I Bohuslän har jag genomgått viss militär utbildning, lett ambitiösa kamrater till Halden (”men inga uniformer och inga målade bilar, då tror norrmännen att vi är i krig med dem”), ramlat i från en brygga i Smögen när jag fiskade krabbor som barn, lugnat de militära kamraterna när de ville ge sig på Ulf Wallin i Uddevalla, som var taskig mot sådana som mig. Dessbättre var ingen då så nykter att lastbilen kunde hämtas ut för att dra fram en luftvärnskanon, ställa den under Wallins tjänsterum, ringa honom och säga: ”Ulf, titta ut!” – och så tittade han in i kanonmynningen. Nä, det blev inte så. Men alla utan undantag uppskattade idén. Andra djupa förbindelser med Bohuslän har jag egentligen inte.
När därför tidningen Bohusläningen slutar med trevliga krönikor, hade jag inte behövt ha några synpunkter om det inte vore så, att händelsen illustrerar vad Rod Dreher skriver om i boken Live not by lies. En del präster/pastorer har skrivit uppskattade krönikor i tidningen. Det är slut med det nu. Och motiveringen är sådan, att Dreher skulle nickat bekräftande: ”det hade ifrågasatts (slug passivform) varför präster och pastorer ges utrymme i tidningen. Därför upphör dessa krönikor från och med det instundande årsskiftet.” Chefredaktören framhåller flerfaldigt att detta inte var en kvalitetsfråga utan en lämplighetsfråga. En lämplighetsfråga! Där kom det. Minns var ni läste nyheten först och fråga er varför Dagen och Kyrkans Tidning, men inte heller Göteborgs Stiftstidning, är på. SPT är eftertänksam så där måste nyheten dröja. Say no more! Men Kyrka och Folk kan man nog hoppas på lite särskilt nu.
Tron ska väck från offentligheten, det är det hela. Människan ska hanteras som kropp och själ, inte som ande. Detta är att misshandla människor. Och vår kultur är numera en sådan misshandelskultur, här finns ingen djupare respekt för människan som foster, som individ, som åldrad. Det är konsumenter vi förtingligats till. Som bäst 2/3-dels-människor. I vår kultur räcker det. I Kyrkans liv inte. Är samtidskulturen eller Kyrkan mest människovänlig? Jag säger ett som är tre: kropp, själ och ande!
När jag ändå är uppbragt, kan jag fundera över pastor Olaf Latzel i Bremer St.-Martini Gemeinde. Tänka sig att få vara präst i en församling, där man antagligen inte serverar kaffe efter högmässan utan en Dry Martini. Pastorn kan behöva några nu – samt lite förböner. För kyrkoledningen i BEK, Bremische Evangelische Kirche, har tagit pastorn ur tjänst. Amtsgericht har nämligen dömt pastorn till € 8 100 i böter för hets mot folkgrupp, Volksverhetzung. Dådet är utfört år 2019, men pastorn har uppenbart hållits under sträng observation längre än så. Kyrkoledningens beslut betyder att pastorn inte får göra något, inte leda gudstjänster, predika, undervisa, gå på hembesök mm mm. Men är fallet slutgiltigt avgjort i denna tingsrätt? Nä, det förs vidare – om jag fattat rätt. I väntan på avgörande tas pastorn ur tjänst.
Vad säger åklagaren? Pastorn har yttrat sig på ett sätt som stör den offentliga ordningen, något som kunnat egga eller hetsa (stacheln) till hat mot homosexuella. Ordet är detsamma som i krusbär, Stachelbeere, som dialektalt återfinns i öländskan… Pastorn sa att dessa förbrytare springer runt på gatorna. Detta uppfattades som något hätskt mot homosexuella, men pastorn förklarar att han avsåg dem som målat (slagord? DS) på hans dörr och repat hans bil.
Pastorns bildspråk är i sig målande. Buddha har han kallat ”en tjock, gammal fet herre”. Reliker i den romersk-katolska kyrkan avfärdar han som avskräde och ”hela gender-skiten är ett angrepp på Guds skaparordning, djupast sett djävulsk och satanisk.” I juni skulle en kv*nnl*g pr*st leda en begravning i Martini-kyrkan. Pastorn förbjöd henne att uppträda i talar och predika från predikstolen. Han är kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*.
I februari demonstrerade flera pastorer utanför Bremens domkyrka med plakat mot pastor Latzel: ”Bremen ist Bunt! Wir leben vielfalt!” Det betyder att mångfalden levs ut i Bremen, som är brokigt/kulört. Denna aktion fick gillande av den politiska makten som förklarade, att det pastor Latzel sagt inte skulle få vara utan konsekvenser. Hans yttranden var ”absolut indiskutabel”, dvs så får man inte säga. I somras ställde sig en barbröstad kvinna framför Martinikyrkan. Hon hade målat brösten i regnbågsfärgerna och detta var hennes protest.
Församlingen och dess kyrkoråd står bakom pastorn, förklarar de. 19 000 underskrifter har ett upprop för pastor Latzel fått. På Youtube har fler än 100 000 sett somliga av hans inlägg. Den där omtalade sociala distanseringen praktiseras av de så kallade kollegorna i Bremen. De tycks hävda att det historiskt-kritiska sättet att umgås med Bibeln är Martin Luthers och de följer således lärofadern. Att kyrkoledningen inte står på pastor Latzels sida tror jag mig ha förstått. Det hade annars stått klart om jag lyssnat på BEK-Schriftführer, Pastor Dr. Bernd Kuschenrus. Det är tyskt så det smäller om det: Schriftführer! En pastor som anklagas för hets mot folkgrupp kan enligt kyrkoledningens mening inte få fullgöra sin prästtjänst. Det är en fråga om trovärdigheten, dvs kyrkosystemets. Anseendet för Bremens Evangeliska Kyrkan skulle skadas svårt. Nu ber kyrkoledningen dem om ursäkt som lidit och skadats svårt av pastorns uttalanden.
Rod Dreher skulle förstå. Pastor Åke Green likaså. Drevet går. Det finns sådana som sätter sprätt på opinionerna. Vi möter dem i Kyrkans år, nyss Stefanos. Apostlar hör till kategorin orosmakare, S:t Paulus inte minst. Och på sin tid Tysklands mest hatade man, Martin Luther. Hur var det med S:ta Birgitta i detta avseende? Och Jesus själv, som de inte stod ut med att höra?
Jag är mindre intresserad av pastor Latzel och mer av det prästerskap som uppträder likt Stora Rådet och – egentligen tiderna igenom – upprörs med detta råd.
Hets mot folkgrupp och de homosexuella definierade som en folkgrupp, de liksom de transsexuella? Detta tror jag inte på. Åke Sturesson och jag till exempel hör till samma folkgrupp, smålänningar, också om han kommer ut som Ann-Christine Ruuth. Sexuell läggning konstituerar inte ett folk. Hur fick Sveriges riksdag för sig detta? Jag vill inte höra svaret, då vacklar grundvalarna. (Ps 11:3) Det är nog det saken till sist handlar om. Lögnens furste förvrider perspektiven och ”de som hålls heliga i landet” är sådana jag inte vill veta av. (Ps 16:3) Tron har en profetisk sida, en revolutionär kompetens som utmanar system i Bremen och annorstädes. I Bohuslän inte minst. Därför blir tron, präster och pastorer olämplighetsfaktorer.