Nog kunde det tänkas att jag vid läsningen av dagens Torsdagsdepression inte skulle bli fullt så deppig som vanligt, när nu Eek ger sig på kommunikatörerna i Antjeborg och Västra Aros, men det kan inte hjälpas att jag blir sorgsen, när jag tänker på det samtida kyrkliga eländet. Så här illa skulle det alltså gå.
Det hjälps inte att 200 anställda i ett här namnlöst pastorat berömmer varandra för alla insatser under pandemin. Det vets att så går snacket – men det är till för att dölja verkligheten. Karlstads stift redovisar ett gudstjänstminus på 42%. Hur mycket har lönekostnaderna då minskat? Jag bara skojar! Växjö stift är minus 9%. Hur det i övrigt skojats med statistiken kan ingen av kvinna född egentligen klura ut. Det går nog inte att lita på statistiken för 2019/2020 och fem månader 2021.
Det folkrika Stockholms stift redovisar minus 25% när det gäller gudstjänster. Vad gör sådant med församlingslivet på kort och lång sikt? Finns det någon kyrklig Corona-kommission som tänker och analyserar bortom slagord och förnimmelser? Som det heter: ”På grund av pandemin pågår det ingen större församlingsverksamhet i någon av pastoratets församlingar.” I klartext: ingen alls. Nu hoppas man på hösten. Men det spelar kanske ingen större roll?
Jag läser vad kyrkorådets ordförande Jonny Francén, Borensberg ser som sin plikt: ”I rollen som kyrkorådets ordförande är det min plikt att fånga upp just din längtan efter universell kärlek, ge dig möjlighet att uttrycka den på ditt eget unika sätt genom den helt unika människa du är.” (Församlingsblad för Borensbergs pastorat sommaren 2021, s 8)
Tänk om jag bott i pastoratet och ordföranden kommit för att utföra sin plikt att fånga upp just min längtan efter universell kärlek. Det kunde ha slutat illa. En på kyrkogården och en på Hall. Eller annars hade det kanske funnits någon asyl där Francén fått hjälp innan han prövat olika metoder för att utföra sin plikt? Den enkla frågan är förstås frågan om hur många som flyr Svenska kyrkan för att klara sig undan kyrkorådets ordförande, när han fullgör sin plikt.
Innovationen är tydlig. De förtroendevalda tar sig ton i fromhetsbranschen. Det kan bara gå illa. När Francén kommer för att fånga upp den längtan han identifierar, ter han sig mer skräckinjagande än vilket Jehovas vittne som helst.
Det går illa för centerpartisterna, de som nu fattat att det gemensamma lönecentrat och den gemensamma administrationen alls inte var vad de ville. I Torsdagsdepressionen får vi läsa deras insikt och inlägg. Men vi kanske måste fråga vilka andra problemkomplex dessa enfaldiga centerpartister inte förstått förrän den kloka Åsa Ingårda slog till. Hon är centerpartist via sitt DNA. Henne kan man nog lita på. Men övriga centerpartister kanske skulle ställa upp i tåg med flagellanterna? Man får helt enkelt inte vara dum. Att Daniel Tisell inte begriper vad Åsa och de tjugo andra omsider fattat, noteras. Men om de inte fattat förrän nu, kan det inte vara skäl att stanna hemma från kyrkligt beslutsfattande i fortsättningen? Och är inte det nya mottot sett i perspektiv löjeväckande. ”Vi vill ge kraft åt varje människa.” Lite Francén-varning, säger jag.
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/centerkritik-mot-obligatorisk-losning
I Torsdagsdepressionen beger sig Lars Frisk ut och redovisar hur uselt folket i Antjeborg sytt ihop upphandlingar. Jag tror att Frisk är just vad hans namn anger och att det är själva situationen som är sjuk.
Nu har dock tidigare frågan ställts om Svenska kyrkans prioriteringar. Läser jag siffermaterialet ser jag, att gudstjänstlivet inte står högt i kurs och då fattar jag att en sådan kyrka är döende:
”Om Svenska kyrkan av ekonomiska skäl skulle bli tvungen att prioritera
i högre grad än tidigare, vilka tre verksamheter skulle du då vilja att kyrkan fokuserade på?” Andel i % som prioriterar följande:
Hjälp till utsatta människor i Sverige 49
Arbete med barn och unga 46
Skapa gemenskap för den som känner sig ensam 44
Arbete med äldre människor 35
Vårda kyrkobyggnader 31
Bevara traditioner 24
Främja samtal om livsfrågor 14
Hjälp till utsatta människor i övriga delar av världen 11
Musik 11
Traditionella gudstjänster 9
Nya gudstjänstformer och ceremonier 9
Delta i samhällsdebatten 5
Miljöfrågor 3
Tabell 6: Svenska kyrkans medlemmars prioritering av kyrkans verksamhet (Jonas Bromander, Svenska kyrkans medlemmar, Verbum 2011).
Märkte ni att det som prioriteras i Antjeborg, stora utspel i Svenska kyrkans namn, inte är det folkligt efterfrågade. Här är de verkliga frågorna för en kyrka som vill vara levande och folklig och inte bara en ideologiproducent och det är frågor av tvåfaldigt slag: Vilket är Kyrkans budskap och vilka är medlemmarnas förväntningar. Förkunnelsen modellerar teologiskt ansvarigt och troget ärendet dessa två!
Hur ska makten då återtas från kommunikatörerna? Och hur ska Svenska kyrkans medlemmar kunna få pejl på att det finns ett evangelium som är ute och söker efter folk som vill fatta själva ärendet utan att Francén kommer rännande för att infånga min längtan? Eller centerpartisterna för att ge mig kraft? Ni förstår.