Egéneto är det ur Bibel 2000 bortcensurerade ordet. Jag har inte riktigt funderat igenom detta tidigare. Så är jag inte exeget heller. I 1917 års översättning heter det på dåtidens svenska att någonting hände. ”Och det hände sig vid den tiden”. Klassisk läsning minns somliga av oss. Den rök av hänsyn till läsaren. Jag har hamnat i tvivelsmål.
Lukas vill rapportera hur det var, noga med klockslag och noga med sitt ”egéneto”. Minns man företalet, själva introduktionen, den antike historieskrivarens forsknings- och redovisningsprogram, (Lk 1:1-4) är det nog en mening med hans ordval. Jag undrar om vi inte skulle översätta ”Det var detta som hände” – och så följer en skildring av hur det verkligen var. Lukas, som kommer utifrån, har tagit reda på det och vill just därför redovisa, inte sällan detaljerat.
Nå, jag är inte exeget, men i alla fall? Kristen tro handlar om något som verkligen inträffat, under/mirakler t ex. Vi har brukat säga att sjukdomsberättelser är Lukas detaljerad om för han var sjukvårdskunnig. Gärna det. Men är det inte också så, att han verkligen vill ge detaljer och analyser för att visa vad som hände och varför? Lukas är inte bara en resande reporter. Han är evangelist också. Han vill ge en materiell bas för andliga insikter, kan man inte säga så? ”Det var detta som hände, kolla storyn och – tro!”
Det drar mot kyrkoval och folk som förpassar allt det Lukas har på hjärtat till fablernas värld, ska bestämma vilken kyrka de vill ha. För en gammal söndagskolgosse är detta rätt förfärande. Oandliga människor ska tyda andliga ting (jfr 1Kor 2:13-14) och när de alls inte kan det, ska de sno ihop en egen religion och knäsätta den i Svenska kyrkan som Svenska kyrkans i demokratiska ordning antagna lära.
Har vi alltså kommit till socialdemokratin och dess insatser i kyrkolivet? Antagligen.
När jag var ung läste jag CA Hesslers bok Statskyrkodebatten. När jag blev äldre läste jag Daniel Alvungers avhandling Nytt vin i gamla läglar. Jag har i år bättrat på mina insikter med Reformismens väg, som Jesper Bengtsson skrivit. Nog går det att förstå. Jag kan förstå att det som nu händer – och ses som eftersträvansvärt – alls inte är det som hände och som evangelisten Lukas ville föra vidare till hugade läsare.
Vi tar till oss ansatsen: ”Tack vare ett genuint och mångårigt engagemang har Socialdemokraterna bidragit till att Svenska kyrkan utvecklats till att vara en progressiv kraft i samhället, en öppen och demokratisk folkkyrka buren av ett evangelium som befriar.
Det har bland annat fått till följd att kvinnor kan vara präster och att människor av samma kön ska känna sig trygga med att deras kärlek är lika mycket värd som den mellan man och kvinna.”
Väljarkåren försätts omedelbart i ett tillstånd av tacksamhet. Partiet har bidragit till den utveckling som beskrivs. DDR-känslan är besvärande påtaglig och påtagligt besvärande, menar jag. Löftet är att alla sossar ”med full kraft (ska) fortsätta bidra till Svenska kyrkans utveckling”. Vad det betyder kan de insiktsfulla fatta. Betydande resurser ska satsas på att få en klimatsmart kyrka.
Men vad sägs nu om evangeliet?
Den kyrka socialdemokraterna bidragit till att utveckla är
”buren av ett evangelium som befriar.”
Socialdemokraterna
”fortsätter arbeta utifrån en syn på evangeliet som en befriande kraft”.
Socialdemokraterna tar på sig uppgiften att alla ska känna sig medräknade (vad nu det betyder). ”Det är en uppgift vi tar på oss, med stolthet och med glädje, övertygade om att det är en hållning i linje med det evangelium som befriar varje enskild människa.”
