Karin Janfalk lägger ut ÖKA:s budskap. ÖKA är gruppen med den lögnaktiga beteckningen Öppen kyrka för alla, för den har sin spets bestämt riktad mot företrädare för fulkristendomen. ”För alla men inte för er!” alltså. Annars hade utbrytningen ur POSK aldrig skett. Nu är deras kyrkoprogram att Kyrkan ska vara Mädchen für Alles.
https://www.kyrkanstidning.se/debatt/manga-men-inte-alla-tolkningar-ar-mojliga
Janfalk är stiftskonsulent, men tydligen inte av det välinformerade slaget: ”Varför just synen på identitet och sexualitet är sådana områden har jag inget riktigt bra svar på.” Borde hon inte ha just ett bra svar innan hon tar plats i offentligheten?
Nu tycker hon att ”det enklaste vore ju om vi bestämde oss för att fokusera på vilka val vi själva vill göra”. Gärna det. Men hur går det till i mass-samhället där vi domesticeras av viktiga men anonyma normsändare? Då framstår bibelläsaren som mer vidsynt med intressantare samtalspartners. Fast kanske inte om Janfalks bibelanvändningsprincip ska gälla? Den styrs moralistiskt med frågan ”hur vi var och en speglar oss i Bibelns berättelser”. Individnivå – men inte Kyrkans sätt att umgås med den Heliga Skrift. Janfalk missbrukar Guds Ord!
Som alla moralister vill Janfalk tydlighet. Hennes egen:
”En organisation kan inte säga både ja och nej. Här säger Svenska kyrkan ja. Det finns en gemensam hållning och därför ett ansvar för var och en i vigningstjänsten att förhålla sig till den på ett bra sätt”.
Värdeomdömena lämnas oförklarade. Bra sätt? Och säger Svenska kyrkan i fråga om samkönad vigsel just både ja och nej? Ska jag hänvisa till 2009 års kyrkomöte, där inlägg radades upp men debatt i frågan undveks?
Vid tillfälle ska det bli annorlunda. Det finns olika syn på samlevnad och äktenskap. ÖKA
”tar oss samtidigt rätten att jobba för en förändring på sikt.” Det är lömskt. De driver sin sak, inte frågan, inte samtalet. Här är de verkliga kyrkoförstörarna. Stå dem emot. Janfalk ger tips om hur det går till:
”Varken rösträtt för kvinnor, kvinnors tillträde till vigningstjänst eller något annat viktigt beslut hade kommit till utan ”gaphalsar” och människor som tar till och ”går för långt”. Med glädje och stolthet ställer jag mig i skaran av sådana.”
Janfalk är stiftskonsulent. Nästa gång hon visar sig i ett pastorat eller ett kontrakt är det fritt fram att gå för långt. Planera helt enkelt en mötesstörning; visselpipor kanske. Grytlock? Ill-listiga och illvilliga frågor. Hon gillar ju gaphalsar och särskilt mycket Guds rikes gaphalsar, får man förmoda. Sätt dit henne. Låt henne svettas. När det hettar till och blir upprört, behåll lugnet och njut.
Ämbetsfrågans gaphalsar? Margit Sahlin skrev bok och artiklar. Märta Tamm Götlind likaså. Andra höll föredrag; Ester Lutteman t ex. Ska de kallas gaphalsar, dessa intellektuella kvinnor? Gaphalsarna var andra, mindre pålästa. Ska de vara förebilder?
Märker ni nu att Janfalk blir nytotalitär ihop med XR eller BLM? Fattar hon själv vart hennes gaphalsprogram för oss? Till den rena anti-intellektualismen! Så kan Kyrkan inte leva. Det hör till försvaret av demokratin att sätta åt de nytotalitära! Också dem som häckar på kyrkliga kanslier.
Bibelfrågan återkommer. Somliga varsnar det poserande hyckleriet: ”Tro det om ni vill, också Öppen kyrka går till Bibeln och bönen för att tillsammans med varandra och Gud försöka lyssna in vilken väg vi ska gå.” Tillsammans med varandra och Gud – så uttrycks hållningen inför Helig Skrift!
Detta ställningstagande skulle naturligtvis kompletteras med det där med viskningar: ”Möjligtvis viskar Gud så tyst ibland att vi hör lite olika saker och ja, det får vara okej.” För den fulkristne är förhållandet icke detta. Där är i stället – med reformatorerna – insikten om Guds Ords klarhet.
I Göteborgs stift finns en stiftskonsulent, som inte omfattar denna bärande reformatoriska insikt. Hon och hennes Parteigenossen inväntar tillfället när de kan trycka tillbaka/bort dem som tänker bibliskt och reformatoriskt. Våra motkristna är i vart fall tydliga. Varför då vara otydlig inför tydligheten? Konfrontationen är en kristlig dygd. Särskilt konfrontation av dumheten.