Klimatkatastrofen är över oss, det hör jag och ser jag i medierna. När jag själv strövar runt i naturen är det dock ungefär som vanligt. Den där skogsdöden, som skulle inträffat på 1970-talet, lyser med sin frånvaro. Att man hugger en kvadrat skog här och var, har jag inga egentliga problem med. Nyplantering sker och den gamla skogen ska förstås inte ruttna ner. Jag minns när den planterades för 60 år sedan. Jag minns också den överåriga skogen, när syskonen på gården inte riktigt orkade med längre. Det var manuellt som gällde. Motorsågen, The Widowmaker, kom senare. Jag kollade bland blåbärsriset å Lantegendomen i går morse och såg att älvorna dansat under natten och som vanligt tappat sina mantlar. Så var det när jag var barn också.
Isen har smultit. Men det har inte påverkat vattenståndet i Helgasjön, vad jag kunde se. Med flytbrygga är vi dock rustade! Temperaturen? Det är här jag får problem. En värmebölja då och då har jag då rakt ingenting emot. Och jag köper inte omedelbart, att detta skulle vara så extremt. Har folk glömt varma somrar tidigare? 1955 och 1959 – för att inte tala 30- och 40-tal. 1933 i Ultuna och 1947 i Målilla hade båda 38° Celsius. I går hette det om värmen i Italien att den var den högsta ”någonsin”. Internationella media gav en något annan bild. Den temperatur de talade om var den högsta sedan mätningarna började.
Bränderna, bränderna! Extremvädret kommer att ge oss fler bränder, hette det i radioapparaten och nu var det de värsta på, håll i er, 30 år. Min stackars hjärna skulle hantera informationen i Ekot att det brinner överallt i världen. Då måste det väl vara klimatet? tänkte hjärnan. Men i Algeriet var det tydligen anlagda bränder. Och i minnesbanken fanns en bok jag hade som barn, FIB:s barnbibliotek, som beskrev djurens flykt undan en skogsbrand. Så skogar har brunnit tidigare, det minns jag tydligt med hjälp av barnboksminnet. Och nu fick jag veta, att människor arresterats för att de varit vårdslösa med elden och åstadkommit skogsbränder. Jag förstod att det nog inte varit tal om pyromani så mycket som idioti. Men ska inte leka med elden, grilla oförståndigt eller kasta cigarettfimpar.
Översvämningarna var de värsta på hundra år och kallades tydligen hundraårsfenomen, fick vi veta. Nå, jag har ju sett markeringarna för vattenstånd vid översvämningar när jag besökt främmande land. Så vad är vad om allt detta inträffat tidigare?
Att det är betydligt mer is på Grönland i år är normalt, var en sanning jag inte anförtroddes av red Bjerström. Hon såg med egna ögon inlandsisen smälta. Det är väl som när Greta Thunström kan se den osynliga koldioxiden strömma ut från jorden. Den årliga avsmältningen på Grönland är annars 0,005%.
Jag försöker läsa sammanfattningen av IPCC. Hur har man kommit fram till slutsatserna och håller de när både mätdata och modeller/prognoser blandas så friskt? Metoden gör mig fundersam. Sitter sedan panelen och röstar? Otroligt, mindre troligt, sannolikt, högst troligt? Hur går det till? Vet ni? Om man då inte delar majoritetsuppfattningen – var reserverar man sig? Och så lyssnar jag förstås på skeptikerna. Det har jag lärt mig att göra.
Jag vet nämligen hur vetenskap bedrivs. Det etablerade försvarar sig mot uppstickarna/skeptikerna med alla medel och så länge det någonsin går. Sedan går det inte längre. Vi brukar med Thomas Kuhn tala om ”vetenskapens revolutionära struktur”. Plötsligt blir något nytt det normala och kallas ”vetenskap”. Vi som läste de med teckningar illustrerade skildringarna i svensk kvällspress av den hotande istiden, den som skulle lägga New York under isberg, vet att hålla huvudet kallt. Men teckningarna var fina och skrämselbefrämjande. För att inte tala om hur befrämjande för upplagesiffrorna detta var. Skulle den här sortens reportage inte kunna återpubliceras nu? För skojs skull om inte annat. Vad kommer att avlösa klimatalarmismen, när och hur mycket har det då kostat framtill detta okända när? Att vara intellektuell är att sitta nykter på de berusades gille. Det är inte så lustigt som ni tror.
