Idévärlden är aldrig helt oskyldig. Föreställningar får konsekvenser. Så, det blir min fråga, är det någon principiell skillnad mellan att säga om ett beslut i Svenska kyrkans kyrkomöte att ”vi opererar bort en liten men högljudd minoritet” och de rensningar som ryska trupper genomför för att rensa bort nazisterna?
Jag inser fuller väl att kyrkomötesledamöterna inte har så effektiva vapen som ryska patruller på jakt efter nazister i Butja och på många andra ställen. Jag frågar om tankemodellen. Jag förstod också hur det gick, går och kommer att gå till när den ideologiska sanningen om nazister i Ukraina och väst ska omsättas i praktik de närmaste tre decennierna. En rysk patrull kommer och frågar: ”Var är nazisterna?” Svaret är självklart: ”Här finns inga nazister.” Detta svar är för soldaterna en uppenbar lögn – det vet de ju! – och den svarande skjuts ner på fläcken. Den som vill veta mer kan läsa https://cryptodrftng.substack.com/p/day-40-what-russia-should-do-with?s=r
Vi kan veta vad som väntar.
Vem är då skyldig? Den som sköt eller den som skapade föreställningsvärlden som ledde till skjutningen? Jag tror att rätt svar är: båda! Vi har ett ansvar att se och inse, fråga och ifrågasätta svar. Ansvar att skaffa oss referenser för att kunna öva den positiva trolösheten. Jag lärde mig uttrycket av Joachim Stridsberg i boken Vad folkets kultur är och kan vara.(Folkets kultur Förlag, Norberg, 2021, s 40) Just de evangeliska, som vet vad det goda budskapet går ut på och sätter tro till det, måste också öva den positiva trolösheten. ”I världen men inte av världen”, kan det också kallas. I det perspektivet blir profeten Jeremia väldigt samtida. Det är också om min tid han har något att säga. När alla icke-bibel-läsare upprörs över illgärningar kan jag stillsamt säga, ”det är som det var. Ni skulle inte blivit så frökenaktigt upprörda över illgärningarna i Gamla Testamentet att ni slutat läsa och hållit er själva dumma. Ni skulle ha läst vidare för att förstå att detta är världen och i den herr-skar Lögnfursten.”
Den positiva trolösheten söker Sanning och sammanhang med glad iver. Det finns alltid någon vass fråga att ställa och någon indignerad replik att fälla. Inför tidens beskedliga stiftschefer kan vi ställa fram biskopen i Karlstad, den tidigare domprosten i Kalmar J.A. Eklund. Han var en samtidskritiker som följde samtidens samhörighet med det som föregått, franska revolutionen t ex. Verserad var han inte, som prosten Brogrens mamma skulle sagt. ”Verserad” är ett ord att lägga på minne.
”Sätt trynträ på kärringen!”, sa biskop J.A. Eklund om Selma Lagerlöf. Trynträ hade man för att hindra kreaturet från att bitas och skrika. Den som visar sig skratta åt biskopens replik har därmed avslöjat sig vara ”icke verserad”. Men, som sagt, varför skulle man vara det?
Ni minns det reformerta bildstormandet. I Hagfors fanns ett vackert sakramentsskåp. När Stefan Dalevi, Sörens brorsa, blev kyrkoherde där (före tyskeriet) tog han ner sakramentsskåpet. Självfallet stämde skåpet inte med hans reformerta sakramentsteologi. Väck alltså! Väck for kyrkoherden också efter något eller några år. Vackra visor blir aldrig långa. Men skåpet var borta. Prästerligt självsvåld är jag emot, men för den reformerta renlärighetsivern kan jag av rent kyrkohistoriska skäl ha viss förståelse. Mången helgonbild har kastas i älven eller elden i Norge eller Tyskland. I Sverige hade vi en annan hållning.
En som kom från det reformerta men prästvigts i Svenska kyrkan beordrade kyrkvaktmästaren att hälla ut det överblivna konsekrerade vinet i toalettstolen. Vaktmästaren var olycklig, men vad kunde han göra? Kristi blod spolades bort. Den reformerta teologin är konsekvent i sitt hanterande av det heliga och lika konsekvent när den konstruerar sig en annan helighet än den givna. Lagiskhet fungerar så.
Hur är vi då positivt trolösa mot de reformerta? Främst genom att konsekvent vara evangeliska katoliker och ta de ideologiska uppgörelserna med dem som ersätter evangeliet med lagförkunnelse, ”måsten” som ovillkorligen måste iakttas, ”hot” att ducka för. Lite högkyrkliga skrattsalvor är verksamt medel mot allt detta, sägs det, inte minst i Geneve och tyskeriets Hagfors, där tänder gnisslas i upprördhet över hur den reformerta fromhetsivern demaskeras.
Det sägs att valrörelsen börjat. Jag kan tänka mig det när jag några veckor före valet ska få en tusenlapp i ersättning för den dyra bensinen, eftersom jag har bil. Det är en återbäring som jag betalat med egna surt försnillade medel. Nu är jag inte dummare än att jag förstår att staten ger mig tusen spänn av mina egna pengar. Jag tackar artigt och bockar, men jag är bara nöjd när jag kan vara lite missnöjd så jag undrar när jag ska få kompensation för kaffet. 100:- tillbaka för att jag har kaffebryggare vore inte fel. Politiker som är generösa med allmänna medel inför ett val ska nog misstros. Men saken är logisk. De politiska partierna är inte folkrörelsepartier utan politikproducenter styrda av opinionsundersökningar, inte av det folk som en gång startade partierna utifrån idéer sprungna ur olika materiella förhållanden. De politiska partierna räknar med att valboskapen består av idioter att lura.
Jag hade väl inga egentliga synpunkter på att Växjö stift ger en kvarts miljonkronor till Ukraina förrän jag begrep, att det var missionsförbundaren Lysén och Act som anförtroddes pengarna. Dessa pengar betalas ut i obehaglig närhet till ett val. Modéus II kom med idén, fick jag veta genom Torsdagsdepressionen (redan på måndagen!). Modéus II väckte frågan med några av ledamöterna, gissningsvis 1 och 2 vice ordförandena, förstod att förslaget utan problem/protest kunde läggas fram och så blev det ”en väldig enighet kring detta”. Jo, det är ju enkelt att skänka bort andras pengar, kan man tänka. Särskilt i Småland. Jag kunde leva med det. Men när detta blev stort och en nyhet som högtidligt kommenterades av biskopsadjunkten Rickard Bonnevier slog tvivlet till.
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/vaxjo-stift-skanker-en-kvarts-miljon-till-krigets-ukraina
Jag menar, den vänstra handen ska inte veta vad den högra gör och allmosegivandet ska skötas med diskretion. Jag hade haft lättare att hantera saken om Modéus II klubbat ett beslut som andra fört fram. Caesars hustru får inte ens misstänkas. Men frågan bli större. Vad ska nu de andra ärkebiskopskandidaterna göra? Ordna högre belopp till Act för att Växjö stift ska framstå som snålt är väl den givna möjligheten med insikten att ingenting kan stå denna godhet emot. Eller ska Strängnäs stift sticka ut genom att skicka vapen. Gevärsfaktoriet i Eskilstuna och FMV, Försarets materielverk, är just belägna i Dalmans stift. De närmaste veckorna kräver alerta utspel. Idévärlden får leverera pigga idéer att omsätta inför valet av ärkebiskop.
Om inte allt detta är ett elände, vad är det då?
Men i eländet glädjen över två ord att ha nytta av. ”Verserad” och ”trynträ”. Båda kan visa sig användbara, när vi praktiserar den positiva trolösheten.