Transbrevet, författat i Västerås har tydligen blivit tramsbrevet. ”Stiftsledningen” – vad nu detta begrepp innefattar – ber om ursäkt för att det uppstod otydlighet om vem som är avsändaren ”och det har skapat undran och kritiska ifrågasättanden.” Ska man nu vara noga, och det ska man, var det nog inte otydligheten som var problemet utan själva tydligheten.
”Stiftsledningen vill betona att Svenska kyrkan är öppen för alla och att det skav som kan uppstå av olika åsikter behöver hanteras med omsorg om varandra.” Vad ska man tänka nu? Jag tänker at det är rätt självklart att en kyrka utan tydlig bekännelse blir ett torg öppet för alla och då uppstår skav. Noga taget är vi väl då inte överens om så mycket. Överens om något?
Stiftsledningen klargör: ”Medarbetarna som formulerat brevet vill betona att den feministiska kampen är avgörande för ett jämställt samhälle och skriver vidare: ’I en feministisk diskussion bör vi samtala med transpersoner, snarare än om transpersoner. Brevets avsikt var att framhålla både att den feministiska rörelsen behövs och att den måste få inkludera även transpersoner. Brevet vänder sig till transpersoner efter att vi lyssnat på deras berättelser om hur de upplever debatten. Som de står i brevet, så tror vi att alla behöver en bred solidarisk feminism som bekämpar trånga könsnormer’.”
Till detta program gör nu Västerås stift och Svenska kyrkan tjänst. Det hela utgör ett skolexempel på hur en ideologisk statsapparat tas över i eget intresse. Ni märker att själva greppet styr bort från all tankemöda och blir ett utslag av verksamheten i en omsorgsapparat. Att den motståndare som definieras – utan att riktigt ställas fram – är Kajsa Ekis Ekman, tror jag mig kunna förstå. Egentligen skulle jag vilja höra ett samtal mellan Kajsa och docenten O. Han skulle antagligen avfärda tanken att det är patriarkatet som slår tillbaka när könsdysforin kommer på tal och säga, att saken är mycket mer grundläggande än så. Själva tanken strider mot naturen, dvs ”trust the basic design”. Det är den gamla vanliga och goda tanken, att Gud skapade något fint och värdefullt när han i sin faderliga godhet skapade dig. För att återlösa dig, sändes Sonen och för att hjälpa dig fick du den dag du döptes Anden som ett sigill. När avkristningen drar fram är dysfori grundläggande villkor, själva den uråldriga förbannelsen i modern tappning. Detta behöver sägas i vår galet självupptagna tid, den där självbespeglingen är grundhållning och narcissister produceras på löpande band.
Ska härmed en god kristen i Svenska kyrkan göra front mot Kajsa Ekis Ekman. Svaret från Västerås stift tycks vara ett ”ja”. Men då har Svenska kyrkan förvandlats från Kyrka till sekt. Sex-sekt! ”Vidunderligt”, sa Mäster i Varberg.
Ni vill väl ha en hänvisning?
https://www.svenskakyrkan.se/vasterasstift/angaende-personligt-brev-till-dig-som-ar-trans
Jag tror vi ska ta oss vidare i Mälardalskyrkligheten med Strängnäs stift och Örebro som illustrativt exempel. Ska jag upprepa den fråga Torsdagsdepressionen nog inte gräver igenom av direkt ovilja att avslöja något obehagligt och kvällspressen saknar förmåga att ta itu med? Ni minns kyrkoherde Ewa Selin, som med nästan två miljoner i vederlag fick gå på dagen för hon ville inte vara kyrkoherde längre. En lokal intelligens vid namn Anders Lennartsson , som avancerat i den prästerliga hierarkin, förklarar att det hela kunde blivit mycket dyrare. Kyrkomedlemmarna i Örebro ska sålunda, kan man anta, vara tacksamma att socialdemokraten Timmy Leijen löste problemet så billigt. ”Gärna medalj men först ett rejält avgångsvederlag.”
Naturligtvis kunde Närkes Elände (bakom betalvägg) redovisa någon som började fundera över hur många diakonala insatser dessa miljoner kunnat resultera i. Eller annat? Fd domprosten Ungers tröstande ord, att det var kursuppgångar på börsen som betalade, kan man skratta åt. Om ni frågar mig, säger jag utan omsvep att Johan Unger är stupid. Det finns docenter som är sådana. Men inte alla! Och det finns somligt man kan lura i Sveriges docenter, men inte dess bönder, som ni vet.
Så hur var det i Örebro?
Det är här jag vill se en journalistisk genomlysning, en närmast kameral genomgång, vad de båda kyrkoherdarna Ewa och Joakim Selin dragit ihop tillsammans. Fyra utköp. Joakims utköp i Veddige gick till rättegång och kostade församlingen, om jag fattat rätt, 12 miljoner. Då har fler haft pekuniära intressen i saken, advokater och slikt folk. Men någon krona fick väl Selins?
Finns det verkligen ingen som kan avslöja eländet i hela dess vidd? Är det bara jag som anar falsarier? I så fall beror det på att jag är en illvillig syndare, som man enkelt bör bortse från. Jag är ju bevars kv*nn*pr*stm*st*nd*r*, vilket skulle kunna förklara min uppbragthet för nästan 2 miljonersom betalas till en kv*nnl*g kyrkoherde. Men tänk om inte? Tänk om denna enkla förklaring förhindrat all gemensam insikt i Svensk kyrkan om all gemenhet i Svenska kyrkan? Jag påstår nu tvenne ting: 1. Den som vill veta, kan veta och 2. Journalisterna har inte gjort sitt jobb.
Tänk om det finns underliggande problem, som motiverar att kyrkoherden får gå? Då består grundskadan. Och det blir dyrare och dyrare. Detta borde undersökas.
Lägg nu märke till att Torsdagsdepressionen inte är en publikation som vänder sig till Kyrkans medlemmar utan till de förtroendevalda och anställda. Då finns det mycket man inte kan skriva om, om man säger så. Folket blir den fänad som ska betala utan att ställa besvärande frågor.
Konklusion?
Prosten R säger att det måste bli så här, när riket kommit i strid med sig självt. Ingenting fungerar då, allt bryter samman. Ska jag vara glad och tacksam och säga: Hellre ett slut på eländet än ett elände utan slut? Pengarna räcker inte hur länge som helst och folk är inga filosofer, men inte heller några dumskallar. Varför frivilligt betala till något man ogillar. Och allt folket säger till den lilla kyrkliga klicken: ”Nu är det slutvisslat som han sa, som fick flabben i cykelhjulet.” Kan det sägas bättre?
Jag har i alla år vetat att Svenska kyrkan levt på övertid. Nu följer jag inte dagligdags Ulla Gisslar och jag vet inte ens om hon på något sätt hör samman med Märta Gisslar. I Vantörs församlings blad kunde jag läsa mantrat. ”Men det viktiga är att man måste få rymmas oavsett hur aktiv man är.” Det är uppenbart att SAP står för Kyrkans öppenhet och lika uppenbart att jag inte går på sådant fagert tal. För detta tal är betydelselös bluff.
Vem har någonsin sagt att inte alla får vara med? Det är ju troendeförsamlingar som har uteslutningsregler. Inte en folkkyrka! Men om folkkyrkan blir alltmer av troendeförsamling i betydelsen ”alla får tro sitt” och samtidens ideologier blir trosföremål, ja, då kan det bli rätt, för alla troende är välkomna utom de som tror fel…
Jag säger som den gamle kyrkoherden: ”O, så förskräckligt!”