H.B. Palmaer grundade år 1838 Östgöta Correspondenten, Corren. En uppgift var att hålla koll på Linköpings domkapitel. Den uppgiften (huvuduppgiften?) har tidningen inte bara sorgfälligt utan dessutom sorgligt försummat.
Ni minns den stackars prästen som pedagogiskt ville utlägga Kyrkans syn på sex och äktenskap och, som han sa, ”rått uttryckt” anförtrodde journalisten, att man inte fick knulla hur som helst, när som helst och med vem som helst. Det torde finnas lagrum som stöder detta ställningstagande, men prästen fälldes. Han hade nämligen sagt det förfärliga ordet ”knulla”.
När präster uttrycker sig så att man inte förstår (med ett ord från just Linköpings Tage Danielsson: ”Tror dig ingen är det bäst, att du talar som en präst!”) blir det inget ingripande från domkapitlet. Det blir det däremot om prästen uttrycker sig med ord som inte kan missförstås!
Ni drar er kanske till minnes att kommunalrådet i Norrköping, Sophia Jarl (M), ville ge prästen tre år prövotid, dvs att han kan sparkas för minsta förseelse under tre års tid, men så blev det inte. Corren då? Skrev inget reflekterande. Det borde tidningen ha gjort. Vad prästen sa i intervjun bar journalisten vidare och då är det hennes eller ansvariga utgivarens ansvar vad allmogen får veta. Prästen skulle inte ens ha blivit ett ärende. Vad Modéus I sysslade med då, vet jag inte längre –och gitter inte kolla.
I nästa fall höll sig Modéus I borta från ärendet och domprosten, pingstpastorsonen från Kalmar (som jag aldrig sett i en svenskkyrklig gudstjänst i den staden…) Mattias Bähr, höll i klubban. Vi tar saken pedagogiskt från början.
Domkapitlet i Linköping ger oss i sammanträdesprotokoll 2022-08-16 tillgång till § 177, tillsyn av präst. Tillsynsärendet upprättades den 15 september 2020. och nu skulle det beslutas. Prästen fick tre års prövotid. Men Sophia Jarl och de övriga politiskt tillsatta i domkapitlet ville helt enkelt ta av prästen kragen. Det var företrädarna för vigningstjänsten och domarledamoten som utgjorde majoritet, 4-3.
De minnesgoda vet, att jag i det så kallade kyrkomötet motionerat på temat om rättsosäkerheten i Svenska kyrkan. Vi har en systemimmanent kyrkojustis, menade jag. Inte kyrkomötet… Det här fallet belyser.
Sop-hia stavar sitt namn så, inte Sofia, Sofia betyder vishet. Sop-hia gäller i det skvallriga Linköpings stift för att vara manshatare. Det tycker jag är tarvligt skvaller. Det räcker väl med att se henne som ”moderatkärring”? Att hon därtill är partner till en kv*nnl*g pr*st och att denna partner är god vän med (den kvinnliga) kyrkoherden, som anmälde den aktuella prästen, räcker väl långt nog? Jag antyder nu möjligheten att en kyrkoherde som vill komma åt en komminister hon hatar, kan lita på att systemet står på hennes sida – men detta är från min sida bara ett teoretiskt resonemang, det fattar ni. Problemet är att själva möjligheten finns – givet att stiftsjuristen inte kan eller vill genomskåda komplotten. Eller ska uppfattas vara en del av den. Rent teoretiskt naturligtvis.
Stiftsjuristen kan visa sig vara en vass kniv i lådan. Vi som har försänkningar vid Juridiska Fakulteten i Lund vet hur det är, men jag är högst osäker om stiftsjuristen Elin Hjulström läst i Lund. Hon har skött utredningen om prästen och haft utredningssamtal.
Utredningssamtalet med person A är belysande. A har en dotter med ”en djup gudstro” och ”ville bli nunna”. Hon fullföljde inte konfirmationen. Anledning? Prästen hade pratat mycket om sex och hon hade upplevt en bilresa med prästen som obehaglig. Detta visste mamman att berätta! Man vill gärna veta på vilket sätt resan var obehaglig. Det kanske ges information i det vidare, håll ut!
Person B hade för mer än 10 år sedan prästen som konfirmationspräst. B var med på en konfirmationsresa till Rom och påstår att ”det var uppenbart” att prästen tittade på unga tjejer genom en kikare. Det har prästen kraftfullt förnekat, något som inte framgår av domkapitelsprotokollet!
Person C är en ”kollega”. Kollegan vet berätta att somliga ungdomar tyckte det var olustigt att åka bil med prästen ”p g a hans olämpliga trafikbeteende och att han kör för fort”. C har varit med som ungdomsledare på 6-7 resor men slutade på grund av prästens dåliga ledarskap och hans bristande omsorg om ungdomarna. Jag blir undrande vad begreppet ”kollega” betyder, det är nog ingen präst, men andas ut eftersom själva obehagligheten nu definierats som en fråga om bilkörning. Det kunde ha varit betydligt värre, tänker jag.
