Ny pandemilag ska det alltså bli. Nog ter det sig märkligt att en sådan inte redan finns på plats och kanske än mer märkvärdigt att de högstämda tal vi fått höra egentligen inte haft något lagstöd. Här har lagats efter läge i ett läge som präglas av oklarhet, osäkerhet och oförmåga.
Inte ens frågan om hur smittan sprids kom det besked om – om munskyddsfrågan ska vi inget säga! Jag fick besked att jag bara behövde munskydd när jag går och handlar. När jag kom in i affären, ICA Grytan i Moheda, såg jag att alla andra hade kläder på sig.
Kritiska frågor om pandeminbekämpningen får anstå något. Det svenskkyrkliga etablissemanget säger inte så mycket. Missionsprovinsen agerade för att få hålla gudstjänst. Vad säger det? Och vad kommer Förvaltningsrätten att säga. Domkapitlet i Växjö ger besked om min skrivelse nästa vecka. Frågan om vilket lagrum som upphäver Svenska kyrkans lagfästa skyldighet att erbjuda offentliga gudstjänster, är inte besvarad i Antjeborg. Men jag anar i allt som sker konturerna av den samtidstids-och samhälleliga religionen, skapelsegiven och därefter präglat av fallet; religion men inte Kyrkans tro.
Mycket kan fungera som njutningsmedel för överklassen. Kolingen såg en tandborste och förmodade, att den var just ett njutningsmedel för överklassen. En lämplig religion kan också konstrueras som njutningsmedel i tiden – med Svenska kyrkan som bas. Det gemensamma är att Jesus inte finns med. Han kan nämnas i förbigående – men då är detta en uppseendeväckande tydlig bekännelse. Jag läser Trovärdigt, där det trovärdiga budskapet lyder: ”Jul, trots allt”. Nu är detta ”trots allt” inte en referens till det där gamla, att Gud trots allt sänder sin Son till den mänsklighet som övergav Honom. Nu är det trots pandemin och regulationerna i anledning av den, som det i någon mening, lite oklart tycker jag, blir jul. Jag mediterar över domprostens ord: ”Jesus delade många av det mänskliga livets begränsningar. Kristen tro säger att Gud själv delade vår lott i Jesus.” Vad kan det domprosten egentligen försöker anförtro mig vara, tror ni? Jag sliter med frågan.
Lysén, missionsförbundaren som är chef i Svenska kyrkan ni vet, och Modéus II begick sig i Smålandskomposten i går. Nu var Lucia på tapeten. Det blev en apologi för Act Svenska kyrkan, som ”arbetar för att bryta traditioner, normer och attityder som skadar flickor, kvinnor och hbtqi-personer”. Jag får veta att ”Lucia gick i döden för sin övertygelses skull. ”Legenden om Lucia är en berättelse om människans rätt till ett värdigt liv.” Modéus II är disputerad. Han aktar icke för rov att ägna sig åt historieförfalskning. Och han missar därmed hela den utmanande poängen, att Lucia var en kristen kvinna som fick betala vad det kostar att vara en lärjunge och därmed utmanar varje fesljummen kyrkokristen och de andra också. Vad återstår? Det gamla vanliga. Den trista moralismen och de trista moraliska föredömena i stället för helgon och martyrer. I stället för att med re-spekt närma sig Lucia, ägnar sig de såta herrarna till att modellera om henne. Detta är inte kristendom. Detta är samtidsreligion draperad i fromma fraser och understundom i from utklädsel. Det låter förstås bra…
https://www.smp.se/debatt/inga-fler-flickor-ska-behova-dela-lucias-ode-0d761dbd
Hur kunde vår allra heligaste tro bli sån här? Jag läser den vackra dikten och tänker att här har vi också den religion, som numera är överklassens njutningsmedel, verbaliserad:
Det är oundvikligt – och tillfället har nu återvänt
när i mörker och snö vi kan fira advent
För somliga: enligt Bibeln och kristen sed
För andra: med att tända ljus och sitta ned
Kanske reflektera över världen som vi ser,
låta verkligheten motivera oss att jobba ännu mer
för jämlikhet, solidaritet, frihet och fred
Det var inte så dumt det där med att ”alla ska med”…
Kan vi ge dom en match – riskkapitalisterna?
Och ta itu med dom uppenbara bristerna
i till exempel skolan, vården och äldreomsorgen
-där det ser ut som om vi lagt alla ägg i den giriga korgen!
Men julen nalkas och med den också hoppet
om det nya som föds och att allt i långa loppet
ska bli bättre och ljusare och ”allt är åter fött”…
-för min egen del önskar jag att det också är rött!
Till alla sossevänner i hela landet
så länge ni orkar och medan ni kan det:
Njut av vintern, var snälla och tåliga
Värva en medlem och håll borta det virus-dåliga!
Dikten är skriven av allas vår Margot Wallström, som biskop Jan Arvid Hellström i andra hand hört uttala att Dag Sandahl, oavsett resultat i biskopsval, aldrig skulle bli utnämnd. Det var då han ställde upp, broderskaparen Hellström. Hur det var med utnämningsfrågan kunde Hellström vetat om han lyssnat på regeringen redan 1979 för den delen. Saken var klar och biskopsvalen var alltså riggade rakt av. Hur känns det? Svenska Akademin är dock härmed tipsad om en diktkonst att beakta vid kommande belöningar. Vems advent firar Margot? Det tycks något decemberdunkelt…
Hur ska jag nu hantera de insikter som infinner sig?
Jag vänder mig med biskopens hjälp till London och Daily Telegraph:
”The things we love are so often under the management of people who don’t seem to like them – trendy vicars, philistine television producers etc – and institutions have to be liberated by outsiders to save them from themselves.” Tim Stanley skrev.
Den allvarliga frågan är förstås vilka utomstående som kan rädda Svenska kyrkan från henne själv när hon tagits om hand av de välvilliga religiösa? Kan det vara vi som ser distansen som uppstått mellan våra liv och kyrkosystemets brist på liv? De välvilliga religiösa dessa är, tro mig, fullständigt livsfarliga för Kyrkans liv. Varför det? De är religiöst nitiska! Det är sådana som 1. låter Lucia dödas för hennes kristna tros skull och 2. sedan använder henne som alibi för något hon stod främmande inför. Hbtgi – vad ger ni mig för det? Inte en krona i fortsättningen till Act, kunde man säga. Eller mer försiktigt: Ta er i akt för Act. Och självfallet för den religion som är ett njutningsmedel för överklassen.
I år har det än en gång slagit mig, när jag läser profeterna, att de riktar strålkastarljuset på denna vår tid. Förunderligt och märkligt, men en läsupplevelse att unna sig. Jag läser Jesaja. Han är riktigt talträngd också om vår tid. Eller om just den – tidlöst?