Så här i kyrkovalstider blir somliga nyheter extra intressanta. Ewa Selin har blivit kyrkoherde på nytt. Hon fick ett fett avgångsvederlag i Örebro. De förtroendevalda hade lite svårt, om jag minns rätt, att förklara varför hon, som på egen begäran ville lämna kyrkoherdetjänsten, skulle ha pengar för det. Men det fick hon. Och nu en ny tjänst.
Det var socialdemokraternas Timmy Leijen som var ansvarig för pengarullningen. 1.9 miljoner kronor. Detta var i maj månad 2021. Hon börjar nya tjänsten, som hon alltså fått, i november. Man får bara gratulera till ett halvt års ledighet och det blir väl i runda slängar 1.9 miljoner att dela på sex månader.
Hon säger i alla fall ”Hej alla i Torslanda-Björlanda församling”. Men redogör inte för det s k klippet. Om inte en formulering ska tolkas handla om det, när hon berättar vad hon arbetat med och vad det gett: ”Har under mina år som präst arbetat i tre olika stift. Växjö stift, Göteborgs stift och Strängnäs stift, som med sina olika karaktärer har gett mig erfarenhet och påverkat mig positivt. Det har varit värdefulla år med många härliga möten.” Det härligaste mötet och kanske det mest positiva var väl det sista i Örebro, tänker en smålänning. Och då går tankarna ånyo till socialdemokraten Leijen och den socialdemokratiska kyrkovalskampen för goda arbetsvillkor på arbetsplatsen Svenska kyrkan.
”Uppfattas som inspirerande, strukturerad, arbetsam och prestigelös person. Hoppas detta kommer märkas i våra möten.”
Man får veta mycket på Torslanda-Björlandas hemsida. Det var väl dessa persondrag som märktes i Örebro, får man förmoda. Hon nämner inget om familjens samlade arbetsfria inkomster från Svenska kyrkan. Det kanske var lika bra det. Men så här i kyrkovalets sista skälvande dagar borde väl frågan lyftas och ställas som en fråga om ansvar? Är detta vad Kommunal och LO promotar i kyrkovalet när det handlar om att ”Svenska kyrkan ska få de allra bästa arbetsgivarna som vi kan få de kommande åren.” Är Örebro alltså ett mönster för framtiden?
Ewa Selin lägger ut texten:
”Vad gör en kyrkoherde? Man kan säga att man är chef för kyrkorna i Amhult, Björlanda och Torslanda och den personal som arbetar där. Att tillsammans med kyrkorådet ansvara för verksamheten i församlingen.Vem är då jag? Heter Ewa Selin och är uppväxt i ett litet samhälle utanför Kristianstad som heter Vä. Familjen engagerade sig både i svenska kyrkan och EFS. Var som ung aktiv bland annat i kör och som ungdomsledare.”
Uppfattar de med lite erfarenheter från föreningskyrklighet Svenska kyrkan som en outsinlig källa till rikedom rent pekuniärt och tänker att denna rikedom ligger och väntar på dem, dessa de dristiga? Har jag inte på känn att många med denna bakgrund försett sig med stora förmåner från Svenska kyrkan utan att förmånerna relateras till gjorda arbetsinsatser? Det är just vad jag har på känn. Misstro, misstro är min arvedel.
Då är Ewa Selin piggare: ”Att få bli en del av kyrkans historia i Amhult, Björlanda och Torslanda är roligt och utmanande. Ser fram emot att mötas och känner en glädje i de kommande sammankomsterna.” Verkligen? Tänk om folk börjar undra över familjen Selins stora arbetsfria inkomster i det kyrkliga. Då blir det kanske spännande – men inte så roligt. Eller roligt för dem som vill bedriva opposition mot det arbetareparti som skaffar arbetsfria inkomster åt sina havliga, cheferna främst? Vad säger Kommunals Baudin nu?
Jag talade med en erfaren prästman, som mediterade på temat att en marginaliserad kyrka kan locka marginaliserade att få en anställning som medför god lön och en måttlighet arbete. Var det detta Sofia Lilly Jönsson på ett finstämt sätt beskrev när hon återgav teologiskt liberala församlingar: ”sådana sysslar mest med symbolpolitik och kultur som en del präster gillar att hålla på med men gärna slipper den ekonomiska osäkerhet som följer med konstnärsyrket.” Jag tycker detta var klockrent som råsop mot Nomen Scio.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/0GLVk6/jesus-ar-herre–inte-politikerna-eller-folket
I tider som dessa saknar jag Jan Myrdal. Han hade uppskattat själva vanvettet, funnit det underhållande – och avslöjande. Kanske han kunnat andra något från Hegel om hur det går till vid själva upplösningen av en stat, en kyrka, ett socialt kontrakt eller vad det nu kan vara. Jan hade nog också sagt, att i lägen som dessa ska man inte förtvivla. ”Ju sämre, desto bättre!” Det sa för den delen både Lenin och domprosten GA Danell, som ni vet. Kanske ska de revolutionärt sinnade skärpa uppmärksamheten. Vinden vänder då och då. Och det klerikala vanvettet i kyrkopolitisk form kan inte bestå, givet att det är vanvett och inte vett. Men vi som uppfattar det kyrkopolitiska vanvettet kanske skulle föra tanken ett steg vidare och säga: Detta är det politiska vanvett vi genom den politiska klassen hålls med dagligdags i detta land . Arma barnbarn! Lyft på locket och titta in i Svenska kyrkan och se samhällsförhållandena.