Person D kommenterar den bild av honom iförd bikinitopp och shorts som tagit 2008-2009. Nu finner han bilden olustig och undrar varför den finns kvar. Han är, heter det, ”mån om” att prästen inte ska få tillgång till bilden. Men, men, men – var inte detta vid fototillfället en konfirmandkilles egen muntration? Och bilden fanns med när ungdomsresan återgavs för föräldrar och andra anhöriga…
Bilder? Stiftsjuristen har uppmanat den anmälande kyrkoherden att gå igenom prästens mobiltelefon och dator. I datorn fanns ett 30-tal bilder, nio av dem bedömdes som olämpliga. Nu kallas Polismyndigheten in, men ingen av bilderna är olagliga utan betraktas tydligen som ”semesterbilder”. Till yttermera visso säger person F, som arbetat med prästen i 16 år, att hennes samarbete med prästen fungerat bra och att hon inte uppfattat några olämpliga incidenter vid ungdomsresorna. Hon säger därtill att hon ”upplever att det finns en konflikt” mellan komministern och kyrkoherden. Heureka! Nu blir allt begripligt.
Heureka? Nä, inte riktigt. I den eventuella konflikten gräver inte den utredande stiftsjuristen. Hon fortsätter med sina frågor:
Person E finner det obehagligt att prästen haft tillgång till bilder av henne när hon sov på en buss eller när hon står på en strand. ”Person E menar att man inte tar fotografier hur som helst, och speciellt inte om det är barn. Det skickar en varningssignal om att något är fel.” Hade person E inte klart för sig att bilderna visats på återsamling efter resan och tänkte hon att prästen satt och gluttade på bilderna, som nu grävts fram ur datorns djup? Nå, polisen gjorde klart att det inte handlade om barnpornografibrott. Vilken är förbrytelsen då?
Dataskyddsombudet slår till. Prästen har brutit mot arbetsgivarens personuppgiftspolicy genom att ha kvar bilderna i datorn och därmed har han brutit de löften som han givit vid prästvigningen och genom sitt levnadssätt har han i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha.
Är det ens bevisat att prästen mindes de mer än tio år gamla bilderna som ett dataföretag grävde fram? Hade inte detta skett, hade ingen haft en aning om bilderna och ingen störts. Bortom allt rimligt tvivel borde stiftsjuristen visat, att prästen med vett och vilja förbrutit sig. Det har jur kand Hjulström inte gjort. Men prästen har bevarat bilderna och de har väckt anstöt – nämligen när stiftsjuristen visat bilderna! Vad sa hon när hon mötte sagespersonerna? Vad hade hänt om bilderna funnits i ett album i församlingshemmet? Nå, Hjulström konstaterar att det är klarlagt att bevarandet av fotografierna på tjänstedatorn väckt anstöt. Det har väl, oss emellan, just Hjulströms aktion åstadkommit?
Att bilderna funnits kvar är ett brott mot prästlöftet att bevisa edra förmän skyldig lydnad och villigt efterkomma vad eder varder ålagt.
Nu ger sig inte Domkapitlet. 2005 var det ett tillsynsärende där prästen skickat sexuella karikatyrer gjord av tecknaren Hans Lindström. I tjänstedatorn fanns obehagliga pornografiska bilder. Det blev inget av det heller. Det var inte prästen utan en betydligt yngre förmåga i familjekretsen som kollat porr. Men Hans Lindströms teckningar! Där sitter prästen i klistret. Eller? Nu fattar Domkapitlet att tidigare tillsynsärenden inte går att använda, men genom att ta upp dem går det lik förbannat, det fattar vi.
Då vänds allt mot prästen, som inte visar någon ånger och självinsikt utan förminskar betydelsen av sina handlingar, alltså att uppskatta Hans Lindströms satir. Vem gör inte det förresten? ”Det är särskilt graverande att [prästen] inte klart synes inse att hans handlande samt därtill bristande självinsikt och ånger innebär att hans anseende och trovärdighet har skadats.” Den jäkeln, men så skriver inte Domkapitlet men en erfaren själasörjare fattar vad kapitlet menar, den jäkeln skiftar fokus från fotografierna och upplevelsen av att de bevarats ”till konflikten mellan honom och kyrkoherden”. Det var opassande, menar domkapitlet, som bestämt sig för att saken handlar om GDPR och prästvigningslöften samt snusk.
Jag kväljer inte dom, men domen kväljer mig. Och Modéus I har vi fått som ärkebiskop Han kunde inte röja i detta. Det tycks mig illavarslande. Är han verkligen så ynkligt svag och undfallande? Bähr? Bähr är in i märgen en anständig reformert, en sådan jag ogärna skulle vilja dricka bärs med. Det gör jag inte med Sop-hia heller, men det beror nog på att hon inte vill dricka bärs med mig.
Vill ni hetsa upp er i domkapitlets gemenskap så kolla https://www.google.com/search?q=Lindstr%C3%B6m+teckningar&tbm=isch&chips=q:lindstr%C3%B6m+teckningar,online_chips:bonton:RTtXNDm7SoY%3D&client=safari&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwi3-N_6nOL5AhUI-yoKHYdJBdcQ4lYoBHoECAEQLA&biw=1137&bih=766. Men skratta inte. Då kommer Linköpings domkapitel!