Yngve fyller

Denna 2 maj tar Yngve Kalin steget in i riskgruppen. Han fyller nämligen 70 år. Nu kan den som är van vid att göra riskbedömningar genmäla, att Yngve alltid tillhört en riskgrupp. Inte bara när han under sin gymnasietid en natt körde rakt fram. ”Vägen svängde – det gjorde inte Yngve”, för att ta till en klassiker. 

Klassiker av detta slag har Yngve förvaltat ända sin journalisttid på Smålandsposten i Växjö, där han gärna dvaldes på redaktionen, lyssnade och lärde. Sågverksägaren som var död ”sörjes närmast av två bräder”. Korrigeringen av nyhetsreferatet som statyn. ”Felaktigt uppgavs att statyn var gjord av mormor. Det skulle naturligtvis vara av farmor.” För att inte ta äktenskapsannonsen, som en änka ville ha införd i tidningen. Olyckligtvis slog Tryckfelsnisse till och annonsen undertecknades ”Bedrövad anka.” Den bedrövade änkan ville ha annonsen korrekt införd. Änka skulle det stå. Annonsen kom på nytt, nu undertecknad: ”Bredrövad änka”. Yngve har många godbitar av detta slag i sitt 70-åriga – men helt anständiga – minne. Gud give att mitt varit sådant!

Prosten Thomas Ehde har sammanfattat situationen väl: ”Yngve är den bäste adjunkt jag varit kyrkoherde under.” Denna adjunktskompetens har använts i många sammanhang. I VYPF, Växjö Stifts Yngre Prästerskap, var det nog Yngve som förde fram de prästerliga ledamöter, som sedan valdes in i domkapitel och kyrkomöte. Året var 1978, vill jag minnas. Tillfrågade på förhand var de föreslagna inte. Det var gemensamma och tillitsfulla beslut som gällde. Och en icke obetydlig prästerlig entusiasm… Biskopen Sven Lindegårds förtroende hade Yngve också . Det grundlades nog när han var teologgruppens ordförande och gav biskopen goda råd när det handlade om missiveringar. 

Adjunktskompetensen fördes till Afrika och Swaziland. Det kunde leda till märkligheter och just märkligheter är vad missionärer både lever i och av. En söndag sa kyrkvärden till Yngve: ”There will be a negro in the church next Sunday.” Yngve förstod inte, han och familjen var ju de enda ”vita” (faktiskt mer skära)  i församlingen. Kyrkvärden upprepade, när han såg att Yngve inte fattade. Föga hjälpte. När förvirringen lagt sig, stod det klart att nästa söndag skulle en afroamerikan komma på besök.

Adjunktskompetensen har kommit till nytta vid många fler tillfällen. Det ska nog nämnas att det fanns år, när Gunvor Hagelberg och Yngve Kalin skötte Förvaltningsdelegationen, dvs alla beslut när det handlade om praktiken i Kyrkans Hus och i den rikskyrkliga organisationen. Att det var två från POSK, som hade den kompetensen, sades det inte mycket om. Men det var på den tid när POSK hade ambitionen att stå för bredd och inte bara den anpasslighet, som är den i situationen korrekta. Vi byggde landet, som det hette i går!

Yngve flög till Thailand för att göra viktiga insatser efter tsunamikatastrofen. Då ska inte förglömmas att Yngve varit ordförande för Tekniska nämnden i Svenljunga kommun. I modern tid är ett sådant uppdrag nog unikt, särskilt som jag inte misstror Yngve om att ha varit partiansluten till kådispartiet. När Ingmar Ström hållit sin nyårspredikan i Storkyrkan år 1979 grundade Yngve ”Flanellskjortans dag”. Den firas fortfarande. ”Prästämbetet är inget. Kvinnor ska ha det!” Inte konstigt om Yngves avloppskunskap skulle bli kommunalt använd…

