Malmö FF mötte Djurgården. På MFF-sektionen hade en ensam djurgårdssupporter hamnat. Djurgården gjorde det första målet. På MFF-sektionen var det helt tyst, men djurgårdaren reste sig och lyfte jublande sina händer (jfr sv ps 292:1). Tystnaden på sektionen i övrigt var – öronbedövande. MFF-arna tittade på djurgårdaren. Så hörs efter en lång stunds tystnad en malmöitisk stämma: ”Sicken fubbik, gå på fotboll i en sån rockajävel.”
Det är det Malmö som var, den stad som inte lät sig imponeras eller bekommas av något. Jag förstår att vi inte är där längre. Och djurgårdare med flera i Stockholm, som ser stora belopp skattemedel transfereras just till Malmö och inte bara till glesbygdskommuner, börjar mullra. Hörs det mullret, och tas det på allvar, eller styrs det mesta av ideologiskt seende och hörande?
Jag ogillar bokbränning. Jag ogillar också att böcker kastas i container. Egentligen ogillar jag att böcker rensas ut från bibliotek i stället för att gestalta hur de hakar i varandra och komplicerar läsarens tillvaro. Det är en sak. Jag är dock dömd för uppvigling, BrB 16:5 – men frikänd av Hovrätten över Skåne och Blekinge. Det berodde på att jag menade att min militärtjänstgöring syftade till att värna grundläggande fri- och rättigheter, t ex rättigheten att säga eller skriva ”Vägra döda – vägra värnplikt”. För egen del menade jag, att jag genom att inte vägra värnplikt vägrade döda och värnade just grundläggande fri- och rättigheter. Också av angivet slag.
Ska då rätten att bränna en bok värnas i det svenska samhället? Sannolikt måste svaret också av en bokvän bli ”ja”. Att brännandet i sak är dumt är en helt annan sak. Att det var en dansk som ville bränna är av historiskt intresse. Danskar som rest till Sverige har före år 1658 bränt betydligt mera. Kyrkor med biblar och kyrkohandböcker till exempel. Det finns historiskt sett folk i Kalmartrakten, men också i Moheda, som hade varit tacksamma om dansken nöjt sig med att bränna en koran.
Var det alltså fel att porta advokaten Paludan? Ja. Vi är numera broderfolk. Det hade likväl varit olämpligt att bränna en koran inlindad i bacon i Malmö, men traktade Paludan och Park efter det, så får de. Vi har yttrande- och demonstrationsfrihet. I det här landet hålls ingenting heligt – mer än den heliga värdegrunden – ”alla människors lika värde” – men också ett papper där denna värdegrund finns nedskriven får brännas, och själva den intellektuellt men inte emotionellt innehållslösa satsen får öppet ifrågasättas.
Nu brändes tydligen en koran (men utan danskt bacon) och stor oreda under Malmös himmel utbröt. Det är logiskt, som det mesta i sammanhanget. Muslimer håller koranen för att vara en helig skrift och den får inte utsättas för förakt, avståndstagande eller brandattentat. Sker detta, reagerar muslimer. Alla som reagerar behöver inte vara särskilt troende, de finner en form för att agera. Också detta är logiskt. Undersökningar ger besked om ett utanförskap och en frustration, som måste ta vägen någonstans. Att bränna en skola eller attackera poliser är logiska handlingar. Lika logiskt är det, när muslimska mammor vill möta socialtjänsten i Växjö för att överlägga kring vad som kan göras, när små barn ser upp till kriminella äldre syskon. Kanske finns en logik när gäng kastar sten mot polisen i Ronneby också. Finn logiken!
Logiska är också gängkonflikter eller ungdomsrån. Gängkonflikter – därför att det handlar om affärsintressen, som värnas med tillgängliga medel, våld till exempel. Ungdomsrånen? Ungdomar som inte ser sig ha någon framtid, inte hänger med i skolan och inte kan räkna med något egentligt jobb, etablerar sig som småkriminella och behöver både kapital och snygga kläder. Det skaffar de sig. Mobiltelefoner kan de kanske sälja, men lika viktigt skulle jag tro att det är att ta dem, för att offren inte ska kunna ringa någon och berätta vad som hänt.
Självfallet, lika logiskt, är den mediala verkligheten försiktig med att skriva om detta. Det blir lika konstigt som när det berättades om parkarbetare i Malmö, som rostat igelkottar de fångat vid höststädningen i Pildammsparken och ätit upp dem. Nyheten var upprörande och helt obegriplig tills Jan Guillou förklarade att parkarbetarna var romer från Balkan. Var det rasism att återge en faktisk omständighet? Är det rasism att påpeka att muslimer är logiska och tar sin tro eller sin utsatthet på allvar, något Antje med sin ideologiskt bestämda syn inte kan fatta. Hon vill ha en värld av grannar, men vill grannarna noga taget ha hennes värld? Islamic Relief är en härva att nysta i och insikten att muslimer (om än bara namnmuhammedaner) har en egen agenda som förändrar landet Sverige, får inte kommenteras. Men nog är det så och nog måste det vara så. Logiskt sett.
Jag läste på om klansamhällen i Somalia och Somaliland. När politiska partier spelar med för att få ett icke obetydligt tusental röster, har detta samspel dragit undan det fundament den svenska demokratin vilar på. Här har sannolikt socialdemokraterna det största ansvaret. De kunde inte låta bli. Det är logiskt. Men livsfarligt – demokratiskt sett. Mordet på Fadime eller berättelser från Uppsala (vår vän herr Omar har en del att förtälja) kan av ideologiska skäl inte tas på allvar. Då skulle nämligen, det är logiskt, själva ideologin falla samman och frågan anmäla sig: Vad gör vi nu?
Antje hörde av sig. Jag vet inte om det hon säger stämmer.
”Gud ger gåvan att odla hopp också i svåra situationer.
Det finns ett överskott av godhet i vår värld, trots all ondska.
Vi kan och är fria att öka på detta överskott.”
Är vi verkligen med vår trälbundna vilja så fria? Det hade dr Luther betvivlat. Tror jag. Och aposteln Paulus. Rm 7:18. Och det där överskottet? Skulle inte det goda tyska folket kunna säga just detta när koncentrationslägrens utrotning pågår för full maskin? Hur tänker ni?
Inte vet jag vad som är alternativet till ett gott liv i detta land med den nya brottsligheten eller det sönderfall vi ser. ”Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus”, hörde jag Herren Jesus säga (Mt 23:38) Och det ska kallas evangelium, glatt budskap! Att Antje i detta läge inte har något att säga, fattar jag. Eller kan hon förklara vad som är den troliga – logiska – förklaringen till att Västra Skrävlinge kyrka (Malmö) under sju kvällar/nätter utsattes för vandalisering? Missnöjda konfirmander? Arga kyrkobröder? Kv’nn*pr*stm*tst’nd*r*? Arga församlingsbor 70+ som portats från gudstjänster och församlingsaktiviteter på grund av Covid-19?