Antje lutade sig mot doktor Luther när hon skulle instruera oss i denna pestens tid. Det hon sa var rätt allmänna råd. Riktigt vad som var bidraget från doktor Luther, själva teologin om ni vill, kunde man fundera över. Nu är jag vän med doktor F och frågade honom, per telefon självfallet eftersom vi lever i pestens tid. Han frågade vidare. Per telefon självfallet eller per mejl. Doktorer i systematisk teologi kan man lita på. Nå, det finns möjligtvis några lysande undantag, men likväl. Vad skrev Luther egentligen?
Det kom ett svar från dr F så fort mina kommunikationsproblem lösts. Jag läste och läste och såg något helt annat än vad Antje anfört. Hon tycktes – oss emellan – rätt blek i jämförelse. ”Blek” betyder, att det hon hade att säga var en intill förfalskning avkortad Luther. Hon använde Martin Luther för eget syfte – och syftet var hennes eget och på många sätt just eget. Vi skulle använda sunt förnuft, sa Antje och klämde till med något om förtröstan på Gud. Inte ett mer preciserat tal precis. Inget om sakrament eller om Guds ord. Inga bibelord att haka fast vid för att förstå om vi ska fly eller inte.
Då blir det av största intresse att se vad doktor Luther egentligen svarade på frågan om man ska fly undan en dödlig pest.
Det finns sådana som uppfattar att pesten är ett Guds straff och då är det bara att ge upp. Andra tycker man ska fly. Det första alternativet klandrar inte Luther. De som ser döden som en småttighet ska inte klandras. Men de som är så starka i tron är fåtaliga. Vad sägs om att fly då?
Ämbetsbärarna måste stå fasta inför dödshot. En god herde ger sitt liv för fåren, Jh 10:11. Men finns det gott om präster, kan några ge sig iväg, om de andra stannar. På samma sätt måste borgmästare, domare och andra i sådana positioner stanna kvar. Om de i sin mänskliga svaghet inte kan stanna, måste de se till att samhället skyddas. Detsamma gäller alla offentliganställda. Man får inte ge sig iväg och lämna de svaga, barnen t ex, åt sitt öde. Men har man sett till att någon tar hand om dem, kan man i Guds namn fly.
Luther ger bibliska exempel på denna sorts försiktighet, men hör invändningen, att hans exempel handlar om dödshot mot trons människor. ”Döden är döden oavsett hur den inträffar”, svarar Luther. Motståndshållningen är bön. Skulle det som inträffar vara ett Guds straff, hjälper dock inte våra försiktighetsåtgärder alls. Jag hörde inte att Antje manade till bedjande.
Luther, men inte Antje, påpekade: Om sjukdomen är ett Guds straff är det inte bara för våra synders skull utan också för att pröva vår tro och kärlek. Luther är övertygad om att alla epidemier sprids av onda andar, som förgiftar luften vi andas och förgiftar vårt kött. Här teg Antje.
Luther sa mer som Antje inte fick fram: Djävulen sover aldrig. Han är en dråpare, Jh 8:44. Han vill ta tron ifrån oss, få oss att glömma och förlora Kristus (honom nämnde inte Antje). Vi ska svara Djävulen: ”Ge dig iväg, du Djävul.” Och så ska vi hålla oss till Guds löften. Ps 41:1-3 Den som hjälper de sjuka gör en Guds tjänst. Vad är alla läkare, apotekare och all vårdpersonal jämfört med Gud? Vad betyder all slags pest i jämförelse med Gud, som lovat att vara vår vårdare och läkare? Ps 91:11-13 Vi kan emellertid betjäna de sjuka och se Kristus i dem, Mt 22:39.
Allt detta betyder inte att vi ska förakta mediciner. Gud har skapat medicinerna och försett oss med förnuft för att vaka över och ta hand om kroppen så att vi kan leva med god hälsa. Därför kan vi be Gud att beskydda oss, desinficera, hjälpa till att rena luften, sköta medicinering, ta mediciner och undvika platser och personer där vår närvaro inte behövs.
Den som är sjuk och försöker dölja det och därmed smittar andra går Djävulens ärenden och ska överlämnas till bödeln. Det sa Antje inget om, lika lite som hon nämnde att Luther inte visste om ”vi tyskar” egentligen är djävlar och inte mänskliga varelser. Om någon med vett och vilja sprider smittan är det bödeln som ska gripa in.
Pesten i Wittenberg har inte orsakats av annat än brist på hygien; smuts. Detta sagt – och eftersom Luthers brev ska tryckas – ger han tre avslutande råd.
- Folket ska anmodas gå i kyrkan för att genom Guds ord lära sig leva och dö.
- Var och en ska i tid förbereda sig genom syndabekännelse (bikt) och genom att ta emot sakramentet varje vecka eller varannan och leva försonad med sina grannar. De som struntat i den gemensamma gudstjänsten får stå sitt kast. Gud har kallat dem till församlingens gudstjänst. Luther är bestämd. Den som struntat i gudstjänsten kan inte vid den tidpunkt han själv vill, få ta emot sakramentet.
- Om någon vill att prästen ska komma, kalla honom i tid, innan förståndet vikit eller talförmågan förlorats.
Ingen av dessa tre för en kyrkokristen väsentliga punkter anförde Antje. Men är inte sammanfattningen själva poängen om Luther alls ska anföras?
Att Luther på slutet också ger råd om begravningsplatser, som gärna kan ligga utanför städerna och prydas med helgonbilder och är heliga platser eftersom de säkert vilar några heliga där, kan noteras.
Antje svepte över talet om Gud och borrade i det andra. Kristus nämnde hon inte. Där alltså Luther ger tre klara råd vad vi ska göra (kloka råd i vår tid också), sa hon ingenting. Hon sa inte heller vad Luther slutade sitt brev med: Be för mig, en fattig syndare.
Detta kan bero på en iakttagelse Martin Luther gjort: Satan förgiftar världen. Under påveväldets tid så att också en munkhätta kunde ses som helig. Nu genom motsatsen: andlighet. Kristi kropp och blod uppfattas inte längre betyda någonting. Det finns en andlighet som vandrar som fiende till Kristi kors, det kanske kan påpekas i heliga fastetider? När en ärkebiskop ska tala till folket, försvinner Kyrkans Herre för fagert tals skull.
Medge att vi nåtts av en säregen upplysningstid, när Antje anför Luther – men det som Luther egentligen säger alls inte är det hon anför. Lånta fjädrar. Där Luther ger själavård, ger Antje allmänmänskliga råd. Antje tolkar inte, som Luther, pestens tid eller skeendena andligt. Hon söker tala så att det ska låta relevant och vi lämnas att stå på modets sida. Luther vet att detta klarar vi inte. Den insikten beror på att Luther är from.
https://blogs.lcms.org/wp-content/uploads/2020/03/Pl
Ni kan läsa Martin Luther på ett språk som är mer tillgängligt än tyska. Håll till godo. Vi går, som det heter, till läggen. Det är just detta som blir så ruggigt förödande. Lånta fjädrar faller.