvud) kom på denna förtjusande lilla lögn? Under slagordets täckmantel ställs inte bara påskfirandet in och ersätts av…

Blixt från de högre höjderna

Jag hör att Modéus II denna fredag haft en lång överläggning med kontraktsprostarna, som sedan haft långa överläggningar med kyrkoherdarna. Denna visklek når till sist komministrar och inhopparpräster. Somliga av de senare skambelagda. Jag återkommer till detta. Vad menar Modéus. Detta: VI TAR ANSVAR OCH STÄLLER OM: SVÅRT ATT MOTIVERA OFFENTLIGA GUDSTJÄNSTER. Så hette det. Han skrev det själv. Vad betyder det? Kontraktsprostarna uppfattade att Modéus II var medvetet oklar. De fromma i skaran tänkte på vankelmodet, det Psalmisten hatar (Ps 119:113). Ingen frågade dock med profeten Elia hur läge Modéus II skulle hålla på så här och inte veta vilket…

Ars moriendi

Det är en konst att leva, men det är en konst att dö också. Konstigt vore det annars. Finessen med Kyrkan är hennes resurser i båda konstfärdigheterna. Den allvarliga maningen till Kyrkan i alla lägen är ordet ”Bli vad du är!” Det är ordet till var och en av oss också. Ni minns kanske repliken, när Götes nyanskaffade häst skulle bedömas av den lokala sakkunskapen: ”Inte ett ont ord om Götera häst, men en häst är det då rakt inte!” Inte ett ont ord om det kyrkliga livet i Moheda heller. Gudstjänsterna är utflyttade, men vi är välkomna att gå…

Inställt mer än omställt, låt inte lura er av de fagra orden!

Jag tror jag kom på hur det är. De som blir biskopar och domprostar sätts ihop av olika beståndsdelar men blir till sist varandra rätt lika. I deras DNA finns kanske en uppsättning havliga präster i några led. Själva kan de ha avlat sådana också. I ryggmärgen finns koderna och de sammanfattas i samlingsbegreppet ”inte för mycket uppståndelse”. Man kunde säga ”lagom” också. Inte en tro som utmanar. När de var yngre kan de understundom ha utmanat, men sedan har reflexerna manat dem tillbaka till ordningen. Så har de också mött mycken uppskattning. De har fått sina karriärer därför att…

“I dessa tider”, som det heter

Jag tänkte lägga ut lite lurendrejerier denna 1 april, dvs överdrifter som bär sannolikhetens prägel, men ändå är lite lätt vansinniga. Skulle jag lyckas, men ambitionerna har jag släppt, borde jag alltså vrida ner verkligheten i fiktion, som Mäster i Varberg säger. Verkligheten är stollig på egen hand och nyhetsrapporteringen, som den sker dagligdags, håller 1 april-klass. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro – förutom när jag läser profeter, evangelister och apostlar. Sådant folk kan man lita på. Vår samtid avslöjar sig som opålitlig. Kvalitetsstämpel på de pålitliga! Att vi blivit duktigare men dummare är en sanning som Horkheimer…

Reglerade spontana livsyttringar

Det blir dumt, men dumt på ett farligt sätt. Jag tänker inte bara på professor Rockström, som jag instinktivt misstror. Han såg till att koppla pandemifrågan till klimatfrågan. Den avsikten gick mig inte förbi. Jag tänkte: ”Fienden är välorganiserad.”  Från de andliga ledarna får jag inte mycket hjälp, den som tänker pastoralt är en ledarskribent, Dr Eek. Men hur är det? Är vi på väg in i det kontrollsamhälle, som ger Urtidsormen/draken alla de möjligheter han till sist ska ha, för att förfölja kvinnan och hennes barn? (Uppb 12) Borde inte de andliga ledarna säga något om detta? Jag lämnas…

FLASH! Blixt från klar himmel! FLASH!

Som en blixt från en klar himmel kommer en blixtrande ledartext från Torsdagsdepressionens Jonas Eek redan en måndag. Han kräver blixtsnabbt agerande. Han låtsas inte om att han vet, att den kyrkliga sammanträdeskulturen tar längre tid än vi har att nå något resultat. Men han har insett och redovisar hederlig,t att talet om att inte ställa in utan ställa om ter sig som ett alltmer ihåligt tal. Nu kan påsk firas utan eukaristi. Så har det varit under 1900-talet i mängder med församlingar, särskilt när mässa/nattvarden/HHN/eukaristin sågs som ett högkyrkligt påfund. Skärtorsdagens nattvardsgudstjänst firades under sorgset allvar. Kom  det en…

Kyrkokristen materialism: ät, drick och var glad!

