Nog finns det skäl att svettas i klimateriet. Stackars Emrén avfärdades i mejl till mig därför att han i en annan fråga tänker tokigt, frågan om nattvardselementen. Nu hör jag till den lilla skara som inte tillber eller dyrkar dr Allan Emrén – men ska han inte avfärdas med rimliga argument i vilken fråga han än tar upp? Guilt by association? Nja, inte riktigt min melodi. Allan Emréns poäng kommer man inte så lätt förbi. Det finns inga mätresultat som ger besked om hur vidunderligt stor den antropocena påverkan på klimatet är. Är det inte för tidigt att se det? Nja, vulkanutbrott brukar rätt kvickt kunna avläsas liksom effekterna av El Nino.
Nu är jag docent. Det är fint och tyder på viss vetenskaplig kompetens. Biskopen hörde av sig och menade att ”Science is the belief in the Ignorance of the Experts.” Richard Feynman, som sa just detta, ska väl ses som ”one of the 20th century’s greatest physicists”. Också om han hört till de minsta bland profeterna, kan han ha rätt för det. Misstro experterna, dvs nödga dem att ge argumenten och granska deras argument genom att falsifiera dem, som vi lärt oss av Popper.
Jag fick svar apropå artikeln i Stiftskalendern, som jag skrev om i måndags:
”Liten saklig rättelse. Min angivelse om en ökning av uppvärmningen på 2,1 grader ( inte bara under sensommaren 2020 utan med total angivelse som gavs aug 2020 när jag skrev artikeln) är av klimatologisk karaktär. Jag kan förklara vad det innebär när eller om vi träffas. Dina temperaturangivelser ingår alla i den klimatologiska siffra jag angav.
Tyvärr blev dina angivelser och din argumentering sådan som om en 72-årig gubbe som på midsommardag med en temperatur på + 4 grader, vilket mycket väl kan hända nästa är, utbrister: ’Fyra grader på midsommar. Då finns det ingen global uppvärmning.’ Men tyvärr gör det..
Däremot kan man med Allan Emrén och andra som jag känner fundera på varför. Men det är en annan och för dig mycket mer avancerad historia…”
Nu får den som utsatts för åldersdiskriminering ändå försvara sig. Vi diskuterar antropogen global uppvärmning. Stiftskalenderförfattaren har nog inte läst docenten Bengt Lidforss inlägg från 1904 (eller kanske tidigare) där han menade, att det låg i korten att temperaturen skulle öka – och mest vid polerna. Det var vid en tid innan vi flög eller hade bilism. Vid den tiden fjärtade folk mest och kor än mer. Lidforss såg fram emot ett varmare klimat efter Lilla Istiden.
Hur är det då med sommarvärmen? Klimatet har inte överallt blivit varmare, läser jag i boken Global nedkylning av Fredrik Charpentier Ljungqvist, Norstedts 2009 (s 271) Klimatet varierar kraftigt i sig självt (aa s 281). Det beror på att jorden är en föränderlig organism, där människan bara är en liten del (aa s 292). Tege Tornvall ställer frågan Tänk om det blir kallare? (Bizcom 2016). Han påpekar, att världens skördar ökat mer än befolkningsökningen (aa s 179). Det är en följd av återhämtning efter Lilla Istidens slut. Men också Tornvall anar en kommande köldperiod.
Finns då en global uppvärmning? I någon och rätt självklar mening ja. Efter Lilla Istiden återhämtar sig jorden. Kanske återstår frågan i vilken mening vi talar om uppvärmning. Det är det som för mig är en ”mycket mer avancerad historia” än för stiftsbokens bidragsgivare… Visst det har varit varmare i Uppsala. År 2000 översteg årsmedeltemperaturen 7 grader – liksom 1988, två år på 1930-talet, två år under 1770-talet, två år under 1730-talet samt år 1723. (Gösta Pettersson, Falskt alarm. Klimatfrågan ur vetenskaplig aspekt, s 167, kan laddas ner från nätet, men finns också i tryck 2019).
Så vad nu? Den ”klimatologiska siffran” tycks inte alla förståsigpåare förlita sig till. Av historiska observationer från t ex Uppsala ”kan man inte se spår av någon effekt från koldioxisutsläpp”. Jag antar författaren menar utsläpp orsakade av mänsklig aktivitet. (Magnus Cederlöf Att mäta jordens temperatur, i Elsa Widding, Klimatkarusellen, Uppsala 2019, s 155). Cederlöf påpekar att det inte är på särskilt många ställen på jorden som temperaturen mätts under längre tid (aa s 156)
Den 72-årige gubben, som marteras av + 4 grader (mitt livs värsta har nog hittills varit +10 midsommarafton – samma temperatur som julafton året innan – när vi hade frusna gäster från Italien, San Egidio, hemma hos oss i Kalmar), kanske inte måste förneka en global uppvärmning, men kan undra över varför det ska vara så svårt att få fram obestridliga fakta att förhålla sig till. Och min fråga gäller inte vad Gud åstadkommer, det vi kallar ”naturligt”, utan vad människor ställer till med. Vad är vad och vad kan vi påverka på ett meningsfullt sätt? Tänk om Gud i sin nåd ger oss lite plusvärme de närmaste somrarna?
Nu kan den 72-årige gubben också bekymra sig efter den gångna helgens tidningsläsning om Andreas Malm, en grön fascist. Klimatfrågan ska drivas med våld; sabotageaktioner, fysisk demolering. Malm tömde däck på stadsjeepar för tio år sedan. Nu får det bli lite mer, anar vi. Malm förespråkar sabotage och förstörelse av egendom. Det teologiska problemet i sammanhanget är förstås, att Malm på sitt sätt är en konsekvent eko-fascist. Just nu bekämpas den sortens fascism av vetenskapliga, kritiska frågor hur det egentligen står till på denna jord. ”Science is the belief in the Ignorance of the Experts.”
https://www.svd.se/klimatrorelsen-maste-sluta-gulla–dags-for-sabotage
Förresten vet jag hur kristligheten avfärdar alla besvärande frågor. Precis som författaren i stiftskalendern gör, med argumentum ad hominem eller möjligtvis argumentum ad ignoratiam; med hänvisning till ålder eller okunskap. Det är precis så kristligheten avfärdat samtliga frågor om det gudomliga riksdagsbeslutet i riksdagen år 1958, det enda gudomliga riksdagsbeslut som i modern tid fattats i Sveriges land. V.S.B.