Ska de yngsta kyrkorna i Värnamo stängas? ”Värnamo!”, utbrister ni. Ja, den stad som tedde sig som fromhetens stamort på jorden. Det sades, att om prästens mage kurrade när han (för det var en han) stod i predikstolen, mottogs också detta som ett andligt budskap. Dåförtiden yngre präster jobbade på och Mariakyrkan och Johanneskyrkan byggdes. Det skedde inte helt utan konflikter. När konsekrationsringning prövades en sommar, gick kyrkoherden till biskopen och klagade sin nöd. Biskop Sven Lindgård kallade prästerna till uppsträckning.
I Kalmar kunde de pigga prästerna skriva ett uppmuntrande kväde om saken:
”Nu så plingar vi med klockan vår igen
släpp in den uti kyrkorummet Sven.
Nu så plingar vi med klockan vår igen
släpp in den uti kyrkorummet Sven.
Då blir det solsken inne och solsken ute och solsken uti vart sinn.”
Tanken var att sången skulle framföras vid biskopsvisitation i Kalmar. Tänk på versen
”Biskopslivets slit och möda
gör båd’ fejs och skjorta röda”.
Den versen hade kunnat skapa god stämning på vilken biskopsvisitation som helst. Prästerna i Värnamo fick nöja sig med text utan sångframträdande av kollegor. Men församlingsliv stod de då unga prästerna för.
Något om debatten kring de nu planerade/befarade kyrkstängningarna kanske ska upp på bordet.
Det egendomliga var, att församlingsledningen tycks ha varit tyst under vårvintern, rykten spreds, men hanterades med utsökt diskretion uppifrån. Men svar kom alltså den 29 mars.
https://värnamo.nu/nyheter/klockorna-ska-fortsatta-ringa/
Torbjörn Nilsson från Frimodig kyrka var emot försäljning av Mariakyrkan. 128 miljoner har pastoratet i ladorna. Budget läggs för ett år i taget. Vi har tid på oss. Invändningen var att det fungerar bra i våra frikyrkor i centrum. Man kan kolla inläggen efter Torbjörn Nilssons insats, just den 9 april 2021, årsdagen av invasionen i Danmark och Norge…
https://värnamo.nu/nyheter/apropa-att-klockorna-ska-fortsatta-ringa/
Entusiasmen blev stor i Värnamo: ”Så kom då sanningen fram till slut. Mariakyrkan skall säljas:” Entusiasm = sanningslidelse, annars inte. Insändarskribenten tycks uppfatta saken så, att när alla anställda placerades i centrum, blev det en ditintills okänd distans mellan församlingsbor och anställda. Att det var ekonomi som styrde, tycks insändarskribenten Förtröstansfull inte riktigt gå på. Signaturen är en sån där kristen som tror på den Helige Ande och vågar räkna med Herren Jesus! (Sanningen om Mariakyrkan, VN 24 maj 2021)
Så ställdes i Värnamo Nyheter en intressant fråga: ”finns det någon som vill ge oss levande församlingsliv tillbaka i Maria- och Johanneskyrkorna? Med det menas präst och diakoner på plats, som vill lära känna oss och skapa gemenskaper igen?” (Bekänn färg om Mariakyrkan, VN 3 juni 2021, s 19)
Kyrkoherden Pär-Magnus Möller svarade. Vid de byggnader vi behåller kommer vi att fortsätta och utveckla arbetet, löd budskapet. Den lokal som är lämpligast att lämna är Mariakyrkan. Kan man då säga att Möllers kvarn är en pratkvarn? Inte riktigt. Möller redovisar hur han ”efter mycket bön och funderande på hur vi tror att församlingslivet kommer att bli mest gynnat i längden var detta vad vi kom fram till.” Möllers kvarn kanske mer ska uppfattas vara en bönekvarn?
Möller funderar över hur Mariakyrkan ska avyttras för att pastoratet ska slippa en kostnad för drift och underhålla på cirka en miljon. Personalstrukturen och lokalinnehavet anpassas för att möta den ekonomiska verkligheten. Är de så fattiga i Apladalen och Vråen och vad de olika stadsdelarna kan heta i Värnamo? (Angående alla anonyma insändare om Mariakyrkan, VN 7 juni 2021, s 13)
Är den överhängande risken att kyrkorna blir moskéer om man väntar för länge och fördelen just nu att Kardinalen och hans folk vill ta över? En kyrka byggd 1977 bars fram av en vision. Kanske skulle det talas mer om visionen än om ekonomin? Jag menar, den som sår sparsamt kommer också att skörda sparsamt… Och då borde revisionen slå till. Den ska inte handla om pengar just nu. Den ska handla om visionerna, re-vision betyder att kolla det hela på nytt. Jag fruktar att det finns alldeles för många som alldeles för oskickligt ska genomföra den svåraste militära operationen: reträtten. Det kommer att sluta lika illa som för Napoleons trupper på reträtt genom Ryssland. Och så finns det väl i Värnamo som Überalles en hoper beslutsfattare som egentligen inte är drabbade av kyrkokärlek utan nöjer sig med beslutsfattarlusten. ”Comandare e meglio che fottere”, ni vet.
Jag klagar måttligt. Det kan inte bli annorlunda än så här om det sitter människor på de platser där trons folk skulle fundera över och besluta om trons liv och därmed göra bruk av den lilla nådegåva de fått, den andliga gåvan att styra. Det finns finare gåvor än den, som ni vet. Men i alla fall. Hur blir det när den som inte ens har den lilla styresgåvan likväl ska besluta? Är frågan om två kyrkor i Värnamo av intresse här?
Kyrkoherden spelar med. Han har inte förlitat sig på människor som firar gudstjänst för rådslag. Det folket har hänvisats till rykten och spekulationer, rykten som visat sig ha bäring. Intressant att se kyrkoherdar just på tryggt avstånd från hjorden, som alltså inte längre känner igen herdens röst och herdar som inte kan försvara sin hjord när de främmande kommer och sätter sig vid sammanträdesborden eller fullmäktigelokalen.
Vad sker? Beslut fattas förstås och sedan finns det ett antal människor som röstar – inte främst i kyrkovalet men med fötterna. Jag tror att detta fotröstande pågår på många ställen. Varför diskuteras inte förhållandet och uppfattas vara ett problem? Därför att arbetslaget tagit över församlingens roll. Arbetslaget producerar verksamhet, som redovisas årligen. Om redovisningen håller i evighetsperspektiv är mer oklart. Men biskopar och fint folk brukar kunna berömma all aktivitet, ju mer hysterisk den är, desto bättre. Ungefär så.
Att vi rimligen borde göra ett rejält arbete genom att på nytt läsa småkyrkorörelsens historia och visioner är för mig självklart. Men det är ju jag! Andra mjölnare kan fortsatt mala på prat- och bönekvarna. Det går så länge som det går.
Nå, samtiden är onödig. Det har hela tiden funnits alternativ till det som nu övergår Svenska kyrkan. Klockorna ringer för att kalla samman ett folk till gudstjänst. Annars kan vi nöja oss med Matz Bladhs insatser: ”Klockorna ska ringa”.
Kolla själva på nätet efter denna dansbandslåt!