Vi var lagliga i Rydaholms kyrka i går. Nytvättade och nyspritade kunde vi samlas. Det var nyspritat kaffe också, dvs upphällerskan var spritad. Det framgick inte av åtbörder men av tal. Hon sa det nämligen. Annars är det risk att spritade avslöjar sig med åtbörder och tal och då får en furir (och grader uppåt) gripa in. Jag tror inte att jag behöver gå in på detaljerna om hur en väska visiteras enligt regelboken. Jag har förstått att sjukvårdspersonal bereder sig på att tjänstgöra vid fronten. Skillnaden, fick jag veta, är att de har skyddsutrustning. Det har inte vi. Alltså…

Dystopiskt

Dystopisk är min sinnesstämning. Jag tänker den framtid som är mörk och lång. Efter de prövningar, som går under namnet ”Coronakrisen”, kommer vi inte tillbaka till utgångspunkten, den för några veckor sedan, utan till något annat. Efter första världskrigets slut var vi inte tillbaka vid år 1914 och år 1945 var utgångspunkten en annan än 1939. Hur tänker en kyrkokristen om detta? Somliga, en kyrkoherde till exempel, kan hävda att ”vi måste fortsätta leva i tro, hopp och kärlek och tro på att Jesus går vid vår sida även när vi möter motgångar”. Det var skönt att veta. Har kyrkoherden…

Ett volontärt kronvrak, “en stark aktör”, uppmuntrar mig?

Varför får jag så lite hjälp att förstå det verkliga Covid-19-läget? Att Torsås kommun drabbats hårt, får jag veta. Äldreboendet är infekterat. Att det är kris i Stockholm, förutom när det gäller utelivet på Söder och Stureplan, har jag nog fattat. Men ännu inte så mycket kris som det kommer att bli. Om denna kris infaller till helgen, tycks det vara två veckor kvar till motsvarande kris i Göteborg och Malmö. När kommer då krisen till Moheda, Pjätteryd, Rydaholm och andra platser jag frekventerar? Växjö ska vi inte tala om. Nå, när Växjö ändå oförhappandes kom på tapeten, så har…

Avståndstagandets glädje

I dessa dystra tider får man göra sitt bästa för att muntra upp sig. Många finner ett muntrationsvärde i avståndstagande. Glada pensionärer som besöker Östermalmshallen och med sina obekymrade kommentarer hamnar i bilderburken blir tjänliga för detta syfte. Fy skam! 40-talister är de nog också, om inte något värre! En koloni 80-plussare ute på gemensam vandring, några med gåstavar, gör nytta på samma sätt. De borde sitta hemma, alternativt ta sig ut i ental.  Migranten som hostar rakt ut på Biltema är likaså klandervärd. Till detta kommer insikten att bärarna vid den lilla begravningen nog var i riskzonen hela bandet….

80 är inne i år – en inblick

Christina Odenberg fyller 80 idag och gratuleras förstås. Hon presenteras som ”biskop emerita” i gårdagens Smålandskompost. Det är hon inte. Någon emeritilön har inte beslutats om för hennes del och utbetalas inte. Hon har sin pension. Hon säger nej till kyrkliga åtaganden. Men ”manliga miljöer” har aldrig avskräckt henne. Exemplet på manlig miljö som TT ger i födelsedagsintervjun är – det kyrkliga! Att Torsdagsdepressionen inte uppmärksammar denna  bemärkelsedag noteras. Så märkligt det är. Aldrig, aldrig har jag uppfattat de kyrkliga miljöerna som manliga. Det var kvinnor överallt. Som söndagsskollärare, som ledare, som föreläsande missionärer, på Katharinastiftelsen och i kyrkbänkarna. I…

Tranedagen 2020

Tranedagen. De förtänksamma hängde upp en strumpa (eller ett par strumpbyxor) i går kväll och fick denna morgon se att tranan levererat godis. Jag förstår inte att denna goda, folkliga sedvänja aldrig slagit igenom mer än på enstaka orter i Kronobergs län I sydöstra Sverige, Kalmar län och i Blekinge vet människor att hålla dagen helig. I dessa tider skulle det kunna vara läge att effektfullt bryta fastan som en motståndshållning mot den annalkande katastrofen.  I går förnyades jag i min ambition att vara sur gubbjäkel. Jag satt isolerad i min bil och lyssnade på radioterna som la ut texten….

