Det är martyrtätt i december månad. Lucia förstås. Tomas före jul. De barn i Betlehem som blev protomartyrer (och tjänar som exempel på hur den totala makten agerar på minsta misstanke och röjer undan allt som är potentiella hot genom sin blotta existens) firas idag och till detta kommer Thomas Becket, som den 29 december mördades i katedralen i Canterbury. Det handlar om Makten kontra Kyrkan och värnandet av Libertas Ecclesiae, Kyrkans frihet. När vi funderar över detta, är vi rätt långt ifrån syföreningar med sju sorters kakor och kyrkoherdens högläsning av Axel Hambraeus bok Prästen i Uddarbo – även om vägen till prästeriet inte var enkel för prästen i Uddarbo, som vi vet.
Ska man uppbygga sig genom att sjunga Gläns över sjö och strand, sv ps 134? Fast uppbyggelsen viker om man 1. vet något om Viktor Rydberg och den liberala teologins grundhållning och 2. letar efter Jesus i psalmdängan. Den är verkligen i ord och ton en produkt av miljöer, som slipat bort det mest anstötliga från Kyrkans allraheligaste tro. Rydberg har ju begått bravaden att både förneka att det var en stjärna över Betlehem och att besjunga den! Den som förstått detta, som tycks vara en uppenbar självmotsägelse, har fattat den liberala teologins DNA. Den liberala teologin är sin egen konstruktion. Liberal betyder att den befriat sig från det Kyrkan hittills trott och bekänt. Då skrivs det inte så mycket om Jesus. Berättelsen formuleras om och handlar om barnet som sover sött.
Nämnde jag att Viktor Rydberg kom från Jönköping? Nä, men det gjorde han. Det finns fler från Jönköping, som skriver uppseendeväckande oklart om inkarnationen och om Jesus i jultider
som dessa. Jag hade ett tag tänkt förtiga faktum, men med Rod Dreher fattar jag, att den här typen av skriverier ska jagas, annars går det oss och våra efterkommande illa. Det mjuka totalitära är likväl totalitärt – fast mjukt just nu…
Modéus I blir förste man till rakning. Han skriver till sina kära vänner i Linköpings stift. Först lägger han ut texten om år 2020 som ett tungt år och konstaterar, att Jobs vänner inte lyckades trösta. Det påminner på sitt sätt om något han kallar ”det offentliga samtalet”. Har någon någonsin erfarit tröst av det offentliga samtalet? Man undrar.
Modéus I konstaterar, att vi ”försökt göra det bästa av situationen”. Diakonins händer har sträckts ut, ibland med en matkasse. ”Kyrkklockor har ringt, digitala gudstjänster har firats, tröstande och uppmuntrande telefonsamtal har ringts.” Nu tackar Modéus I alla för detta och sänder sitt tack – ” inte minst till de kyrko- och församlingsherdar som dragit ett tungt lass i ledningen av församlingar och pastorat”. Ni förstår upplägget. Komministrarna förstår mest och bäst!! Några komministrar blir förvånade, andra uppbragta. De tror inte att kyrko- och församlingsherdar haft det så slitigt detta år.
Adventstidens växande ljusflod i mörkret, Modéus I, går på, ”bär också med sig tröstande och hoppingivande bilder när läget är som det är”. Mitt i domens tid kommer Kristus segraren och Frälsaren rider in i Jerusalem. Stjärnan lyser över Betlehem. Så får vi veta att en koltrast sjunger när det är som mörkast. Allt sammanfattas: ”Ljusen lyser i mörkret. Snart sjunger koltrasten. Ett bättre nytt år är förhoppningsvis på gång. Guds kärlek och välsignelse viker aldrig från dig och mig och oss.”
Jag ber att få anmäla tveksamhet och läser eller sjunger hellre psalmerna vid årsskifte. De brukar både allvar och glädje. Välsignelsen kan vika och om Gud tröttnat på Sverige, Svenska kyrkan och svenskarna borde ingen bli förvånad. Så mycket välstånd och så mycket försummelse av nåd vi har i våra sammanhang!
