Det är rätt att göra uppror!

Johan Carlson uppfattar jag numera vara en bluff. Han ger besked, som den enfaldige gärna gör, för att härja med mig. Minns ordförandens ord: Det är rätt att göra uppror! Låter jag uppbragt? Denne Carlson ska ge mig instruktioner hur jag ska tänka. Där gick han över en gräns. Den kronologiska åldersgränsen är fånig. Men det är ju också skatt på plastpåsar för att undvika att de kastas i Mohedaån. De som uppfattar att Carlson (hette inte han i Hemsöborna också Carlsson?)  inte har någon inlevelse i 70+-arnas vardag, har säkert rätt. Om detta kunde jag säga mycket. Barbro Westerholm är inte dum, så hon kan säga det lika bra. PRO-basen, som intervjuades i Ekot, höll på – översåtarna. Föraktlig. Undfallande. För i botten är hon svajig, van att statsmannen ska tänka åt henne.

Låter jag bister? Det hoppas jag. Det hade jag inte behövt göra om det levererats sakargument. Men problemet är att översåtarna högg en siffra (70) och nu måste systemet försvara sig mot oss, som avvisar tanken att detta skulle handla om medicin. Det de införde kom till för att skydda sjukvårdssystemet mot oss. Den omständigheten att Covid-19 tycks smitta i kluster och inte rakt av, hade man kunnat fundera över ett varv över. Också om många drabbas heter det att somliga varit smittade utan att märka det. Återstår för PRO-bossen ett ”vi får hoppas och vi får förhålla oss till de här reglerna”. Jojo. Men redovisa den vetenskapliga grunden för gränsdragningarna då! Det kanske Statsmannen själv kan göra och därmed visa att han är lika intellektull som han ter sig på bild. Carlson tycker jag ska uppfattas som vanlig generaldirektör, en som fattar beslut men med fingret i luften – som en annan kyrkoherde.

Jag ska begrava offer för pandemin, dvs sådana som dött med Covid-19. Äldreboenden och hemtjänsten har spridit smittan och klarar inte att hantera dem som insjuknar. Det blir morfin. Tack och ajö efter ett strävsamt liv. Självfallet är detta döende inom äldreomsorgens ram en politisk fråga. Jag har ju sett rena idioter göra karriär i det politiska livet just därför att de är följsamma idioter. Det har kunnat hanteras, för det har funnits andra med i leden, tjänstemän eller fler i styrelsen och problemen att hantera har varit av normalgrad. Klart att det inte går när det blir ett skarpare läge. Det är detta läge de inte sett komma… Jag undrar om de hör att det börjar mullra nu. Lena Hallengren kommer att få se svåra dagar komma. 100 000 testningar, jag säger bara det! Blev de 29 000? En politisk fråga!

Orden föll: Det är rätt att göra uppror.

En annan 70+ är prosten Anders Brogren. Han skrev till kyrkorådet i Falkenbergskombinatet och undrade över den antagna policyn för flaggning. I kombinatet hissas den s k regnbågsflaggan, alltså Priderörelsens bärande symbol. Ordföranden för kombinatets kyrkoråd Stig Agnåker och kombinatskyrkoherden Staffan Orrdal svarade 70+-aren. Brogren hade beredvilligt lämnat förslag på andra flaggor som skulle kunna finnas med i policyn; Asexuella flaggan, Biflaggan, Björnflaggan och Läderflaggan. De båda herrarna ”finner det som högst osannolikt” att dessa flaggor skulle komma till användning. Ungefär lika osannolikt som hissandet av Prideflaggan vid ett församlingshem tett sig för 30 år sedan, kanske? 

Hur Prideflaggan ska tolkas ger sig de tu inte heller in på: ”Var och en är fri att göra den tolkning hon eller han vill av en symbol och här kan vi bara konstatera att kyrkorådet gör en annan tolkning än den du argumenterar för. Vi har gjort bedömningen att de flaggor som nämns i policyn hos de flesta uppfattas på ett sätt som väl överensstämmer med församlingens uppdrag.

