Keijserligt

Strukturutskottet  i Växjö stift har jobbat på och Erik Keijser har skrivit ihop en rapport: De ekonomiska enheternas utveckling i ekonomiskt och pastoralt hänseende. Rapporten har, om jag fattat rätt, inte skickats ut, men idoga präster har beställt den. Eftersom jag i min yrkesmässiga karriär nu hamnat rätt högt upp på dyngestan (stolt som en tupp!) har jag läst rapporten i tjänsten. Eller inte? Den här sortens lägesbeskrivningar har jag studerat sen sommaren 1966.

Jag har under årens lopp återgett vilken framtid som avtecknat sig. När jag gjorde det, blev dom arga på mig, främst prästänkorna vill jag minnas. Fast en del fromsinta präster av det mer lågsinnade slaget blev också animerade och föll ut i anklagelser om min ofromhet. På den punkten kunde jag egentligen inte säga emot även om jag menade, att siffrorna och trenderna var som de var – på sitt sätt oberoende av hur from jag var. Det kunde man inte heller säga, eftersom jag genom min synd var skyldig till mer ont än jag kunde förstå. Ni förstår att fällan slog igen. Detta förhållande påverkade dock icke tidens flykt. Det som var framtid är förhållanden vi nu kan läsa av. 

Atlastal och Menoetes-tal alltså. Atlaskvoten är en indikator på medlemsenagemanget. Menoetes-talet är Atlastalet i relation till de anställda. Lågt Menoetes-tal pekar på svagare medlemsengagemang.

Eftersom hetsvärdet är bäst, när man hittar de svagaste enheterna, kan jag återge rapportens uppräkningar:

Svagast när det handlar om dopfrekvens, dvs döpta i % av födda är Traryd-Hinneryd (30%), Alvesta (33%), Huskvarna (33%), Jönköpings församling (37%), Lessebo-Hovmantorps pastorat (38%), Gnosjö pastorat (38%), Älmhults församling (38%), Nässjö pastorat (39%), Värnamo pastorat (40%) och Hyltebruks pastorat (41%).

Svagast när vi kommer till konfirmationsfrekvensen i % av kyrkotillhöriga i ålderklassen är Värnamo pastorat (19%) Gnosjö pastorat (24%), Ljungby pastorat (27%), Skärstad-Ölmstads församling (27%), Nässjö pastorat (27%), Ålems församling (29%), Lekeryds församling (31%), Ryssby-Åby pastorat (32%), Bankeryds församling (32%)  och Oskarshamns församling (33%).

Kollar vi alla konfirmerade i % av 15-åringar blir bilden denna: Gnosjö pastorat (10%), Värnamo pastorat (11%), Nässjö pastorat (16%), Huskvarna pastorat (17%), Ljungby pastorat (17%), Skärstad-Ölmstads församling (19%), Lessebo-Hovmantorps pastorat (20%), Ålems församling (22%), Oskarshamns församling (22%) och Bankeryds församling (22%).

Svagast när det handlar om medlemsengagemang (Atlaskvoten) är Norrahammars församling (0.44), Nässjö pastorat (0.51), Förlösa-Kläckeberga församling (0.53), Bankeryds församling (0.56), Huskvarna pastorat (0.63), Oskarshamns församling (0.64), Byarums pastorat (0.75), Jönköpings församling (0.83), Växjö pastorat (0.84) samt Rogberga-Öggestorps församling (0.84). 

Snitt för Växjö stift är 1.04 och för Svenska kyrkan 0.65.

Vi kastar oss över Menotes-talet, lekfolksengagemang i relation till anställda ni minns: De tio svagaste är Oskarshamns församling (138), Nässjö pastorat (139), Norrahammars församling (142), Huskvarna pastorat (158), Bankeryds församling (165), Vetlanda pastorat (177), Jönköpings församling (198), Byarums pastorat (208), Växjö församling (209) och Alvesta församling (217).

Snitt Menoetestalet för Växjö stift är 248 och för Svenska kyrkan at large 175.

