”Alla säger alla”, sa jag till dr F. ”Alla nomineringsgrupper drar som ett mantra att alla ska vara med i den öppna folkkyrkan.” Dr F svarade: ”Alla är inte ett talvärde, som du trodde. Det betyder inte alla i verklig mening.” Jag undrade då vad ”alla” egentligen betyder. ”Det betyder alla som omfattar goda värderingar, dvs våra värderingar.” Då lugnades mina nerver.
Jag hade för min ögon sett en gigantisk och dyrbar byggrush och nu när det är kris i cementindustrin och många infrastrukturprojekt hotas av byggstopp, hade detta varit allvarligt. Jag slapp ställa frågan till kyrkopolitikerna också. Om alla ska med, måste detta gälla kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* och homofober (vad nu det är) liksom sådana som är både trans-skeptiker och klimatskeptiker. Men med dr F:s pedagogiska förklaring kan jag begripa, att frågor av detta slag är obehövliga (fast jag ställt dem i dagens Smålandskomposten, men det var innan Dr F förklarat). Talet om ”alla” är noga besett ett fåfängligt tal. För sådant tal ska det vid den yttersta domen göras räkenskap. (Mt 12:36)
På ett sätt är det en motgång att alla inte betyder alla. Man hade i det läget kunnat ställa så elaka frågor. Jag menar, när kyrkoherden säger att Svenska kyrkan i Malmö ska vara till för alla och så illustreras detta med flera foton. De avfotograferade är inte alla. De är hälften. Hälften av alla som finns är kvinns, ni vet. Svenska kyrkan har blivit en kvinnlig domän. Jag fruktar att här är en grundläggande komponent för att förstå den kyrkliga reträtten. Unga män lämnar i högre utsträckning. Detta vore värt ett allvarligt samtal.
Jag såg ett tv-inslag där debattörerna kanske inte möttes, men de var i samma studio i alla fall.
https://www.svtplay.se/video/32437539/sverige-mots/sverige-mots-sasong-3-15-sep-20-00
I någon egenskap var Anders Lindberg där. Jag tyckte inte att han riktigt kom till sin rätt.
Från Equmeniakyrkan kom en beryktad diakon. Joel Halldorf var nästa reformerta inslag. Aron Emilsson förekom i en reklamfilm, där en bild av Löfven bars ut ur kyrkan och slängdes i en soptunna. Var det verkligen bra, kyrkligt sett? Sedan fick Aron pratutrymme. Man hade grävt fram Mats Hermansson (som trodde han skulle undervisa konfirmander och viftade med armarna, dvs gjorde sådant som brukar imponera på de svagsinta i kyrkomiljön) och Åke Bonnier (som talade obegripligt). Därtill Ann Heberlein, talträngd som vanligt, men inte med i Svenska kyrkan. Fredrik Sidenvalll hade civiliserat sig med en moderiktig skjorta (inte köpt på Dressman, tror jag) och fick en snygg slutreplik.
In kom dessförinnan Ann-Christine Ruuth, som jag inte känner, men hennes föregångare – Åke Sturesson och Åke Roxberg – mötte jag som gymnasist, student, ung präst och äldre präst. Den transfigurerade Ann-Christine Roxberg kände jag däremot inte, det var hon som blev Ann-Christine Ruuth efter att i årtionden varit en Åke. Hängde ni med? Det är knappt jag själv gör.
Vad Ann-Christine hade att säga om kyrkovalet, var svårt att ta till sig. Sa han/hon något i det ämnet? Han erkände att han varit kv*nn*pr*stm*st*n*r*. men skyllde på någon form av grupptryck.Det kanske inte kan bli så mycket bättre än så i kval-tider, när det inte klart framgår om ”Kyrkan” ska lägga sig i politiska frågor som om detta var en ”fråga”. Vad menas då med Kyrkan? Är Kyrkan det kristtrogna folket, sysselsatt med sin söndag och sin vardag och därmed läggande sig i allsköns frågor och lösa mångfaldiga politiska problem liksom i distraktion? Eller är ”kyrkan” de kyrkliga översåtarna? Mitt svar kan anas genom själva frågeställningen.
Dr F hjälpte mig med begreppet ”alla” som betyder något annat än ”alla” eftersom det inte är ett talvärde. Jag borde ha frågat om begreppet ”självklart” också. Begreppet förekommer och används om komplicerade frågor som de om ämbetet och äktenskapet. Nu är det som behövde utredas (SOU-volymerna finns) faktiskt ”självklart”. Det tror inte jag. Jag har blivit av den meningen att när någon säger ”självklart” så är det just detta saken inte är. Lika lite som när det heter ”helt enkelt” om komplicerade processer. Lyssna och tänk.