Inspärrningen av prosten Brogren 70+ (utan fotboja dock!) ger honom tillfälle att svara omsorgsfullt efter att noga satt sig in i budskapet (jfr Lk 1:3). Han svarar och undrar först om förslaget till svar diskuterats i kyrkorådet. Prosten accepterar inte att bli så slarvigt avfärdad som i brevet och vill inte bli bemött på det viset. Argumentet är mer än handfast: ”Jag skriver som betalande medlem”. Här är det skarpskjutning som gäller, inte lösplugg, det fattar somliga i kombinatet. Agnåker och Orrdal? Tveksamt. 

Prosten Brogren tar upp den proklamerade tolkningsfriheten och avvisar detta som ett ”egendomligt” påstående: ”Svenska flaggan symboliserar Sverige, inte Danmark. Svenska kyrkans flagga symboliserar Svenska kyrkan, inte Röda korset.” Prosten redovisar resultatet av forskningar på RFSL:s hemsida och konstaterar att regnbågsflaggan inte symboliserar vad som helst utan HBTQ-rörelsen och dess moderorganisation RFSL.”

Vilka är ”de flesta?” undrar prosten därefter. Han har talat med folk och ”de flesta” han talat med tycker det är olustigt att regnbågsflaggan hissas på kyrkans flaggstång. ”De flesta” behåller sin olust för sig själva ”på grund av opinionen i medierna”. 

Konformitetstrycket är hårt i det land som statsmannen leder, det har vi alla förstått, kan jag notera. Hur kunde det bli så att vi lever i ett amerikaniserat DDR?

Åter till prosten. Så här långt i framställningen upprepar prosten sina principiella frågor från det första brevet, frågorna de såta svararna inte besvarat: ”Överensstämmer det med församlingens uppdrag att stödja en organisation som driver sexualpolitisk extremism och kontroversiella reformkrav? Prosten blir explicit och undrar om kyrkorådet med RFSL menar att sexköp ska avkriminaliseras, prostitution legaliseras, ett tredje kön införas, surrogatmödraskap tillåtas och att barn ska kunna ha fler än två juridiska vårdnadshavare. Detta är sådant RFSL förespråkar. Prosten kompletterar med frågan hur kyrkorådet ställer sig till pedofili. Prosten aktualiserar barnkonsekvensanalysen  och frågan vad som är barnens bästa i sammanhanget. Det är väl inte en särskilt långsökt fråga.

Prosten Brogren undrar också vilken rätt kyrkorådet har att å församlingsmedlemmarna vägnar besluta att församlingen ska stödja en viss politisk rörelse. Han brister inte i generositet men menar, att den som vill stödja RFSL:s syften kan göra det på egen hand. Kyrkorådet ska representera församlingens alla medlemmar.

Jag tror jag förstår varför de två brevskrivarna undvek de precisa frågorna. 

Jag tror också jag förstår varför regeringen vill stänga in 1.6 miljoner medborgare  och bara släppa ut dem när det kommer till krocketspel och boule (!!!) utan annan motivering än den som en förälder till ett trilskande barn behöver använda. Krocketspel! Carlson är en oförskämd generaldirektör, det är min enkla slutsats och han gillar att vara nedlåtande och hantera mig som vore jag en teoretisk konstruktion och inte en levande människa. Krocket! Vad göra?

Gör som prosten. Tryck tillbaka! Eftertryckligt. Och ta till lite egenterapi!

Titta på statsmannen eller på Carlson eller på Hallengren. Pröva sedan att tyst för er själva säga: ”Det är rätt att göra uppror!” Hur känns det? Bra va?

Betyder inte detta att vi förringar att människor dör. Nej, alls inte. Vi läser det underlag som Carlson har, statistik, och blir frågande. Höga tal för avlidna har vi haft tidigare utan att allt stängdes. Vad dog alla av i april 1993? Kan statsmannen berätta? Eller Carlsson – även om våran Carlson har ett mindre smort munläder än Carlsson på Hemsön. Och varför dör fler i Sverige än i Danmark, Finland och Norge. Beror det på hur vår äldrevård organiserats och hur äldre betraktas när de ses där i sina koncentrationsläger för äldre?