Kvalet, avsnitt elva

Det fick bli en extraslända! Den måste nog skrivas nu. Anders Lindberg får till det i Aftonbladet: ”Och i Svenska kyrkan flyter Sverigedemokraternas idéer samman med ultrahögergrupper som Frimodig kyrka och de “opolitiska” i Posk.” 

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/MLP5zo/hogern-vill-diskriminera-homosexuella-i-kyrkan

Nå, lite klokare tänkte vi. POSK betyder Partipolitiskt obundna. Det var vi, vi som då fick pryda POSK och göra det jobb som trots allt gjorde POSK rumsrent (sedan fick vi gå på kammaren och bl ultrahöger… Herre, du var förr ditt folk nådig!) Men det är socialdemokraterna som ska bära ansvaret. De ville ha direktval. Det skulle stärka sitt maktinnehav på alla nivåer, men egentligen hantera dilemmat att lokalnivån kräver mer folk – och så mycket folk tänkte sig inte partiet ha i det varadgligt/söndagligt kyrkliga bortsett från att sossarna inte röstade i kyrkovalen. Till platserna i stiftsfullmäktige och kyrkomöte skulle det räcka… Jag varnade. Lars Ekblad varnade. Detta trodde alls inte Torgny Larsson, men inte heller KG Hammar, på. 

Nu valdes de första sverigedemokraterna in i omgångar i kyrkomötet. De skulle i demokratins intresse särbehandlas och blev därför inte utskottsplacerade. Jag kritiserade från kyrkomötets talarstol den hållningen och menade, att detta skulle betyda arbetsfria inkomster för ledamöterna och därmed ansvarslös frihet att agera i plenum. Kyrkomötet framhärdade. De arbetsbefriade SD-ledamöterna höstade in riksdagsledamotsarvode och därtill partistöd. De satt för sig själva i sin grupplokal, talade SD-politik och skapade sin framtid. Kyrkomötets datorer kunde användas för studier i högertänkande världen runt. Jag vet. Jag såg Björn Söder idogt sysselsatt vid kyrkomötets datorer. 

SD måste artigt tacka socialdemokraterna, som på detta sätt medverkade till SD:s obestridliga framgångar. Det politiska svagsinnet såg jag, talade öppet om men socialdemokraterna skulle nödvändigtvis kratta manegen för SD och detta utan att fatta vad resultatet skulle bli. 

Alerta journalister hade kunnat beskriva hur pengar från Svensk kyrkan flöt in i de olika partiernas kassor, SD:s, moderaternas, centerpartiets och socialdemokraternas.Var utbildningsbidraget på 50 000:-/mandatperiod blir det ju en del. Särskilt för ett nystartat parti.

När Anders Lindberg jagar runt på bästa 30-talsmanér, finns det skäl att påminna om den socialdemokratiska bedömning som gav SD plats och pengar. Man skulle också kunna påminna om vilka som öppet talade emot och varför. Eget beröm luktar illa. Men jag häpnade över det politiska svagsinnet, det jag mötte hos Torgny Larsson inte minst. Han kunde inte tänka ideologiskt. Men det erkännandet ska han ha. Han tänkte taktiskt. Om han kunnat tänka strategiskt, hade SD-folket fått sitta i utskotten och mala betänkanden och i varje fall inte haft tid att arbeta ut SD:s politik på tid som Svenska kyrkan betalade för.

För egen del röstade jag till sist emot psalmen ”Fädernas kyrka”. Det berodde på att den enda socialdemokratiska psalmen ”När stormens lurar skalla” (introducerad i 1937 års psalmbok av ecklesiastikministern Arthur Engberg) röstades bort och då föll mitt generositetsargument att vi kunde ta med de 5-6 psalmen som förts fram i debatten. Kunde vi inte detta, kunde vi inte ta med en av de debatterade psalmerna. Menade jag – och röstade därefter. Lindbergs omdöme om psalmen Fädernas kyrka kan man minnas. ”Den nationalistiska, snudd på fascistiska psalmen”. Ungkyrkorörelsens folk var visst nationalister men de var också internationalister. Psalmförfattaren J.A. Eklund kan inte anständigtvis kallas fascist, inte ens snudd på. Och jag vet en socialdemokrat som ville ha psalmen på sitt bröllop…

Väggen, Anders Lindberg. Släng dig i den! Om denne Anders Lindberg (till skillnad från den andre Anders Lindberg, som kunde Svenska kyrkan) gäller ett: Den stackarn är oförmögen att göra en riktig kyrkoanalys och när han ska få en gammal politisk förbrytare av mitt slag att presenteras som ultrahöger står det klart, att han ingenting vet. Han konstruerar sig den slagordstillvaro han kan leva i. Det vore inte så mycket att säga om, för det fall man inte läste Aftonbladets ledarsida när det begav sig. Jag säger bara ”Gunnar Fredriksson och Dieter Strand”.