Så vad sägs egentligen om evangeliet? Det tycks mig som om misstaget är det gamla vanliga. Evangeliet förvandlas till lag, handlar inte om Jesus och vad han gör, men väl om vad vi ska göra. Utifrån en ”syn” på evangeliet arbetar sossarna, alltså inte från evangeliets syn på oss! Och arbetet bedrivs ”i linje med” något de kallar ”evangeliet”, dvs det som befriar varje enskild människa. I linje med? Varje enskild? Men det stämmer väl inte?
Evangeliet kan avvisas och då befriar det inte. Det heliga evangeliet tas emot när vi är inom hörhåll och räckhåll. Jag talar söndag förmiddag, som ni förstår. Man kan visst ha en nära relation till detta som är Svenska kyrkan in action. Jag är inte säker på att denna relation ska kallas ”innerlig” (det verkar lite för piruetterande fromt för mig…). Men man kan inte ha ”en mer distanserad” relation till evangeliet. Och bara (?) socialdemokraterna ser det som ”viktigt att stå upp också för de medlemmar som inte självklart har en regelbunden kontakt med kyrkan”. Jag uppfattar själva oförskämdheten. Det borde de flesta präster göra.
Vi träffar återkommande alla slags människor. Ett socialdemokratiskt parti bedriver alls ingen själavård. Präster gör. Och går på hembesök för att tala om tron och stärka relationen till Svenska kyrkan. Jag tror faktiskt inte att t ex Bertil Morén, socialdemokrat i Kalmar, som under 1970- och 80-talen gjorde sitt yttersta för att sätta käppar i hjulet för församlingsarbetet och på pampvis var försmädlig mot vårt arbete – han var emot kyrkklockor för de skulle störa honom när han på gudstjänsttid var ute på golfbanan. Han var så vedervärdig med sitt smilande och sina sabotageförsök, att jag blir echaufferad bara jag tänker på honom. Kör inte med mig. Jag vet. Jag vet också att det finns kyrkliga sossar. Men jag tror inte att de förfaller till så enkelt självgott partinit som andra tycks ha lätt för.
Vi får klart besked. Det lämnas översåtligt: ”Vår målsättning är också att alla präster i Svenska kyrkan på sikt ska vilja viga samkönade par”. Und bist Du nicht willig, so brauch ich Gewalt.
Märkte ni att ”vi socialdemokrater är glada och stolta” över att Svenska kyrkan bekämpar orättvisor? Man skulle gärna vilja veta vilket sakinnehåll orden rymmer. Med lögnen som vapen och sveket som verktyg vet jag, att orättvisor introducerats och vidmakthållits i Svenska kyrkan. Detta lögnväsende och dessa löftesbrott har socialdemokraterna mer än gillat. Det har ju varit rättfärdigt ljugande… Då nämner jag likväl inte IB-affären och socialdemokratiska insatser, inte heller Geijer-affären.
Nu ska Svenska kyrkan fortsätta utvecklas. Den socialdemokratiska övertygelsen om människors lika värde och rätt, ”en övertygelse som är så väl sammanflätad med Svenska kyrkans grundläggande värderingar” poängteras. Tro det. Det verkar för det första som om de kyrkliga siffrorna snarare pekar på avveckling än utveckling och den där Jesus mötte faktiskt inte människor som kom till honom medvetna om sitt lika värde och sin rätt. Det var just i sin ovärdighet de mötte det glada budskapet och Frälsaren. Inför de politiska översåtarna i de statsbärande kretsarna var Jesus mer kritisk. Och Lukas visste precis hur maktutövning går till. Läs Lukasevangeliet och Apostlagärningarna.
Pröva nu på er själva om valtalet utlöser själaglädje hos er. Gör det inte det, är det nog prat utan egentligt värde. Evangelium betyder däremot glatt budskap!