En gammal uppståndelse ska inte föraktas. Den avgörande är ju snart sagt 2000 år gammal, men den här från 2011 kan gott återges, tänkte jag. Det är salig Dagblogg i Östran den 15 augusti 2018 jag hittade och fann att den kunde fungera som läsning i uppståndelsetid. Bäst att muntra upp sig i tider som dessa:
Motorhaveri på autobahn strax norr om Köln är ingen höjdare. Fråga mig. SAAB-försäkringar skötte saken utmärkt men att vandra till en ADAC-telefon och på sin bästa skoltyska i trafikbruset berätta vad som hänt och svara på en uppsjö frågor samt sedan gå tillbaka till bilen och invänta en stressad bärgare samt få bilen till verkstad, nja – det är en erfarenhet man kan vara utan. Eller kanske inte. Vad som hänt? Inte trodde jag att SAAB hade ett känt fel på sina turbomotorer som gör att turbon lägger av och då förtär all olja. Inga signaler sa något. Motorn skar, helt enkelt. Och detta är ett fel som är 67% vanligare för SAAB än andra märken. Nu förstår kanske alla varför jag inte bloggat!
Hur gick det sedan? Försäkringsbolaget ordnade raskt en ny Hamburg-registrerad bil. Att fara i Frankrike med tysk bil var kanske inte heller det en höjdare. Roligare blev det i Tyskland för att inte tala om rastplatsen Pibershus i Danmark. Kan ni tänka er en arg dansk komma framrusande till bilen och skrika att alla tyskar, särskilt dom från Hamburg och främst jag, kör som biltjuvar – ”biletyver”? Tacksamt är det bara att haka på och spela rollen som tysk ”aus Hambursch” och detta med bred Hamburg-dialekt. Fil dr Dag Sandahl hade varit stolt över mig, tänker jag.
Jag högg på den danska motståndsrörelsen och uttryckte min häpnad över att denna danska rörelse under och efter världskriget dödat fler danskar än tyskar. Den repliken satt som en smäck. Jag fyllde på med ett beklagande att svenskarna inte tagit hela Danmark i förhandlingarna 1658 i Roskilde utan bara östra landsdelen och påminde om problemet Schleswig-Holstein när jag ändå var igång. Till det kom ett påpekande om vilka vinster danskarna gjort på att under hela kriget exportera livsmedel till Führern och Nazi-Tyskland. Dansken blev förstås som besatt (vilket var roligt också det eftersom ockupationen av Danmark kallas besaettelsen) och vrålade: ”Bedenken Sie sich!” – tänk er för. ”Wir deutschen denken nicht. Der Führer denkt für uns. Wir marschieren aber mit festem ruhig Schritt”, svarade jag högljutt och ökade temperaturen på ett överraskande sätt.
Att anföra den nazistiska Horst Wessel-sången och enkla nazistiska slagord var kanske en finess som gick dansken förbi, men det får jag inte veta för nu kom en man från en Kölnregistrerad bil rusande, illröd i ansiktet och la sig i vårt lilla samtal. Han hade fattat citaten och skummade av frustration. Autobahnkörningen hade kanske tröttat ut honom?
Hans korta budskap var att jag borde hålla käften och att han aldrig hört något sådant som jag just sagt från en sann tysk. Det var ett påstående man kanske kunde ifrågasätta? Nu var det tid att skjuta skarpt: ”Du schwuler Kölner – schweige!” röt jag. På enkel svenska skulle alltså karln hålla käft. Så får man inte säga. En man från Düsseldorf fick böter för en sådan förolämpning som ”schwuler Kölner”, som jag inte riktigt kan översätta, finkänslig som jag är. Förolämpningens pris visste både Köln-bon och jag för han vrålade: ”Das kostet 300 Euro!” – och det var i sak korrekt. Jag svarade att det gör det om man kommer från Düsseldorf men inte för en som kommer från ”Freie- und Hansestadt Hambursch” – där kom mitt fina Hamburg-uttal åter. Kölnaren såg ut som skulle han krepera.
Nu hade flera personer samlats och situationen hade raskt och på ett underhållande sätt närmat sig kokpunkten. Bäst att dra, tänkte jag. Bilen stod så parkerad att den saken kunde klaras enkelt bara folks uppmärksamhet riktades åt ett annat håll. Alltså pekade jag på ett närmast fältherreliknande sätt med högerarmen mot söder och vrålade: ”Achtung, Panzer” varpå alla tittade efter den aviserade pansarattacken i syd. I förvirringen startade jag hyrbilen och drog mot Köpenhamn.
Kul att vara tysk, med andra ord. I poliskontrollen i Köge stoppades alla bilar från Hamburg i jakt efter en misstänkt tysk uppviglare. Jag frågades föstås, men kom undan med att visa mitt svenska körkort och leende tala svenska samt förklara mig nöjd med att arvfienden Danmark och Sverige numera hade goda relationer. I förbifarten beklagade jag dock att Kalmar regemente utplånats av grasserande sjukdomar just i Kögebukten, men det var ungefär 320 år sedan, noterade jag. Polismannen vinkade glatt förbi mig. Ohållna docentföreläsningar tycktes ha en uppiggande effekt på honom.
Jag undrar om de fått tag på den tyske terroristen, jag menar förstås turisten, än.