Dag Sandahl

Snart nog är det julafton. Det är skarpt läge, för då kommer tomten till alla snälla barn. Tomten är så gammal och glömsk att det torde vara ofarligt att i september månad samla ihop en del kätterier, sådana som man annars får betala ett högt pris för att trycka ut. Eller är det skarpt läge … Läs mer

Jag fördystrade ett par söndagstimmar med att gå igenom en ansenlig bunta Dagen. Det är en tidning jag inte följer dagligen… Kanske tid att redovisa läsupplevelsen? Men var det så klokt att ta en stor dos av tidningen? Kanske inte eller kanske. Jag oscillerar som ni ser. ”Kanske inte” skulle jag svara om saken gäller … Läs mer

Knäred är inte bara en geografisk plats eller en historisk. Knäred är ett tillstånd, tydligen i hela Svenska kyrkan. Uppifrån och ända ner. Jag trodde jag kunde nöja mig med att komministrar köps ut. Men nu är ett nytt biskopsutköp i faggorna.  Sven Thidevall var först – och då ligger Knäred liksom i närheten, gränsar till … Läs mer

Jag antar att jag i Dagsländorna tecknar ett porträtt av den kyrkliga samtiden. Är det hyfsat porträttlikt, kan jag vara nöjd. Har somliga drag i porträttet blivit till karikatyr, kan jag vara lika nöjd. Karikatyren är ju inte osann, den är bara mer sann, överdrivet sann, utifrån maximen ”om inte om hade varit”. Det finns … Läs mer

Ibland tänker jag att det inte finns något att slända om. Men jag blir alltid sorgligt överraskad. Som när Torsdagsdepressionen kommer eller som när texter från Antjeborg letar sig fram till mig. Det tar ett par dagar att hantera eländet. Torsdagsdepressionen lyfter fram att någon som heter Levengood ger tröst på morgonen. Denna tröst finns … Läs mer