Jag hörde nationens statsminister intervjuas av Eko-redaktionen. Hennes svar skapade hos mig intrycket av att hon egentligen är en utomjording, programmerad för sin uppgift. Hon gav de förprogrammerade svaren. Hur kunde jag genomskåda att hon är en utomjording – om mitt intryck var riktigt? Hennes svar saknade inte bara komplikationer, det var svar utan lidelse. Teknokratsvar som bäst. Men politik är så mycket mera!
Ta nu bageriet i Södvik på norra Öland som exempel. Där bakades för sista gången i lördags. El-priserna gör verksamheten omöjlig. På Fejjan fick vi veta att horribla elpriser tvingar ägarna att stänga igen bageriet för säsongen. ”Nu är det ännu ett hus som står igenklappat. Leve landsbygden och tack regeringen.”
Bageriet fick byn att leva upp. Nu blir det stängt, för det som kallas ”säsongen” är slut. Jag var präst på norra Öland och kom ut från Löttorpshallen. Där stod två äldre herrar och samspråkade. Jag hejade: – Det är väl att dom har fare, sa den ene. Han menade turisterna och sommarölänningarna som nu åkt hem, förstod jag. – Men turismen gör det ju möjligt för folk att livnära sig och leva på norra Öland, sa jag. – Det är väl att dom har fare i alla fall!
Södvik höll ut. Tills nu. Nog hade det behövts mer av politisk lidelse. Kan det vara så, att jag med sedvanlig intuition, kommit något på spåret? Består den politiska klassen av utomjordingar, som tagit sig in och tagit över? Också tagit över vårt sätt att tänka?
Min intuition är kanske inte helt korrekt, det får vi resonera förnuftigt kring. Vi och vi. I min samtalskrets ingår en mängd intressanta människor. Johannes till exempel. Jag läser i denna förkrigstid Johannes Uppenbarelse och funderar över varför Jesus tycker så illa om nikolaiterna. (Upp 2:6) Är inte Jesus mestadels snäll och godmodig? Inte här. Skulle bibelläsningen ge oss nya insikter om kyrkoliv och politik? Jag menar, ska det talas om ett enda bröd och en enda mänsklighet finns det väl någon kritisk förbindelse mellan altaret och världen och de kyrkokristna går från söndags högmässa med nygamla perspektiv hela tiden?
Nikolaiterna var gnostiker, fromma och fina men i egentlig mening inte lärjungar till Kristus. De var vad deras namn säger, folkförgörare. Nike betyder seger och laos folk, som ni vet. Jan Myrdal sa ju, som jag tidigare återgett, att ”världen fördjävligas” och det är mer precist uttryckt än mycken förkunnelse från predikstolar, nåja amboer då. När de politiska parterna inte längre har någon massbas och folket förvandlats till konsumenter av marknadsföringspolitik allt medan priserna på energi och mat drar iväg och elbristen kan leda till det som skälmaktigt nog kallas ”efterfrågeflexiblitet”, men egentligen innebär att jag inte kan få någon ström och det i ett format, som kan slå sönder hela distributionsnätet för elektricitet. Skulle vi inte se svenska politiker just som nikolaiter då?
De har support av en journalistkår som står på deras sida, inte på folkets. Det rådande narrativet (för en kyrkokristen ett utomordentligt ord för att beskriva vad vi utsätts för) ifrågasätts inte. Vi får veta, att korallreven går under på grund av klimatkatastrofen. Vill vi kolla storyn är det sociala medier med ringa räckvidd som råder. Då får vi helt andra upplysningar, som faktiskt verkar trovärdiga! Men frågar vi, definieras vi bort som”klimatskeptiker”. Jag har då aldrig varit skeptisk till något klimat, det är vädret jag kan vara emot. Annars har jag nöjt mig med att fråga efter underlag till de bedömningar jag får/utsätts för. Till det kommer att jag varit med så länge att jag inte utan vidare kan uppfatta några dagars behaglig högsommarvärme som uttryck för klimatnödläget. Jag har varit med om varma sommardagar i Sverige tidigare. Och torka. Väder är sådant. Däremot har jag inte varit med om massivt återkommande rapporter om väderfenomen jorden runt, som ska kondenseras i mig med budskap att det verkligen är kris. Det kan jag inte avgöra baserat på bilder jag får se. Men det finns statistik jag inte får mig till livs, det fattar jag.
Idoiterna är många. De fuskar i argumentationen; beskriver inte utgångspunkten för resonemangen, dvs det problem de uppfattar. När någon på det oprecisa politiska problemet lägger fram ett lösningsförslag finns det alltid någon idoit som ”tar avstånd”, det heter så. Senast var det en moderat i Värmland som hanterade stockholmsmoderaternas förslag om adhd-testningar av barn i utanförskapsområden. Kanske är det ett dumt förslag. Men vilket var det problem som skulle hanteras? Om jag fattade rätt gällde det problemet att det rekryteras unga till gängbrottslighet, unga som visat sig ha diagnoser. Det har vi kanske alla – men här gällde det att komma åt dem som annars skulle rekryteras att skjuta. Har jag fått något om bakfoten? Tror inte det. Mitt problem är nog att jag fattat, att folket, som skulle kunna bära demokratin, avsatts och små grupper av politiker, som spelar ett politiskt spel med oss som åskådare har tagit över. Vi åskådare förväntas rösta den 11 september. På vad? Ett genomtänkt politiskt program från ett parti med djupa rötter i myllan och ett vitt grenverk ut i folket? Ånä. Det som pågår är i egentlig mening rent bondfångeri. Och bondfångare är nikolaiter, folkförgörare. Vilket skulle bevisas! Quod erat demonstrandum!
Fråga er själva om ni kan ta ansvar för er röst i det kommande valet om det är sant att världen fördjävligas och lögnväsendet råder. Var hämtar ni resurser för att stå det onda emot, för att i den stora gemenskapen avslöja själva ljugandet och inte bli en del av den stora konspirationen?
Jag vill förstås inte skrämmas. Men i augusti månad 1914 trodde ingen att det skulle bli krig, i varje fall inget allvarligare. I augusti månad 1939 trodde Chamberlain att bönen i The Evensong om ”peace in our time” hade hörts och besvarats jakande. Hur med augusti 2022 med krig i vårt närområde, konflikt Kina/Taiwan och i Sydkinesiska sjön, omfattande förföljelse av våra medkristna, allt annat att förtiga? Till detta de politiska felbedömningar som kan ge en svår vinter vi alls inte är rustade för. Är det kristna svaret då att tolka allt till det bästa – eller att tolka tidens tecken? Frågar åt en kompis.
Så varför tycker Jesus så illa om nikolaiterna och deras gärningar, tror ni? ”Avskyr” var ordet.