Nu ska vi kanske inte ta upp klimatfrågan med socialdemokraterna i Norrköping, som gläds åt sitt krematorium. Går krematoriet på fossilt bränsle eller på el? Vore det inte bättre med andra metoder, gräva ner de döda på gammalt kristet vis eller lägga upp stenrösen vid kusten och på höjder på hednasätt?
I Kalmar står Birgitta Axelsson Edström och maken Pierre Edström på Öppen kyrkas lista, öppen för alla (utom, ni vet!) och alla ska känna sig välkomna till kyrkan. Egentligen förstår jag inte varför de olika kyrkliga facken aldrig ryter till och säger 1. vad folk ska känna kan vi inte styra och 2. Svenska kyrkans personal i Kalmar har alltid slitit för att kyrkan ska vara öppen, på få ställen har människor vårdats så väl som i församlingslivet. Det gäller inte minst de kyrkligt förnyade församlingarna. Vi vet vilka präster och diakoner som ville något, vågade och verkade. Den illasinnade kritik som ligger i parollerna blir ett arbetsmiljöproblem.
Pierre Edström, en tidigare folkpartikel, har egentligen upptäckt kyrkan på senare tid, säger han till Barometern (ni får ingen hänvisning). Kyrkan är en mötesplats för existentiella frågor. Men beror detta inte i så fall på att evangelium förkunnas, folk fattar och fortsättning följer? Kan saken också vara den att ”essensen föregår existensen!, för att fråga teologiskt? För det var väl inte tvärtom?
Socialdemokraterna ställer fram alternativen: ”En konservativ inriktning eller en fortsatt välkomnande folkkyrka som utgår från alla människors lika värde?” Det blev väl ändå dumt? Lika dumt som SD:s traktan att ”ta tillbaka vår folkkyrka”; med det menas ”en klassisk konservativ kristen kyrka”.
SD förklarar att Svenska kyrkan utvecklats till en vänsterliberal opinionsbildare där klassisk kristen tro trängts bort. Konsekvensen är en medlemsflykt i rasande takt.” Det ligger något i saken. Riten överlever tron med tre generationer. Där befinner vi oss nu.
De vänsterliberala krafterna i vår tid har dessvärre inte mycket med saken att göra. Besluten togs för några generationer sedan och en präst av min årgång har i alla år levt på övertid i en kyrka som tronat på minnen från fornstora dar och inte förmått re-evangelisera. Detta är alls inte konstigt. Frikyrkligheten gjorde sitt bästa och med detta bästa följde en accelererande sekularisering. I praktiken vet de flesta inte vad den kristna trons poänger är. Kristendomskunskapen har medvetet gjorts till religionskunskap och blivit ett samhällsorienterande ämne. Den som minns att skolundervisningen på 1940-talet sågs som Kyrkans dopundervsning får perspektiv på vad som hänt. Det kunde inte gå på annat sätt och det vi nu ser, är organiserad civilreligion. Den kan kanske göra vad politikerna säger genom sin verksamhet. Men kristen tro är icke detta. I kyrklig mening är de flesta slagord vi hör rent nonsens. Men de är helt begripliga som uttryck för den svenska statens civilreligion.
Jag manas att ”rösta för medmänsklighet och framtidstro”. Centerpartiet ska tydligen skapa en grön och trygg vardag för alla – ”där vi ger kraft åt varje medmänniska”. Det tror jag inte centerpartiet klarar hur fint det än låter. I Kyrkans liv är det Guds gode ande som ger kraften…
Däremot klarade centerpartisten Magnus Ek, 27 år, debatten med miljöpartisten Marja Sandin Wester, 74 år.
https://sverigesradio.se/artikel/kyrkans-skogsbruk-en-het-fraga-i-kyrkovalet
Magnus visste vad han talade om, han har sett och förstått skogsbruk, men också fattat vad de kyrkliga skogarna finns till för. Det var riktigt underhållande. Nöjesslakt kunde de agrart sinnade säga. Marja beskyllde Magnus för att ljuga. Det blev riktigt lustigt. När vi, de mer livsnjutande, får höra de dogmatiskt rättroende måste muntrationsvärdet framhållas. Annars skulle man bli ohjälpligt dyster. Men här kanske också finns informationer att vårda? Jag funderar. Och så känns det som nyårsafton och Tennyson. Det gamla bärs ut och det nya kommer in… Och själva tanken att debattera skog med en – Ek!
Jag undrar om det ska bli en slända till innan kyrkovalet. Vi får ”helt enkelt”, som det heter i radioapparaten, se hur saker och ting utvecklas.