Den högstämda känslan, på franska pathétique, ska ni inte missa när ni betraktar och begrundar kyrkolivet. De som talar patetiskt drivs av sina högstämda känslor. Bortom förnuft? Visst. Men alls inte overkligt för det. De vet att trycka ut sig väl och de vet att ett icke obetydligt antal människor uppskattar detta. Så var det i den nationalistiska ungkyrkorörelsens tid, så är det i den självtillräckliga samtidskyrklighetens tid också. På mer gemen svenska: Det ska pratas skit – och så pratas det. Jag lutar mig mot profeten Jesaja, som beskriver denna urmänskliga hållning: ”Sluta predika det rätta för oss! Förkunna något behagligt, profetera förföriskt!” (Jes 30:10) Egentligen är det då inte så lite märkligt, att kyrkolivets patetik står fram. Man kunde ju tänka sig att profeternas maningar hade berett väg för en, säg, större realism.
Det är klart att i tider som dessa blir det hög tid för högstämd känsla. Så redigeras nyhetsförmedlingen. Det är till känslorna det vädjas, inte till intellektet. Alltså behövs stämningsbilder, inget egentligt utrymme för kritisk reflektion. Jag blir utlämnad – dvs lämnad i sticket. Nå, jag är pensionist. Jag kan läsa på och på egen hand skaffa mig perspektiv. Det gäller pandemi, klimatkatastrof, politik och kyrkopolitik lika. Den som påpekade att sektbeteendet är utbrett i dessa frågor, ger mig dock ingen ro. Är det så vi ska möda oss i fortsättningen; definiera sektbeteende därför att det slår igenom. Sekten är då inte i första hand en sådan med knut i nacken utan en sådan där man slår knut på sig själv för att inte avvika från flockens mönster. Där fick vi något att fundera på denna adventstid. Är sekten och sektbeteende ett utslag av vad det är att leva i massamhället?
Jag ska självfallet inte enbart betraktas som kritisk mot sekt. Men då ska vi tala om sekt på flaska.
Sekten talar ett eget språk med säregna koder. Det gäller att kunna säga schibbolet på rätt sätt. (Dom 12:5-6) Säger jag att gudstjänstlivet ställts in, säger jag fel. Det har ställts om och språket blir just inställsamt. Att detta inställsamma språk är ett Djävla språk, förstår bara de riktigt fromma, de som har ett sensorium för vad som är sant och vad som är falskt. De vet också att Djävulen är Lögnens furste och att smicker/övertalning hör till arsenalen i kampen om människan.
Jag läser The Rap-Woman, som på Göteborgs stifts hemsida lägger ut texten om En annorlunda jul. ”Julen handlar om att inget blir som förväntat, allt blir annorlunda, för Gud ställer om och blir människa.” Nog är detta tal en kraftfull heresi. Julen handlar om något profeterna förebådat och människor verkligen väntat på. Profetorden förklarar varför han föds i Betlehem t ex. Visst blir det annorlunda, just som profeterna sagt. Allt kom i rörelse för själva döden skulle upplösas, som vi läste i martyrbiskopen Ignatios brev till församlingen i Efesos (ung år 110). Ni hittar brevet i De apostoliska fäderna. Detta beror inte på att Gud ställer om och blir människa. Guds son är efter bebådelsen, då han förnedrade sig, både Gud och människa och detta förblir han i all evighet. En del av min mänsklighet, nämligen min mänskliga natur, sitter nu på Faderns högra sida.
När The Rap-Woman sedan lägger ut änglahälsningen till herdarna som ”en hälsning till oss alla att inte vara rädda” är jag inte heller med. Herdarna greps av stor förfäran. När de är rädda får de beskedet. Hur det kan bli en hälsning till oss alla, beror på ett gott smått av fiffleri. Vi har nämligen mycket att vara rädda för, rädda om och motiverat oroliga inför mycket i tiden och inför evigheten. Det vore kanske bättre om folk hade vett att vara lite rädda? Rädda att gå saker om frälsningen, till exempel.
