Min gudliga gudmoder/moster hade gillat tilltaget att domkyrkornas klockor ska ringa 10 minuter på nyårsafton. Morsan hade skrattat lite torrt och avslutat det hela med ett snett leende. På sitt sätt kan hon alltså också sägas ha uppskattat tilltaget. Men hon hade väl (som vanligt) krävt lite fakta, kollat Läkartidningen mm. Räknat lite och funderat. Svenska kyrkans dingeli-dångande på grund av pandemin hade tett sig märklig för henne, tror jag. De döda har det ju redan ringts för: efter dödsfallet kanske, vid pålysningarna söndagen efter, vid begravningen (kanske vid dess början och slut) och vid gravsättningen. Det rings på.
Morsan hade alltså också, i vart fall i sin krafts dagar, räknat på dödstalen i Sverige, insett svårigheten att jämföra men i alla fall.
I relativa tal dog 77,9 personer per 100 000 invånare i november i år. Det är det högsta antalet avlidna i förhållande till befolkningens storlek i november sedan 2010. Dе dog 79,2 personer per 100 000 invånare i november. Inte ringdes det en masse då. Varför inte?
I år då? Vi har haft överdödlighet och underdödlighet, 4 859 fler dödsfall än genomsnittet för 2015-2019. I de flesta länen (undantag Norrbotten, Västerbotten och Värmland) har det varit underdödlighet under november. Det är endast i Skåne och Kronobergs län där det varit högst antal döda förhållande till folkmängden. Jag kan för egen del inte minnas att Svenska kyrkan ringde i klockorna efter Hong Kong-influensan eller Asiaten… Hur var dödstalen då? Och vad ska jag säga till de läkare som menar, att vi drabbats av en svårare influensa än de vanligt återkommande och än svårare och skadligare insatser för att hantera den? Boten värre än soten, alltså. Fenomenet är känt för alla medicine studerande…
Nu ska det ringas för att kompensera inställda minnesstunder. Antje säger i pressmeddelandet att det ska ringas för att minnas (det kan man med fördel göra utan störande klockklang, hade nog Morsan bistert konstaterat) och ”samla våra tankar och känslor kring det som förenar oss som människor”. Som vanligt upptäcker jag ingenting om Jesus. Men vi är en enda mänsklighet som lever under samma himmel. Antje får till det. Kunde det inte bjudas på smörgåstårta vid kyrkornas ringande om det är minnesstund som ska markeras? Eller landgång? Och en tårtbit? Man kan få med sig födan hem på ett coronasäkert sätt.
Vad svarar man på sådant Antje för fram: ”Himmel!” Jag menar ”himmel” som i ”himmel och pannkaka”. Andra kyrkors klockor kan ansluta sig under de 10 bullriga minuterna. Flinka kyrkoherdar hör den uppfordran som ligger i konstaterandet att det ”kan komma” att bli så.
Den Gud som inte sagt något enligt KG Hammar, har väl ändå muttrat om harpors buller – och det kan nog i eminent mening tänkas gälla klockringningar av detta slag. ”Dom är inte riktigt kloka” är, tror jag, det tysta besked om kyrkoledningen som lämnas: Ding Dång!
Och så till sist: Kyrkans klockor kallar till gudstjänst, det är klockornas egentliga uppgift. Så var det sagt också. Ser ni någon biskop eller kyrkoherde på nyårsafton säger ni förstås: ”Gott slut!”