Nu samlas landsortstidningar i en större koncern – Gota Media och Bonniers. Vi får i princip samma tidning i en mängd editioner, Borås Tidning och Skånska Dagbladet, Smålandsposten och Barometern liksom Kristianstadsbladet. Smålänningen ska också in under paraplyet – andra tidningar att förtiga. Lokala nyheter kommer att bestå. Inbrott, där båtmotorer, mopeder, röjsågar och motorsågar stjäls, blir lokala nyheter. Kulturen står över sådant. Ledarsidorna blir också lokala även om det finns utrymme att spilla över visheterna till flera. Ska samma budskap ut, tarvas inte så många röster. Eftersom jag är kulturell, noterar jag att allt färre röster skriver om nyutkomna böcker. I Kalmar/Ölandområdet var det som bäst fyra som skrev om böcker. Alla var personer som gick på gatan i den meningen, att vi kunde träffa på dem och prata böcker. Det var i högsta grad lokaljournalistik.
Naturligtvis blir det samme expert som skriver krönikor om klimatet och där kan storkoncernen stå oss till tjänst med redaktören Jan Lindsten.
Jag känner icke den mannen, men jag frågade och fick klart för mig att han är en reporter som fått fördjupa sina kunskaper om klimatet och därför – efter alla år som allmänreporter – nu blivit klimatreporter. Han rapporterar om det som kallas klimat. Hur bildade han sig? Det har jag inte fått klart för mig. Ni vet hur det går till i den klassiska akademien med seminarier och kritik. Det är ett annat tillvägagångssätt än det, där en tjomme sitter och läser på egen hand för att förstå just så mycket som han (för oftast är det en han) kan begripa. Inget mer. Men expertstatus uppnås nog så.
Kommer en sådan som Elsa Widding in på banan blir redaktör Lindsten upprörd. Elsa skrev boken Klimatkarusellen. Vad gäller upprördhetskreativitet platsar en sådan som professor Gösta Pettersson, som skrev boken Falskt alarm, också in som stimulantia till klimatredaktörens känsloliv. De pålästa har fel. Det vet alla doktrinära…
Jag läste Elsa Widdings vidräkning med Jan Lindsten. Lindsten avslöjar sig som en man med förutfattade meningar i möte med en påläst analytiker, tror jag.
https://www.klimatkarusellen.se/post/hur-okunnig-får-man-vara-som-klimatreporter
Elsa svarar på redaktörens näsvisa frågor med ett beundransvärt lugn. Hon förklarar att hon inte vill skrämma barn och unga utan resonera förnuftigt. Det är en hållning jag uppskattar. Men redaktörn verkar inte vara intresserad av Elsas svar. Nu ska jag sålunda betala för att läsa vad redaktören i åtskilliga editioner vill delge mig – och jag är alls inte övertygad. Vore det inte bättre att Elsa och Gösta fick medialt utrymme? De tycks veta vad de talar om och det på ett sätt som hetsar aktivister. Då måste man väl vara rätt nöjd som tidningskonsument givet att man i sin morgontidning får möta dem?
Elsas avbasning slutar så: ”Det är dags för våra journalister att en gång för alla sluta sprida lögner och tvärsäkra uttalanden om att vi befinner oss i en klimatkris. Ett större ansvarstagande för vad som skrivs om klimatet i tidningen krävs.” Som prenumerant är man böjd att instämma av rent pekuniära skäl. Ska jag inte kunna ha större krav på en miljö- och klimatreporter än att han ska ”försöka förstå” civilingenjör Elsa Widding? Hon är för oss andra fullt begriplig. För oss utgör detta ett problem…
Nu bättras allt av trion Modéus I, Modéus II och Bonnier med understöd av Lysén och Annika Spalde, som i Värnamo Nyheter anförtror oss, att en pilgrimsvandring visar vägen att hantera klimatkrisen. Det tyckte jag var lustigt skrivet. Så löstes klimatproblemet!
Pilgrimer vandrar till Glasgow just nu. Syster Spalde m fl mot betalning för de är pilgrimer i tjänsten, lönearbetare, fattar jag. Det hela är ett nationellt uppdrag från Svenska kyrkan att vandra på och vandringen startar i Vadstena och hamnar i Glasgow till klimatmötet 1-12 november. ”Projektet sker i samarbete med Växjö och Lunds stift och är en del av Svenska kyrkans nationella färdplan för klimatet.” M&M och Bonnier, för att använda en kortformel, ser detta som en motsvarighet till Gretas ”Fridays for Future” och vill sätta klimatet överst på agendan. Finns det inte redan en Framtidsfredag? Den Stora Framtidsfredag, som vi kallar Långfredagen. Är det inte så att denna fredag och Jesus skulle vara överst på den kyrkliga agendan? Vad säger M&M och Bonnier om den lilla tanken?
Nå, de kan förstås upprepa biskopsord om att klimatförändringarna utgör en existentiell och andlig kris. Bara en petimäter skulle påpeka, att inget existentiellt som inte är andligt kan finnas, men strunt i det nu. Jag hesiterar, när det heter att ”när ambitionen är högre än resultatet står Gud trofast vid vår sida”. Så kommer lagiskheten till uttryck, dvs Moralistisk, Terapeutisk Deism. Den läran omfattar inte jag. Jag står mer för en kallelseteologi, Gud anförtror oss denna värld att sköta den så som Gud vill att den ska brukas och skötas. Guds Ord ger också besked om att jorden slits ut, det kan vi inte gör mycket åt. Evigheten är mer än detta universum.
Lite rakt ut i luften heter det i budskapet från M&M, Bonnier och de medsvurna tjänsteandarna: ”Med mod, hopp och framtidstro ska vi vara med och ta ansvar för vårt klimat och Guds skapelse.” In kommer Gösta och Ebba. De säger inte emot detta klämkäcka – men de säger klokare saker. De som talar allvar brukar göra så. Gösta och Ebba hanterar inte heller klimatkrisen genom att gå ut och gå. De forskar, reflekterar, skriver och ger andra perspektiv.
Jag besinnar att pilgrimer förr gick för Guds skull. Är det inte annorlunda när man går för klimatets skull? Gud har i vart fall uppenbarat sig. Klimatfrågan ter sig som ett töcken – i varje fall för den som vill förstå, för att inte säga: veta.
Min förnimmelse är att många vill pådyvla oss sina sanningar och säga ”klimatet” som en besvärjelse. Det betyder att åtskilliga av de många försöker lura oss för att komma åt våra pengar. Varför Svenska kyrkan när det gäller klimatomställning ska vara 15 år före hela samhället förstår jag inte. Tvekar M&M och Bonnier själva när de påpekar att Gud upprättar och befriar ”om vi inte når ända fram”. Hur är det nu med kolkraftverken i Kina och Indien? Ska jag inte förnimma att jag håller på att bli lurad?
I går fick jag en överraskningsgåva vid gudstjänsten i Ängaholmen. Fin choklad och champagne, Pol Roger, som ett uttryck för glädje över sländorna. Jag förföll till fromhet, förstås. Frälsaren berättar just om vin mm och frågar vem som visade sig vara den mannens nästa. Svaret kan ni kanske. ”Då sa Jesus: ’Gå du och gör som han’. Lk 10:37. Säger bara det. Säger bara det… Och lägger snabbt till: nästa söndag blir det om Gud vill ännu en gudstjänst i Ängaholmen kl 14…