Oskuldsfull som jag är, begärde jag att få se vilka anmälningar som riktats mot HH Biskopen, teol kand Petersson i Visby. Eftersom det är kaotiskt i Visby med domprosten, som poskaren Harlevi arbetsbefriat, kunde en insyn i anmälningarna locka. Arbetsbefria en domprost kan en ordförande inte göra, menade väl domkapitlet i ett beslut. Domprosten arbetsbefriades fortsatt av Harlevi, med den för de flesta av oss uppenbara motiveringen, att hon (Harlevi) skiter i domkapitlet, kunde kanske detta vara en anledning till missnöjesanmälan. Nu tror ni att jag är opassande i språket. Alls inte. När Oscar Ii kröntes hade en löjtnant blivit så nödig, att han pissat bakom en pelare i Uppsala domkyrka. Saken anmäldes till domkapitlet, varpå ärkebiskop Sundberg avskrev hela fallet med motiveringen, att ”är karln så fräck att han pissar i Uppsala domkyrka, skiter han säkert i Uppsala domkapitel också”. Detta var en utvikning! Detta med arbetsbefrielse var dock inte vad anmälan avsåg!!
Inger Harlevi avbröt ideligen andras anföranden under senaste kyrkofullmäktigesammanträdet, som inte i någon rimlig mening kunde genomföras, har det sagts mig av det trofasta och sanningsenliga vittnet. Kyrkofullmäktiges sammanträde slutade i kos.Men när jag begärde att få läsa anmälningarna för att förstå och detta förvägrades mig, förstod jag att detta likväl inte var det som anmälts till Ansvarsnämnden. Detta var det besked jag fick: ”Ansvarsnämndens gör en preliminär bedömning att vi inte kan lämna ut begärda handlingar med hänvisning till 54 kap. 4 a § KO.”
Jag löpte ut till mitt kyrkojuridiska bibliotek i hallen, greppade Kyrkoordningen och såg till min häpnad, att jag lagt en lapp just vid denna paragraf. Poängen är klar – men också sakupplysningen:
”Inom kyrkans personaladministration gäller förbud mot att röja uppgifter om en anställds eller förtroendevalds personliga förhållanden. Förbudet gäller om det inte står klart att personen i fråga eller någon närstående lider men.”
Nu ter det sig egendomligt att jag inte skulle få läsa vad saken gäller. Kafka är inte ledamot av Ansvarsnämnden, vet jag. Rätt eller fel – sakupplysningar vad en anmälan gäller, måste jag kunna få ta del av. Var hamnar vi annars? I Lubjanka?
7 av 10 kyrkoherdar har anmält. Men alltså också biskopen, den fd utrerat hörkyrklige kandidat HH Petersson själv. Ska sakupplysningar i detta kyrkohistoriskt unika fall, mörkas?
Jag kunde tänka mig att saken gällt sex eller pengar. För medelklassen gäller kanske pengar som något som rör personliga förhållanden, men jag vet inte. Jag satsar på sex. Men biskop Agardh i Karlstad satte på pigorna utan att stänga dörren, vilket biskop Tegnér klandrade honom för. Att han inte stängde dörren, alltså! Ansvarsnämnden hade dåförtiden inga synpunkter av det enkla skälet, att det dåförtiden inte fanns någon Ansvarsnämnd, som alltså inte ens kunde mörka några anmälningar!
Medge likväl att det vore av allmänt intresse att få ta del av anmälningarna!
Detta kan bli i storleksordningen biskop Helander-affären och då lär vi oss att inte på något sätt mörka. Eller ”mörke”, som det väl heter på Gotland. Det 70% av stiftets kyrkoherdar som anmäler, måste väl inte uppfattas vara en enkel privat vendetta om personliga förhållanden? Kyrkoherdarna vet något som de inte kunde tiga om att de sett och hört, kanske mest hört? (Apg 4:20) Hade Ansvarsnämnden inte mörkat, hade vi vetat och kunnat resonera förnuftigt om det hela.
Jag ska nog överklaga det preliminära beslutet. Varför ska vi, som betalar kalaset, inget få veta? Och vad säger Riksbiskopen? Är det ändå inte rätt uppenbart att hon håller sig undan från de för en Riksbiskop brännande frågorna för att i ställer koncentrera sig på 1,5-gradersmålet? Man kan kan kanske förstå varför. Hur mycket hjälper det?
En scen från det religiösa livet kommer för mig. Mannen hade dött, änkan sökte ett medium för att få kontakt med den avlidne maken. Det lyckades.
– Vad gör ni om dagarna?
– Vi vaknar och sedan älskar vi. Därefter blir det frukost och sedan älskar vi fram till lunch…
– Är det verkligen så i himlen?
– I himlen? Vem har talat om himlen? Jag är återfödd som vildkanin på Gotland.
Jag hade tänkt skriva om högre ting än högreståndslivet på Gotland. Det gick, som ni ser, sisådär. Jag tog mig till ICA Grytan i stället. Där möttes jag av reklamen för Svenska kyrkan.”Med dig i livets alla skeden. Moheda Slätthög Mistelås” och bilder på tre kyrkor. ”Svenska kyrkan” upprepades i bildens nederkant, mer storstilat.
Först undrade jag om det inte borde heta ”skeenden”, men släppte detta språkliga problem för att i stället gripa mig an själva sanningsfrågan. I vilken mening, om någon, är detta som sägs sant? HUR är Svenska kyrkan Moheda, Slätthög Mistelås med mig i livet alla skeenden (skeden)? Jag uppsöker inte församlingens gudstjänstutbud, jag håller mig undan den hotfulle pastorsadjunkten, han som i Församlingsbladet skrev ”Frid tills vi möts”. Kyrkoherden eller komministern har aldrig besvärat mig med något sitt hembesök. De besökte mig inte på lasarettet heller. Hur jag egentligen har det i mitt liv, har de 1.ingen aning om och 2. knappast något intresse av heller. Varför skulle de? De skulle bara stöta på teologiska problem om ämbete och sakrament, frågor som en fd missionsförbundare som kyrkoherden inte har en susning om.
Tills jag blir övertygad om något annat, tänker jag att Svenska kyrkan inte är med mig i livets alla skeden – skeenden. Det är lika så bra det. Men jag bråkar inte utan fortsätter tills vidare att betala till denna pseudonärvaro. Å andra sidan har jag varit på en liten prästfest och slagits av insikten, att ingen av prästerna egentligen tilltrodde Svenska kyrkan överlevnadspotential om hon ska fortsätta som nu. Intressant.
Nu ska jag idag överklaga det preliminära beslutet från Ansvarsnämnden. Vad har de anmält, biskopen själv och kyrkoherdarna? Det kan bli en påbyggnadsslända om jag får ihop något trots en Dag med många bestyr. Detta sista var ett försök att vara rolig på ett sätt som jag förstått folk uppskattar.