”Brydd” är ett utmärkt ord. Det täcker i sin helhet vad jag just nu är. Jag fick ringa en professor vid Teologiska högskolan (i närheten av Stockholm, vi som kommer från Östermalm är noga med distinktionerna, som ni ser!) för att fråga om den icke-existerande guden, som insisterar, också insisterar på kv*nnl*g* pr*st*r.
”Det frågar du mig!” blev svaret. Ja, vem annars skulle jag fråga? Jag hade på känn att professorn inte riktigt visste svaret utan vecklade in sig i resonemang om katafatisk och apofatisk teologi, men klarade sig ur detta dilemma med ett ”det vet du ju själv”. Ja, apofatisk betyder att Gud är bortom alla mänskliga bestämningar och därför kan vi bara använda negationer för att säga vad Gud inte är. Den katafatiska hållningen är att positivt säga något om Gud; vår käre himmelske fader till exempel. Men är det verkligen apofatisk teologi att säga att Gud inte existerar? Tills vidare tror jag det är att tänja på begreppen.
Jag hör till dem som inte imponeras av resonemang om en hitte-på-gud. Jag förstår inte ens varför jag skulle. Men jag ser en gränslinje – för den icke-existerande guden är säkert för kv*nnl*g* pr*st*r och insisterar ungefär som en Bovlund, när det kommer till frågan om klimatnödläget. Jag frågade professorn om den saken också. ”Jag slog upp ordet ’klimatnödläge’ i Oscar Bensows bibliska uppslagsbok. Det fanns inte där. Har Gud alltså ingen mening om klimatnödläget?” Jag tror professorn uppfattade min rådvillhet. Brydd är vad jag är. Finns bibliskt sett inget klimatnödläge?
Det där med ”en icke-existerande men insisterande gud” hanterar jag närmast självupptaget när aposteln lämnar besked till mig och mina kumpaner: ”Ni har fogats in (slug passivform!) i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten.” (Ef 2:20) Här verkar det som om Gud både existerar och insisterar på vad som hänt med mig och i vilken gemenskap jag hör hemma. Vad är det jag inte fattat?
Jag frågar, eftersom jag inte bara läser Bibeln utan också tidningar och lyssnar på andra nyheter, som når mig genom ögon och öron. Nog drog vi ner på det mesta förra året, men det har inte betytt minskade växthusgaser. Tvärtom! Hur ska detta förklaras? Jag är brydd. Några siffror jag kan förstå, ges inte.
Utsläppen förra året var högre än genomsnittet för 2011-2020. Koldioxidhalten i atmosfären var år 2015 400 ppm och översteg fem år senare 413 ppm. Så här högt har det inte varit mer än för 3-5 miljoner år sedan. Men om en mängd verksamheter stängdes ner, flyget t ex, måste inte förklaringen till växthusgasutsläppen sökas någon annanstans? Till exempel i det faktum att stora utsläpp inte åstadkoms av människor utan av en jord, som är en levande storhet med en stor del vatten. Hav. Koldioxid är bra. Den får jorden att blomstra. Och ett par grader varmare i Sverige kanske vi inte ska tacka nej till? Jag huttrade på väg till postlådan och tidningsinbärningen. Men jag har förstått, att jag också i denna fråga är en avvikare. Dessvärre är jag en stolt avvikare. Jag tror att de avvikande rösterna är livsviktiga i den massans tid vi lever i, en tid med massmedier och en fördold kommandostruktur, som leder massan.
Riksbiskop Antje ska till Glasgow: ”I ord och handling vill vi visa beslutsfattarna vårt starka stöd för höjda ambitionsnivåer för klimatet.” Måste hon åka till Glasgow för det? Hon åker alltså på ett mandat hon fått, men hon far på övertid, för hon vägrar gå i pension. Annars kunde man kanske tänkt, att de som röstade på henne försökte förstå vilken tidsperiod hon skulle vara riksbiskop. Så hade det ju varit tidigare. Icke så nu! Men hur blev hon en sån fena på klimatet? För egen del går jag ut i vädret i min morgonrock, det är mörkt och höst nu när jag hämtar tidningarna. Ibland regnar det. Jag tycker hösten är ungefär som den brukar vara – och jag har ju lite erfarenhet. ”Höjda ambitionsnivåer” brukar betyda att översåtarna ska gräva djupare i min plånbok. Jag tror inte att jag vill ge dem den möjligheten. Allra minst som jag inte uppfattar att de är goda förvaltare av sitt fögderi.
Ska jag under allt tal om klimatnödläge också förstå att det är gamle Malthus, som återkommer? Alltså detta att vi egentligen är för många på denna planet och att rätt många måste stiga av det rymdskepp, som vi kan kalla Aniara? Karl Marx förklarade att Malthus tänkte fel. Malthus arbete Essay on Population (utkom 1798) och var ”ett omoget, ytligt och i predikokoton framfört plagiat” skrev Marx. (Kapitalet. Fösta boken. Not 75 på sid 544 i Bohmans utgåva, Cavefors, Lund 1969) Hur tänker ni? Tänker ni inte utan slickar bara i er de serverade resonemangen utan att vara brydda?
Själv hör jag samma budskap idogt framställas i och av det politiska och det religiösa. Den där sammanblandningen ger mig onda aningar och definitivt ingen trygghet. Vi ser ideologiproduktion. Jag tror att detta blir förödande. Det gör jag av direkt andliga skäl. De som vill visa sig goda som föregångare och representanter för den humanitära stormakten Sverige, måste ha gått för lite i kyrkan och alltså inte hört klassisk kristen förkunnelse om fariseismen. Jesus hade en del att säga om saken, inte minst om hur fariséerna binder ihop tunga bördor och lägger på – andra. Känns inte detta igen på något sätt?
Jag tror att jag ibland kan vara känslig och förnimma bedrägliga resonemang. 97% av forskarna var överens, hette det för några år sedan. Därefter granskades saken och föga återstod. Ska det talas vetenskap, måste det också redogöras för vilka kraftfulla påståenden som vetenskapligt sett har torpederats. Betyder detta att jag inte tror att mänsklig påverkan gör något med klimatet? Det gör det. Tror jag. Men hur mycket? Det vet jag inte. Det tycks som om ingen annan vet det heller. Men då ska man inte skrämmas. Allra minst skrämma barn och unga.
Mitt bryderi fortsatte när något som numera heter ”Växjö Stiftskalender 2021/2022” kom. Det är den gamla Hembygdskalendern utan hembygd, kan man säga. Inte alla kastar sig över boken. Jag gör. En bok i postlådan gör min dag, kan jag säga.
De ”nya” presenteras, men riktigt nya känns de inte. De är väl medelålders och väl det? De gamla tittar jag på. De har kommit med i boken därför att de avlidit. Då började jag räkna och fick ihop 27 kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* som skrivit eller förekommer på bild. 27! Hur är detta möjligt? Är redaktören helt ansvarslös? Vilken bild av stiftet ska förmedlas? Med kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* avses den som är eller varit just en sådan, takterna sitter i – fast fördolt, tror jag.
Som stoff för mitt bryderi fungerade kalendern och nyhetsförmedlingen väl. Nu ska jag gå till mitt latinska lexikon och slå upp begreppet ”massa perditionis”. Kan det vara ett nyckelbegrepp i och för vår tid?