Min bibeltrogne vän (was anders?) avslöjade hur illa jag tänkt och uselt jag minns. Det var Yael som använde tältpluggen i kamp mot övermakten och punkterade Siseras huvud (Dom 4). Judit tog Holofernes av daga med hans eget svärd. Det vimlar alltså av modiga kvinnor i Gamla testamentet. Hur har en annan bild av kvinnor i Gamla testamentet så kritiklöst kunnat spridas?
Vad lär vi oss då av detta? Sisera drack mjölk och det var inte bra. Holofernes drack vin, det var inte heller bra. (Judit 13) Holofernes var rädd att han skulle få dåligt rykte om han inte legat med den vackra Judit. Nu gjorde han inte det, men fick dåligt rykte genom årtusenden! Så det kan bli…
Paskudnian Putin ska kanske efter Skriftens exempel undvika både mjölk och vin? Eller bibliska kvinnor? Hjärtnupenhet är inte vad som kännetecknar den sortens kvinnor. De visste att stå upp för frihet och fromhet. Att det mellan tumme och pekfinger ska räknas med en försvarare per tre anfallare, har vi fått lära oss. Det var en lärdom som tycks stämma. Och då har vi ännu inte kommit till strid i bebyggelse eller därefter det fria kriget
Sjösvärd funderar jag över. Avses sabel eller daggert? Nej, det är Sjövärd Birgers avhandling som sysselsätter mig och detta räknar jag, inte endast givet tidens elände, som nöjesverksamhet. Avhandlingen kommer i rätt tid. Nu omprövas allt som var i den gamla värld, som inte längre finns (ni ser blinkningen till Stefan Zweig här!). Vapenexportregler, neutralitet och allt det andra omprövas. Ingen säger det bättre än Lena Melin i Aftonbladet:
”Det tog inte ens en vecka innan de heliga korna hade slaktats.
Vapenexport till krigförande land? Javisst.
Ta emot flyktingar utan asylskäl? Självklart.
Ett superklart ställningstagande mot Putin? Givetvis.”
Lena gör klart vad som gäller:
”Vladimir Putin vill räkna in Sverige i den ryska intressesfären. Det framgick av det ryska aggressiva kravbrevet till USA före jul. Sverige skulle enligt det inte få gå med I Nato om vi ville .Fyra av riksdagens åtta partier vill att vi går med, fyra är emot. Någon omsvängning lär inte äga rum mitt under brinnande kris. Och inte utan Finland, de måste också gå med för att Sverige ska göra det. Men det kan vara nästa heliga ko som vi vinkar adjö till.”
Om vi nu ska vinka adjö – hur blir det då med kv*nn*pt*stfr*gan, jag menar – tala om heliga kossor! Tänk om det som gällde i den gamla världen, den som gick under den 24 februari 2022, inte gäller längre? Så mycket större anledning att läsa avhandlingen – och tänka efter! Döda prästers sällskap sålunda.
Ni har förstås lagt märke till hur lite av andlig undervisning vår kyrkliga överhet består oss. Har ni hört någon säga, att psalm 31 i Psaltaren nu är Ukrainas psalm – att be ihop med det landet och folket? Och den kyrkliga överheten har inte heller pucklat på oss, som ränner i kyrkan vareviga söndag, och frågat vad vår brist på helgelse åstadkommer i världen. ”Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår”, krig och örlig t ex. Ingen kyrklig överhet har förkunnat bot med den spetsiga frågan hur idogt Svenska kyrkan egentligen velat följa Guds Ord.
Ingen i den kyrkliga överheten tycks heller ha brytt sig om att ta upp grundläggande frågor, som frågan om hur Gud kan tillåta det som nu händer. Det var en fråga som präster visste att utlägga i nödtider förr i världen. Nu är väl kyrkosystemet fullt upptaget av att låta som socialarbetare, trösta alla som är oroliga, säga ”var inte ledsna”.
