Aposteln Paulus är en intellektuell som fortsatt stimulerar intellektet, som ni vet. Det där med att Gud ska ge ert inre öga ljus, försmår jag uppskatta( Ef 1:18). Det är så ont om upplysta människor i vår tid att bönen måste betraktas som välmotiverad. Resonemang och skeenden är till för att skäras upp, dissekeras och analyseras alltså. Här borde de kristna ligga på framkant, som de som begriper inte bättre kanske – men mer. De har ju tillgång till en mängd berättelser (ord från Gud själv!) om mänskliga misslyckanden Skriften igenom, från början och framåt. Eva och Adam som grundberättelse på några som ät lura sig av en främmande normsändare och inte i tid varsnade det problem de höll på att iscensätta. Så blev det som det blev! Och folket som avstod från sina smycken för att göra sig guldkalven, folk vet att avstå för högre syften. Vad allt kan man inte förstå även om det först tedde sig obegripligt korkat. Mot denna bakgrund funderar jag vidare.
Ska kyrkliga rättsskipning alls ha med rätt att göra, behövs insikterna. Ta fallet jag återgav i onsdags. Nyckelmeningen för alla deckarfantaster är förstås vad en av sagespersonerna säger. Det finns en konflikt mellan kyrkoherden och den anklagade prästen. Kyrkoherden har hämtat prästens dator. Syftet är givetvis att få något att anklaga prästen för. Det är helt bibliskt (Mt 26:59 t ex). Men ska saken utredas, behövs insikter om hur det går till. Annars kommer justisen att spela på den maktägandes villkor. Påståenden utslungas – men det finns ingen instans som har vett att pröva anklagelsernas substans. När något är sagt, tycks detta gå som ett faktum. En sådan rättsskipning har alls inte med rätt att göra, förstås.
Jag kan fråga begåvade kvinnor om kvinnors vrede. De säger att den inte är att leka med. När tikar slåss, slutar det inte förrän en ligger död på marken, tror jag. En kvinnlig kyrkoherdes hämndlystnad – strunt samma vilken den underliggande orsaken till vreden är och strunta också i det faktum att prästen slutat sin anställning – kan vara en faktor i sammanhanget. Därmed bör en kyrklig utredning styra in på bevekelsegrunder. Motivforskning, skulle en teolog kunna säga. Till det kommer att det är rätt komplicerat att utreda något som ligger 10-12-14 år tillbaka i tiden och inte så lite komplicerat att bilder, som tagits för en reseberättelser för föräldrar och kompisar, finns kvar i en dator. Det borde inte betyda något annat än om de funnits i album i församlingshemmet. Givet att de inte lagts ut på nätet så att de avfotograferade begabbats…
Om ni frågar mig är det naivitet som styr en utredning av det slag vi fick en inblick i i onsdags. Den borgerliga religionen drivs av sådan naivitet. Kristen tro är vuxnare och mer medveten om vad synd på allvar innebär. Bibelstudium ni vet!
Kyrkoherden i Rydaholm hjälper mig att tänka. Han predikar och han talar vänligt. Om någon sa han, att personen ”lever i sin bubbla”. I den bubblan kan verkligheten enkelt definieras och därmed bli hanterlig. Verkligheten är sådan som jag bestämt att den ska vara. Naturligtvis är detta egentligen ett totalitärt tänkesätt. Och falskt så det skriker om det. Verkligheten är mer sammansatt. Men för den här sortens totalitära räcker det endimensionella, själva bubblan. Det heter då att ”vetenskapen” säger hur det är eller att ”teologin” gör det. Vi andra, vi i synd och vetenskapande förfarna, bleknar. Vi har väl egentligen aldrig varit med om någon invändningsfri vetenskap eller teologi? Det finns alltid något som finner skäl att komplicera på en nivå till!
Jag var en gång på en konferens i Jerusalem. Man kunde säga att talesättet besannades, att där två judar möts, finns det tre åsikter. Vi kallar detta vetenskap! Det är riktigt roligt.
Jag funderar över klimatet. Det blir varmare, sägs det. Inte för att jag egentligen känner det, men i bilderburken visades en fjällräv och en isbjörn upp. Jag fick ingen hjälp att förstå bilden. Den talade tillkänslan, inte förnuftet. Mitt förnuft visste, att det finns fler isbjörnar nu än för 20 år sedan för detta har jag läst i böcker. För 120 år sedan skrev docenten Bengt Lidforss och förutsade att det skulle bli varmare vid polerna. Nu blir det så. Hur kunde Lidforss veta detta innan flyg och massbilism? Nog borde detta redas ut, dvs resoneras förnuftigt kring.
Vilken särskilt ansvar har Kyrkan när det kommer till klimatångest? Trösta, lära, förmana och varna, kan man tänka. Inte bara varna. För det problem som inte benats upp, gäller väl den vetenskapliga frågan vad människor påverkar och vad som är den levande organismen jordens eget verk och hur vi ska veta vad som är vad. När någon frågar så, återstår väl ett nyanserat svar och inte bara möjligheten att utbrista i ett primalskrik?
Därtill bör väl Kyrkan påminna om att denna jord går mot sitt slut. Det är helt enkelt en tidsfråga och tiden är kort. När det blir Bokmässa i Göteborg i höst står Greta Thunberg och Johan Rockström på scenen. De säger vad de brukar säga i alla sammanhang och nu i det kyrkliga. Jag uppfattar detta som en kyrklig förolämpning av mitt förnuft. Nog borde Lennart Bengtsson och Elsa Widding kunna få svar på tal just i en kyrklig miljö som kännetecknas av en iver att söka Sanning och Sammanhang? Nu känns det faktiskt, att jag gjort bort mig på riktigt! Sanningssökande är inte längre en kyrklig specialitet. Nu är det anpasslighet som gäller.
Nå, jag har läst Leszek Kołakowski, som talade om hur den rädda kameleonten alltid tar färg efter omgivningen för att skydda sig själv. Många intellektuella är kameleonter, det var hans skarpa poäng. Mycket kyrkligt liv detsamma. Här gäller att inte sticka ut eller sticka av. Vem lockas av ett sådant liv? Egentligen inte någon, för den som gömmer sig kan inte locka någon för kameleonten syns inte. Det var ju det som var själva finessen.
Å andra sidan finns det ett antal bibliska skildringar av idioter som skriker vad alla andra skriker och är helt nöjda med det. Den apostoliska hållningen är en annan. Säger bara Apostlagärningarna 19.
Frågan gällde alltså det inre ögats ljus, det där med att både se och inse! Och därefter detta med att vara trogen insedd sanning…