Det måste nog sländas. Jag läser nämligen Modéus II i Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Exa38a/den-harda-migrationspolitiken-vacker-hunger-efter-moraliska-varden
Nu knde man förstås, rent teoretiskt naturligtvis, tänka sig att den systematiske teolog som därtill träder fram som biskop först skulle bry sig om att motiv-forska. Det hette så i Lund; ”motivforskning”. Vilka omständigheter har gjort att de stora politiska partierna ändrat migrationspolitiken? Och vilka motiv styr att vi nu får läsa en uppsjö reportage om unga människor som kommer i kläm. Att en 6 -månaders baby, kallad ”bebis” också av en så säker stilist som min vän Jan Guillou, inte sätts på ett plan och flygs iväg, tycks klarlagt. Men när Plussarna i Stockholm och Växjö går loss, blir jag misstänksam och vill ställa intelligenta frågor för att få veta hur det egentligen är. Det är inget annat program än Rankes tal om ”wie es eigentlich gewesen ist; hur det egentligen var. Historieforskning ska ägna sig åt detta klarläggande, menade Ranke.
Det borde vara en alldeles normal uppgift att klarlägga vad som styrt migrationspolitiken och gett oss ett gytter av bestämmelser, som endast kan glädja jurister eller möjligtvis samhällsvetare av Axel Oxenstiernas typ. Han sa ju till sin son: ”Min son, om du visste med vilket ringa mått vishet världen styres”. Det är sant i alla tider. Det kunde också vara en uppgift att reflektera över den påverkan vi utsätts för. Den rättmätiga vrede som får sin kraft från medierna är ju framkallad just av medierna. Stimuli! Och många låter sig stimuleras. Det borde ett Pluss vet. Apg 19:32! Om Plusset ville fördystra sig går det bra att fortsätta läsa Apostlagärningarna och apostelns möten med översåtar av skilda slag, Apg 21:27 och framåt till bokens slut. Bibelläsare vet alltid lite mer!
Nu undrar Plusset märkligt nog: ”Hur långt ska detta få gå?” Det korta svaret är att just detta inte finns reglerat, har aldrig funnits och ska rimligtvis aldrig få bli det heller. Man har i yttrandefrihetens namn rätt att hävda, att den förda politiken är ett resultat av kristet samhällsansvar. Att Plusset då tänker på något annat än vad politikern tänker är uppenbart.
Plusset Modéus II är upprört och deklarerar med föga dolt ursinne: ”Försök inte få mig att tro att detta handlar om migration, för de som berörs är redan här.” Men han vet också att det inte handlar om integration ”för de som drabbas är redan väl integrerade i det svenska samhället”. Inte alla väl? Nu har Plusset ilsknat till riktigt rejält och tar i med begreppet ”förunderligt” när kommentaren kommer att Plussen bedriver partipolitik. Han vet nämligen vad vi har: ”En inhuman migrationspolitik som inte är värdig vårt land och inte heller hållbar över tid.” Det kan han väl ändå inte veta? Att göra sig av med de oönskade är ju ingen nyhet. Aborter? Hanteringen av dem i Svenska kyrkan som tror på ett sätt som för snart sagt hundra år sedan betraktades som ”äktkristet” till skillnad från den idealistiska liberala teologin?
Det kom mera, något ”minst lika viktigt: Fören kyrka värd namnet är försvaret av den minste en reflex utifrån den kristna trons kärna. Omsorgen finns i kyrkans DNA. När någon hamnar iu kläm är det kyrkans skyldighet att reagera.”
Nu finns det hopp. Om det finns en teolog i mig är det en teologisk kontrollfråga som ställs: På vad vilar detta hopp? På att Jesus har uppstått? Det verkar inte vara Plussets huvudsakliga argument. Hoppet står till moraliska värden i det svenska folkets hjärtan.
Modéus II ser ett brett motstånd mot den förda migrationspolitiken som socialdemokrater, moderater, sverigedemokrater och kristdemokrater likväl fattat beslut om i Sveriges riksdag. Vill Plusset påstå att den representativa demokratin far vilse? Plusset motiverar sitt hopp: Han tror att skälet till att motståndet, som går djupt i det svenska samhället – trots beslut i Sveriges riksdag – ”är att det i vårt land finns ett stråk som handlar om hunger efter något riktningsgivande, efter djup och sanning, efter moraliska värden som håller att bygga på.”
Plussets huvudargument är, skriver han, inte det som ”förvisso [är] sant” att de som kommit från andra länder bidrar till vårt ekonomiska välstånd. Huvudargumentet ”är ett annat, nämligen gästfrihet och medmänsklighet som djupt liggande moraliska värden i det svenska folkets hjärtan.” Detta är väl i all sin enkelhet lysande som analys och ohemult roligt att få veta. Ett moraliskt helgat folk, det svenska. Till skillnad från danskar till exempel, får jag förmoda. ”Och det är ur den källan som det kompakta och starka motståndet mot inhumana deportationer nu väller fram.”
Nu har väl inga deportationer i egentlig mening genomförts? Och var vi inte överens om att asyl beviljas dem som har asylskäl? Var det inte just detta som var den kristna poängen när asyl beviljas på 1930- och 40-talen? Så vad är det som får Modéus II att slira på sanningen och korta resonemangen så att de franstår som osanna? Är detSvenska kyrkans hållning mot dissidenter, den där lögnen är vapen och sveket verktyg, som normaliserat en liberal hållnining när det kommer till Sanning – och komplexitet?
Det finns en motbild också. https://bulletin.nu/sparf-den-lonsamma-massinvandringen Exemplet anges som ”typexempel” och inte enbart som anekdotisk bevisföring. Jag läser och ser systemfel. Det gör jag, eftersom jag inte misstror socionomen Sparf men väl socialtjänstkulturen i stort. Och då finns det skäl att diskutera de ständiga utgjutelserna från Plussen. Jag tror inte deras svada, det är nog det hela. Det beror på en grundläggande lidelse för Sanning och sammanhang i mitt svenska docenthjärta. Denna lidelse har fört mig till ödet att stå inför domstol och dömas för ohörsamhet, förargelseväckande beteende och trots samt en del annat. (Mt 10:17) Detta skulle jag vilja kalla ”moraliska värden”. Plussen ser inte saken så, tro mig.
Nu kastar jag mig över boken Bråddjup och bärkraft (Fri tanke , Stockholm 2026) av Fredrik Modéus. Jag såg att kärnan i kristen tro beskrivs som att ”nåden är ny varenda morgon” och en människa får alltid lov att börja om. ”Räta på ryggen, sträcka på sig.” (aa s 142). Det ska bli intressant att läsa vad författaren skriver om Jesus… Går boken ut på det som biskop Aulén kallade ”äktkristet” eller är budskapet bara ”religiöst”? Jag ska läsa uppmärksamt och hoppas få återkomma.