Att The Rap-woman skickar en hälsning till prästerna och i hälsningen menar, att somliga präster står i yrkeslivet är minst sagt informationsbärande för den som aldrig haft ett yrke (som jag), däremot ett kall och ett antal kommenderingar. Detaljer avslöjar alltid. Yrkesliv!!! Släng sig i väggen!
Annars får Goda grannar ett Martin Luther King-pris. Jag antar att juryn, som delar ut priset, visat sig vara just goda grannar. Detta fredsprojekt ska bli norm i hela Svenska kyrkan, hoppas den ansvariga. Nå, jag som med liv och blod under decennier sett till att fredsprojektet fungerat, dvs med vapen i hand, undrar nu vilka som suttit i juryn och belönat. Kan man få veta, tror ni? Men fredsarbete ihop med Stockholmsmoskén och Islamic Relief – är inte det lite udda? Muslimska Brödraskapet är inte så väl sett i vårt södra grannland Tyskland, som om jag minns rätt förbjudit Islamic Relief? Här är något som inte ska lämnas obesett, tror jag, och alls inte utan kritiska frågor.
Vad är det för journalistiska principer Torsdagsdepressionen omfattar när inget av perspektivgivande information finns med utan mest ett återgivande av ett pressmeddelande? Vilka sitter i juryn som delar ut pris och vad består priset av? Är priset något mer än en reklambluff, alltså patetik? Lite rädd ska nog en kyrkokristen bli. Islamismen är på något sätt kopplat till islam, kan man tänka.
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/fredssamarbete-inom-svenska-kyrkan-far-martin-luther-king-pris
Då kanske vi ska sluta med lite juridik av det slag Svenska kyrkan i helhet tycks oförmögen till. Det är S:ct Filippus församling, som velat ha gudstjänster i Humlegården med 30 pers den 24 dec och 31 december i år samt den 6 januari 2021. Polismyndigheten sa ja – men med åtta-gräns utomhus. Nu ställer församlingen de principiella frågorna till Förvaltningsrätten i Stockholm.
Först påpekar man att smittorisken är försumbar – deltagarna undviker kollektivtrafik, håller 2 meters avstånd, tar med egen psalmbok, fridshälsning i hand förekommer inte och sprit finns att tillgå för en gudstjänst där man står utomhus i 40 minuter. Därefter slaktas polismyndighetens beslut på rättslig grund men också vetenskapligt eftersom man samlas på en stor yta. Smittspridning handlar om många på en liten yta. Begravningsgudstjänsten är inte så omfattande begränsad som det polismyndigheten här driver. Begränsningsregeln är inte nödvändig i detta fall. WHO anförs som auktoritet, men också det faktum att sammankomster i Sveriges domstolar, köpcentra, äldreboenden och statliga arbetsplatser inte reglerats. Nu ska saken alltså prövas.
Intressant att de talträngda kyrkliga ledningarna i övrigt inte ”lyft frågan”, som det heter. Hur är det med herdesinnet när allt kommer till allt? Är herdar bara något man placerar i stallet som prydnad i juletid? Den högstämda känsla, som då infinner sig, kanske räcker även om – eller just då – den blir digital?
Till detta Statsmannen. Han sa att det nya normala är åtta. Jag svarar: ab-normt.
Var finns Vetenskapen (obs! singularis och stor versal!) nu? Vilket sakunderlag har Statsmannen för vad han säger? Föga, kan jag misstänka. I Schweiz anges siffran till 10. Eftersom ingen egentligen vet, måste vi leva i fablernas värld. Det är rätt ynkligt det hela.
Åtta till jul. Men några lagar mat, ställer fram och diskar. De ska väl då räknas till personalen och så blir det åtta utöver? Detta har dock inte något med den grundlagsfästa religionsfriheten att göra, den Statsmannen också är och petar i. Är inte statsmannen rätt patetisk? Även om han inte är någon talare så är han i vart fall högstämd, det ska inte förnekas. Han talar om vuxet ansvar och behandlar oss alla som barn, snoriga småungar.
To be continued…