Nedslag i demonologin

Demonologi är läran om Djävulen. Stor bokstav – inte som en hedersbetygelse utan därför att ”Djävulen” är ett egennamn. Visst kan man tala om ”ondskan”, men nog talar Kyrkan om något som är värre än något principiellt. Det är personligt. 

Detta personliga onda utgör en personlig förolämpning av oss allihop, förstås, men först och främst en förolämpning mot Fadern. Det är upproret mot Fadern Djävulen iscensatt och lyckats – lyckas – väl med. Jag roar mig med att påminna om det stora nederlaget, när Djävulen som är listig men dum, tänkte sig att han kunde komma åt Sonen. Det var då Döden förlorade sin makt och sedan dess lever vi i väntan på hur fienden döden ska förintas (1 Kor 15:26). Då blir Gud allt, överallt. Allt i allo.

Alla dör genom Adam. Alla ska få nytt liv genom Kristus. Han dog enlighet med skrifterna för våra synder. Jag tjatar, som ni ser, 1 Kor 15, som är det stora kapitlet om uppståndelse. Jag styr in på faktadelen och egentligen bort från det känslosamma. 

Två vänner satt och samtalade. Den ene sa: ”Om hundratusen år finns inga människor kvar.” Hans vän blev alldeles till sig, grät hejdlöst över detta. ”Men varför blir du så ledsen, om hundratusen år finns ju inte du kvar…”  Den gråtande lugnade sig: ”Hundratusen? Jag tyckte du sa tio tusen.”

Medellivslängden för män i Sverige är nästan 81 år. För kvinnor är den drygt 84 år, alltså drygt tre år högre. Sedan slutet av 1970-talet har männens livslängd ökat mer än kvinnornas. Det innebär att skillnaden mellan mäns och kvinnors medellivslängd har minskat från 6,1 år 1980 till 3,7 år 2020. Bibliskt sett lever vi länge. Bibliskt sett är all denna tid nådatid, tid vi har på oss för att få det rätt ställt med Gud. Fordomdags vågade präster prata med folk om det, detta var själva ärendet. ”Allvar i salighetssaken” kallades sådant. 

Vi drar västerut och tillbaka i tiden. Vid ett inremissionsmöte i Storsalen i Oslo söndagen den 25 januari 1953 predikade professorn vid Menighetsfakulteten Ole Kristian Hallesby och predikan sändes ut i radio. Hallesby var också predikant i Det norske lutherske Indremisjonsselskap. Hallesby ställde frågan om «hvordan kan du som er uomvendt, hvordan kan du legge deg rolig til å sove om kvelden, du som ikke vet enten du vågner i din seng eller i helvede?». Han varnade  också Norges oomvända: «Du vet at om du stupte død ned på gulvet nu, så stupte du rett i helvede! 

Man kan nog bara sanningsenligt säga, att det efter denna predikan blev ett Djävla liv. 1953-54 kunde de norska tidningarna redovisa inte bara vad Hallesby sagt utan också vad biskopen i Hamar, biskop Schjelderup, hade anfört om sin tro på en kärleksfull Gud. I Hamar kunde man nog falla död till golvet utan att hamna i helvetet, borde norrmännen kunna förstå. Det blev en sak av det hela och blir det sak i Norge, då blir det! I all upprördhet var det få som kunde formulera frågan hur det egentligen förhåller sig med den saken. Finns Kyrkan till som en räddningsstyrka för att gripa in i en räddningsoperation när allt är livsfarligt eller inte? Man undrar.

Gäller det Livet är det på allvar. Gäller det tidsfördrivet, då kan man nöja sig med betydligt enklare saker, dvs moralistisk, terapeutisk deism. Det mesta av församlingslivet har organiserats som tidsfördriv. Hobbykristendom. Därför är – helt konsekvent – sysslan flyttad bort från prästen, Verbi Divini Minister, till församlingspedagoger och församlingshemsvärdinnor Sådant besvärar ingen, allra minst Djävulen, som uppskattar kaffe och kakor samt medioker underhållning. Idealläget för Djävulen är att man inte talar om honom, inte lägger märke till honom, inte förstår hur han agerar. Hur agerar han? Som en mordisk torped, lömskt, illvilligt. Går omkring som ett rytande lejon och letar efter dem han kan sluka.  För att han ska lyckas, måste människor berövas det språk som avslöjar, dvs ord som är på riktigt. Djävulen är Lögnens fader och vet att vända ord och använda dem så.

Ta vår politiska ledning. ”Fruktansvärt” hette det om flygolyckan. Vad var det som var värt att frukta? Den frågan har Jesus svarat på. Frukta honom som kan döda och kasta er i helvetet. Lk 12:5 Detta kom inte för vår politiska elit. Den är främmande inför den europeiska kulturens rötter och kan inte tala med anfäder och anmödrar heller. Dessa visste mer. Och hade ord för vad de visste.

Lasse Lucidor kunde också ha anförts.  Han talar om ”fruktan”. (sv ps 620:6): ”Domen fruktar jag väl stort / eftersom jag illa gjort, men den trösten jag ej glömmer / att min broder Jesus dömer.” Talet om det som var värt att frukta var till sist bara munspel.

Till demonologin hör också att veta något om själva splittringsmekanismen. Grejen är att lösa upp allt i beståndsdelar, funktioner. Därmed går sammanhanget förlorat. Självfallet är prästämbetet ett belysande exempel. Är det ett av Gud givet ämbete, talar vi helhet. Löser vi upp det i funktioner blir föga kvar och detta föga kan vem som helst utföra. Frågar man vad en präst är, blir svaret ett. Frågar man vad en präst gör, blir svaren andra. Kyrkan brukar ställa frågan om vad som är, ontologi alltså. Då går det att resonera förnuftigt. Annars splittras en fråga till frågor och det förnuftiga samtalet blir prat, där ord förlorar sina betydelser. Lögnens fader kan väl bara uppskatta sådant?

Var det inte dumt att exemplifiera så här? Jag tror inte det. Inte om vi ska se hur Fördärvsmakten arbetar. Det ska ske med sådan list att de flesta aldrig ser vad som egentligen pågår utan tänka att allt ser väldigt bra ut. Modernt är det också. Och majoriteten tänker så.