Skillnaden hur prästämbetet betraktades före det statliga beslutet 1958 och efter, kan nu fastställas. Jag påstår att före år 1958 hade Svenska kyrkan inga kyrkokommunala utgifter för prästernas pedikyr. Noll. Nada. Ne rien. Nichts. Nothing at all. Intet, intet, intet.
Nu vet vi att situationen är en helt annan. Kyrkoherden i Häljarp ger ämbetsomgörningen ett mänskligt ansikte. Det såg vi i Helsingborgs Dagblad den 8 april. Torsdagsdepressionen har inte följt upp det tvåsidiga reportaget. Man kan förmoda att denna lokala – men alltså ännu icke kyrkliga – publicering tillskrivs överväganden att kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* vid publicering skulle jubla. Låt mig säga, att endast veritabla kv*nn*pr*stm*tst*nd*r** skulle jubla. De flesta av det slaget tycker synd om Tyrberg i Lund. Först Karlskrona och det hejdlösa där. Därtill Häljarp. Med kv*nnl*g* pr*st*r kommer inte bara ett mjukare drag i själavården. Det kommer också en sällspord ekonomisk vidlyftighet. Kvinnor kan.
Problemet i Häljarp är inte längre. Tjänstekortet, som användes för privata köp, har antingen lämnats tillbaka självmant (kyrkoherde Annarella) eller beordrats lämnas tillbaka (kyrkorådets ordförande Margareta). Problemet var tydligen inte, att det var olika färg på det privata kortet och tjänstekortet, men inte heller att det var olika koder. Så vad problemet bestod i, råder det tveksamhet om. Men kyrkoherden tycks lika glad. Hon har blandat ihop korten, inte riktigt lämnat in kvitton – men en del av tjänstekortet har alltså använts till pedikyr, något som enligt kyrkoherden räknas som friskvård.
År 2019 (räknat efter Frälsarens födelse) var ett intressant år. HD:s journalister har gjort ett gräv och meddelar utan värdering att kyrkoherden i Häljarp lyfter en månadslön på 66 500:-. Nu till inköpen. Först 1 920:- på Slussens T-banestation. Resor under en termin för dottern. En hyrbil när den egna gått sönder, 4 004:-. Därefter får församlingen betala 19 000:- för hyrbil åt kyrkoherden. Itunes och en del annat blev sammanlagt över 5 000:-. Och så kommer hotellövernattning i Landskrona efter en kickoff i Malmö. Medarbetarna for hem efter vätskestoppet i Landskrona (med taxi, tror jag) – men inte kyrkoherden, som bor i Helsingborg. Hon övernattade. Kontantuttag på 6 500:- och kvitton som saknas. 10 000:- för 2019, 50 000:- för 2018. Kyrkorådets ordförande har attesterat utan närmare kontroll. Då vaknar Skatteverket! Om det är förmåner som godkänts, ska de beskattas. Om arbetsgivaren inte vet om de privata inköpen på tjänstekort så är det något annat, svarade Skatteverket.
Nu är det tid för kyrkoherden att få förklara.
Det där med att tre tog taxi hem från Landskrona, där de stannat för att ta en drink efter besöket i Malmö, men inte hon, som gick och la sig på hotellet, får sin förklaring: ”Jag tänkte inte så då. Ibland tänker man på ett sätt och då blir det så.”
Samma sak med hyrbilen. HD-journalisterna undrar om det låter logiskt, att arbetsgivaren ska betala för hyrbilen.
”Nej, inte när ni säger det men då tyckte jag det var logiskt.”
Många av oss tycker nog att det sanslösa understundom är underbart. Och underhållande.
Journalisterna frågar hur kyrkoherden tror att församlingens medlemmar uppfattar det här. Det är väl en journalistiskt välmotiverad fråga. Läsaren håller andan i väntan på svaret: ”Skulle jag ha gjort något fel förstår jag att de blir ledsna på mig.”
Alla blir nog inte ledsna. Några blir arga, fast på det där vanliga, ohelgade, svenska sättet. De undrar över kyrkoherdelönen. De undrar också om inte detta är toppen av en gödselstack. Orden föll så. Minns att vi rör oss i agrar skånsk miljö.
Det var en förtroendevald som insåg att allt inte stod rätt till, när ett antal anställda skrev brev om arbetsmiljön. De andra förtroendevalda gjorde inget år skrivelsen. Personalen var rädd att vistas på arbetsplatsen. Mona Jönsson, ledamot av kyrkofullmäktige och ersättare i kyrkorådet, förklarade, att hon valde att tro på anklagelserna. Några dagar senare kom en lunta papper i hennes brevlåda från en anonym tipsare. Det var kopior på kvitton och andra underlag. Resten är historia i den meningen att saken polisanmälts och anmälts till stiftet av samma Mona Jönsson. Bäst är stiftsjuristen som svarar på frågan (HD 17 april) vad utredningen gäller: ”Det är lite allt möjligt skulle jag vilja säga.”
Nu återvänder vi till kyrkoherdens pedikyr. Det var accepterat som friskvård, säger kyrkoherden. Det säger Skatteverket nej till. Sammanfattningsvis deklarerar kyrkoherden: ”Jag har inte gjort det medvetet och jag kan inte svara på varför det blivit så.” Medvetslösa kyrkoherdar är ett intressant fenomen.
Jag har av en biskop lärt mig ett väldigt användbart ord. Det återfanns i Grönköpings Veckoblad och täcker en hel del kyrkliga och andra fenomen: Nedförminska. ”Vi ställer inte in – vi ställer om” är ju inte bara orwellskt nyspråk utan de facto nedförminskning. Vi kommer att se mer av den i dagar som kommer.
Det kyrkoherden i Häljarp ägnat sig åt är förstås nedförminskning av en kyrkoherdes självklara auktoritet, givet att kyrkoherden blir upptäckt. Men min fråga kan få en vidare teologisk syftning: Är inte de fattade och firade besluten från riksdagen år 1958 rakt av en fråga om nedförminskning av Kyrkans ämbete, det som kommer ur evangeliet och hör ihop med evangeliet på samma självklara sätt, som en bagare hör samman med brödet och brödet lika självklart med bagaren?
När statistiker räknar och kyrkoledare bortförklarar siffrorna för Svenska kyrkan handlar också detta om nedförminskning. Detta är inte nödvändigtvis ett problem. Problemet är om ingen vidgår vad som händer och ingen vill se de principiella frågorna, när de praktiska problemen dyker upp. Kyrkoherden i Häljarp kan, låt oss använda det ordet, överraska. Hennes förklaringar kan väcka häpnad. Men får vi i sammanhanget veta något om prästrekrytering och rekrytering av kyrkoherdar? Den sortens frågor innefattas nog inte i stiftsjuristens ”lite allt möjligt”. Men jag börjar ana ett samband och ett sammanhang.
I morgon tror jag att jag ska lugna nerverna med en högmässa IRL. Det är en lyx andra, som ”följer biskop Fredriks rekommendation”, inte kan unna sig. Jag ska njuta varje sekund. Jag tror jag tar fritt från sländandet också. Det får vara någon måtta på det intensiva veckolånga påskfirandet.