Yngve drog på sig de hätska angreppen när han startat den s k Kalin-listan, möjligheten för präster att markera sin givna frihet att inte omfatta 2005 års kyrkomötesbeslut om partnerskapsvälsignelse. De havliga startade en motlista. Jag noterade att den listan samlade färre namn, men var likväl karriärbefrämjande för de tappra som skrev på. Somliga, men faktiskt rätt få, svagsinta som skrivit på Kalin-listan förklarade vid närmare eftertanke, att de inte längre ville vara med. De kom antagligen skräckslagna ur det hela ungefär som Petrus vid kolelden på översteprästens gård. Andra stod kvar, glada över möjligheten att slippa vara tyst staffage.

Till detta kom att Yngve blev ordförande för Kyrklig Samling med ansvar att sköta samarbetet mellan olika kyrkliga rörelser, som i grund och botten förenas av mycket mer än ”den enda avgörande frågan”, och som därför behöver samrådsmöjligheterna och möjligheterna att analysera skeendena i Svenska kyrkan. 

Det fanns en tid när vi, som varit med i den tid när Yngve fick blindtarmsinflammation, kunde oroas för symptom på scharlakansfeber. I vuxen ålder är detta rätt besvärande. Yngve befann sig i riksgruppen, dvs de som gärna vid kyrkomöten umgicks med de scharlakansröda: biskoparna. Yngve tillfrisknade dock till glädje för oss alla, som inte hör till etablissemanget.

Yngves murvelinstinkter gör, att han gärna vill se till att insikterna om vad som sker – och vad som sker i det som synes ske i Svenska kyrkan – ska blottläggas. Seminarier blir viktigare än sammanträden för det syftet även om sammanträden också ska genomföras. Yngve kallar till kyrklig samling på den plats som passar bättre än alla andra. Riktigt hur det kommer sig att den platsen ibland är Torestorp och andra gånger Stockholm är lite svårt att utröna. Men vad då? Huvudsaken är ju att just den platsen just nu för just denna sammankomst är bäst. Yngve försvarar som alltid sina beslut kraftfullt. 

Yngve styrde så att Kyrklig samlings analysgrupp kom till. Den skulle vara en tankesmedja. Alternativrörelsen behöver sådana. Än viktigare kanske var när Yngve ordnade Kyrklig dokumentation, kyrkligdokumentation.nu.

Genom dokumentservicen får de intresserade tillgång till underlag för beslut och själva besluten. Transparens alltså. Helt populär är inte denna service kan man förstå. Men alltmer nödvändig. Via sajten görs också en del utgånget material tillgängligt, inte minst viktigt för dem som är 70+ i Coronatider. Kanske är initiativet att förstå som en hybrid, resultatet av murvel och kyrkopolitiker?

För egen del sätter sig Yngve i sin bekväma fåtölj i Skräddarns hus i Hyssna och tittar ut över nejden, medan han lyssnar på poddar. Inte utan intresse följer han Fruns byggnationer och andra hennes projekt. Mer oklart är hur handgripliga hans egna byggnationsinsatser är. Det behöver de kanske inte vara. Adjunktskompetensen har resulterat inte bara i en förträfflig fru utan också i förträffliga barn med förträffliga respektive och förträffliga barnbarn. Adjunkter kan!

Yngve var kyrkoherde i Mjöbäck men sökte komministertjänsten i Hyssna. Jag uppfattar att Yngve var lika glad i sin församling i Femsjö som den i Hyssna. Först och sist är det församlingspräst han är. Det räcker långt när det gäller att vara all-round. Det är bara att gratulera!

Nej, jag har inte glömt att professor Wigorts Yngvesson fyller ett måttligare antal år i dag. Om henne säger jag som den berusade sa, när han såg mjölpaketet i kylskåpet: ”Din tid kommer!” Jag begär inte heller några gratulationer på min egen studentdag, nu 53 år senare. Allt ljus på Yngve denna dag! Honom tycker vi om.