Jag ska inte klaga, men när jag låg på lasarett i somras, flyttades sovrummet och därmed böcker och papper på ett för mig rätt förvirrande sätt. Jag tränar mig – både vad gäller tålamod och styrka – och försöker få någon slags ordning på allt igen. Det har den fördelen med sig att jag hittar ett och annat och kan vandra i minnena.
Att Bengt Holmberg vann biskopsvalet år 1991 i Göteborg, men Lars Eckerdal utnämndes, det minns många. Det var då det ljögs ihop om alla hatiska brev statsrådet Wallström fått. Jag begärde ut dem och läste. Bluffen synad. Nog var det hat i somliga brev, men inte så som Margot Wallström beskrivit saken. Hatet vändes mot Bertil Gärtner. De kyrktrogna försäkrade mest Margot om sina trogna förböner för överheten.
Så mindes jag plötsligt debatten år 1969 i Svensk Kyrkotidning, den härskande klassens lydiga redskap i Svenska kyrkan. Jag tog årgången, lade mig på mitt läger och läste. En svala gör ingen sommar, men en stormsvala kan vara tecken på storm just. Dåförtiden avfärdade klokt folk i Lund, dvs studenter, Alf Tergels (1935-2007) ställningstaganden. Tergel skrev osammanhängande och dumt, sa vi i sällskapsrummet på Stiftelsen (numera ”Larran”). Kanske någon också sa ”upsaliensiskt dumt”, inte minns jag. Vi borde ha fattat att här talade framtiden. Just så osammanhängande och dum visade sig framtiden bli.
Tergel skrev om Svenska kyrkans öppenhet (SKT 1969 nr 3, s 29). Hans poäng var att statskyrkosystemet var det effektivaste sättet att bevara kyrkans öppenhet. Även om Svenska kyrkan vill vara en folkkyrka kommer på lång sikt endast de få, som regelbundet går i kyrkan, hör till henne om inte statskyrkosystemet består. Inte bara löjtnanten i flottan Göran Frisk svarade genom att ställa precisa frågor. (Svenska kyrkans öppenhet I, SKT 1969 nr 7 s 95)
Tergel menade dock att de av löjtnanten ställda frågorna var besvarade i hans artikel. (Svar SKT nr 7 s 95). Jaha? Det verkar vara ett sjukt svar till Frisk. Men Tergel kanske var rädd.
Pastor Bengt Holmberg tvekade. Tergels artikel ”bjuder på en egenartad läsupplevelse”. Han analyserade Tergels text och fann att Tergel ”konsekvent och energiskt driver tesen att Svenska kyrkan och Kristi Kyrka är två storheter med principiellt olika innehåll och avsikter.” (Svenska kyrkans öppenhet II, SKT 1969 nr 7 s 95) Var detta möjligt?
Om löjtnant Frisk, som väl var kommenderad till en ytattacksflottilj och därmed hade tillgång till skarpa vapen, kanske av Tergel uppfattades som viktig att hålla sig försiktig med och därför fåordigt avfärdades, blev det annorlunda för Bengt Holmberg. Han fick veta att han förespråkade ett annat kyrkobegrepp än Tergel. Och så kom det: ”Eftersom Svenska kyrkan inte uppfyller de krav Holmberg uppställer, varför inte i konsekvensens namn träda ur henne och ansluta sig till ett trossamfund av efterlyst beskaffenhet.” (Svar SKT 1969 nr 7 s 95)
Lite roligt att saken gäller Svenska kyrkans öppenhet just.
Anna Thèrése Lewan tyckte inte det var roligt alls: ”Hur kan den som talar om kyrkans totala öppenhet komma med ett svar av det här slaget?” Hon menade att det måste vara möjligt att göra invändningar mot företeelser i Svenska kyrkan utan att därför tvingas lämna den. Men hon visste, att det här sättet att argumentera förekommer i kyrkodebatten. (Kyrkodebattens ättestupa, SKT 1969 nr 10, s 140)
Alf Tergel återkom och gav besked. Riskerna från de politiska instansernas sida att omvandla Svenska kyrkan till ”staten som organiserad för religiös verksamhet” såg Tergel som minimala. Faran kommer inifrån kyrkan själv, nämligen de grupper för vilka Bengt Holmberg är en exponent.
”Men Holmberg tillhör dem inom Svenska kyrkan, som inte nöjer sig med att existera som en riktning vid sidan om andra utan är ute för att omstrukturera den Svenska kyrkan till något annat än vad hon faktiskt är och trycka på henne sina teologiskt absolutifierade åsikter. För Holmberg och hans meningsfränder finns så vitt jag kan se två alternativ. Att uppge de totalitära monopolanspråken och verka vid sidan om människor av annan uppfattning i Svenska kyrkan eller att fasthålla vid de totalitära-absolutiska åsikterna och dra konsekvenserna av dem. Det betyder att lämna kyrkan.” (Samtal i kyrkan, SKT 1969 nr 14, s 205)
Alf Tergel konstruerar sig en halmgubbe, som han sedan med bart huggande svärd tappert bekämpar. Han tror det han själv konstruerat ungefär som avgudadyrkarna tror den träbit de yxat till. (Jes 44) Vad är det för Kyrka där sådant kan försiggå och vrångbilder/vanföreställningar av medkristna utminuteras som Sanning – och detta utan nämnvärda och i kyrkolivet allmänna protester?
Då stod striden het om kyrka-stat-frågan. Nu kan vi veta ifall det Alf Tergel skrev besannats. I så fall har folkkyrkan fallit. Har den? Av de skäl Tergel anger i så fall?
Somliga av oss som insåg att en kyrka-stat-relation, som bygger på ett grundlagsfäst men i sak tidsbegränsat undantag (en övergångsbestämmelse), inte kan bestå, har konsekvent varit församlingspräster. Vi har dessutom tänkt oss att det vore en poäng att bedriva inomkyrklig ekumenik, dvs hantera splittringar. Tergel omfattade inte ett sådant program. Nu vet vi att han inte stod ensam. Utmönstringsentusiasterna var inte bara entusiastiska utan många och politiskt dominerande. Under tal om öppenhet bedrevs slutenhetens poltik. Detta var och är ren maktpolitik. Den är rakt av okristlig, om detta ska vara något att nämna i sammanhanget. Var det på grund av utmönstringsentusiasmen som folkkyrkan tappade folket – trots allt? Eller på grund av kommunikativ otydlighet? Till detta tema tänkte jag återkomma.
Bengt Holmberg vann alltså biskopsvalet 1991, men Lars Eckerdal utnämndes. Skulle ni fråga mig vem av de två som mest verkar vilja verka med människor av annan uppfattning, så vinner Bengan. Huruvida på knockout eller poäng lämnar jag osagt. Frågar ni präster i Göteborgs stift, berättas hur omtänksam Lasse var mot präster som i olika meningar mer misslyckats än lyckats – eller kanske lyckats ställa till det. Rätt ska vara rätt. Men hade Tergel fått råda hade Bengt Holmberg varit rökt och många av oss med honom. Hallå, hallå! Är det trots allt inte så att Tergel/Tengil får råda? Framtiden är redan här…
Själv är jag mest omtumlad av insikten om den konsekventa idiotin.
Jag lugnar mig med en av Sveriges populäraste nya artister och hans Kilo.