Repet, gott folk! Är det Jesus som står i Mångsbodarna och drar repet framför näsan på skidåkare, som tränat hela året till Vasaloppet och nu får ta brytbussen till Mora? De kan vädja hur mycket de vill, repet är draget. De får inte fortsätta. Jag såg filmen https://www.instagram.com/reels/DVVL0irkmu-/
Vad säger Joel Halldorf och Hans Eklind nu? Är detta verkligen kristendom? Kan Jesus stå och dra repet i Mångsbodarna? Och vad skulle hända om narrativet om 3000 olyckliga Vasaloppslöpare skulle utminuteras i media med inkännande? Det sentimentala säljer och biskoparna sväljer emotionellt det hela.
Joel Halldorf är reformert och det är inte mycket att säga om. Vi lever i ett på papperet fritt land. Men när han läser vad Plussen får ur sig, drar han den helt felaktiga slutsatsen att det därmed ”är tydligt att kyrkorna själva har en annan syn på frågan om de deportationerna (sic!) vi nu ser är förenliga med Jesu budskap.” (Vit Rök 3 mars) Finn tre fel!
Det minsta först. Svenskan. Varje av kvinna född lärare i svenska skulle med rött noterat att det inte kan heta ”de deportationerna”. Svensklärare är nitiska i tjänsten och låter inte en sådan skrivning passera opåtalad. Ingen yrkesgrupp har gjort så mycket för att förhindra skrivar-glädje som svensklärare!
Sedan: ”Deportationer” är det nog inte. I varje fall inte om ordet ska behålla sin valör. De som inte ska vara i Sverige får åka hem och hemifrån får de ansöka om att efter prövning få komma tillbaka till Sverige. Om detta kan jag ha en mening, men deportationer handlar det inte om. Saklighet i samtalet!
Därtill: När Plussen har en mening har därmed inte ”kyrkorna själva” tagit ställning. Vi tror i denna reformerta mening inte att biskoparna = kyrkorna själva. Till denna bristande tro hämtar vi argument från bekännelsen. Luthers insikt är värd att ta på allvar. Också kyrkomöten kan fara vilse! Men jag tar gärna upp frågan om Plussen, som löper på mediala stimuli och säger vad de förväntas säga. Plusset i Härnösand ”känner förtvivlan över hur vi splittrar familjer”, (Vit Rök hämtar citatet från Sundsvalls Tidning. Nu är förtvivlan en synd, vet vi. Så vad? Den sista stora vågen av utvandrare till USA kom från det fattiga Öland på 1920-talet och därefter så jag behöver inte Vilhelm Mobergs skrivförmåga för att kunna förstå sorgen när familjer ser barn för sista gången. Vad sa prästerna till de som förtvivlade då?
Joel Halldorf blir uppenbart uppiggad av att han ser sig få stöd av kyrkliga ledare. En mer generös och evangeliskt präglad syn på migration? Men är inte nationalstaten byggd som ett gigantiskt själviskt projekt och om detta har Plussen aldrig haft något att säga – mer än att 1%-målet i u-hjälp var viktigt? Att vi ska vara måna om flyktingen? Hur var det med judiska flyktingar när det begav sig på 30- och 40-talen? Är en migrant verkligen detsamma som en flykting? Kanske inte obetingat. För migranter gäller inga asylskäl, det fattar jag. Asyl skulle den få som behövde skydd. Jag har läst Christoph Anderssons bok De avvisade. Om judarna som Sverige skickade mot döden (Norstedts 2024). Boken finns på rea i år.
Handlar det om avvvisade i kombination med Pluss? Jag kollade på nätet och det verkar som om de svenska Plussen inte bara avvisar prästkandidater, som inte tror att ett riksdagsbeslut från vårvintern 1958 skulle vara gudomligt, det enda gudomliga beslut Sveriges riksdag fattat, alla vill på sikt inte ha sådana präster som uppfattar att det bara finns två kön. Så vad med Pluss-förtvivlan i dessa fall? De verkar kunna behärska sig rätt bra i det kyrkosystem där lögnen är vapen och sveket verktyg.
Däremot framstår inte Plussen som så pålästa i etiken. Ulrica Fritzson, Pluss i Skara, är religionsfilosof och då vet ni vad jag tänker. Det finns sumpar i Skara stift också. Det tycks inte finnas en enda disputerad etiker bland biskoparna. Finns några andra i de kyrkliga beslutsapparaterna, sådana som kan förse de kyrkliga kanslierna med komplexitet och hindra populistisk stupiditet? Någon ny Anne-Marie Thunberg? Vi hade ju professor Gustaf Wingren, men han ”förstod sig inte på politik”, som hans hustru Greta Hofsten sa. Det gjorde Anne-Marie, dotter till riksdagsman (s) Gustafsson i Bogla (1888-1966) som hon var. Har vi inga lutherska etiker sitter vi illa till som svenskkyrkliga evangeliska katoliker. Då kommer de reformerta och kommenderar och gör vi inte som dom säger, tuttar de på kättarbålen. Det är en gammal vana de har, de och dominikanerna. Vilka svenskkyrkliga etiker har vi då? Göran Bexell och Gert Nilsson är pensionärer. Eva-Lotta Grantén, Mats Aldén och Johanna Gustafsson Lundberg kan vi sätta vårt hopp till om vi tänker med Lunds universitet som bas – men är detta etiker som Plussen vill ha för att få sin korrekthet utmanad? De borde vara tacksamma för all motsägelse, annars återstår bara känsloargumentationen. Man kan se det. https://www.facebook.com/reel/3360398400784059
Snart måste Plussen in och vädja för de tusentals som inte kan komma hem med flyg, som de tänkt, och alla dem som inte kan komma i väg med flyg, som de hade tänkt. Plussare, förenen eder: Det är synd om människorna. Vädja till regeringen!
Kriget? Är det det eviga kriget för den eviga freden vi är med om? Nu gav jag en blinkning till Gore Vidals bok Evigt krig för evig fred (Ordfront, Stockholm 2004) Jag har nåtts av budskapet att mina hänvisningar till läsning uttrycker egocentrisk skrytsamhet. Det väljer jag att uppfatta som en obegriplighet. Läsning pekar bort från mig själv och är som bäst en hommage till min småskollärarinna, som lärde mig läsa och kantor Olsson som skötte biblioteket i Moheda, boklådan Quidings i Växjö inte att förglömma. Jag är alltså inte alls skrytsam, jag säger bara som det är. När jag ser nyhetsrapporterna inser jag vilken glädje de boksynta har. På så vis blir de inte helt ohjälpligt infångade av det rådande narrativet utan kan välja att resonera förnuftigt, som det heter i läsarkretsar. De imponeras inte stort av ett Pluss som hoppar fram och är känslosamt… Hade vi haft församlingar i kristen mening hade prästerna kunnat predika evangeliet och därefter fått se lekfolket ta politiskt ansvar. En församling behöver inte Plussens eller prästernas näsvisa påpekanden, än mindre deras känsloargument. En sådan församling är kompetent och myndig. Det är bristen på medvetna församlingar som är det verkliga problemet och tvingar oss att uthärda reformert påståelighet. Halldorf, Plussen och ambitiösa präster lika.