Jag visste inte att tagetes är bra mot pest. I varje fall var den den på medeltiden. Och helande i största allmänhet, kanske? Tagetes gyllene symboliserar dessutom Marias härlighet och plats med alla de heliga i himlen. Så kallas tagetes Mary’s Gold. Jag fick från mina engelska kamrater i fromhetsbranschen instruktion att läsa Lk 1:47-56 och meditera över Maria, som har sin son i knäet men ser och hör oss.
Jag skulle kunna vara glad över min kropp också, skrev fader Barnes. Den är dödlig och bär ibland på smärtor (”om en man som fyllt 40 år vaknar utan några krämpor beror det på att han är död”, sa min vän doktorn) men – och det är finessen: min kropp är den plats Anden vill komma till, bo i och förnya. Jag piggar på mig. Tror ni att jag hastade till trädgårdsmarknaden vid ICA Grytan för att köpa några plantor? Självfallet. Men där hade pensionärerna varit och köpt mer blommor än vad någon kunnat planera för. Jag är numera tagetes-frälst utan tagetes om inte annat (men jag har en plan.)… Och rosmarin, ännu en Maria-växt, planta har jag i alla fall.
Mary’s Gold! Ska jag be henne att hon ber att jag i nöd och bedrövelse ska erfara Guds nåd? Det tycker fader Barnes. Sådant stöter somliga fromma för pannan. Nå, om jag inte ska be Maria, tänker någon av er andra be om detta för min räkning? Jag bara undrar. Jag kan fråga åt en kompis också.
Kyrkoherde L, låt oss kalla honom kyrkoherde Lojal, kanske hanterar att han fått en skriftlig erinran, inte minst som den kommer från Härnösands domkapitel. Men om så inte är fallet, ska jag be Maria att be för honom som är i – av domkapitlet orsakad – nöd och bedrövelse. Varför? Den fähunden (domkapitlet skriver inte så, men med någon inlevelseförmåga i domkapitelsbeslutet har jag fattat vad kapitlet menar), den fähunden har inte sett till att skicka uppgifter om pastoratets fastighetsinnehav till det centrala fastighetsregistret.
Är detta verkligen en uppgift för en kyrkoherde som regleras av prästlöftet om ”skyldig lydnad”? Det menar domkapitlet och prickar alltså kyrkoherde Lojal för illojalitet. Kyrkoherde Lojal hade kännedom om att uppgifter skulle skickas till nationella fastighetsregistret, men uttryckte sin mening, att han inte hade för avsikt att registrera eller låta registrera uppgifterna.
Kyrkoherde Lojal skickade dock den 1 juni 2018 e-post till stiftets byggnadsingenjör och skrev: ”Vi saknar information och någon form av välvilja från Härnösands stift” och ville att stiftet skulle återkomma så skulle kraven rapporteras till kyrkorådet. Kyrkoherde Lojal fick material, men ställde den övergripande frågan ”vad är rikskyrkans/stiftets syfte med att ha kontroll över en annan juridisk persons (församlingens) fasta tillgångar”.
Kyrkoherde Lojal erbjöds att gå en kurs i fastighetsfrågor/register. Kyrkoherde Lojal förklarade att detta var han ointresserad av. ”Vi har och kommer alltid att ha eget ansvar för våra fastigheter.” Det framgick att kyrkoherde Lojal skulle vara ”glad om du och din huvudman inte kontaktar oss i frågor rörande våra fastigheter i fortsättningen”. Han får inte vara glad, kyrkoherde Lojal, det är uppenbart. Han kanske aldrig mer blir glad? Domkapitlet började nämligen utreda honom för brott mot avgivet prästlöfte.
Kyrkoherde Lojal avvisade anklagelsen. Fastighetsförvaltning är kyrkorådets ansvar enligt kyrkoordningen. Kyrkoherde Lojal har inte heller vägrat att registrera något och om så vore, har detta inte med vigningstjänsten att göra. Kyrkoherde Lojal har lojalt meddelat kyrkorådet vad som gäller, nämligen en förpliktelse att registrera och vill inte kyrkorådet detta ska inte detta läggas kyrkoherde Lojal till last. Han ”förnekar det som läggs honom till last”, heter det.
Nu har domkapitlet kommit fram till skälen och beslutet. Konkret betyder det att ”prästen ska vara lojal mot Svenska kyrkan och hennes ordningar samt visa solidaritet i förhållande till stift och församlingar och medarbetare av olika kategorier, att prästen ska tolka sitt uppdrag i kyrkan i en from och tjänstvillig anda, att prästen ska ge och ta emot kritik med en ödmjuk och positiv avsikt till gagn för enhet och sammanhållning samt att prästen ska besinna att hans eller hennes ord och handlingar är av största betydelse för kyrkans anseende och trovärdighet.” Allt detta är sådant som med sakskäl av påven kunnat läggas också doktor Martin Luther till last. Jag noterar att det inte sägs något om Herren Jesus eller om prästens uppgifter som Verbi Divini Minister… Riktigt vad det där med ”from anda” betyder, förstår jag förstås inte heller.
Domkapitlet tilldelar kyrkoherde Lojal en skriftlig erinran. Antagligen är det skräp till präster som inte någon gång tilldelats en skriftlig erinran, eller i varje fall en muntlig. ”I egenskap av kyrkoherde, och därmed också ledamot i kyrkorådet, har han haft alla möjligheter att vara lojal mot kyrkans ordning och ombesörja så att registrering skett i enlighet med gällande regler. När så inte har skett har [kyrkoherde Lojal] brutit mot de löften han givit vid vigningen.”
Som väl är, är kyrkoherde Lojal inte kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*, då hade han nog åkt dit än hårdare. Han hör väl fortfarande till det stolta Socialdemokratiska Arbetarepartiet, som han företrätt i kyrkomötet? Som sådan kunde han kanske misstänkas för att vara en rädisa, röd utanpå och vit inuti. Nu visar kyrkoherde Lojals ådagalagda illojalitet helt andra kvaliteter. De principfrågor han ställer – och uppenbarligen kyrkorådet ställt – undviker domkapitlet sorgfälligt. Att ämbetslinjens tre företrädare i domkapitlet rötade för en skriftlig erinran, erinrar jag mig nu. Den begåvade domarledamoten hade förhinder och ersattes av en vanlig svensson, men juridisk.
I morgon njuter jag av söndagsfriden. Sedan börjar allvaret. Till oförställd glädje har frågan ställts hur man skickar något till Kyrklig samling om man inte har swish och ändå vill uttrycka uppskattning av sländeriverksamheten. Pg 55 99 05-5.
När vi ändå håller på och bråkar med siffror så är det nyaste att vi inte längre ska säga 70+. Vi säger 80- eller kanske till och med 90-. Själv funderar jag på att säga 100-. ”Sa det va, sa de va redit.” Vi hundraminusare tycker … Pröva själv. Det blir roligt om man säger: ”Jag hör till riskgruppen hundraminus.”