4 minuter måste redningen med vete sjudas för att vetesmaken ska väck, lärde jag mig i våras. Jag hade aldrig riktigt tänkt på den saken så. Och aldrig med klocka i hand. Men jag förstod vad jag saknar i mässan. Smaken av vete. Den fanns där förr. Nu ska vi få avglutinifierat hela bandet. Men jag vill ha en mässa med vete, en med skapelse och smak av skapelse. Varför blev det avglutinifierat? De glutenintoleranta kan skötas väl med oblater av vete som avglutinifierats. Men vi andra? Ska jag gå saker om skapelsesmaken för att prästerna inte kan hantera distributionen annars?
Jag ska inte fråga hur många som är glutenintoleranta. På norra Öland frågade jag. ”Ingen”, blev svaret. Nå, det blev två. Det kunde jag hantera.
Att jag i högsta grad numera betvivlar om Jesus knutit något sitt löfte till det som Ersta tillhandahåller, vet ni. Guarkärnmjöl, potatismjöl, majsmjöl – idel ting Frälsaren inte hade till hands i det Heliga Landet, då den heliga handlingen instiftades. Och jag menar att Kyrkan väl förvaltat det heliga mysteriet fram tills någon fick för sig att ge sig på själva materian. Det ska vara vin och bröd och för att slippa allt tjafs gör vi som vi gjorde när jag döptes, konfirmerades, prästvigdes och började som präst. Studentrumsdiskussioner i teologi föraktar jag numera. Det beror förstås på att de förs på betald tjänstetid…
I Coronatider avslöjas mycket, t ex hur lite det faktiskt arbetas i det kyrkliga, men också vilka avgrundsdjup som kan iakttas mellan de kyrkligt förnyade och de som främst framträder som liturgiposörer. När allt kom till allt kunde ju många präster (och biskopar) lämna det kristtroende folket mässlöst 3 (tre!) månader. Och därmed världen, ett tema jag gärna broderar på. Vi firar mässa för att världen ska leva! Därmed håller vi en del ondska på avstånd.
Nej, jag är inte sakramentsmagiker. Mässan tas emot och människor av kött och blod bär den med sig och därmed finns lite nåd kringspridd i världen. ”Vad själen är i kroppen, är de kristna i världen.” Så vad när det blir mässlöst – ett helt kvartal?! Och värre: gudstjänstlöst! Har vi haft det så i landet någonsin efter hednisk tid?
Nå, jag kan vara nöjd. Jag har ju sett ett antal skojarpräster svänga med för att inte komma efter. Svart kappa predikar de inte i. Stolor av det mest vidunderliga slag pyntar de sig med – i den mån de alls har några gudstjänst (jfr ovan!) De gör just det som de kyrkligt förnyade gjorde och kritiserades för, men dessa de fina prästerna undgår kritik. Jag tror det beror på kyrkoherde Egon Åman, han som till de kristna gymnasisterna gav liturgiskt fribrev: ”Ni får göra vad ni vill, bara ni inte menar något med det.”
Jag har nu lagt fram en tolkningsnyckel. Frågan för varje döpt, som inte nöjer sig med att vara fänad utan vill vara som folk, blir enkel: ”Menar prästen något med det som görs liturgiskt eller inte?” 3 månaders inställt gudstjänstliv berättar en hel del. Inte så mycket om Covid-19 som om präster och biskopar. Glöm inte vad ni bevittnat. Eller: The Proof of the Pudding is in the Eating.
Mitt råd: undvik präster som visat sig vara posörer och stå skeptisk inför präster som nu urskuldar sig. De följde bara order (från biskoparna). Har ni hört repliken förut? Det finns andra präster, de som fattat hur få vi är och hur viktigt det är att Kyrkan i tider av nöd följer sin kallelse och verkligen firar.