Vanvettets tid?

Jag hörde pressträffen i onsdags. MSB var som vanligt: fullkomligt sanslös. Socialstyrelsens ingång var att berätta om allt som fungerar! Det var alltså en nyhet!! Så var det ett journalistsnille som fick för sig att fråga om gravida med Covid-19. Intresseklubben noterade främst ointresset från FHM att ge sig in i frågeställningen. Frågan hamnar ju hos dem som ska förlösa, kompetent personal alltså, och van att lösa också denna typ av frågor. Statistiskt finns inget underlag för andra bedömningar. Frågan var egentligen en icke-fråga. 

Döm om min förvåning när denna fråga tas upp i Aktuellt om aftonen! Pannor lades i djupa veck. Mest min. ”Vad håller dom på med? Är det ett narrativ som i alla lägen och upprepat ska berättas i syfte att hålla en fråga igång? Måste de ha varje dag ha nytt material att hälla i gamla säckar och där balndas med det gamla innehållet? Och sådant ska kallas ”nyhetsförmedling” i så fall! 

I sändningen satt två djupingar som ägnat sig åt statistik. Vilken diagnos som ska sättas på den sortens folk vet jag inte. Men noga taget visste de inte hur det skulle bli i framtiden. Några siffror att jämföra med, levererades inte heller. 

Jag är skvatt oduglig när det kommer till matematik. Min vän den matematiska docenten förvånas över detta, eftersom jag gillar problemlösning i största allmänhet. Och lite statistik kan jag läsa –men utgångspunkten är min oduglighet. Det betyder dock att jag är befriad från att ställa ointelligenta frågor. 

Är verkligen Neil Ferguson så kompetent som han vill framstå som? Det var hans rapport som stängde Storbritannien och han förutsäger nu kraftigt ökade antal döda i Sverige. Johan Giesecke säger att dödligheten kanske stannar vid 0.1% mot Fergusons 1%. Då vill jag minnas att talen rätt nyligen hölls på nivå 10% eller 5%…

Jag önskar också i min okunskap (och för att hantera den) förstå talet för överdödlighet, när vi i riksgruppen inte längre dör av säsongsinfluensa eller vinterkräksjuka eller båda på en och samma gång. Det slungas ut tal om antalet döda. Ett vanligt år dör kring 90 000 i Sverige . Blir det 247 per dygn och kanske 7 400 per månad. Då borde det under aktuell period normalt ha dött 12- 13 000 under pandemitiden och detta alldeles normalt. De 2 350 eller 2 500+ döda blir en svårhanterlig siffra i sammanhanget, alldeles bortsett från den apostoliska insikten att döden är en fiende som Herren ska krossa och vars makt ska göras om intet (1 Kor 15). Vi sörjer våra döda. Men Covid-19 eller ej, hade en del av dem likväl dött.

Den här typen av komplikationer är av det slag den politiska ledningen (eller i förekommande fall den militära!) ska lösa. Olika problem ska ställas mot varandra och olika intressen vägas mot varandra. Man släpper in epidemiologerna lösa – lika lite som ekonomerna. Och kommunikatörer och andra ”spinnare” ska hållas på behörigt avstånd, dvs bajonettavstånd. Vad kostar det att ställa in samhällsverksamheten? Vad kostar det samhället och vad kostar det i framtiden och vilka effekter får det i människors liv när vi ser till helheten? Om jag drabbas av insikten om ett meningslöst liv – vad kostar det mig i livslängd att berövas illusioner? ”Det måste vara gôtt att leva, annars kan de kvetta” – ? Ekonomi handlar om mer än pengar och epidemiologerna borde veta något om den epidemi som just rädslan är. Den drabbar flocken.

Är det statsmannen Löfven som inte levererar statsmannaskap? Och är det han som ska bära ansvaret och inte myndighetsunderhuggarna? Skulle vi kalla in Jesus och en uppsättning änglar eller nöja oss med att citera Skriften för varandra och säga, att rädda ska vi inte vara mer än för dem som är rädda och har beslutsmakt? Jesus säger det flera gånger, änglar brukar inleda sina framställningar så: ”Var inte rädda!” Det är kanske detta Svenska kyrkan borde säga i insikt om att rädsla inte är en god grund för kloka beslut – lika lite som det dåliga samvetet. 

Nu är det inget barnbarn som ska lämna gymnasiet i år. Det klarar sig alltså. Men vad hindrar egentligen utspring om riskgruppernas folk nöjer sig med att hinka rosévinet på bajonettavstånd när studenterna kommit hem eller beslutar sig för att stanna i sina egna hem? Här kan man väl ge argument i stället för att köra mantrat att ”det är inte aktuellt att lätta på restriktionerna så glöm vad ni planerat!” Den politiska ledningen manar till uppoffringar, ser jag. Det är då man ska passa sig, är min erfarenhet. Jag är så gammal att jag har sådan. 

I det kyrkliga då? 

Jag går till församlingslivet i X pastorat:

”Här är det totalförbud på ungefär allting utom att sjunga med förskolan och handla åt församlingsbor och det i en bygd där affärerna löser detta utmärkt själva och dessutom nyanställer…

Gudstjänster är inställda tills vidare vilket innebär som bäst att vi startar i juli men antagligen inte förrän efter sommaren.”

Anders Tegnell tycktes förvånad över allt det inställda. Barn och unga träffas ju i skola och idrott! ”Så det tycker jag nog man kan fundera på”. Och 50-gränsen är mestadels inget större eller ohanterligt problem. Församlingslivet påverkas rimligtvis av nedstängningen. Eller inte? 

Hur påverkas då personalen? Korttidspermitteringar, överförande av personal till äldrevården eller fortsatt personalstyrka för att göra bråkdelar av det som gjordes? Nya tidsödande digitala insatser? 

För att förstå detta tror jag att analysverktyget skulle vara ”i stället för”, dvs vad gör arbetslagen i stället för att arbeta på riktigt? Laget före arbetet? Och laget som ett team som ersätter det som var ”församling” förr i världen? Tro mig, detta håller inte. Här pågår något självförstörande och det vi ser kan möjligtvis vara grädden på moset… Det är kanske nu det långvariga förstörelseverket krönes och det rytande lejon, som går omkring, sätter sig vid dukat bord för att ha fest på riktigt?

1 maj ska vara en dag för de revolutionära. Det kan denna 1 maj vara en dag för omtumlande frågor! Är Pestens tid också Vanvettets tid?

Och så kan ni välja.

Jacke eller Jackelen?

Ni får själva söka på Jacke Sjödin om jag inte fick länken att fungera. Vill ni i stället välja Jacke Lén så gärna för mig. J som J.

Jag tar som vanligt denna dag min slitna kavaj och går drucken i eller av vårvindars rus. På bajonettavstånd förstås.

Ni vill också ha den länken till er isolering?