Min vän civilingenjören, en notorisk kyrkokristen, skickade mig några rader med besked, att han skämdes. Det är ingen skam i all skam, som ni vet Nu skämdes han inför sina naturvetenskapligt skolade bekanta och vänner när de skulle läsa vad plussarna kommit fram till.
Jag skäms också. Men jag har inte förlorat hoppet, att några troskyldiga kanske fattar att lika klent som det är med biologin är det för plussarna med teologin. Jag menar, biskoparna har aldrig tillsammans skrivit en kulturartikel i DN med besked till folk att det finns en enda utväg ur de mänskliga nödlägena och den utvägen är Jesus. Beskäftiga nyteologer tog tron ifrån folket redan för 110 år sedan, när de ”modärna apologeterna” gjorde så tydliga – men ordsvallande – markeringar, att klarsynta ateister fattade: ”en position som faktiskt är liktydig med ett uppgivande av kristendomen”. (Bengt Lidforss, Modärna apologeter, 2 uppl Malmö 1922, s 6). Vad sa biskoparna då? Biskoparna beklagade. De beklagade sig över den oborstade Lidforss.
Nu är det dock kemin jag tänkte ägna min korta levnadstid åt, i vart fall de närmaste minutrarna. Civilingenjören (inte han på fönstret, alltså!) menar, att Sverige är koldioxidneutralt. Det tror jag också. Ingen sa emot mig, när jag i det s k kyrkomötet menade, att den som är svensk skattebetalare och medlem i Svenska kyrkan samt kanske därtill äger några egna träd och krukväxter verkligen därmed gör sitt för att binda koldioxiden. Livets gas tas ju upp av växter och träd och därtill av hav och blåses inte bara ut i tomma intet och ställer till det. Civilingenjören skrev: ”Koldioxid + gammalt vatten ger (borde varit en pil här) kolhydrater + syre (från det gamla vattnet) + nytt vatten (med syreatomen från koldioxiden!) Ursäkta återfallet i kemi.”
Jag ursäktade återfallet, som jag ser som ett framfall. Jag fattar. Fattade inte plussarna? Pinsamt är det i vart fall om de inte fattade eller fattade, men tänkte att det är bästa att inordna sig under Riksbiskopen. Biskopen och professorn Anders Nygren hade inte gått på det här. Han ville aldrig massinstämma. Inte heller biskop Bo Giertz hade gått på det hela. Bo Giertz hade kollat kemin med sin bror eller sin far, båda medicinare. Då hade ett problem återstått att lösa: hur livets gas kan bli ett problem! Ring stiftskansliet och fråga efter högsta hönset för att fråga hur det tänktes – om det alls tänktes. Hade vi haft en kritisk kyrkojournalistik till vår tjänst, hade plussarna suttit illa till när de kritiska frågor krävt preciseringar och Anders Nygren kunde ha sagt: Just därför massinstämde jag inte.
Sedan kan man ju fundera över den episkopala biblicism, som stympar Skriftens ord, dvs tar bort väsentligheterna för att vinna en liten poäng. Åt sig själva! Sicket gäng! Det är 5 Mos 30 :19 som i vanlig ordning citeras stympat. Urvalscitatet är understruket av mig!: ”Jag tar idag himmel och jord till vittne mot er att jag förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet så att du och dina barn får leva, genom att du älskar Herren din Gud och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. ”
”Efterkommande” heter det i Skriften som vi har den, inte ”barn”. Biskoparna har förenklat för sig och föredrar likt Jehovas Vittnen en egen bibelutgåva.. Efterkommande är väl mer än barn? – kan en luttrad morfar tänka. Men det är det mindre problemet – för när jag läser vad som påstås, är det ett kvalificerat sammanblandande av väder och klimat med klimatalarmism.
Vad är det förresten för trams att använda pandemin som modell för omställning? Vilken förändring menar plussarna måste ske? Tänk om Gud av nåd ville sända oss några klipska och blodtörstiga journalister som satte sig med undertecknarna en och en för att få exakta besked om vilka förändringar de menar vi ska vidta. Det kunde av något sådant bara bli kreativt kaos.
Utnämningspolitiken när det gällde biskopar var kyrkligt sett vanvettig. Det nya systemet är uppenbarligen inte bättre. Det enda man kan beundra är den skicklighet med vilken man kan få slashasar till biskopsstolarna. Det hette så, slashasar, någon gång på 1960-talet, när anklagelsen var att de släppt bekännelsen. Debatten som följde gällde ordet ”slashasar” (vars sakinnebörd ingen riktigt kunde förklara) men alltså inte påståendet att de släppt bekännelsen.
Så bli precisa: vad, exakt vad, ska omställningen gälla menar Riksbiskopen och hennes entourage. Får vi veta, kanske Elsa och Gösta kan hjälpa oss rent intellektuellt och därmed hålla skrämsel och ångest på avstånd.
Jag kunde tänka mig att biskoparna skulle dra i härnad mot kremationer, ett för det klerikala näraliggande område. Det får för klimatnyttans skulle bli jordbegravningar i fortsättningen och omställningen måste ske omedelbart, NU. Energin måste användas på ett klokare sätt. Gräv ner mig så att jag inte bidrar till klimatnödläget mer än nödvändigt, dvs en kista vill jag nog ändå ha.
Plussarna talar om omvändelse. Det hade man kanske kunnat vänta sig. Men läs hela stycket!
”Klimatomställningen kräver att vi förändrar och förändras. Vi behöver tänka om – ja, vända om. I stället för en livsstil som utarmar planeten måste vi leva våra liv inom planetens gränser. Det är en väg som fordrar uthållighet, men den kan leda oss mot den framtid vi ännu inte sett; mot ett bättre och mer hållbart samhälle.”
Detta låter som en sämre predikan. Ord utan konkretion. Men det mest intressanta är att plussarna förändrar innebörden i omvändelsen. Nu ska vi inte omvända oss i andlig mening, dvs ta oss till Herren Jesus Kristus, ta oss till Kyrkan, höra Guds Ord, ta emot förlåtelse. liv och välsignelse i söndagens högmässa. Vi ska ändra livsstilen. Det är vackert. ”– Vad sa pastorn om synden? – Han var emot den.”
Jag kan stanna inför fler vidunderligheter. ”Vi behöver gripa tag i den oro, den skuld och de frågor som nödläget väcker.” Mitt lilla problem är att klimatnödläget tack vare Elsa och Gösta inte väcker oro. Det gör däremot det kyrkliga läget med människor, som far illa i det kyrkosystem de gav sina liv. Och tro mig, det är mig i egentlig meningen inget litet problem. ”Vad vågar vi hoppas på?” skriver plussarna. Vet de verkligen inte det, hur ska vi enkla fd komministrar och våra kyrkbänkskompisar (KBK) kunna veta? Är det en icke-existerande gud som insisterar? Eller är Jesus fortfarande Herren med allt vad det för med sig? Får vi några besked?
”Nu gäller det!”, slutar plussarna. Det kan aposteln också mena. Vår räddning är nu närmare än när vi kom till tro, skriver han till oss. (Rm 13:11) Hur kommer det sig att just detta perspektiv saknas i den kulturella DN-artikeln?
Jag tror jag ska komplettera med ännu ett bibelord, ett om förvaltarskap, riktat till ansvarspositionerans folk. Lk 16:2. Men om det är sant som Mikael Mogren säger, att ”vi” (biskoparna väl) kan vara med och ändra beteendemönster och värderingar, varför inte haspla ur sig något Kristus och hans Kyrka? Den som genomlevt många klimatförändringar jorden runt och århundradena igenom.