Förkortningen av ordet ”kyrkoval” blir för enkelhets skull ”Kval” och eftersom jag tror, att kvalet kommer att bestå, fortsatt vara kväljande, bygger jag sländorna avsnittsvis. Jag tror ni förstår. Men förstår ni den grundläggande hållningen?
Det finns en storhet i kyrkolivet som alltid ska misstänkliggöras och utsättas för omvärldens förakt. Det är de människor som bygger upp kyrkolivet genom att troget vara gudstjänstfirare och väldigt ofta gör stora insatser. De bakar till församlingens evenemang eller försäljningar. De syr och sömmar. Allt annat osagt så är de med sin blotta vänliga närvaro, de som ger Kyrkan ett ansikte. Lik förbannat är detta den gemenskap som kan avfärdas med enkla slagord som att en nomineringsgrupp (!) ska se till att ”värna kyrkans öppenhet”. Mot dessa!
https://www.svd.se/kyrkans-oppenhet-maste-varnas
Ni ser bilden väl tecknad. Och ni fattar att den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen ska misstänkliggöras. Senast jag såg detta grundmönster i kyrkolivet var när Öppen Kyrka för alla (utom för er!) polemiserade i Svenska Dagbladet efter dr Kjell Kallenbergs klarsynta analys. Jag följer argumentationen, som är så dum att klockorna stannar.
Jag äter återkommande frukost med en kvinna, som häpnar över de kyrkliga, som tror att folk är intresserade och informerade om det kyrkliga. De fattar inte att kyrklighet är ett specialintresse. Folks intresse för kyrkliga frågor är begränsat. Därför måste kyrkopolitiker konstruera sig ett idealfolk där alla är fullvärdiga medlemmar av Svenska kyrkan. Fullvärdiga? Vad betyder det? Somliga begrepp tycks fina men är betydelselösa. ”Ökad jämlikhet” hette det på 1960-talet. Det var något annat än det absoluta ”Jämlikhet”, men det måste man vara lingvist eller filosof för att klura ut. Det politiska språket är marinerat i lögner.
Ta påståendet ”Bibelns berättelser spelar en roll i väldigt många människors liv, långt fler än de som väljer att gå i kyrkan på söndag eller som definierar sig som en del i en församlingsgemenskap.” I sak tror jag detta är en illusion och fel. Lika fel som slutsatsen att alla tillsammans bidrar till ”att Kyrkan är och fortsätter vara en öppen folkkyrka”.Jag finner det egendomligt att detta skrivs utan någon som helst referens till Jesus eller till Anden. Jag finner denna egendomlighet katastrofalt informationsbärande. Det är ändå inte här jag reagerar mest. Jag reagerar inför det mönster jag känner igen. Precis så här argumenteras i de sönderfallande systemen.
Hur var det när Berlinmuren föll, vad hade Krenz sagt och vad menade Gorbatjov? Den sortens händelser är fyllda av repliker som beskriver något annat än det som är, beskriver en ideologisk illusion som verkligheten själv. Det blir självförstörande. Och kyrkovalet 2021 kommer att rekrytera fler självförstörande kyrkliga och okyrkliga in i beslutsfattarleden.
Öppen Kyrka för Alla (utom…) vill ha de direktval som tryggar den partipolitiska dominansen av Svenska kyrkan. En röst på ÖKA blir en röst på S, det är klart. Men inte klart för alla.
Grundfelet är förstås att ingen talar om bekännelsen. Svenska kyrkan är en bekännelsekyrka. Det är något annat än sekten som träder fram som ”bekännarekyrka”. Bekännelsen ska vårdas och värnas just för att Kyrkan ska kunna vara radikalt öppen. Det finns något givet och till detta givna hör ett läroämbete liksom ett lyssnarämbete. Lyssnar, klurar ut vad som sägs för att urskilja vad Anden säger till Kyrkan. Och prästen har ett ansvar” för, med och mot” sin församling. Den lokala församlingen är en lokalkyrka med samma bekännelse överallt och samma auktoriteter överallt.
Kjell Kallenberg, en högst sympatisk präst, blir jagad av ÖKA (alla utom…), med frågan vilka medlemmar som ska ta över ansvaret. ”Den inre församlingsgemenskapen? De mest trogna gudstjänstbesökarna?” En känslig person som jag känner svaveldoften av förakt för oss, som söndagligen återfinns i Herrens sköna gudstjänst. Jag kan frestas att sluta gå. När jag någon gång var ensam med kyrkvärd, kantor, vaktmästare och präst) i högmässan i Ormesberga funderade jag mycket. Jag tänkte att det var lika bra att jag fortsatte att fira i den kyrkbänk där familjen nog suttit i generationer. Det blir inte bättre utan mig, liksom. Det blev det inte heller. När jag flyttade till Öland var få kvar i Ormesberga. Numera firas där ett par gudstjänster per år…
Tänk om det hunsade kyrkfolket säger: ”Vi har fått nog av kristlig skitaktighet. Vi går inte längre!” Då skulle präst, kantor, vaktmästare och en eller annan kyrkvärd stå där och hälsa tillfällighetsbesökarna välkomna och påminna om det viktiga kyrkoval som väntar och där vi ska bestämma vilken kyrka VI (!) vill ha. Den ”kyrka” folkmajoriteten i Sverige eller majoriteten av medlemmar i Svenska kyrkan vill ha är inte den Kyrka bekännelsen känner och sålunda inte den Kyrka jag (!) vill ha! Den kyrka de flesta vill ha, är helt enkelt inte Kyrka. Den saken avslöjas av kyrkopolitiker som inte her ett ord, inte ett enda, att säga om Fadern och Sonen och Anden. Var inte förvånade. Andliga ting hanteras av andliga människor – och detta är svaret på vilka som har att ta ansvar för Kyrkan (1 Kor 2:13-16)
För att säkra folkkyrkan som folkkyrka var detta inbyggt i kyrkosystemet. Sedan skulle folkrörelserna ta över. Men en folkrörelse är något annat än en folkkyrka. Frikyrkligheten var folkrörelse i denna mening och där blev det nödvändigt med medlemskontroll vad gäller lära och liv. Det var sysselsättningar som i kyrkolivet begränsades till domkapitlets ansvar för prästerna. Skillnaden är betydelsefull. Kyrkans öppenhet värnas genom bekännelsetrohet och den värnas i princip av domkapitlet. I princip. Förstår ni då problemet med en partipolitisering, som spiller över på valet av domkapitelsledamöter? För att inte tala om problemet när en diakon ska vara läroämbetets företrädare, ett ansvar diakonen alls inte har.
Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta.
Kanske är det läge att sjunga sv ps 101 för att få perspektiv på Kvalet 2021?
Efter de senaste dagarnas fagra tal – och politiker som agerar så att de blir personliga förolämpningar mot de flesta av oss – har mitt politikerförakt tilltagit. Är detta verkligen mitt fel eller ens ett bevis på min allmänna okristlighet?