Nu finns Modéus i ännu en upplaga: Modeus II.
https://www.smp.se/debatt/ljuset-vacker-hopp-om-ett-battre-2021-a4d6fd81/
Modéus II visste berätta att ”Ljuset väcker vårt hopp om ett bättre 2021”. Han talar så mycket klartext den kan göra, som kommer från Jönköping. De känsliga varnas! Om 2020 utslungar han omdömet ”Ett riktigt skitår, om uttrycket tillåts.” Om han nu menar att 2020 var ett riktigt skitår, varför måste han krumbukta? Säg som det är! Men var det så? För egen del konstaterar jag att jag levt igenom nådens år 2020. Jag var evkaristilös ett antal veckor och drar på lite restsymtom, men jag lever. Ett riktigt skitår hade jag väl dött? Eller nationen hamnat i krig i alla fall och städer bombats innan vårt svenska försvar kommit på rull. Som ett exempel på vad ett riktigt skitår kan vara. ”Om uttrycket tillåts” – vem bestämmer vad som är tillåtet nu då? Den skenheliga Jönköpingsfromheten tycker jag illa om, vad tycker ni om den?
Modéus II inser, att vi inte vet hur många jular till vi får. ”Det känns så tråkigt.” Men detta vet vi väl allihop sedan unga år? Nå, då slår han ett slag för riterna: ”Och när vi förlorar riterna som hjälper oss att tolka livet påverkas den existentiella hälsan.” Det är sant, men ett väldigt större problem än vad Växjö stift hanterar. Tron gestaltas i sed och rit. Utan tro blir det tomma gester. Och känns det svårt att förlora det som skapar så mycket mening, traditionsenliga julgudstjänster och glöggkalas är detta meningsskapande nog förlorat för rätt länge sedan – kristet sett. Glögg kan drickas utan Jesus. Men Modéus II ger inte upp. ”Diakonerna i stiftet har utblick.” Så har vi till detta vunnit ”digital utveckling”. Dessutom har klimatet fått en andningspaus – men det tror jag inte är så uppenbart. ”I kyrkan har bönen fördjupats”, vet Modéus II att berätta. Det torde vara rent skitsnack – för om detta kan han ingenting veta. Jag tycker att jag för egen del ber lika dåligt som vanligt och Anden får hjälpa mig att få till det hela, för jag fattar så uselt.
Nu kan man veta att det högre kleresiet oftast klandrar välstånd och gläds när det blir kris och katastrof. Då räknas vinsterna in – och de är fler än förlusterna, berättar Modéus II. ”Vissa erfarenheter kan bara vinnas ur kriser.” Detta påstående exemplifieras: ”Upptäckten att konsumtion och status sällan ger livsmening.” Sådant har jag hört i det kyrkliga så länge jag kan minnas.
Det är till sist ”trösterikt” att julen är här: ”Även om julen blir annorlunda i år, så är det trösterikt att den är här. Vi behöver våra traditioner.” . Vilket är julens budskap om Modéus II får lägga ut ärendet: ”Gud känner oss inifrån, gå vid sidan när vardagen är mörk och bär oss när livet går sönder. Stjärnan skiner över krubban. Ljuset väcker hopp om ett bättre 2021.”
Egentligen inte ett ord om Jesus, ingenting om att själva döden skulle upplösas och att detta var beskedet den första julnatten i ”den skallande tystnaden”. Det är traditionerna vi behöver.
Vad ska vi med ett kyrkoliv och alla dess befattningshavare till om de inte säger som det är? Nu frågar jag inte åt en kompis. Nu frågar jag för egen del. Och jag säger denna protomartyrdag den 28 december: Detta rundsnack är värdelöst, meningslöst, Kristuslöst, verkningslöst. Har ni inte mer att komma med under biskopsluffourna kan det lika väl vara. Om en kyrka som inte bär fram evangeliet finns ett, ett enda, att säga: den ska helst gå under. Tradera betyder både ”lämna över” och ”förråda”, som vi vet. Traitor!
I Kinamockaskogen huserar Dahl och Wisti. Jag toppar med KG Hammar därifrån.
Går det att vara kristen utan att tro på trosbekännelsen?
KG svarar:
”Det är just det som är att vara kristen!”
Ibland ligger till och med Modéuspojkarna i lä för det a-intellektuella, det som låter bra, men som i sak ingenting är. Så blir det för KG, som vet att berätta: ”Gud har aldrig sagt något!”
Utövad sentimentalitet av det slag som präglar liberalteologin möter vi i https://poddtoppen.se/podcast/1544607759/kinamockaskogen/tro-i-kinamockaskogen-med-kg-hammar
Till er andra, ni som bevarats i tron, säger jag med Rod Dreher: Live not by lies! Och lägger till: Ska de va’, ska de va’ redit! Annars kan de kvetta. Tro måste också vara medveten misstro inför det fromsinta!