Regimkritiker är jag vorden

Ni tror att jag mödar mig med grekiska och latin mest varje dag? Man kan får det intrycket i varje fall. Inte mig emot. Jag funderade nämligen över vilken regim vi lever under och vilken regi vi tar. Vem tog makten över våra tankar? Hur vet jag att det jag vet också är det som är sant? Eller är det bara en kraftfull och verkningsfull illusion, styrd av honom vars namn som inte får nämnas och påståenden upprepade av många förståsigpåare?

Jag finner det minst sagt komplicerat när mina pengar går åt till att anställa kommunikatörer i kommun, region och stat men också på de olika kyrkliga nivåerna. De ska kommunicera passligheter till journalister m fl. Jag ska skattefinansiera somligt. Annat ska jag betala med skattade pengar. Och detta för att jag ska få veta vad de vill att jag ska få veta. Varsnar ni ett problem eller i vart fall ett dilemma?

Nu kommer latinet! Morum disciplinaeque Romanae regimen penes censuram est. Uppsikten över sederna och den medborgerliga ordningen i Rom ligger hos censorerna. Så vilka är censorerna i vår tid, de som vakar över sed och ordning? Och vi ska lyda! 

Jag kan ta klimatfrågan. När det nu regnat mer i västra Tyskland och i Belgien än på hundra år, undrar jag förstås varför det regnade så mycket för hundra år sedan. Några undrade varför hus kunde flyta iväg. Jag visste. Det har jag lärt mig i söndagsskolan. (Mt 7:24-27) Det stod inte på förrän det handlade om klimatet – men ”indirekt”. Vad betyder det? Det kan, men måste inte, betyda, att en trosbekännelse ska läsas samfällt, inget annat. I går hette det i radioapparaten att ”forskarna” konstaterat, att vädret berodde på klimatet. Det som varit indirekt blev nu helt och utan krusiduller direkt. Detta ska kosta mig pengar. Det finns nog alltid sådana som är intresserade av mina pengar, kan jag förmoda. Men jag tänker att ett högtryck som parkerar sig lite längre norrut än vanligt inte säger så mycket om klimatet. Naturligtvis kan jag ha fel. Men vem bryr sig om att belysa hur det kommer sig att jag har fel? Gösta Pettersson och Elsa Widding behöver kommentera det väder som hux flux först indirekt och sedan utan reservationer är klimat! Vad bevittnar vi? Journalister som släpper väder för att i stället tala klimat?

Den tyske biskopen Bedford-Strohm tänker på alla, meddelas. Drabbade och räddningspersonal, inga undantag… Det är en man jag misstror, en sedvanlig mullig mansgris, visade det sig en minnesvärd dag i Berlin, när han brutalt struntade i den kvinnliga moderatorn och i obegränsat format skulle utsäga sina djupsinnigheter. Jag säger inget mer för att inte riskera min helgelse.

I fredags fick agronomen Rockström i Ekot i ett långt inslag lägga ut texten utan några som helst uppföljande (läs: kritiska) frågor. Jag gladdes. Elsa har ju sagt att The Potsdam Institute är en propagandacentral. Det bevisades nu. Ni väl väl inte påstå att Elsa Widding narras, när hon prövar resonemangen. Därefter mediterade jag över ordet ”sorglustigt”. 

Galningarna i Church of England och Church in Wales ska dock också kommenteras. Först ärkebiskopen av York, Stephen Cottrell. Den nya strategin kallas Myriad. 10 000 pop-up churches i folks vardagsrum ledda av lekmän. Billigt och bra, inga byggnader att underhålla och inga präster att behöva betala för. Inte heller något behov av teologiskt utbildade. Att ingen tänkt på det tidigare?!

“Lay-led churches release the church from key limiting factors. When you don’t need a building and a stipend and long, costly college-based training for every leader of the church … then we can release new people to lead and new churches to form. It also releases the discipleship of people. In church planting, there are no passengers.”  

De kloka genomskådar ordsvallet. Allison Pearson i The Daily Telegraph den 14 juli i år blir högst brutal. Nu är hennes artikel bakom en vägg, men i alla fall. 

Främst och förnämligast jagar vår vän Allison Pearson Joanna Perberthy, som ännu inte sparkats som biskop i St Davis. ”Never, never trust a Tory”, skrev hon på Twitter. Hon är den första kvinnliga biskopen i Wales. För en kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* är hon givetvis en dröm, som bekräftar varje fördom om den innevarande tiden. För ärkebiskop av Canterbury Justin Welby är hon nog en mardröm, ni vet en sådan som säger vad hon tänker utan att tänka på vad hon säger. För en ärkebiskop är detta förstås skrämmande. Allison Pearson uppfattar att Joanna Perbetthy inte är ensam som ”a rabid, Compassion-R-Us- Lefties malcontent in the ecclesiastical hierarchy”. 

Giles Fraser, som är kyrkoherde, fyller på om Myriad: ”As a general rule, church growth is inversly proportional to the big talk coming from head office.” Där satt den! Han ser Myriad som ännu ett uttryck för stalinistiska 10-årsplaner och häpnar över att de kyrkoledare som varit i tjänst under alla nedgångsår inte på något sätt blir självkritiska. 

Kyrkan påminner om en osäker tonåring ,som med billig aftershave och inövade repliker går till puben för att hitta en tjej. Giles Frasier vet att raggningsframgångar är att vara ”fully yourself, and having confidence in what you are.” En tarvlig person som jag, uppskattar klarsynen – och delar den gärna till er andra. 

https://unherd.com/2021/07/the-church-is-abandoning-its-flock/

Jag delar också bedömningen att grundfelet är att dessa de finkristna glömmer dem som söndagligen firar gudstjänst och på så vis gestaltar Kyrkan.

Stephen Cottrell kan säkert lura sig själv och många andra. Det fagra talet kan inte dölja vad som pågår i ett läge, där reträtt ska låtsas vara framåtsyftande offensiv. Den som i den svenska försvarsmakten tjänstgjort som stridsdomare, har övats att genomskåda sådant fagert tal. Cottrell själv ska vara tacksam att han aldrig fått sina insatser bedömda av en sådan som generalen Fale Faleson Burman. Det är det för den delen fler som ska vara tacksamma för. Men vi hade behövt flera insiktsfulla bedömare av generalens slag även om det lett till att Kyrkoordningen fått kompletteras med att avsnitt om hur en tydlig men offentlig  tillrättavisning ska tilldelas en biskop. Skönandar i det andliga i England vet inte vad de klarat sig undan när de aldrig mött Fale Faleson Burman.

Cottrell uttalade sig mot de rasistiska angreppen på engelska fotbollsspelare i EM. Man behöver inte vara general för att ana att Cottrell hellre talar om sådant än han får sin Myriad kritiskt granskad. När det gällde Joanna Perberthys uttalande kunde byråkratin först och främst svara och påpeka att hon var biskop i Wales, inte England… Det var kanske inte så imponerande?

Vilken regim jag lever under? Jag vet inte. Men det är uppenbart att den håller sig med en egen flagga, som ska vaja på de officiella byggnadernas flaggstång och att den ska promotas i alla progressiva församlingar. Regnbågsflaggan markerar – fast den alls ingen regnbåge eller förbundstecken är. Som medborgare och kyrkomedlem är jag med och stöttar regimen ekonomiskt fast jag är regimkritiker vorden.