Vilket skulle det egentligt kristna bidraget kunna vara i detta läge? En bibelläsare har förstås inte svårt att känna igen en klimattaliban. Här ser ni de samtida fariséerna, de som gärna lägger bördor på andra. De är fromma, lagfromma. Deras nit är verkligt. Klimattalibanerna återvänder gärna till skrifterna (taliban betyder ”skriftlärd” eller ”studerande”) och lägger ut dem, men aktar sig att återanvända de skrifter som Gösta Pettersson, Lennart Bengtsson eller Elsa Widing försett oss med. För klimattalibanerna gäller det grundläggande: att mot ifrågasättarna värna det som kallas ”vetenskapen”, dvs det som snart nog kommer att revolutioneras utifrån ett annat paradigm, ty så går det till i vetenskapens värld. Ifrågasättarna nonchaleras. När detta inte längre går förlöjligas de, när det inte längre går, kritiseras de av vetenskapssamfundet med bistånd av klimatreportrar och när detta inte längre går, får det gamla paradigmets företrädare och talespersoner gå i pension.
Jag fattade förresten att Jan LIndsten, som Elsa Widding gjorde upp med, frilansar som skribent och säljer in sina helsidesstora artiklar i Gotab Medias tidningar. Frilansjournalister ska leva och måste skriva för livet. Det gör Lindsten. Men när jag kollade på nätet, träder han fram som klimataktivist. Smålandsposten kostar väl 4000:- om året, billigare än Svenska kyrkan, men i alla fall Ska jag verkligen betala för att en aktivist ska använda tidningen som sin arena? Hur dum är jag egentligen – och hur dum tror tidningsledningen att jag är? På min tid skrev aktivister i stencilerade blad. Det var faktiskt mer trovärdigt. Jag misstror av rätt många skäl den massiva påverkan jag hjälplös utsätts för. Jag är ju utbildad vetenskapare och kommer från en vetenskapligt bildad miljö.
Detta sagt, verkar det kristna bidraget mer stabilt, det som utgår från att klimattalibanerna ska förstås som vanliga fariséer. År ut och år in har fariséerna försvarats från svenska predikstolar mot anklagelsen att de skulle vara hycklare, det som var informationen från skolans undervisning.
Kyrkan var hederligare. Fariséerna tar lagen på stort allvar. Det var ju därför Jesus måste väck. Det finns en revolutionär Jesus, som möter alla system som på förhand bestämt sig för hur det är (för om det inte är som det är, hur skulle det vara då?) Skulle man kunna tänka att det är denna Jesus-hållning som gjort västerländskt tänkande möjligt, dvs alltid prövat och omprövat? Och när ett budskap ska hamras eller trumpetas in och motsägelser, invändningar och andra perspektiv inte får komma fram, minns inte de kristna hur det var när massan vändes både mot Frälsaren och hans apostel Paulus? (Jh 10 och Apg 17 t ex) Paulus fattade inte alltid den fara massan utgjorde, som bibelläsaren vet (Apg 19:30-31). Men den är farlig. Vi borde veta det bättre än Paulus – med tanke på 1900-talets historia.
Vi borde också vara på det klara vem som är denna världens furste och vilka metoder som är hans. Hans, inte hens, inte hennes. Lögn, bedrägeri, rädsla, ren skräck och hopplöshet och mycket som alls inte håller för en koll om det är sant eller inte. Det som gör mig mest misstänksam är nog detta att orden vrids. ”Klimatskeptiker” kallas de som inte utan vidare ropar med, parallellt med att några blev ”homofober”, vad nu denna fobi, irrationella rädsla,skulle gälla. Jag tror inte detta persuasiva. Jag tror faktiskt att ord av detta slag använda för att förhindra kritiskt tänkande och tysta tänkbara invändningar. Tänker vi inte att Världens furste drar i trådarna ungefär så? Sa inte vår Frälsare att det är så här i världen och blir så, mer och mer, värre och värre? En kyrkokristen är nog vaksam inför alla tendenser till det totalitära, inte minst när det totalitära ska vara gott.