Får jag som en allmängiltig formel föreslå 10-80-10? Det är mänskligt, galet förstås – men mänskligt. Siffran kommer från Kanalöarna, alltså de engelska öarna i Engelska kanalen, som ockuperades av den tyska krigsmakten. 10% gjorde motstånd, 80% anpassade sig tyst och stilla och 10% löpte med. Nu tänker jag att det går till så här i allmänhet. Också i det kyrkliga. Anpasslighet. De som utgör de 80 procenten menar sig vara duktiga på att undfly faran. De som löper med är duktiga 10% och vet villkoren. Resterande 10% vet sig inte vara duktiga – men det som måste göras, måste göras. Sanningen ska göra er fria, ni vet. Dom vet. Dessa 10% står samman med martyrer och heliga i alla tider.
Om detta, och så är mitt förslag, är en allmängiltig formel, kan den prövas på en mängd sammanhang. Statsmannen Löfven och socialministern Hallengren åtnjuter stort förtroende. Egentligen borde 80+10% vara för dem, 10% kraftfullt och 80% undflyende. Frågar media vet alla 90 vad de ska svara. En bred majoritet är nöjd. I denna majoritet ställs inte med Mäster i Varberg frågan om kommunikatörerna, de som kan knepen att sälja krig och margarin efter samma koncept. Hur det än är, vet översåtarnas kommunikatörer vad de ska säga för att hålla oss på gott humör. De har de utbildning och anställning för att veta. Det som håller oss på gott humör kan vara hur det vill med i sak, bara det håller oss på gott humör. Frågan om lögn eller sanning blir i sammanhanget en irrelevant fråga. I varje fall för en tid.
Att orden läggs rätt blir alltså avgörande för att styra tankar. Det heter ”könsbekräftande” hellre än ”könskorrigerande”. Att kalla detta korrektiv av Skaparens insatser i moderlivet för till exempel ”penisavknipsandeoperation” är helt fel. Mer än så. Det är mer än helt fel.
Jag kan belysa med begreppet ”homofobiskt”, en intressant språklig konstruktion. Tar man ut satsdelarna handlar det i sak om en person med fobier. I andra sammanhang bråkar vi inte. Den som har fobi när det handlar om att ta hissen får ta trapporna utan att vi börjar tala om hissfobikern. Det är som det är. Om en person resonerar om sina känslor eller sin tro inför att åka hiss, bråkar vi inte heller: ”Om Gud velat att vi skulle åka hiss, hade han i skapelsen gett oss hissen som verktyg (och då hade vi kunnat se hissen som välsignad och de mosaiska trosbekännarna sluppit att utsättas för sabbatshissen, den som går en våning i taget utan att man behöver trycka på några knappar, vilket sabbatsreglerna förbjuder). Det finns alltså fobier folk får ha i fred. Så inte med homofobin. Det beror på att den i psykiatrisk mening inte är en fobi utan ett ställningstagande. Ett ställningstagande i sak, utan minsta inslag av skräck. Denna skräck måste därför pådyvlas dem som tänker annorlunda, dvs tänker fel. Allt är bortom rationell diskussion. Det går rätt lätt att se i vems intresse detta är.
”Många inom kyrkan upprörs av beslutet om EFS-prästen, säger Lars Gårdfeldt. Han vet att berätta att EFS-prästen ifrågasatt eller skuldbelagt hbtq-personers identitet och har därmed brutit mot Svenska kyrkans lära. Lära? 2005 års kyrkomöte har beslutat detta, heter det. ”Extra allvarligt” är det att det hela skett under ett konfirmationsläger. Nu menar Gårdfeldt att problemet ska pensioneras bort och nya hbtq-vänliga präster få komma till.
Jag fascineras av det totalitära och över de 80-procenten som inte ser vad som sker i det som synes ske. Här uppträder de totalitära; tyck som vi eller stick! Gårdfeldt själv? Innan det var lagligt att viga homosexuella personer gjorde han ”ändå” detta. Lars Gårdfeldt är teologie doktor från Karlstads universitet. Karlstads universitet!!! Docenter och professorer vid Uppsala och Lunds universitet brukar inte vara imponerade av vad som utförs vid detta landsortsuniversitet… Men dr Gårdfeldts resonemang kan någon docent finna illustrativt på sitt sätt. Så uselt tänkes om man är doktor i Karlstad, tänker en sådan docent. Vi måste ta avstånd. Från docenten alltså.
https://www.qx.se/samhalle/197233/homofob-prast-far-kragen-tillbaka/
I sak skulle fler än de 10% som programmatiskt stått på EFS-prästens sida fundera över Överklagandenämndens utslag om det pedagogiska. Man kan alltid, givet resultatet, säga att något kunde sagts annorlunda. Men vad ska man säga när konfirmanderna undrar ”vad tycker du?” Det är här det blir pedagogiskt svårt/omöjligt. Konfirmanderna kommer ju inte som papper utan några skrivna tecken utan som av samtidens föreställningar och fördomar fullklottrade blad. Allt prästen säger går in i en för-förståelse. Tugga på den insikten. Ni ser en framtid avslöja sig och det kan vara väl att vi slipper leva så länge i den, kan man tänka om man varit med om några trendvändor.
Falkenbergsrevyn är en lustighet. Där kunde Stefan och Christer roa sig med att tala om att någon var ”bögare” och publiken skrattade. Det var inte så länge sedan. En generation. Men det skulle alls inte gå att skoja till det så nu. De pigga skämten om sexualitet av det slaget är helt ute i alla anständiga sammanhang Anständigheten kan skifta, men nu är den verkligen Anständig. Gjordes dock detta tillräckligt lustigt, skulle 80% inte kunna hålla sig för skratt oavsett de 10% som skulle uppröras och ropa på förbud. Man kan nämligen aldrig helt lita på de 80 procenten. Ibland blir denna höga procentsats befolkning otillräknelig och skrattar utan att tänka sig för. Släpper man kontrollen över de 80-procentiga, kan vad som helst hända – men det händer först om 10% antingen tappar greppet (medlöparna) eller griper tag i situationen (de medvetna). Undra på att det alltid blir upphetsat när maktsystem sätts ifråga. I Hongkong eller annorstädes…
Detta gör det intressant att gå in på athanasius.se och skaffa sig några pins för att markera att vi inte är tyst staffage inför det som sker utan ansvariga ifrågasättare. Vad annars kan man vara om man vill vara lärjunge och följa honom som är Vägen, Sanningen och Livet?
För egen del fick jag besked: ”Det säkraste är att fråga sig: Hur skulle Jesus tänkt och gjort?” eftersom Bibeln tolkas olika och därmed blir en källa till säkerhet. Jag avvisade rådet som maximalt osäkert. ”Den som blir sin egen lärare, blir elev till en idiot”, visste jag. Därmed visar det sig att jag tillhör någon 10-procentig minoritet. Den rätta, hoppas jag.