Nu undrar alla hur det är med siffrorna i Göteryd, vars kyrkoherde jag nu tjänstgör som, och i Rydaholm, där jag annars firar min söndagliga högmässa. Atlastalet för Göteryd är 2,01 och för Rydaholm 2.61. Menoetestalet 401 respektive 673. Rydaholm visar sig vara bäst i stiftet i båda mätningarna!!! Nämnde jag att jag brukar gå i kyrkan där?

Mina förutsägelser från fordom visade sig vara korrekta. Blir jag glad då och utbrister i ett hjärtligt ”Vad var det jag sa?” Alls icke . Men jag tänker dolskt om dem som inte ville lyssna när det var tid.

Samtiden är onödig. Jag ser ett kyrkoliv, där billig nåd slumpas bort, så billig att folk fattar att den inte är mycket att ha. Och då har jag inte ställt de impertinenta frågor om vad som tillverkas i församlingarna eller ens frågan om kyrkoherdars allmänna kompetens eller inkompetens. Jag går dock inte helt fri från den kvinnliga komministerns ord när hon såg några kyrkoherdar: ”Bara i Svenska kyrkan kan sådana som de bli chefer!”

Särskilt gläder jag mig över att det gamla Kalmar-stiftet klarar sig i mätningarna och att domprostens fögderi inte gör det. I mitt gamla kontrakt står två enheter ut som svaga. Det var de pastorat där kättarjakten på högkyrkliga bedrevs som mest intensivt. Låt dem skämmas! I vanliga fall är jag emot skamkulturen, men inte i det kyrkopolitiska. Så usel är jag. Arvet efter prosten Ehde i Hyltebruk har förslösats. Frikyrklighetens fortsatt fördärvliga inflytande ser vi också. De frikyrkliga svärmandarna  slog entusiastiskt sönder kyrkolivet, som vi ser. Men de lyckades inte förnya, fast de sa så. ”Ni har spottat i kålen, ät soppan!”

Jag kunde lägga till några faktorer som borde mätas. Jag har antytt Oduglighetsfaktorn (odugliga tjänare i Guds rike) och kunde fylla på med Ovänlighetsfaktorn (församlingar som inte tycker om människor). Ska jag lägga till Lättjefaktorn (kyrkoarbetare som sysselsätter sig utan att i egentlig mening arbeta) och Trivselfaktorn (arbetslag som främst finns till för att trivas på jobbet)? Hur mäter man förresten om de s k förtroendevalda har kompetens när de nu kommer från de politiska partierna eller från fromsinta grupper utan förmåga att tänka kyrkligt, alltså visar sig vara prov utan värde? Svenska kyrkans lekmannaskola Ansgarsliden lades ner… Finns några ambitioner kvar att skickliggöra lekfolket i Svenska kyrkan och former för det som i Tyskland kallas ”evangeliska akademier”? Jag frågar. Jag vet svaret, så egentligen poserar jag bara…

Naturligtvis kommer ordet om att ”vi måste vara positiva” nu höras ånyo. Positivisterna ger sig aldrig. ”Jesus lever!” Det är kanske det som för mig är det stora problemet. Vad kommer Den Levande att säga på den sista dagen? ”I haven icke velat” – eller om det är velat vi gjort?

Jag undrar om svaret på den keijserliga drapan borde stavas Nitälskan, som den hållning som saknas i den moderna Svenska kyrkan av idag?

Annars är jag fullt nöjd med att missfirmade högkyrkliga präster i Växjö stift biter ifrån med ett kraftfullt: ”Vifta inte finger!” – med det egna fingret under nosen på kyrkoherdarna i de svaga pastoraten/församlingarna. Jag har behag till offer, inte barmhärtighet! Väl tilltagna löner har de. Och så blir det så här!

För fortsatt upphetsning läser man dr Kjell Kallenberg

https://www.svd.se/kyrkan-hindras-fran-att-vara-kyrka

och vill man fortsätta med Johan Sundeen, så kör i vind!

https://bulletin.nu/sundeen-korsets-eller-koloniseringens-kyrka