De små exemplen visar det övergripande mönstret. Problemet är att det övergripande mönstret kan bli så mödosamt att ta till sig att mången ger upp. Särskilt de som i det längsta 1. hållit sig medvetet omedvetande 2. tolkat allt till det bästa, bokstavligen allt och 3. avvisat all annan analys som illvilligt förtal. De får problem. De går sin väg. Till andra sammanhang eller till inga sammanhang alls. De har konstaterat att den Kyrka deras konfirmationslärare höll som sin, inte längre finns.
De välvilliga finner strategier att undvika de små exemplen och undviker därmed att se något som helst övergripande mönster. Det är detaljer man kan undvika på samma sätt som seglaren skickligt undviker grynnor och grund. Oftast är detta förhållningssätt karriärbefrämjande. Detaljerna är alltid undantag. Svenska kyrkan är stabil, hic robur et securitas. Nu som alltid. Vi andra studerar de små exemplen och ser något helt annat än vad de välvilliga vill se.
Som det där med Act Svenska kyrkan, som det ska tas rikskollekt till på söndag. Jag ser glädjeyttringen när Costa Rica tillåter HBTQ-personer att gifta sig. ”Act Svenska kyrkans partner trotsar motståndet och erbjuder välsignelse över dessa äktenskap.” Det är väl denna lilla kyrka Växjö stift håller ihop med? Vad säger Act Svenska kyrkan då? ”I tider av en tydlig global backlash för demokrati och jämställdhet, och inskränkningar av mänskliga rättigheter som underlättas av effekterna av covid-19, ökar värdet i att dela och glädjas över att kärleken fortfarande gör sina segrar i denna värld:”
Vad vill Act Svenska kyrkan då? ”Idag vill vi fira alla människors rätt att uttrycka sin kärlek. I många år har Act Svenska kyrkan varit del av kampen för HBTQ-personers rättigheter och nu har en viktig milstolpe nåtts.”
Nu delar jag på intet sätt vare sig analysen eller glädjen. Act Svenska kyrkan är fortsättningen på SKM, Svenska Kyrkans Mission, och Lutherhjälpen, ärorika organ för mission och internationell diakoni. Dem ville jag stödja. Till Act Svenska kyrkan vill jag fortsättningsvis inte ge ett enda öre. Jag uppfattar bara ett bedrägeri, iscensatt av aktivister. Samma aktivister här som där.
https://www.svenskakyrkan.se/act/nyheter/tillsammans-i-ny-seger-for-samkonade-aktenskap- Hur ska jag pålysa en kollekt till Act när jag skulle vilja avlysa den? Den gamla metoden var kollektvägran. Nu kanske jag bara skulle citera Act-texten om HBTQ och se om det påverkar kollekten.
De andra exemplen är de från församlingsliv återkommande. Jag kan ta Kropp som exempel idag. Beslutet att inte hålla några påskgudstjänster inomhus visade sig vara bra, tydligen så bra att det i Kropps församling bara är friluftsgudstjänster sommaren igenom. Ingen högmässa så långt ögat når. Ibland ska man ta med egen kaffekorg, andra gånger nämns inte den lilla detaljen. Jag är inte helt klar över vad det betyder. Men att Livets bröd och Välsignelsens kalk inte utskiftas, det har jag helt klart för mig. I Kropps församling ingår uppenbarligen sju församlingar av gammalt märke. Nu är det en – allt i ett – och alltså på så vis ingen högmässa alls under hela sommaren i sju traditonella församlingar. Vi är tillbaka i något som några av oss trodde var ett övervunnet stadium av ogudaktighet.
När den manlige prästen, 25% av prästerskapet i församlingen, har gudstjänst tre söndagar i sommar står det AS i kungörelserna. Det är kanske inte så roligt. Eller så är det det.
Konfirmanderna ska gå på tio gudstjänster och kan välja mellan tre grupper: en heter ”Exciting”, här prövas olika äventyr. Den andra heter”Adventure” och här blir det vandring i norra Sverige i maj. Den som längtar efter fysisk aktivitet kan välja ”Adventure”. Gruppen ”Summertime”, träffas tre veckor och åker några dagar till Amsterdam, alternativt Strandgården utanför Halmstad. I den gruppen är vi glada åt gemenskapen och att få finna glädjen i att vara tillsammans precis sådana vi är. Men varför konfirmeras? ”Konfirmationen är ett sätt att bekräfta att också just du är värdefull.” Värdefull kunskap allt det jag kan hämta i församlingsbladet, må jag säga. Begriplig information om något som är. Vi är rätt långt från det kyrkligt förnyade idealet.
Det finns många bilder i bladet. Några är bilder från friluftsgudstjänsterna, som presenteras som andakter. Jag borde blivit kyrkvaktmästare, för jag räknar alltid. Nå, också en sådan i den högre matematiken föga bevandrade kan räkna fingrar och tår och det räcker för skallräkning, att se hur många som kommer. Ibland behöver jag inte ens ta till tårna. Det tycks inte som om någon personal permitterats.
Idag skulle folket varit ledigt och vi haft högmässa i Göteryd kl 10. Pingsthelgen är avskaffad och folket har bedragits på två lediga timmar om det verkliga utfallet kontrolleras. ”Nationaldagen” kan infalla olika dagar men annandagen alltid en måndag. Lurade! För att fira något så overkligt som en idé, nation, i stället för något så verkligt som Anden. Är nation något overkligt? Det måste den väl vara eftersom vi har olika nationaldagar i Sverige. Sapmi t ex.
”Så när börjar upproret?” undrade min vän kyrkoherde S.
Jag tycker att athanasius.se erbjuder en möjlighet att markera att vi finns, vi som genom hela Kyrkans historia markerat att Kyrkan är något utöver det i samtiden politiskt lämpliga. Skaffa er några pins och bär dem. Inte som utslag av steril protest, men i stolthet över att markera att det alltid finns alternativ.
Självfallet räcker det inte med de stillsamma markörerna. Men utan dem blir det inget annat. Och det andra? Det kommer, när det börjar talas om hur det egentligen är och förklaras hur det har kunnat gå så här illa för fädernas Kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden. Hur var det? ”Frid åt Guds kyrka var kampen värd” och ”Komme nu åter till strid för Gud / Skaran sin konung till möte, / Väpnad och villig, i helig skrud…” Så sjöngs i Svenska kyrkan. Vad tror ni J.A. Eklund sagt om han sett vad vi ser och tydligen finner oss i? (jfr sv ps 169 i 1937 års psalmbok).