Biskopen fyller år!

Biskopen fyller 80 idag. Göran Beijer alltså.  80 år är en aktningsvärd ålder, men viktigare är nog själva födelsedagsbarnet än åldern; en kär vän. På hans födelsedag ska jag påpeka att när Kyrkostyrelsen nu vill lagfästa vårt förtroende för biskoparna som andliga ledare, petar styrelsen i ett getingbo vars existens Göran för mer än 20 år sedan, den 4 oktober 1997, markerade. Han skrev nämligen brev till biskopen Henrik Svenungsson och Stockholms domkapitel och förklarade, att biskopen inte var hans och dekanatets biskop i andlig mening och att de därför inte accepterar hans andliga tillsyn som biskop.  Stockholms domkapitel anmodade,…

Falkenbergskombinatet som gökbo

Det är svåra tider. Statsmannen Stefan Löfven såg jag i tv i går kväll. Det var ödesmättat. Denna tid var den som mitt liv styrt mot, ungefär som i Esters bok alltså. Den är nog statsmannen inte närmare bekant med. Hans erfarenheter av civil-militära samövningar kanske också är begränsade? Det är inte mina. Jag har vid slutet av ett antal sådana övningar avslutat med kommentaren (i olika verbala former): ”Vi får vara tacksamma att det här inte var på riktigt.” Det gemensamma för dessa samlade oriktigheter var en oändlig ambition från alla befattningshavare att ta i, visa duktighet. Var och…

FLASH! Ångest – ovisshet FLASH!

Antje la ut texten i Godmorgon, världen! denna söndagsmorgon. Vägen mellan Delary och Hallaryd är så krokig att den sortens utläggning blir trafikfarlig. Hon påstod nämligen att ”ångest” är detsamma som ”ovisshet”. Är det Søren Kierkegaards mening hon försöker översätta för att beskriva våra villkor i Covid-19-tid, träffar den inte. Möjligtvis kan man mena att Kierkegaard i Skyldig–icke skyldig menar att det kristna lidandet utgörs av ovissheten, men ångest är något annat. Det vet den som fått leva med ångest. Och då är vi djupt inne i existentiella frågor. Jag återkommer strax till detta. Ingen minns väl längre professor Sigfrid…

Ovissa Antje i Antjeborg

Antje skrev i Sveriges malligaste morgontidning och proklamerade: Nu prövas vår förmåga att leva med ovisshet. Jag stämde omedelbart upp psalm 259: Saliga ovisshet. Sedan kom jag på att jag sjöng fel. I psalmen är det visshet och lovsång som gäller. Jag greps av glädjen. Över psalmen. Men vad är det Antje förmedlar?  Man kan läsa själv: http://”https://www.dn.se/kultur-noje/arkebiskop-antje-jackelen-nu-provas-var-formaga-att-leva-med-ovisshet/ Jag inhämtar visdomen att det är tid för besinning och lärande därför att ”Coronaviruset” sprider oro. Jag började i småskolan (efter att ha gått i lekskolan i Tranås) år 1955 och det var väl för att jag skulle få en tid för…

Lurad på lunch av naturliga skäl

Det kom ett brev. Biskopsvapen på kuvertet. Jag begrep att det var fint. Och än mer tog det mig, att kuvertet var handskrivet. Där satt Modéus II och plitade – alla sina mödor och sitt stora ansvar till trots. Så här i Vårfrudagstid tänkte han på mig, tänkte jag. Vilket var hans ärende? ”Utbrottet av Coronaviruset påverkar oss alla.” Jag tvekade. Corona är väl en klass av virus ungefär som typ i Marine; trupptransportfartyg typ Bore t ex. Nå, påverkas jag? Jag blev osäker igen. Jag är förbluffande opåverkad, tror jag. Nu hade Modéus II uppmanat kyrkoherdarna att kyrkorna ska hållas…