Jag kunde annars ha tänkt mig att omvändelse förkunnats, alltså beskedet att det inte håller att leva funktionellt gudlöst. Det vore ett budskap både till Kyrka och folk. Identifiera ateisterna i din närhet och säg åt dem att omvända sig från den onda vägen. Identifiera de gångbara lögnerna och avslöja lögnmakarna och lögndistributörerna. Säg: tala sanning! Konfrontera alla som inte går i kyrkan på söndagen och säg att de drar skuld över sig själva och oss alla genom att svika det dopförbund Gud ingick med dem redan när de var pyttesmå, det förbund som de bekräftade i konfirmationen och Gud bekräftade så att de skulle fatta.
Jag kunde självfallet tänka mig en omvändelseförkunnelse till kyrkolivet: Ni tror att vi ska vara välkomna, men det ni välkomnar till är tidsfördriv som föga har att göra med evigheten. Helighet är ersatt av trevlighet och det har vi alla hört och skrattat åt – för formuleringen är ju så fyndig. Ett Guds eget folk som inte tar Gud på allvar – vad ger ni mig för det?
Minns ni sketchen om julottan, som Lunds stifts kyrkospelare spelade in? ”Gud väckte dig nog, Balderud”, hette det. Detta skrattade unga präster åt, men när prästerna i kommuniteten i Barkarö (det var innan flytten till Östanbäck) spelade upp skivan vid ett julkaffe, insåg de att församlingsfolket alls inte förstod ironin. Jag vet inte vilken slutsats vi ska dra av detta, kanske den att billig nåd är att föredra framför dyr? Och nu talar jag alls inte om hur de förkrossade ska avkrävas många krumbukter för att förtjäna nåd och leva upp till vad nåden kräver. ”Den kräver inte ett skit!”, som kyrkvärden på norra Öland fick till det. Att säga ja till nåden är inte ett krav utan en möjlighet.
På Askonsdagen sjöng vi i denna krigstid en psalm som en armélöjtnant skrivit. Jag sjöng entusiastiskt. Vi gör så i krigstider. Sv ps 234.
Annars talar jag till min själ – vilket är något annat än att tala för sig själv: ”Du har levt hyfsat länge och rätt ofta kunnat se hur det brukat gå till i denna värld. Massakern i Galileen ett decennium före Jesu födelse, barnamorden i Betlehem, förstörelsen av Jerusalems tempel år 70 har du talat om. Det romerska riket föll ihop. De eländiga norrmännen dräpte försvarslösa munkar på ön Lindisfarne år 793. Svenskar dödade, plundrade, våldtog och dödade i Europa både på 16- och 1700-talen. Den stora folkslakten i Leipzig 1813 vet du något om liksom det fransk-tyska kriget 1870-71, det som fortsatte som första och andra världskrigen. Nämn Stalingrad och Dresden! När allt kommer till allt, är detta tydligen normaltillstånd i denna arma värld. Du har levt i ett exempellöst välstånd, du har ätit och druckit som en rik adelsman och tänkt rätt lite kring detta faktum. Vad säger att världen nu inte vänder tillbaka till den normalitet, som följer av syndafallet – och du vänder tillbaka med den fallna världen?”
Ska jag då tacksamt ta emot de andliga översåtarnas böner att jag ska slippa vara orolig? Alls inte. Jag håller mig hellre till kyrkoherden som sa, att Gud prövar för att dra oss närmare sig medan själafienden prövar för att dra oss bort från Gud. Det gillade jag att få höra. Annars har jag läst Garbo-serien av Harry Winter. I del tre, Upplösningen, Timbo, Stockholm 1991ser jag det som händer i Ukraina i fiktionens värld utspela sig i Sverige. Kolla s 100-102. Den som vill veta, kan veta. Förresten hade kyrkoherden kommit på att det 1 söndagen i Fastan är exakt 500 år sedan Martin Luther började lägga ut psalm 91, söndagens tema: Invocavit. Det är så bildande att komma till högmässan. https://lutheranreformation.org/history/luthers-invocavit-sermons-part-wartburg-st-marys-pulpit/
Hur ska vi be nu?
O Gud, finns det inte någon tältpluggskvinna ellr en svärdskvinna att skicka till Ryssland nu? Yael eller Judit lika.
Och Putte! I Ryssland hade detta kostat mig 15 månader i fängelse. Nu kostar det mig ingenting, så jag skriver modigt: Nej till kriget!